måndag 25 augusti 2014

Var U 137 intrång avsiktligt?

Ubåtsfrågan förlorar aldrig i relevans och nu senast har öv. Lennart Uller skrivit artikeln ”U137 intrång ska framstå som oavsiktligt”. Frågan är alltså ifall U 137 intrång i svensk skärgård var avsiktligt eller ej. Det internationellt uppmärksammade incidenten Whiskey on the rocks framstod under 1980-talet som inledningen till en lång rad ubåtskränkningar men efter misslyckade ubåtssamtal med Jeltsins Ryssland och avsaknad av övriga bevis står U 137 idag i stället som det enda handfasta beviset för att sovjetiska ubåtar kränkte svenskt vatten.

Fakta är att Försvarsmakten under 1980-talet rapporterade ett stort antal ubåtskränkningar, och Försvarsmaktens personal gjorde ingen hemlighet av att de kränkande ubåtarna kom från Sovjetunionen. När Försvarsmakten fick möjlighet att presentera bevis i samtalen med Ryssland efter murens fall visade det sig att bevisen bestod av en inspelning av taxibåten Amalia och av inspelningar av minkar. Därefter har Förenta staternas dåvarande försvarsminister medgett att amerikanska ubåtar opererade i svenska vatten med svensk tillåtelse. Jag kan se tre möjliga förklaringar och ingen av dem är särskilt smickrande för den svenska Försvarsmakten.

Ubåtar från Sovjetunionen

Om den officiella versionen är korrekt följde Sovjetunionen upp U 137 förnedrande grundstötning med omfattande återkommande ubåtsoperationer. I tio år jagade därefter den svenska marinen sovjetiska ubåtar men utan någon enda ljudinspelning eller fotografi som kunde användas som bevis.

Ubåtar från väst/False flag

Den andra teorin har framförts av professor Ola Tunander vid PRIO och enligt honom utnyttjade krafter inom den amerikanska administrationen läget som uppstod efter U 137 till att genomföra psykologiska operationer (False flag) mot Sverige i syfte att i Sverige och västeuropa skapa en bild av att Sovjetunionen i fred bedrev omfattande ubåtsoperationer i grannländerna. Detta ska ha skett i samförstånd med ett begränsat antal svenska militärer och bevis som tydde på kränkningar av västliga ubåtar förstördes eller gömdes i arkiv.

Inga ubåtar alls

Den tredje möjliga förklaringen är att det inte skedde några ytterligare kränkningar efter U 137. Det som följde därefter var hjärnspöken, budgetubåtar, sillar och minkar.

För att avgöra vilken förklaring som är rimligast så är bedömningen av grundstötningen med U 137 helt central. Ifall det var en uppsåtlig kränkning talar det givetvis för att det även innan och efter kan ha förekommit kränkningar. Om U 137 i stället var ett grovt navigationsmisstag så finns inget bevis alls för uppsåtliga kränkningar.

Överste Uller fokuserar i sin artikel på motsägelser och fel i olika versioner av sovjetiska förklaringar samt på utredaren Rolf Ekéus beskrivning av indicenten. Jag kan inte se att det är det mest centrala. Sovjetunionen var en kommunistdiktatur men den omständigheten att Sovjetunionen lämnat felaktiga uppgifter är inte ett bevis för att kränkningen var avsiktlig. Istället tycker jag att man måste utgå ifrån det mest grundläggande. En 76 meter lång och 14 meter hög ubåt av 1940-talskonstruktion går på grund i relativt hög fart i ytläge med dieselmotorerna på i anslutning till en främmande nations örlogsbas. Gåsefjärden där U 137 gick på grund är en smal och grund fjärd med endast ett inlopp för större fartyg. Är det något i detta som passar ihop med ett avsiktligt intrång? Finns det någon svensk ubåtschef som skulle ha gett sig in i en sådan operation?

Den alternativa förklaringen är att U 137 navigerat fel, mycket fel. Den ”ställföreträdande fartygschefen” (politruken) Vasilij Besedin har gett en sådan version i boken Inifrån U 137 – min egen berättelse. I stort går versionen ut på att radiopejlantennen, det huvudsakliga navigationsinstrumentet, gått sönder då den fastnade i en trål (och inte kunnat repareras tillräckligt i Swinoujscie). Under den andra delen av resan användes därefter radionavigationssystemet DECCA med hjälp av den nyinstallerade mottagarindikatorn PIRS. Denna var dock otillförlitlig och under de följande tio dagarna blev navigationen alltmer osäker och felaktig och vid grundstötningen trodde man att man var öster om Bornholm.

När jag läser Besedins redogörelse för navigationsmissarna känner jag faktiskt igen mig. Inte så att jag navigerat fel till sjöss men sedan några år tillbaka har jag försökt lära mig att orientera. Inom orienteringen finns ett fenomen som kallas parallellfel. Detta innebär att man först hamnar fel och därefter orienterar parallellt mot rätt väg och i sin hjärna får verkligheten/terrängen att stämma överens med där man tror sig vara på kartan. Jag gjorde själv detta fel på i stort sett alla tävlingar jag sprang det första året. Det är häpnadsväckande hur man klarar av att tolka iakttagelser utifrån den felaktiga verklighetsuppfattningen man har. Besedin beskriver hur fartygschefen tolkade fyrkaraktärer som ljus från fiskebåtar och att en kustspaningsradar tolkades som en fartygsradar. På en av mina första orienteringstävlingar tolkade jag bland annat ett stort kalhygge som en smal äng och jag valde att bortse från traktorstigar jag sprang på men som inte fanns där jag trodde att jag var på kartan. För mig blev grundstötningen när jag kom fram till en hussamling, då först insåg jag hur fel jag sprungit (1 km).

Det synes helt osannolikt att man kan navigera så fel med en ubåt, men jag tycker att det är än mer osannolikt att ubåten avsiktligt skulle ha trängt in i Gåsefjärden i ytläge.

Är då detta viktigt idag? Jag tycker själv att synen på ubåtskränkningar under 1980-talet har en mycket stor betydelse för vilken säkerhetspolitisk väg Sverige ska välja. Idag är det säkerhetspolitiska läget på många sätt sämre än det var under 1980-talet. Det svenska totalförsvaret är avvecklat och det militära försvaret beräknas inte vara bemannat, utrustat och övat på ytterligare många år. Samtidigt har Ryssland genomfört en omfattande upprustning och nu även visat sig vara berett att starta krig mot grann- och broderlandet Ukraina.

Många förespråkar nu att Sverige, och Finland ska gå med i NATO. Jag vill inte utesluta den möjligheten även om jag ser stora problem i att alliera sig Förenta staterna som startat många angreppskrig under senare år. Jag kan dock inte tänka mig att stödja ett sådant förslag innan vi fått klarhet i ubåtsfrågan. Genomförde amerikanska aktörer, med stöd av enskilda svenska officerare, psykologiska operationer i syfte att misskreditera den traditionella svenska neutralitetspolitiken? Sverige kan tillsätta en sanningskommision där alla inblandade kan vittna om erfarenheter från ubåtsjakterna utan att riskera straff. Sverige kan också skicka ett tydligt budskap till Förenta staterna om att vi måste få klarhet i detta innan det kan bli aktuellt att diskutera svenska medlemskap i NATO.

söndag 24 augusti 2014

Två försvarsmakter - en huvudstab

Försvarsbloggarna Carl Bergqvist (Wiseman), Niklas Wiklund (Skipper) och Johan Wiktorin (KKRVA) skriver idag en mycket angelägen debattartikel i DN där de förespråkar en försvarsallians med Finland. Anledningen synes vara att det inte finns något folkligt stöd för att Sverige ska gå med i försvarsalliansen NATO. (Vilket är klokt då NATO leds av Förenta staterna som efter det kalla krigets slut startat flera angreppskrig.) Jag tror att en sådan militärallians vore bra för båda staterna med tanke på vår gemensamma historia, kultur samt säkerhetspolitiska tradition.

Förslaget kommer säkert att möta motstånd både i Sverige och i Finland (för några kommentarer se Hufvudstadsbladets artikel) och i Finland kan det både röra sig om lillebrorskomplex och en sund skepsis mot hur vi arbetar i Sverige. Båda dessa faktorer skulle kunna hanteras genom ett erbjudande om att låta Finland ta ledningen för den nya alliansen. På sikt vore det kanske möjligt att låta båda staternas försvarsmakter ledas från den finländska Huvudstaben? Det svenska Högkvarteret består av närmare 900 anställda (med en fördelning av graderna som skulle räcka till en oövervinnerlig armé i Stratego) men de som föreslagit neddragningar på Högkvarteret brukar få till svar att det inte är möjligt. Högkvarteret måste ha ett stort antal funktioner och det oavsett om försvaret består av 300 bataljoner eller av 8 bataljoner. Att i stället använda motsvarande funktioner vid Huvudstaben är pooling & sharing på riktigt och skulle frigöra resurser till sådant som ger mer pang för pengarna.

Det hela skulle säkert kräva ett större antal lagändring, men inget som är omöjligt att lösa för en flink lagstiftare!

söndag 17 augusti 2014

Insats RAMNÄS 2014

Söndagen den 3/8 vaknade vi i Ludvika till en kraftig brandlukt och följande dagar fick vi även brandrök även om vinden hunnit vrida åt nord när det brann som värst. Så fort jag fick klart för mig att det rasade en stor okontrollerad skogsbrand i grannlänet började jag ställa in mig mentalt på att vi kunde komma att bli tillfrågade om att delta. Fredag 8/8 kom förfrågan - Dalabataljonen skulle avlösa hemvärnet i Västmanland och vårt hemvärnskompani (172.) skulle ansvara för den militära markinsatsen under perioden 12-15/8 med stöd av personal från 27. hemvärnsbataljonen (Södermanland). Oplanerade insatser kommer inte när det passar men med hjälp av min projektledare, som lovade att ta över en akut arbetsuppgift, barnens fritids och givetvis min hustru hade jag möjlighet att ställa upp.

Vi som arbetade på kompanistabsplatsen hade ansvaret för ledning av militära markförband. Uppgiften var i stort sett densamma som vi övar i hemvärnet med den skillnaden att de arbetande plutonerna fick sina uppgifter från räddningstjänstens sektorchefer. Vi följde upp plutonernas läge och hanterade stora mängder underhålls- och transportbeställningar och transportledde den förstärkta packgruppens transporter.


När vi ryckte in tisdagen 12/8 var branden under kontroll men det fanns många brandhärdar som ibland flammade upp med öppen låga. För att vi skulle få en överblick över läget och det enorma brandområdet åkte vi en rekognosceringstur med en av helikopterflottiljens Hkp 16.

Det var en helt overklig syn som väntade med rök och döda träd i olika stadier av förbrännning där de bruna träd fått rötterna sönderbrända. Stora områden var helt sönderbrända. Från luften kunde vi även se flera andra helikoptrar som vattenbombade bränder.

Precis som det militära försvaret av Sverige övervintrat i form av Hemvärnet så finns civilförsvaret faktiskt kvar i form av de frivilliga resursgrupperna, FRG. Under insatsen såg jag frivilliga från FRG sköta mat och mattransporter, vägvisning och andra stödjande funktioner. En stor fördel med FRG framför hemvärnet är den kommunala kopplingen (som hemvärnet hade tidigare) vilket gör det lättare att samverka med kommunerna som har ansvaret för räddningstjänst och beredskap.

Kompaniledningens huvuduppgift var att hantera de beställningar om biträde som kom från räddningstjänsten vilket oftast handlade om att transportera brandsläckningsmateriel som slang, grenrör och motorsprutor från eller till någon av depåerna i området. Under min grundutbildningen hade jag 1993 förmånen att få gå en veckas utbildning vid Räddningstjänstskolan vid Berga Örlogsskolor och det var också senast jag arbetat med brandslang.

Jag blev glad och överraskad över att Sverige, trots den katastrofala neddragning som skett av civil beredskap, genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) runt om i landet har ett antal Nationella förstärkningsresurser skogsbrand (pdf) med den utrustning som behövts vid branden. Utan att ha någon överblick gissar jag att en stor del av denna materiel nu tagits i anspråk och behöver ersättas.


Även om få träd är helt förbrända är skogen full med träd som när som helst kan falla. En av de viktigaste uppgifterna för den militära markinsatsen var att öppna och säkra vägar genom att få bort träd som blockerade vägarna samt därefter träd som hotade att falla ner över vägen. Detta arbete utfördes av ingenjörer från IngR, av R3-plutoner från F 21 samt av pionjärer från 17. hvbat egen pionjärpluton. Vid inledningen av vår del av insatsen var detta arbete inte avslutat men när jag följde med en slangtransport var vägarna runt området säkrade.





Väl hemma visade det sig att skogsbranden satt spår även i barnens lek:


 Jag kommer att i följande inlägg behandla den militära markinsatsen samt hemvärnets tillgänglighet i fred.

lördag 14 juni 2014

OT: Sverige - en rättsstat (TV-licens)

Fredagen den 13 juni 2014 blir en dag att minnas. Då dömde Högsta förvaltningsdomstolen att en dator inte är en TV. Det kan synas märkligt att det ska krävas några av landet högsta jurister för att komma fram till detta men faktum är att många jurister på Förvaltningsrätten i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall inte förstått detta.

Vår familj har inte haft TV sedan den gamla brann och åkte ut, och vi har inte saknat någon heller. Vi har dock dator med internetanslutning (utan att ta del av de så kallade TV-sändningarna) och efter ett otrevligt samtal från Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) 2013-03-16 som avslutades med att företrädaren för RIKAB sa att han "var tvungen att skicka en faktura" fick vi en faktura. Fast det var uppenbart att RIKAB gett sig ut på djupt vatten fanns dock ingen beslutstext eller motivering utan i stället stod att "Radiotjänst registrerat en anmälan om innehav av tv-mottagare." Jag hade definitivt inte skickat in någon anmälan om innehav av tv-mottagare så fakturan var felaktig. 

Nästa steg blev att begära omprövning och först i RIKAB omprövningsbeslut fanns det med en motivering. Efter några vändor av yttranden kom så domen (1057-13) från Förvaltningsrätten i Luleå som blev en besvikelse både i det att den kom fram till att en dator var en TV och då rätten inte tog ställning till min argumentation. Jag överklagade sedan till Kammarrätten i Sundsvall men fick inte prövningstillstånd (2615-13). Med anledningen av nu meddelad dom i HFD avser jag att ansöka om resning.

Det finns ett antal reflektioner man kan göra med anledning av domen och RIKAB vidare hantering.

Jag själv har endast tre terminers rättsvetenskapliga studier, och arbetar inte med rättsfrågor och då är det märkligt att erfarna domare inte vill se det självklara som nu HFD kommit fram till. Jag tror att detta kan bero på att förvaltningsdomstolarna inte har tillräcklig kompetens och i allmänhet inte är tillräckligt självständiga i förhållande till de förvaltningsmyndigheter vars beslut de ska pröva. Myndigheterna är specialiserade på ett område, och det finns jurister på myndigheter som är specialiserade inom olika delområden medan domare ska kunna döma inom många olika myndigheters ansvarsområden.


En sammanfattande slutsats angående RIKAB är att bolaget inte är moget det ansvar bolaget fått ifrån Riksdagen. I mitt fall blev det fel från början när RIKAB skickade ut en faktura i stället för ett beslut med motivering. Sedan har bolaget inte ens en grundläggande förståelse för förvaltningsrätt. Givetvis har en myndighet (eller här RIKAB) rätt att göra en tolkning av lagen men det innebär inte att detta etableras som rättspraxis. RIKAB chefsjurist Josefin Ydhag menar att domen i HFD är ändrad praxis vilket är befängt. Det är högsta instans, Högsta förvaltningsdomstolen, som är praxisbildande insats och innan det finns en prejudicerande dom från HFD finns ingen rättspraxis! Tidigare kunde man läsa detta på RIKAB hemsida:
Högsta förvaltningsdomstolens beslut innebär ny praxis fr o m 2014-06-13. Fram till detta datum har rättssystemet bekräftat tidigare praxis. Detta innebär att tidigare avgifter är korrekt påförda och kan ej återbetalas.

De domar i underinstanserna som RIKAB hänvisar till var felaktiga och HFD har kommit fram till att RIKAB fattat beslut utan lagligt stöd. RIKAB verkar totalt ha missförstått domstolarnas roll. I torsdags visste vi inte säkert att RIKAB fattat olagliga beslut men nu vet vi det. Det är alltså inte så att beslutet var korrekt i torsdags. De som inte har TV-mottagare med ändå tvingats betala TV-licens kan alltså nu begära omprövning. För oss som tidigare överklagat väntar i stället en mer omständlig process med resning.

Det naturliga arbetssättet om en myndighet vill införa en ny tolkning av lagen är att driva ett pilotfall det vill säga fatta ett, och endast ett, välmotiverat beslut som sedan kan överklagas till högsta instans. När väl praxis etablerats i frågan kan den tillämpas på övriga fall. Jag utgår ifrån att Carl-Gustav Johansson, VD för RIKAB och den som verkar ha drivit den extremt aggressiva linjen snart kommer att få söka nytt arbeta.

Avslutningsvis citerar jag mig själv angående legalitetsprincipen från överklagan till Förvaltningsrätten i Luleå:
Vi lever i en demokrati där Riksdagen stiftar lagar. Det åligger sedan myndigheter, eller i detta fall
ett statlig bolag, att tillämpa lagarna på ett ansvarsfullt sätt. Om medborgarna saknar tilltro till de
myndigheter som ansvarar för tillämpningen så leder detta ofrånkomligen till att förtroendet för
lagstiftningen, här avgiftsfinansieringen av radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst,
undergrävs. I frågan om avgiftsskyldighet för datorer med internetanslutning så har Radiotjänst i
Kiruna AB satt sig i lagstiftarens ställe och ensidigt ändrat definitionen av vad som är en TVmottagare.


Ändringen presenteras för allmänheten som att den rättsliga frågan är avgjord trots att
det inte finns något tydligt stöd för detta varken i lagen eller i förarbetena.
Radiotjänst i Kiruna AB kan i sin verksamhet dessutom stödja sig på en straffsanktion. I 22 § lagen (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst står att den som som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 8 § första eller andra stycket döms till böter. Legalitetsprincipen – inget brott utan lag – är grundläggande i straffrätten men här menar alltså Radiotjänst i Kiruna AB att bolaget själv har rätt att kriminalisera gärningen att som jag inte anmäla innehav av dator med internetanslutning till Radiotjänst i Kiruna AB.




söndag 1 juni 2014

Mpkongress om vapenexport

Hemma igen efter miljöpartikongress i Göteborg. Jag har inte fått något svar på min tidigare fråga - Vad vill miljöpartiet med försvaret - men jag återkommer när jag får svar. Förslaget till valmanifestet togs fram innan kriget i Ukraina och det finns inga förslag som direkt gäller försvaret. Under en paneldiskussion togs dock ämnet upp och Per Gahrton diskuterade vilka misstag EU gjort i förhållande till Ryssland men inte vart nuvarande konflikt kan leda.

Det vi röstade om var svensk vapenexport och om jag inte minns helt galet var det partistyrelsens förslag som vann:
"I en ny regering vill vi:
- avveckla svensk vapenexport till diktaturer och länder i väpnat konflikt."

De yrkande som alltså inte vann bifall var:

"- avveckla svensk vapenexport, i första hand den som går till diktaturer och länder i väpnad konflikt."
"- avveckla den svenska vapenexporten."
"- påbörja avveckling av all vapenexport."
"- avveckla svensk vapenexport till diktaturer, länder i väpnad konflikt och länder där grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer."
"- påbörja avveckling av all svensk vapenexport."

fredag 30 maj 2014

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

Idag fredag 30/5 inleds miljöpartiets valfestival och kongress. Med ett pågående krig mellan två av Europas största stater så har försvarsfrågan plötsligt blivit aktuell; både i media och i diskussioner med vänner och bekanta. Trots att jag i många år följt miljöpartiets försvarspolitik kan jag inte säga vad miljöpartiet vill med försvaret och därför ställer jag frågan till våra språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin samt till partiets försvarspolitiske talesperson Peter Rådberg.

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

Ända sedan försvarsbeslutet 2004 har miljöpartiet stött den så kallade ominriktningen av försvaret från det gamla invasionsförsvaret till den nya insatsförsvaret. Då uppgiften avseende hot i form av omfattande militära operationer (prop 2004705:5) var att upprätthålla grundläggande kompetens har detta försvar beskrivits som ett demonstratorförsvar. Under senare år har det kloka i detta ifrågasatts från många håll, bland annat från miljöpartiets tidigare representant i försvarsberedningen Annika Nordgren Christensen som skrivit:
Här har jag ändrat mig helt: Tidigare tyckte jag att en av försvarets viktigaste förmågor var att kunna krympa och växa (helst krympa) men jag har funnit att det bara innebär en ständig kamp om hotbilder istället för förmåga, om tillfällig dimensionering och inte systemeffekt. Den flexibilitet som verkade utvecklas mest framgångsrikt, var att kunna beskriva verksamheten och behoven på ett sätt som bäst parerade rådande ekonomi eller hotande svarta hål.

Miljöpartiet har dock hållit fast vid demonstratorförsvaret och så sent som förra året skrevs det in i partiprogrammet:
Vår militära beredskap ska syfta till att kunna genomföra internationella insatser och att bibehålla kunskap om nya hot i framtiden skulle riktas mot Sverige.

Miljöpartiet har deltagit i försvarsberedningen genom riksdagsledamoten Peter Rådberg som även är partiets försvarspolitiska talesperson. Beredningens rapport lämnades för ett par veckor sedan och försvarsberedningen ser risker för militära kriser i vårt närområde:
Norden och Östersjöregionen präglas sammantaget av stabilitet, dialog och samarbete. Den av Ryssland förda politiken är dock oberäknelig och destabiliserande. Det går inte att föreställa sig att en militär konflikt i vårt närområde enbart skulle påverka ett land. Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt. Kriser eller incidenter, som även inbegriper militära maktmedel kan dock uppstå och på längre sikt kan militära angreppshot likväl aldrig uteslutas. Rysslands aggression mot Ukraina innebär att risken för dessa har ökat, även i vårt närområde. (s. 19)

Försvarsberedningen föreslog därför en lång rad åtgärder för att öka den operativa förmågan i krigsförbanden.

Miljöpartiet anmälde genom Peter Rådberg avvikande uppfattning från delar i rapporten. Som jag förstår det gäller detta endast anskaffningen av ytterligare 10 JAS 39E och en ny ubåt. Miljöpartiet står därför i huvudsak bakom försvarsberedningen förslag! Peter Rådberg betonar vidare att miljöpartiet anser det är viktigt att Sverige har en så bred majoritet som möjligt i synen på hur svensk försvar-och säkerhetspolitik ska bedrivas. (Och dessutom lyfter miljöpartiet fram den breddade hotbilden.)

Försvarsmakten har problem med att lösa alla uppgifter. Riksrevisionen har granskat regeringens och Försvarsmaktens genomförande av riksdagens beslut om försvaret. och kommit till följande resultat:
Enligt Riksrevisionen bedömning kommer Försvarsmaktens förmåga att lösa alla uppgifter att vara begränsad även med en fullt bemannad och resurssatt insatsorganisation. Riksrevisionen bedömer vidare att det finns en betydande osäkerhet om försvarsreformen kan fullföljas.

Vad innebär då en röst på miljöpartiet i höstens riksdagsval för försvarspolitiken? Vi har ett politikområde (försvaret) av väsentlig betydelse för Sveriges möjligheter att förebygga och hantera kriser och hot (Riksrevisionen) där ansvarig myndighet även i framtiden endast kommer att ha begränsad förmåga att lösa alla uppgifter. Vidare vill miljöpartiet i försvarsberedningen öka den operativa förmågan i krigsförmågan. Tidigare har miljöpartiet föreslagit neddragningen för utgiftsområdet Försvar och samhällets krisberedskap med 1 600 mkr. Jag får inte detta att gå ihop!

Förslaget till det valmanifest som ska antas på kongressen togs fram innan Rysslands militära angrepp på Ukraina och det innehåller inga förslag på försvarsområdet. Ur partistyrelsens svar på inkomna motioner kan man få några aktuella ställningstaganden:
- Återinförd totalförsvarsplikt är inget Miljöpartiet förespråkar, vare sig den är militär eller civil.
- Militära insatser kan dock rättfärdigas då förebyggande åtgärder misslyckats och det är det enda medlet för att förhindra ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna och lidande. En förutsättning är att det sker i självförsvar eller med FN-mandat. (ur partiprogrammet)

Det är långt till valet och vi har ett pågående krig mellan Ryssland och Ukraina. Det är troligt att Ryssland kommer att rikta destabiliserande åtgärder även mot våra baltiska grannländer under de kommande åren, kanske redan innan valet, och det skulle i sådana fall påverka Sverige direkt. Ett fungerande svenskt försvar i östersjöområdet och på Gotland hade kunnat verka avskräckande och krigsavhållande medan avsaknaden av militär förmåga i stället ökar riskerna för ett militärt angreppshot. Vill miljöpartiet att Försvarsmakten ska kunna lösa ställda uppgifter? Har miljöpartiet några förslag för hur det ska ske?

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

tisdag 27 maj 2014

KFÖ 14: Hur många nivåer av staber går det att ha vid ett objekt?

Även om listan med reflektioner från KFÖ inte är slut så börjar det bli dags att avrunda den här serien inlägg.

En hemvärnsbataljon ska kunna bevaka/skydda ett bataljonsobjekt, tre kompaniobjekt eller alternativt nio plutonsobjekt. Hemvärnets tidigare ledningsorganisationen var anpassad för att leda strid vid plutonsobjekt; de gamla staberna för hemvärnsområden (kompani) eller hemvärnskretsar (bataljon) skulle nästan uteslutande leda geografiskt utspridda plutoner med vardera ett skyddsobjekt. Med den nya organisationen har staberna större likheter med skytteförbandens staber och hemvärnet ska också ha förmåga att i framtiden genomföra försvars- eller fördröjnings strid.

Bör då ledningen, och antalet ledningsnivåer, påverkas av om uppgiften är att bevaka/skydda bataljons-, kompani- eller plutonsobjekt? Själv tror jag att det är så. Jag tror också att det finns en del att lära av andra säkerhetsförband.

Under vår KFÖ delades bataljonsområdet (skyddsobjektet) in i tre kompaniområden och dessa i sin tur i plutonsområden. En flygbas är inte särskilt stor och motståndaren kan inte förväntas respektera våra gränser. De olika plutonernas verksamhet måste samordnas även över kompanigränser. Med fler ledningsnivåer tar det givetvis längre tid för en rapport från en patrull att nå bataljonsledningen eller order att gå andra vägen; särskilt om staberna inte är så stora att de kan ha en uthålligt hög beredskap.

På den tiden Flygvapnet hade markförsvarskompanier leddes markförsvaret av en markförsvarsledare i basbataljonstaben. Jag ser detta som ett möjligt alternativ där alltså kompanistaberna utgår och personalen endera förstärker plutonstaberna eller bataljonstaben. Plutonstaberna består idag av chef, ställföreträdare och två signalister. Med ytterligare ett stridsledningsbefäl och en signalist skulle de få en betydligt bättre uthållighet. Kompanicheferna skulle kunna tjänstgöra som stridsledare i bataljonstaben och kompaniernas trossgrupper (sjukvård, kok, pack) skulle kunna ledas från bataljonens underhållssektion.

Även om skyddet av flygbasen är uppdelat på plutonsområdet så består den direkta stridsledningen av att leda ett antal posteringar, o-platser, patruller och larmstyrkor. Ett annat alternativ till att ha staber vid plutoner - kompanier - bataljon hämtar jag ifrån Flottans gamla bassäkerhetsförband. Ett bassäkerhetskompani skulle ansvara för basförsvaret i ett stort geografiskt området. Plutonerna skulle delas i självständigt verkande grupper och patruller som vardera hade uppgifter som att bevaka objekt. För att uppnå uthållighet var två plutoner över tiden i arbete medan två plutoner vilade eller genomförde bastjänst som dagpluton. Vid ett sådant kompani ansvarade cheferna för genomförandepluton/er för stridsledningen från kompanistabsplatsen medan kompanichefen ledde verksamheten långsiktigt.(Källa TRM Bassäk Del 1 Bassäkerhetskompani) Vid ett hemvärnsbataljonsobjekt skulle då ingen ledning ske från plutonstaberna utan plutoncheferna skulle endera leda genomförandet av mer omfattande uppgifter (eskort, larmstyrka) eller tjänstgöra som stridsledare i kompanistaben.

De fördelar jag ser med båda dessa alternativa förslag är att man genom att minska antalet ledningsnivåer får en bättre uthållighet i ledningsfunktionen. Vad tycker läsekretsen?