tisdag 21 oktober 2014

Insats RAMNÄS 2014: Hemvärnets tillgänglighet i fred

Tidningen Hemvärnet 4/2014 kom för några veckor sedan och där finns en redogörelse för hemvärnets deltagande vid brandbekämpningsinsatsen i RAMNÄS. Där står att 17. Dalabataljonen var insatt 10-15 augusti med 60 soldater/dag samt pionjärplutonen som sattes in redan 8 augusti. Även om det var bataljoner som sattes in så var Dalabataljonens insats uppdelad så att det kompani jag tillhör (172.) stod för huvuddelen av personalen samt för ledningen av den militära insatsen 12-15 augusti.

kam Grenstad på besök
Samtidigt som bataljonen fick order om insats så var insatsen för den enskilde hemvärnsmannen helt och hållet frivillig. Många hade förstående arbetsgivare och anhöriga och kunde ställa upp med kort varsel medan andra, även sådana som gärna följt med, hade förhinder av olika slag. Vi fick inte med hela kompaniledningen utan fick förstärkas med personal från övriga delar av bataljonen. Sammantaget löste vi våra uppgifter på ett bra sätt men jag vet att det gått ännu smidigare om det enbart varit den ordinarie personalen från vår kompaniledning.

Försvarspolitikerna har under många år arbetat för att öka hemvärnets tillgänglighet i fred. Senast den 1 november ska kommittén Försvarsmaktens personalförsörjning redovisa uppdraget och då bland annat klarlägga förutsättningarna enligt dagens regelverk för att öka hemvärnets tillgänglighet i fredstid. Försvarsberedningen skrev i Försvaret av Sverige - Starkare försvar för en osäker tid att:
"Hemvärnsförbandens tillgänglighet i fredstid ska öka och därmed dess samlade förmåga att stödja samhället vid allvarliga olyckor och fredstida kriser."

 Inför vår insats i RAMNÄS gav vissa arbetsgivare inte ledigt då det var en frivillig insats och i något fall ändrades ett muntligt ja till ett nej efter inställelsen. I sådana fall kan ökade möjligheter att kalla in personalen med plikt i fredstid vara ett bra stöd för hemvärnsmannen. Ett annat problem med frivilligt deltagande (jämfört med en formell inkallelseorder till den enskilde) är att det kan uppstå situationer där hemvärnsmannen söker ledigt men där det senare inte blir någon insats; det kan dröja länge innan det kommer ett definitivt besked ifall det blir någon insats eller ej. Enligt uppställningen i tidningen hemvärnet minskade insatsen till 20 + 20 soldater 25-27 augusti och jag kan tänka mig att det var fler i de bataljonerna (25. och 28.) som ställt in sig på att delta. Med en formell inkallelseorder kan hemvärnsmannen söka ledigt så fort ordern kommer och då är det den som gäller.

Samtidigt sidan kan ökade möjligheter att kalla in hemvärnet med tjänstplikt medför att arbetsgivare väljer att anställa någon annan än en hemvärnsman. Själv har jag en förstående arbetsgivare (staten) men under perioder skulle jag själv ha haft svårt att delta, speciellt när jag varit föräldraledig med små barn. Det är en sak om läget är så allvarligt att hemvärnsberedskap råder men det hade varit svårt för min hustru att förklara för hennes arbetsgivare att hon måste vara föräldraledig i stället för mig.

Det är definitivt så att det ger en bättre effekt att kalla in kompletta och samövade förband men jag är ändå skeptiskt till att utöka tjänsteplikten i fred. Försvarsmakten har tyvärr missbrukat andra möjligheter i syfte att på kort sikt lösa problem eller minska kostnaderna, exempelvis insatsdygn, och jag ser en risk i att Försvarsmakten  på sina håll även skulle börja missbruka en möjlighet att använda hemvärnet i större utsträckning i fred. I stället hoppas jag att man går försiktigt fram och hittar en kombination av frivillighet och plikt.

fredag 17 oktober 2014

Ubåtskränkningar nu och då


För 40 år sedan föddes jag. För 30 år sedan var Sverige mitt uppe i en tid med omfattande ubåtskränkningar, exempelvis i Karlskrona 1984. För 20 år sedan gjorde jag GU som ubåtsjaktplutonbefäl vid 1. Bojbåtsdivisionen och kunde då vara med och avslöja att Flottan under några år jagat minkar och inte ubåtar. För 10 år sedan beslutade Sverige att den eviga freden var här och avvecklade största delen av ubåtsjaktsförmågan, exempelvis bojbåtarna. Idag 17/10 2014 rapporterar Försvarsmakten på nytt om ubåtskränkningar i Stockholms inre skärgård.

Under många år har jag deltagit i diskussionerna om vad som hände under ubåtskränkningarna på 1980-talet, exempelvis på det historiska forumet Skalman, även så den senaste veckan. Då Försvarsmakten inte kunnat presentera några bevis som stöd för att de iögonfallande kränkningarna (efter U 137) utfördes av sovjetiska ubåtar och då Förenta staternas tidigare försvarsminister Caspar Weinberger liksom Storbritanniens tidigare marinminister Sir Keith Speed bekräftat att västubåtar opererade i svenska vatten anser jag att allt tyder på att Ola Tunanders forskningsresultat är korrekta. (Se exempelvis Spelet under ytan som är tillgänglig digitalt.)

Försvarsmakten verkar ta den möjliga ubåtskränkningen på stort allvar och det talar för att det återigen skulle kunna vara främmande ubåtar i svensk skärgård. Under 1980-talet var det Roland Reagans amerikanska administration som genom den marina strategin försökte sätta press på Sovjetunionen. I dag är det i stället Vladimir Putins Ryssland som står för den ökade spänningen i vårt närområde. Vad Ryssland vill uppnå med upptrappningen är svårt att förstå för oss i väst men i veckan kunde man på DN kulturdebatt läsa Ryssland är redan i krig med väst av Michail Sjisjkin. Tyvärr har vi i Sverige inte bara avvecklat bojbåtssystemet utan även kustartilleriet med magnetslingor, minspärrar och ubåtsskyddskompanier samt förmågan till ubåtsjakt med helikopter. Liksom för 30 år sedan får nu Försvarsmakten laga efter läge i ubåtsjakten och jag önskar god jakt.

fredag 3 oktober 2014

SÖF 14: Fö på besök

Ett av momenten under SÖF var strid i bebyggelse vid URSVIK. Kompaniet skulle anfalla ett område med relativt stora byggnader och slå fienden som bedömdes vara av grupp-tropps storlek.
Utgångspunkt före anfall
På plats fick vi veta att ett antal civila chefer och tjänstemän från försvarsdepartementet skulle komma på besök. De fick först följa kompaniets anfall med eld och rörelse och efter övningsledarens genomgång även prata med oss hemvärnsmän.
Övningsledarens genomgång med kompaniet efter genomförandet.
Jag passade på att diskutera för- och nackdelar med att hemvärnet får en ökad tillgänglighet i fred, som försvarsberedningen föreslagit, mot bakgrund av vår brandbekämpningsinsats i Västmanland. (Samtidigt som det skulle ge en bättre effekt vid den typen av insatser så finns tyvärr risken att Försvarsmakten skulle missbruka sådana regler och kanske skulle ökade krav på tillgänglighet leda till att många hemvärnsmän slutar.)
Besökare från Försvarsdepartementet.
Vi försökte även höra vad de trodde om vem som skulle bli ny försvarsminister och nu vet vi att det blev Peter Hultqvist (s) från Borlänge som besökt våra övningar många gånger under hans tid i försvarsutskottet. Det är mycket positivt att de som utformar framtidens försvarspolitik besöker hemvärnets övningar och bildar sig en egen uppfattning om oss. Jag vill avsluta med att önska Peter Hultqvist och hans nya medarbetare lycka till i det viktiga arbetet som väntar!

måndag 22 september 2014

SÖF 14: Rörlighet i rusningstrafik

En SÖF (Särskild Övning Förband) för hemvärnet omfattar fyra dygn och i torsdags gick dalabataljonens två insatskompanier till Stockholm.
Mot Livgardet

På väg till Livgardet skötte motorcykelordonnanserna för respektive kompani trafikregleringen som trafikposter. Efter utspisning på Livgardet gick båda kompanierna i samlad fordonsmarsch till slutmålen Högkvarteret och Tre vapen med stöd av militärpolis.
Militärpolis stoppar trafiken från påfart.

På E18
Militärpolis stoppar trafiken norrifrån på E4

Partikamrater?
På Valhallavägen
Jag brukar försöka hålla mig borta från Stockholmstrafiken men det här var faktiskt en positiv erfarenhet. Samtidigt som vi fick pröva på stockholmsmiljön så kunde vi också visa att hemvärnet snabbt kan förstärka bevakningen av centrala skyddsobjekt ifall behov skulle uppstå; att vi har god förmåga till rörlighet även i rusningstid. Särskilt nyttigt var det för våra motorcykelordonnanser som fick många tillfällen till skarp trafikreglering under övningen.

Någon kanske blev irriterad, men jag tror att det är bra att vi visar upp oss och många trafikanter tog kort på kompanikolonnen under de dagar vi var i Stockholm. Jag avslutar med att citera Tidningen Hemvärnet:
Tack till militärpolisen livgardet för eskorteringen av Dalabat till centrala Stockholm. Tack till stockholmarna för visad hänsyn!

"Miljöpartiet gör helt om om försvaret"

Efter intervjun med miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner i SVT Agenda (7:55) där han öppnade för att en ny regering där miljöpartiet sitter med skulle kunna satsa mer pengar på försvaret skriver DN "Miljöpartiet gör helt om om försvaret". Jag håller inte alls med. Som jag tidigare skrivit har miljöpartiet genom Peter Rådberg ställt sig bakom huvuddelen av försvarsberedningens förslag vilket också bekräftades av Gustav Fridolin i partiledarutfrågningen och, om än inte lika tydligt, av Åsa Romson i debatten med Karin Enström.

Det jag blev förvånad över var att Anders Wallner inte svarade att miljöpartiet faktiskt stod bakom huvuddelen av försvarsberedningens förslag (förutom 10 extra Gripen E och ubåt) utan i stället svarade att man måste vara beredd att förhandla i alla frågor.

Personligen är jag övertygad om att miljöpartiet kommer att kunna ställa sig bakom en blocköverskridande överenskommelse om försvaret, särskilt när Ryssland verkar driva en kampanj för högre försvarsanslag alternativt svenskt NATO-medlemskap.

söndag 21 september 2014

SÖF 14: Dalarnas hemvärn övar i Stockholm


Fordonsmarsch genom Stockholm fredag morgon.
 Ikväll kom jag hem mycket nöjd efter en bra SÖF i och kring Stockholm. Försvarsmakten har publicerat övningsprogrammet i Stockholm men dessutom ingick utbildning i strid i bebyggelse vid Livgardet under lördagen. Under veckan som kommer blir det ytterligare några inlägg med anledning av övningen.
Färdig till strid vid FAP


fredag 12 september 2014

Detta vill miljöpartiet med försvaret 2 (2)

I ett tidigare inlägg frågade jag våra språkrör samt vår försvarsutskottsledamot vad miljöpartiet vill med försvaret. Jag fick inget svar från de tillfrågade men i stället fick jag det svar från partiorganisationen som jag redovisade i del 1 (2). Nu har jag dessutom haft möjlighet att ta del av de svar Gustav Fridolin lämnade om försvaret i partiledarutfrågningen, försvarsdebatten mellan Åsa Romson och Karin Enström samt de svar Peter Rådberg gett på Wisemans frågor. Alla tre ger samma bild; miljöpartiet står i huvudsak bakom försvarsberedningen men vill inte satsa lika mycket på nya dyra vapensystem.

Gustav Fridolin gjorde en mycket bra koppling när han pekade på Europas (och Sveriges) beroende av rysk energi som en förutsättning för Rysslands aggressiva utrikespolitik och folkrättsbrott. Han återkom sedan till detta och till oljetoppen när han motiverade att vi måste satsa mer på biobränslen. Miljöpartiet röstade nej till inköpet av Gripen E och ville så sent som i oktober förra året riva upp beslutet. Därför blev jag mycket förvånad över att miljöpartiet i försvarsberedningen endast reserverade sig mot förslaget att köpa tio extra Gripen E, 70 i stället för 60. Gustav Fridolin bekräftade nu detta och sa att miljöpartiet står bakom försvarsberedningen utan när det gäller 10 ny Super-JAS. Ha sa vidare angående kommande regeringsförhandlingar att det är tungt att en försvarsberedning kommit överens om vissa siffror. Angående finansieringen argumenterade han för att miljöpartiet vill föra över pengar för nya dyra vapensystem till bättre bemanningen av försvaret och till breda säkerhetshot. Mest glädjande var dock hans allmänna inställning att man måste vara beredd att kompromissa i alla frågor.

Åsa Romson sa att miljöpartiet inte har någon annan uppfattning än försvarsberedningen och motiverade neddragningarna på materielanslaget med att miljöpartiet vill hitta billigare lösningar på de materielinköp försvaret gör. Hon ville samtidigt tona ner skillnaderna avseende finansieringen med att miljöpartiet gör en neddragning på ungefär 3 % medan regeringen gör en uppdragning på ungefär 1 % kommande mandatperiod. Åsa Romson vill också hitta nya lösningar för att förebygga konflikter, och lägga mer pengar på bistånd och internationellt arbete, snarare än att komma tillbaka till ett kalla kriget där vi kapprustar mot varandra. Det här är en uppfattning som har mycket starkt stöd inom partiet men jag blir förvånad över att partiledningen för fram den med anledning av Rysslands krig mot Ukraina. Exakt vilka lösningar finns för att hantera revanschismen i Putins Ryssland?

Peter Rådberg slutligen ger många tydliga besked till Wiseman. Han betonar igen vårt samhälles sårbarhet och beroende av import, särskilt av livsmedel. Miljöpartiet vill också satsa mer på civil krisberedskap. Jag tycker också att det är bra när han kritiserar vapenköp som grundas på industripolitik snarare än försvarspolitik. Likaså har han en bra kritik av det nuvarande systemet med anställda soldater där han både pekar på hur regeringen drev igenom detta och på hur Försvarsmakten prioriterat att anställa heltidstjänstgörande framför att bygga en hållbar rekrytering av tidvis tjänstgörande.  Peter Rådberg skriver att det kommer att bli oundvikligt för riksdagen att skjuta till nya pengar till försvaret längre fram men jag uppfattar att han ser det som ett problem orsakat av köpen av Gripen E snarare än som ett verkligt behov. Samtidigt skriver han: "Vi ska ha en försvarsbudget utifrån hotbild och de arbetsuppgifter Försvarsmakten är ålagd att utföra." vilket antagligen är något som alla med intresse för försvaret kan skriva under på. Jag tyckte att det var positivt att han skrev att miljöpartiet inte är främmande för att utveckla det militära samarbetet med våra nordiska grannländer.

När jag i maj frågade vad miljöpartiet vill med försvaret skrev jag redan då att vi hade ett pågående krig mellan Ryssland och Ukraina och att det är troligt att Ryssland kommer att rikta destabiliserande åtgärder även mot våra baltiska grannländer under de kommande åren, kanske redan innan valet. Nu är det inte längre många som ifrågasätter att Ryssland är inblandat i kriget och i fredags förra veckan kidnappade Ryssland en estnisk underrättelseofficer i en mycket provokativ operation. Visst ska man vara kritisk mot miljöpartiet för att man inte riktigt verkar ta Rysslands agerande på allvar men än mer för att man inte inser att vår låga militära förmåga inte är konfliktförebyggande utan snarare tvärtom är något som ökar risken för militära operationer från Rysslands sida. Miljöpartiet ser inte de akuta riskerna i vårt närområde, men det verkar inte övriga riksdagspartier (med något undantag) göra heller.


För att förstå lite mer av bakgrunden till miljöpartiets försvarspolitik måste man tänka på att partiledningen ifrågasätts utifrån (och in någon mån inifrån) för att partiet inte är beredda att satsa tillräckligt på försvaret men framför allt inifrån partiet av medlemmar som enligt min bedömning ligger mycket nära den försvarspolitik feministiskt initiativ står för. Som miljöpartist i grönt får man därför glädja sig åt att partiledningen står bakom försvarsberedningens slutsatser och jag hoppas på att miljöpartiet i en kommande regering med socialdemokraterna är beredda att kompromissa så pass att man även finansierar dessa.