Avslutad introduktion

Helgpermission, det var inte igår! Nu är introduktionsveckan (-) avslutad genom en intressant och lärorik orienteringstävling. (Lyckligtvis var vi inte inne i det avlysta området inför Tiomila nästa helg.) Istället för kontrollringar hade vi koordinater och vid kontrollerna fanns uppgifter att lösa. Orienteringen började som militäridrott på samma kartor som militären använde det vill säga ursprungligen 1:100000 och därefter 1:50000. Den som var bra i orientering hade även en stor nytta når det gällde att använda kartan i militär verksamhet. Sedan dess har sporten utvecklats och kartorna i skala 1:10000 är fyllda av detaljer som är osynliga för ett otränat öga som exempelvis den flacka sänkan eller tvåstrecksmossen. Elitorienterarna är fantastiskt duktiga på det de gör men med en karta i skala 1:50000 går det inte att springa och följa alla detaljer och bara använda tumkompassen för att passa kartan. Som tur är springer jag med en "planka" som kompass så jag blev inte avskild från utbildningen efter tävlingen.

I samband med orienteringen fick vi även testa att beräkna en instrumentkorrektion för respektive kompass; den korrektion som behövs för att den ska ge rätt bäring i förhållande till magnetisk norr (actionbild av undertecknad nedan).

Efter en helg med ett par orienteringstävlingar för min del börjar nästa vecka allvaret med specialiserad utbildning för respektive befattning.

Granatkastaren

Idag har den intensiva introduktionsutbildningen fortsatt med bland annat pjästjänst.

Granatkastaren är en pjäs som är ganska lätt att förstå sig på och det gick fort att lära sig gruppera pjäserna och att packa ihop dem. Efter några försök började vi få upp farten även om en drillad grupp gör det betydligt fortare. Helt klart är att den här pjäsen inte är något man tar på ryggen och går iväg med. Trots enkelheten i funktion så krävs noggrannhet i alla delar för att få granaterna att ramla ner där man vill. Nu efter två dagar har jag fått prova på/få information om alla delar i systemet och det har varit bra inför specialiseringen kommande veckor.

Inryckning

Så var den första dagens utbildning avklarad. Uniform hade jag sedan tidigare men jag har hämtat ut ett par skåpnycklar på förrådet för den här kursen. Det känns lite märkligt att ha en säng och ett par skåp på ett logement. Visst har jag bott på diverse kaserner under åren i hemvärnet men det här är en annan sak.

Soldaterna jag går kursen med avslutade förra veckan grundutbildningen med övningen Aldrig ge upp! Mina närmaste erfarenheter i militär strapatsväg är Bergamarschen (~5 km (?) med lätt packning) som genomfördes vid Berga Örlogsskolors rekrytkompani. Det var dock inget som imponerade på dagens soldater. Själv är jag glad att jag inte behövde vara med på deras övning! Jag har fått ett trevligt välkomnande och än så länge hänger jag med på både teori och fys, så det här ska nog gå bra.

Den första veckan har vi en gemensam introduktion till granatkastarsystemet för alla oavsett utbildningslinje/befattning. Vi har bland annat börjat med karttjänst, och kartor är något jag tycker om. På sistone har det mest blivit orienteringskartor där jag ritar sprintkartor i 1:4000 medan vi springer på 1:10000. Det är samma ekvidistans, 5 m, som på terrängkartan i 1:50000 och det gör att det är något svårare att ta ut höjden för en punkt jämfört med orienteringskartorna. Något som var helt nytt i kartväg var meridiankonvergens. (I Flottan gick det bra med lat/long och GEOREF utan meridiankonvergens.) Jag kanske har lagt in Lantmäteriets meridiankonvergens när jag roterat en orienteringskarta (de roteras i kartritningsprogrammet så att kartmeridianerna pekar mot magnetisk nord), men i sådana fall utan att förstå. I granatkastartjänsten gäller det att förstå vad man gör.

Förberedelser inför inryckning

Så är det dags för inryckning i morgon och i helgen har jag förberett mig fysiskt och mentalt. Jag började orientera för ungefär fem år sedan och i år springer jag med bättre kartkontakt än ifjol. Trots det blev det några bommar både lördag och söndag.

Sommaren 2002 gick jag kursen ytövervakning/eldobservatör och i samband med det installerade jag programmet eldobs.bat från Försvarsmaktens hemsida:

Nu är det nog så att det hänt en del när det gäller eldreglering men några eldregleringar ger i alla fall något slags mental förberedelse.

Alla miljöpartister har ett ansvar

Det brukar inte vara helt lätt att vara miljöpartist, i de flesta sammanhang finns det personer som inte alls gillar vårt parti, och de senaste veckorna har inte varit så lätta för partiet. Jag har dock förhoppningen att partiet kommer att gå stärkt ur krisen som inleddes med avslöjanden om Mehmet Kaplan.

Miljöpartiets ledning har i många frågor kritiserats från olika håll. Å ena sidan en realistisk kritik, ofta från personer utanför partiet, och å andra sidan en radikal idealistisk kritik från krafter inom partiet. Själv anser jag mig tillhöra den realistiska delen av partiet och det finns en hel del kloka kommunpolitiker inom partiet. Problemet är att partikongresserna som beslutar om partiprogram mm brukar domineras av mer idealistiska ombud som har svårt att acceptera att verkligheten sätter gränser för vad som är möjligt att driva som politik.

Att miljöpartiet nu ingår i regeringen har tvingat partiet att stödja kloka politiska förslag som jag bedömer att partiet inte skulle ha stött i opposition. Miljöpartiet har exempelvis i regeringsställning varit med och beslutat om ökade anslag till försvaret och om minskad mottagning av asylsökande. Jämför man med den politik som den förra regeringen förde så finns det absolut ingen grund att från borgerligt håll kritisera miljöpartiet när det gäller försvar och flyktingmottagande. Som jag upplever det är denna process mycket nyttig och jag hoppas att denna omvandlingsprocess fortsätter åtminstone fram till valet 2018. Problemet är att partiledningen inte alltid velat stå för den politik man för utan kritiserar den offentligt, antagligen för att undvika intern kritik från idealistiska medlemmar. För min del handlar miljöproblemen om sakfrågor och inte om ideologi. Ifall den här omvandlingen av partiet leder till att vissa medlemmar lämnar partiet så är det något vi får acceptera och vi har två alternativa mer radikala och idealistiska partier i Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ som borde passa bra.


Det är uppenbart att partiledningen inte är utan skuld i hur partiet hanterat medlemmar som verkar ha haft en islamistisk och/eller turknationalistisk (men inte alltid särskilt dold) agenda. Vi gör det dock alltför lätt för oss ifall vi skyller problemet på våra språkrör. Vi är ett parti som står för tolerans och internt har det här lett till att nya medlemmar som har utländsk bakgrund, liksom unga och kvinnor, har lyfts fram för olika uppdrag. Dagens svenska samhället, antagligen ett av de mest demokratiska och toleranta genom världshistorien, har lidit av dåligt samvete för hur vi tagit emot människor från andra länder och teorier om strukturell diskriminering har fått officiell status. Det här har gjort att det blivit svårt att hantera människor med utländsk bakgrund som står för andra värderingar än de liberala sekulära värderingar som gjort Sverige till ett land som många söker sig till. Hela samhället har haft det här problemet och inte minst vi i miljöpartiet. Även om många har sett problem så har det inte varit accepterat att prata om det. En som försökt göra det är Josefin Utas (exempel) men hon fick mest skit för det internt och hon har nu tyvärr lämnat miljöpartiet.

Att miljöpartiet tidigare inte varit tydliga med att det finns gränser för toleransen inför intolerans är som jag ser det alla miljöpartisters ansvar och inget blir bättre av att vi försöker skylla detta på de språkrör vi har idag. Språkrören känner givetvis ett ansvar och har öppnat upp för att avgå ifall valberedningen anser att andra skulle passa bättre. Givetvis finns det sådant som våra språkrör kunnat göra bättre, kanske särskilt när det gäller att välja sina närmsta rådgivare och medarbetare. Att språkrören tagit detta steg öppnar dock tyvärr upp för all möjlig kritik mot språkrören, även från sådana som tycker att det var fel att Kaplan avgick eller att det är fel att miljöpartiet sitter med i regeringen. Nu hoppas jag att språkrören sitter kvar och att miljöpartiet fortsätter att utvecklas i riktning mot ett parti som alltfler kloka människor känner förtroende för och är beredda att stödja.

Ökad aktivitet på bloggen?

Igår fick jag ett positivt besked på min ansökan och tack vara positiv statlig arbetsgivare och stöttande familj så ser det ut att bli en intensiv vår i grönt för min del. Kanske kan det även leda till lite ökad inläggsfrekvens på den här bloggen?

Klipp från skärmbild

Grk-kurs - galenskap eller fantastisk möjlighet?

Dalregementsgruppen genomför under våren en grundutbildning och granatkastarutbildning för att utbilda nya soldater till hemvärnets granatkastarpluton. Tydligen finns det några platser kvar så man har gett befintliga hemvärnsmän möjlighet att söka granatkastarutbildningen (omkring 3 månader) som kurs. Själv har jag varit fascinerad av granatkastare sedan SamMarin 97 Nordvart då staben till ett skärgårdsskyttekompani grupperade i min kustspaningsradar och jag hjälpte till att koppla trådsamband till kompaniets granatkastarpluton. Några dagar senare upptäckte vi helikopter från B-sidan med vår Ksrr som kunde välkomnas med granatkastareld vid landning. Övningen avslutades med förevisningsskjutning med grkkomp/6. amfbat, grkplut/skärgårdsskkomp och grkplut/batt HO 1 som jag följde från Nsrr-tornet. Tyvärr lät det mest då det rådde tät dimma. Under 2002 gick jag sedan en FBU-kurs i ytövervakning/eldobservatörstjänst.

Vad tycker läsekretsen? Vore det en bra idé att skicka in en ansökan?

Miljöpartist i grönt har en normal nyfikenhet när det gäller granatkastarsystemet