fredag 22 september 2017

Aurora 17 - min väg dit


177. hvgrkplut på väg till Gotland för Aurora 17
 Nu har vi i 177. hemvärnsgranatkastarplutonen kommit hem och påbörjat återhämtning efter vårt deltagande i försvarsmaktsövning Aurora 17. De kommande dagarna avser jag att skriva några reflektioner och iakttagelser men jag börjar med några nedslag i min egen, rätt osannolika, väg till övningsdeltagande på Gotland.

September 1993 genomfördes den förra försvarsmaktsövningen, FMÖ 93 Orkan och jag gjorde då min grundutbildning som elev vid PB-kursen ubåtsjakt vid Berga örlogsskolor. Vi deltog inte i övningen men efter tjänstens slut var vi nere i örlogshamnen och såg aktiviteten. Den 25/9 noterade jag i dagboken att vi sett minarbetsbåt 510 med signalflagga Kalle (blågul) som hämtade 15 infanterister från I 13 och gick ut till sjöss igen. Det var ett antal värnpliktiga vid BÖS från det för mig då okända Dalregementet som var B-styrka. Själv hade jag inga tankar på att någon gång tjänstgöra annat än i Flottan.

Oktober 1997 hade jag ändå gått med i (marina) hemvärnet och var då inkallad med min radarpluton på Holmögadd för att delta i övning Nordvart. Vi samgrupperade med ett skärgårdsskyttekompanistab från KA 3 som bland annat ledde en granatkastarpluton. Kompanichefen hade alltid med sig sin eldledningsgruppchef. Den sista dagen för vår övning, 10/10, var det förevisningsskjutning och när jag skulle återställa materiel i närspaningsradartornet så träffade jag på en säkerhetskontrollant (?) för grk-skjutningen så jag följde skjutningen med honom. Tre enheter från 6. amfbat, HO1 och skärgårdsskyttekompaniet sköt med fråntid och granaterna briserade på rätt tid. Detta var min första erfarenhet av indirekt eld.

Juli 2002 gick jag så FBU-kursen Ytövervakning/Eldobservatör i Höllviken. Jag fick en viss förståelse för indirekt eld och ett rejält intresse. Tanken var att vi efter utbildningen skulle kunna tjänstgöra som eldobservatörer och vi fick testa att göra måluttag och eldreglera i simulator på Revinge. Då kändes det dock som att det var mycket långt ifrån att vi någon gång skulle få göra det inom hemvärnet.

Våren 2014 påbörjade min hemvärnsbataljon försök med att sätta upp en granatkastarpluton. Vi på övriga kompanier följde detta med intresse och förhoppningen att vi i framtiden skulle få öva tillsammans med denna pluton men då var det tydligt att plutonen skulle bemannas med nyrekryterade och endast de med tidigare relevant utbildning var aktuella.

Så fick/tog jag vår och sommar 2016 chansen att gå en tio veckors befattningsutbildning till eldledningssoldat vilket jag ingående beskrivit på denna blogg. Nu under Aurora 17 fick jag så möjlighet att öva som eldledningsgruppchef vilket har varit utmanande men samtidigt mycket intressant och lärorikt. Det hade varit helt omöjligt för mig att föreställa mig detta 1993, 1997, 2002, 2014 eller ens 2016. Mer om övningen följer!

fredag 10 februari 2017

Format 403

Nu kan jag äntligen gå vidare, frågan från KFÖ 2016 har fått sitt svar.





Rad 8, vilka förband som återtas av artillerichefen, fylls i på enklast möjliga sätt!

Om jag tolkar FAL-A rätt så sänds återtagandet från brigadartillerichefen (UI) till artillerichefen för brigadens 4. bataljon (UU) och avser brigadens artilleribataljon (ZI).

torsdag 1 december 2016

KFÖ 16: Artilleri - för bra för sitt eget bästa?

Jag har fått uppfattningen att artilleriet inte haft någon särskilt stark ställning inom den svenska armén och att detta förhållande bidragit till att vi idag endast har två artilleribataljoner. Finland som hade egna erfarenheter från kriget satsade på artilleriet på ett annat sätt under det kalla kriget och medan svenska brigader hade en artilleribataljoner (12 pjäser) så hade finländska brigader ett artilleriregemente med två sektioner (24 pjäser). I styrka motsvarande Finlands kårartilleri det svenska fördelningsartilleriet men medan Sverige placerade pjäserna med längst räckvidd, haubits 77, i infanteribrigaderna och äldre pjäser som haubits m/39 och haubits F i fördelningsartilleriet så hade det finländska kårartilleriet pjäser med lång räckvidd (exempelvis 130 K 54 / M-46).

Hur har det kunnat bli så här? Tidigare krig har visat att en mycket stor andel av fiendens förluster orsakats av indirekt eld. Jag tror att en förklaring skulle kunna vara att det är svårt att öva skjutning med indirekt eld samtidigt som manöverförbanden övar. Artilleri- och granatkastareld, även övningsgranater, kräver avlysningar och stora riskområden. Om övningarna för manöverförband och artilleri alltid är skilda åt blir en konsekvens då att manöverförbandens personal inte riktigt förstår nyttan med egen respektive faran med fientlig indirekt eld.

Även vi i hemvärnet berörs av detta. Kompanierna har övningar en tid och plats och granatkastarplutonen en helt annan, det har i alla fall varit så i år. Vi har fått pröva två olika metoder för att integrera hemvärnskompanier med granatkastare i höst. När vi var på Muskö spelades granatkastarplutonen och det sköts inga granater och det fungerar bra när det finns ett stöd för övningsledningen att avgöra om elden skulle ha träffat eller ej. Det är dock ingen typ av övning som jag tror att granatkastarplutonen skulle uppskatta (att bara gruppera och omgruppera men aldrig skjuta). En risk är också att man inte tar så hårt på säkerhetsavstånd till egen trupp när man vet att det inte kommer några granater på riktigt. Under denna KFÖ följde kompanichefer med eldledningsgrupperna vid skjutning och det är ett annat alternativ som gör att de får öva ihop. Däremot blir det inte direkt någon samordning av eld och rörelse. Genom att många av bataljonens chefer varit med på granatkastarplutonens olika förevisningsskjutningar så tror jag dock att förståelsen för indirekt eld är på väg uppåt åtminstone i vår egen bataljon.

onsdag 30 november 2016

KFÖ 16: Fråga till läsekretsen - Format 403

De flesta Dartformaten vi använder är beskriva i utbildningsmaterial mm och uppbyggnaden är logisk utifrån tidigare talsignalering. När det gäller rubricerat format, Eldtillstånd Återtagande, kvarstår dock en osäkerhet efter förra veckans övning. Finns det något ute i cyberrymden som vet hur det är tänkt att format 403 ska fyllas i?

Efter det vanliga huvudet i formatet finns följande rad där själva återtagandet av eldtillstånd ska anges:
     :

Motsvarande struktur finns även i format 401, Eldtillstånd Tilldelning, och där fyller man exempelvis i följande om eldtillstånd med JA avseende 4 eldstötar tilldelas:
JA   :4ES

Jag har letat i lite gamla reglementen och sambandsinstruktioner utan att hitta hur man gjorde återtagande av eldtillstånd vid talsignalering. Om eldtillståndet med JA återtas är det klart att "JA" ska finnas med men kolon indikerar att det är något mer som ska/kan anges. Är det ammunitionsmängd motsvarande tilldelning av eldtillstånd? (Om inte hela eldtillståndet återtas tycker jag att det verkar mer logiskt att ge ett nytt, aktuellt, eldtillstånd.)

Tacksam för svar!

tisdag 29 november 2016

KFÖ 16: Plats att växa?

Det kalla krigets försvarsmakt är för länge sedan borta men i Älvdalen finns många spår kvar. Förutom artilleriminnen som pjäser och bkan-ammunition såg jag bland annat ett klistermärke från pvhkpkomp AF 1 med valspråket Non videri sed esse. (Under gymnasie-PRAO vid väderavdelningen fick jag följa med på en flygtur i en av deras hkp 9.) Toaletterna är fortfarande fulla av klotter från generationers värnpliktiga som i den formen i huvudsak uttryckt sitt missnöje med att de hamnat i Älvdalen för kortare eller längre tid. I år har jag även fått göra bekantskap med Kvarn och dessa båda anläggningar har det gemensamt att de har utmärkta övningsförutsättningar men kanske inte lika mycket att erbjuda i övrigt. När Försvarsmakten avvecklade regementen prioriterades övningsförutsättningar framför personalens trivsel och jag bodde i Umeå när I 20 lades ner vilket kommunen inte hade så mycket emot med tillgång till mer mark. Nu har Försvarsmakten avvecklat de flesta regementena i de större städerna samtidigt som man är beroende av att den frivilliga personalen, både officerare och soldater trivs. Det spelar ingen roll om man har fantastiska skjutfält om inga soldater vill bo där. Exempelvis I 13 (Falun) och I 4 (Linköping) är borta men kvar finns gamla ArtSS (Älvdalen) och InfSS (Kvarn).

Hur det nu än är med uteliv mm på dessa platser så är det här det finns möjlighet att växa med utbildningsanläggningar och kaserner, matsal och övningsfält mm. Jag är övertygad om att det skulle vara lättare att rekrytera soldater till Umeå än till Boden, jag har bott i båda städerna, och det blir inte lättare att rättfärdiga värnplikt om soldaterna placeras långt ute i skogen. Om Försvarsmakten i framtiden vill utbilda fler värnpliktiga kanske det ändå kommer att bli på en utbildningsbataljon i Älvdalen.

måndag 28 november 2016

KFÖ 16: Format 105

En viktig lärdom för mig från övningen var att batteriplatsernas skjutelementräknare (SKER) inte alltid tänker som vi andra. SKER kan ta emot DART-meddelanden men under pågående eldsignalering visar den inte dessa, vilket givetvis är en bra prioritering. SKER kan vara inställd för autokvittens, det vill säga att den automatiskt skickar ett kvittensmeddelande, och det gör att avsändaren får veta att meddelandet gått fram även om batteriplatsen hanterar pågående eldsignalering. Vårt problem var att vi inte fick Format 104 Kvittens som svar utan i stället Format 105 Repetera. Antagligen är detta en mindre bugg som man kan leva med om man känner till den. Nu gjorde vi inte det och sände därför om meddelanden väl många gånger vilket kanske någon uppfattade som DART-spam. Nu har jag lärt mig detta och genom att skriva ner det här så kommer jag förhoppningsvis ihåg det tills nästa övning.

söndag 27 november 2016

KFÖ 16: Finalen

Så har jag nu fullgjort även detta årets hemvärnskontrakt. Trots tio veckors befattningsutbildning och ett par helger med utbildning så var granatkastarplutonens KFÖ faktiskt årets första övning. Under kommande dagar avser jag att skriva några reflektioner men jag börjar med den avslutande skjutningen från gårdagen. Vi hade förmånen att öva med tre granatkastarplutoner och här skjuter två plutoner eldstöt med spränggranater medan en pluton belyser med lysgranater.