tisdag 22 januari 2019

Hemlig/Restricted?

Den gångna helgen tillbringade jag med utbildning i IS HV.

Nytt informationssystem till Hemvärnet
Informationssystem Hemvärn (IS HV) är en ny förmåga och del av Ledningsstödsystem till hemvärnsförbanden (LSS HV). Projektet har till uppgift att utveckla informationssystemet, anskaffa materiel, utbilda personal och överlämna konfigurerade och driftsatta system till hemvärnets bataljonsstaber och kompanistaber. För en bataljonsstab består systemet av mikronätverk med ett antal klientdatorer anslutna till en server med olika nyttoapplikationer. I leveransen ingår även kringutrustning som skrivare och projektorer. Funktionalitet finns bland annat för att producera orderverk och följa upp verksamhet med tablåer. Vidare finns kartstöd och verktyg för att föra gemensam taktisk lägesbild i staben. Säkerhetsfunktioner i systemet är dimensionerade för att hantera information upp till H/R. Systemöverlämning påbörjades 2016 och slutfördes under 2017. Materielöverlämning av driftsatta system till 21 bataljoner med 75 underställda kompanier har genomförts under hösten 2017. 
(FMV)

Jag har fått en mycket positiv bild av IS HV, och av dess säkerhetsfunktioner. Jag blev dock lite tveksam när det gällde vad informationssäkerhetsklass H/R egentligen innebär. I dag var jag så, i mitt civila arbete, på en utbildning kring den nya Säkerhetsskyddslagen. Med denna lag, som träder i kraft 1 april 2019, införs följande säkerhetsskyddsklasser för uppgifter:

2:5 Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska delas in i säkerhetsskyddsklasser utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges säkerhet. Indelningen i säkerhetsskyddsklasser ska göras enligt följande: 
   1. kvalificerat hemlig vid en synnerligen allvarlig skada, 
   2. hemlig vid en allvarlig skada, 
   3. konfidentiell vid en inte obetydlig skada, eller 
   4. begränsat hemlig vid endast ringa skada.

Motsvarande beskrivning av informationssäkerhetsklasserna enligt Försvarsmaktens föreskrifter om säkerhetsskydd är:

HEMLIG/TOP SECRET
1. Hemliga uppgifter vars röjande kan medföra synnerligt men för totalförsvaret eller förhållandet till en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i annat fall för rikets säkerhet (kvalificerat hemliga uppgifter).
2. Hemlig handling som har åsatts beteckningen TOP SECRET eller motsvarande av en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation.
HEMLIG/SECRET 
1. Hemliga uppgifter vars röjande kan medföra betydande men för totalförsvaret eller förhållandet till en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i annat fall för rikets säkerhet.
2. Hemlig handling som har åsatts beteckningen SECRET eller motsvarande av en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation.
HEMLIG/CONFIDENTIAL
1. Hemliga uppgifter vars röjande kan medföra ett inte obetydligt men för totalförsvaret eller förhållandet till en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i annat fall för rikets säkerhet.
2. Hemlig handling som har åsatts beteckningen CONFIDENTIAL eller motsvarande av en utländsk  myndighet eller en mellanfolklig organisation.
HEMLIG/RESTRICTED
1. Hemliga uppgifter vars röjande kan medföra endast ringa men för totalförsvaret eller förhållandet till en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i annat fall för rikets säkerhet.
2. Hemlig handling som har åsatts beteckningen RESTRICTED eller motsvarande av en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation.

Betydelserna är om inte identiska så åtminstone likartade och för nivån H/R handlar det om uppgifter vars röjande kan medföra endast ringa skada eller men. Regeringen skriver i propositionen:

rekvisitet ringa skada får anses väl etablerat i svensk lagstiftning i övrigt

Barnaga som orsakade ringa skada var inte straffbar innan 1957 osv. Ett exempel från den nu aktuella lagen på vad nivån H/R innebär är att nivån är så låg att de som i sin anställning hanterar sådana uppgifter inte behöver placeras i säkerhetsklass.

Hur tänker man sig då att Hemvärnet ska använda detta system för att "föra gemensam taktisk lägesbild i staben". Ifall denna taktiska lägesbild under pågående insats innehåller uppgifter om eget förbands grupperingar, bedömning av motståndarens styrka mm mm så har jag mycket svårt att se att ett röjande endast skulle medföra ringa skada eller men.

Jag tvivlar inte på systemets säkerhetsfunktioner men jag får känslan av att IT-leverantören vill vara på säkra sidan när det gäller dimensioneringen vilket innebär att man lämnar användaren med ett stort ansvar att inte lägga in uppgifter som har högre nivå än H/R. Min bedömning är att detta lämnar Hemvärnet med alternativen att endera sätta fel informationssäkerhetsklass på uppgifter (H/R istället för H/C / H/S) eller att endast använda IS HV vid stöd till det civila samhället.

Nytt namn på bloggen?

I samband med årsskiftet avslutade jag mina kommunala uppdrag för Miljöpartiet och i samband med det lämnade jag även partiet. Därför känns namnet på bloggen inte längre aktuell.

Jag gick med i Miljöpartiet 2004, och det var inget lätt steg att ta. Även om jag hade röstat på partiet tidigare så hade det inte varit aktuellt att bli medlem. Under Peter Eriksson och Maria Wetterstrand som språkrör omvandlades dock partiet från ett parti för radikala idealister till ett mittenparti för engagerade människor som tyckte att miljöfrågorna var viktiga. Partiets företrädare framstod som kloka politiker med vettiga åsikter i många frågor. Samtidigt hade övriga partier anammat Miljöpartiets försvarspolitik så det gjorde inte längre någon skillnad.

Även om jag haft några uppdrag i styrelse och valberedning på distriktsnivå så har jag i huvudsak varit aktiv inom kommunpolitiken i Ludvika. Vi gick från 1 mandat i kommunfullmäktige 2006 till 2 mandat 2010 och 3 mandat 2014. Jag har sett på min roll som kommunpolitiker främst som en representant för invånarna i förhållande till kommunens chefer och tjänstemän. Som parti har vi också drivit allmänpolitiska frågor som att få ordning på kommunens ekonomi vilket jag tror bidrog till framgångarna i valen 2010 och främst 2014.

Redan inför valet 2014 övervägde jag att lämna partiet. Det var inte så mycket att jag bytt uppfattning utan istället att verkligheten förändrades (exempelvis försämrat säkerhetspolitiskt läge och ökad mottagning av asylsökande) och att partiet förändrades i mer radikal riktning. Många inom partiet tog de framgångar som uppnåtts sedan 2000 för givet utan att inse att det var förändringarna som lett fram till framgångarna. Jag valde dock att stanna kvar i partiet då jag var nöjd med partiets arbete lokalt.

Efter de lokala framgångarna i valet 2014 fick vi för första gången vara med och styra kommunen i majoritet tillsammans med S och V. Samtidigt bildade Miljöpartiet regering tillsammans med S. Detta var en bra grund för det lokala arbetet och under det första dryga året fungerade samarbetet bra. Vi lyckades exempelvis 2015 för första gången på många år att hålla kommunens budget! Sommaren 2016 tog det goda samarbetet slut när S ville anställa en annan kommunchef än vi. Resultatet av detta blev att S bröt löften om hur processen skulle gå till och körde över oss med stöd av några oppositionspartier. Jag argumenterade då internt för att vi borde lämna samarbetet; när det stora partiet kört över ett litet parti en gång, och kommit undan med det, finns det inget som hindrar att göra det igen. Tyvärr ville majoriteten av den lokala partigruppen fortsätta samarbetet som dock aldrig fungerade bra igen. Inför valet 2018 valde jag (och för övrigt flera andra av dem som velat bryta samarbetet 2016) att inte kandidera för partiet. Bland dem som fortsatte fanns det de som tyckte att vi inför valet till och med skulle lova att bara samarbeta med S och V. Efter valet lokalt blev det så att S valde att bilda ny majoritet med M, L och KD medan V valde att samarbeta med C. Så kan det gå i lokalpolitiken.

När det gäller rikspolitiken har jag varit mycket nöjd med regeringens arbete. På det försvars- och säkerhetspolitiska området beslutade regeringen att först återaktivera repetitionsutbildning av värnpliktiga och sedan även grundutbildningen. Nu finns äntligen grundförutsättningar för att få insatsförband som är bemannade med rätt utbildad personal. Jag tycker även att regeringen hanterade flyktingkrisen bra. (Som vice ordförande i kommunens socialnämnd följde jag på nära håll ökningen av antalet asylsökande ensamkommande barn som placerades i kommunen.) Mitt problem med partiet är inte den politik vi drivit utan att det funnits ett så stort, eller åtminstone högljutt, internt motstånd mot den egna regeringen så att det inte varit accepterat inom partiet att säga att man är nöjd med regeringens politik!

Jag vill avsluta med att ge några råd till mina före detta partikamrater:

Låt inte den högljudda radikala svansen vifta på hela partihunden. Det finns mängder av kloka miljöpartister med politiska uppdrag runt om i landet men de som hörs, och syns, mest är den grupp som lägger sitt politiska engagemang på att kritisera den egna partiledningen och regeringen. Låt dem inte göra det.

Alla lagar måste respekteras. Om man är ett parti som vill använda politisk makt till att förändra samhället och människors beteende så måste man stå upp för alla lagar. Tyvärr är det många miljöpartister som verkar anse sig vara så högt stående moraliskt att man kan välja vilka lagar man ska följa och vilka man inte behöver följa. Det här gäller för alla politiker. Medan miljöpartister kanske väljer bort asyllagstiftningen så finns det andra politiker som väljer bort skattelagstiftningen. Sammantaget leder det till ett minskat förtroende för politiker, vilket drabbar alla.

En slutsats jag dragit av de senaste årens regerande är att det verkar som att det kan vara klokt att tänka igenom hur man som ett litet parti utnyttjar en politisk maktposition, exempelvis en vågmästarroll. Jag tror att det är bra för demokratin, för folkförankringen, ifall den politik som förs någorlunda väl stämmer överens med huvuddelen av folkets uppfattning. Om man som ett litet parti i förhandling med större partier driver igenom en politik som har stöd av endast en liten del av väljarna så kan det leda till en mer negativ syn på partiet bland befolkningen i stort. Jag tror att detta har hänt för miljöpartiet under förra mandatperioden.

Så när jag avslutningsvis kommer till miljöfrågorna, de viktigaste frågorna, så tror jag att det är olyckligt att man så ensidigt lyft fram klimatfrågorna och tonat ner andra miljöproblem. Jag skulle säga att det är uppenbart att vårt sätt att leva inte kommer att vara möjligt i längden. Vi förbrukar ändliga resurser och brukar de förnyelsebara resurserna på ett sätt som inte är hållbart. Den enda miljöfråga jag inte är säker på att vi förstår är klimatförändringarna. Vi har en bristande förståelse för hur solen och kosmos påverkar vårt klimat och jag är tveksam till att vi har förstått vad som orsakat istider och mindre klimatförändringar under förindustriell tid. Oavsett hur det är med detta så ser jag dock samma behov av förändringar av hur vi lever. Dessutom är det så att ett så globalt miljöproblem som klimatförändringarna kräver globala lösningar. Att genomföra lokala förändringar i Sverige gör ingen skillnad om det inte samtidigt sker globala förändringar. Miljöpolitiken blir därmed en moralisk fråga mer än en fråga om vilka konsekvenserna blir för oss i Sverige. Här tror jag att det är bättre att även lyfta fram miljöproblem där det finns lokala lösningar. Exempel på mer lokala problem är utfiskning och övergödning av Östersjön. Om vi förbättrar Östersjön så leder det också till fördelar för oss själva. Jag tror att det är betydligt lättare att argumentera för att arbeta med den typen av miljöproblem.

Förslag på nytt namn på bloggen emottages tacksamt!

onsdag 6 december 2017

... militärpolispluton

Ett hemvärnsinsatskompani kan aldrig lösa samma uppgifter som ett militärpolisförband. Däremot så kan båda förbanden ha så pass likartade uppgifter att det kan vara lärorikt att se hur man organiserar ledningen inom en militärpolispluton. Jag har i huvudsak utgått ifrån detta reglemente från 1985.

Militärpolistjänst inom försvarsmakten (1985)
"MP-förbandens huvuduppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet inom försvarsmakten. [...] MP-kompani upprättar i regel tre MP-stationer varifrån verksamheten planeras och leds. Varje MP-station betjänas i regel av en MP-pluton. [...] MP-tjänsten löses främst genom fast och rörlig övervakning inom tilldelat område." (Ur kap. 2 Militärpolisförband.)

"Vid MP-pluton leds militärpolistjänsten inom tilldelat område i regel från en militärpolisstation (MP-station). Ledning på fältet utövas i regel av gruppchefer och patrullchefer. Vid insats av större styrkor leder plutonchefen verksamheten. På MP-station leds den löpande verksamheten av ett vakthavande befäl (VB). Som VB kan MP-plutonchef, MP-plutonchefs ställföreträdare eller lämplig MP-gruppchef tjänstgöra." (Ur kap 3. Ledning och stationstjänst: Grunder)

Exempel på utnyttjande av byggnad för MP-station

"På MP-station fördelas arbetet mellan
- vakthavande befäl (VB),
- 1. expeditionsvakt,
- 2. expeditionsvakt samt
- post vid MP-stationen.

Vakthavande befäl (VB) leder den löpande MP-verksamheten. VB ska
- vara väl insatt i läget,
- ge order till och leda MP-patruller på fältet,
- kontrollera MP-patrull före utgående,
- ta emot avrapportering efter genomfört uppdrag,
- kontrollera rapporter och vid behov beordra komplettering,
- övervaka expeditionstjänsten vid MP-stationen,
- känna till var MP-plutonchefen finns
- vara omedelbart anträffbart samt
- leda överlämningen vid byte av stationsgrupp.

Vakthavande befäl (VB) kontrollerar därutöver
- bevakningen av MP-stationen och förläggningen,
- den inre tjänsten på MP-stationen (städning, kontroll av materiel, personlig puts),
- utspisningen i samråd med trossgruppchefen samt
- arrestantbevakningen.

Vakthavande befäl (VB) fattar när så behövs beslut om ändring av antalet tjänstgörande vid MP-station.

1. expeditionsvakt ska
- ta emot och sända meddelanden på telefon och radio.
- föra dagbok samt
- handha pärm 1, 2 och 3 B.

2. expeditionsvakt ska
- ta emot besök och lämna upplysningar,
- ta emot anmälan,
- föra lägeskartor (taktiskt-, undsäk-, lufor-),
- utföra expeditionsgöromål, t ex maskinskrivning m m,
- hålla anslagstavlor för MP-plutonens information aktuella,
- lämna ut och återta materiel samt
- handha pärm 3a, 4, 5, 6, 7 och 8.

Post vid MP-station ska
- bevaka MP-stationen,
- hänvisa besökande samt
- när så behövs tjänstgöra som ABC-varnare." (Ur kap. 3 Ledning och stationstjänst: Tjänsten på MP-station)

MP-plutonen hade 1985 följande organisation:

MP-plutonchef
Ställföreträdande MP-plutonchef
1. Stationsgrupp (3)
2. Stationsgrupp (3)
3. Stationsgrupp (3)
1. MP-grupp (8)
2. MP-grupp (8)
3. MP-grupp (8)
4. MP-grupp (8)
Trossgrupp (6)

Så här kunde en tjänsgöringsjournal för de tre stationsgrupperna, som skötte tjänsten på MP-station, se ut:

Tjänstgöringsjournal
Jag menar att detta är en bra lösning för ledning av ett hemvärnsinsatskompani som löser uppgiften att bevaka ett antal skyddsobjekt under längre tid. Det finns tre avlösningar och respektive avlösning tjänstgör omkring sex timmar. Om vi översätter den tjänstgörande personalen i en avlösning till hemvärnets befattningar består en avlösning av:
- VB
- Signalist
- Stabsasistent
- Vakt

Jämför vi med ledningen för ett hemvärnsinsatskompani så finns inte exakt det antalet men det är inget problem att göra en sådan indelning. Här är ett exempel:






Avlösning 1:
Stf kompanichef
Stab/sb-gruppchef
Signalist
MC-ordonnans

Avlösning 2:
Stabsbefäl
Stf stab/sb-gruppchef
Stabsassistent
MC-ordonnans

Avlösning 3:
Stabsbefäl
Stabsassistent
Signalist
MC-ordonnans

En sådan avlösning kan, liksom en MP-stationsgrupp, leda den löpande verksamheten inom kompaniet. Med tre avlösningar får kompaniet en mycket god uthållighet i ledningsförmågan.

Hemvärnskompanistab med endast en avlösning i tjänst


Övrig personal tjänstgör dagtid och löser då uppgifter enligt befattningsbeskrivning:
Kompanichef
Kvartermästare
Underhållsbefäl
Hundbefäl
Stab/trosstroppchef
MC-ordonnans


Hemvärnskompanistab med tjänstgörande avlösning och vaktfri personal

Ytterligare en del där det finns likheter är pikét. MP-patrull som avdelas med särskilt hög beredskap benämns pikét. Pikét ska uppehålla sig vid MP-station. I regel avdelas även reserv-pikét. Motsvarigheten för hemvärnsinsatskompaniet är en larm-pluton (-halvpluton).

I ett senare reglemente från 1999 finns en mer aktuell beskrivning av MP-förband men utan samma detaljerade beskrivning av tjänsten på MP-station.

Kavallerireglemente Militärpoliskompani (1999)
Detta blogginlägg ingår i en serie:
Hemvärnsinsatskompaniet som ...
... militärpolispluton

tisdag 5 december 2017

Hemvärnsinsatskompaniet som ...

Innan min omskolning till granatkastarsoldat var jag under många år placerad i kompaniledningen för insatskompani, både som signalist och stab-/sambandsgruppchef. Under de åren funderade jag mycket över hur man kan dela in kompaniledningen vid olika uppgifter och typer av insatser. Min bild är att man inom armén varit ganska bunden till de olika förbandsklossarna medan jag med min bakgrund i Flottan haft lättare att tänka utanför klossen. På ett örlogsfartyg är det inte så att varje besättningsman har endast en uppgift utan i stridsinstruktionsboken framgår vad man ska göra vid olika beredskapsgrader/fördelningar. Sjömän med mitt skeppsnummer på hydrofonbojfartyg skulle exempelvis vara hydrofonist, ytövervakare, utkik, rorgängare, rökdykare, kulspruteskytt, dra telefontråd vid krigsförtöjningsplats samt ansvara för ordningen på däck (och putsa befälstecknet). Med en sådan inställning finns otaliga möjligheter att organisera personalen i ett hemvärnsinsatskompani. Frågan är bara hur kompanichefen vill ha det. Jag tänker nu i några blogginlägg ge exempel på detta och jag kommer att hämta inspiration från andra förbandstyper med likartade uppgifter.

För att lätta upp presentationen har jag illustrerat kompaniet med ett kompani legosoldater. I det här inledande inlägget går jag igenom kompaniet och de förbandsklossar som ingår.

Hemvärnsinsatskompaniet

Det ligger ingen baktanke eller värdering bakom att det blev den onda sidan som fick illustrera kompaniet utan det är endast en följd av vad som fanns tillgängligt i tillräckligt volym. Det här kompaniet består av chefsgrupp med stab, tre plutoner samt stabs och trosstropp(+).

1. pluton (bandvagn)

2. pluton (hjul)

3. pluton (hjul)
Stab- och trosstropp (+)

Insatsplutonerna består av en plutonstab (chefsgrupp) samt fyra grupper.

Chefsgrupp insatspluton
Chefsgruppen består av plutonchef, ställföreträdare, två signalister, två hundförare och en bilförare (ingen bilförare vid bandvagnspluton).

Insatsgrupp (hjul)
 Plutonen har tre insatsgrupper med åtta soldater och normalt en kulspruta i varje grupp.
 
Insatsgrupp (bandvagn)
Insatsgrupp bandvagn har utöver soldaterna en bandvagnsförare (från bilkåren).

Understödsgrupp
Plutonen har även en understödsgrupp med två granatgevär.

Den del av kompaniet som jag främst intresserat mig för är kompaniledningen med chefsgrupp, stab, stab- och trosstropp samt, i detta exempel, en eldledningsgrupp.

Chefsgrupp, stab samt stab-/trosstroppchef
Hemvärnsinsatskompaniet har en relativt stor stab. På bilden syns kompanichef, ställföreträdare, två stabsbefäl (stridslednings-/samverkansbefäl), kvartermästare, underhållsbefäl, hundbefäl samt chefen för stabs- och trosstroppen. Enligt befattningsbeskrivningarna har de i första hand följande uppgifter (vid insats):

Stabsbefäl (OR6: 1. sergeant):
     • Planering och samverkan med civila myndigheter
     • Stridsledning
     • Orderarbete
Kvartermästare (OR6: 1. sergeant -> fanjunkare):
     • Underlag och förslag till orderpunkterna logistik och personaltjänst
     • Materieltjänsten
     • Personaladministration och underlag till organisatoriska förändringar
     • Kontroll av vapenförvaring och vård
Underhållsbefäl (OR6: 1. sergeant):
     • Planering och ledning av underhållstjänst
Hundbefäl (OR4: korpral):
     • Lägesorientering
     • Genomförande av statuskontroll
     • Att följa upp, värdera, rapportera och dokumentera hundekipagens stridsvärde
Chef st/trto (OR6: 1. sergeant):
     • Planering och genomförande
     • Vård, kontroll och befintlighet
     • Försvar av grupperingsplats.

Stabs- och sambandsgrupp
 Kompaniets största grupp är stabs- och sambandsgruppen. Gruppen består av gruppchef, ställföreträdare, två stabsassistenter, två signalister samt fyra motorcykelordonnanser. Tillsammans med föregående klossar är ledning med ledningsstöd 18 man stark!

Sjukvårdsgrupp
Sjukvårdsgruppen består av gruppchef (hv), ställföreträdare (friv), sjuksköterska, tre hemvärnssjukvådare samt två hemvärnssjukvårdare/bilförare. Gruppchefen ska ansvara för att planlägga och leda sjukvårdstjänsten, för rapporteringen, för kompletteringen av sjukvårdsförnödenheter samt för upprättande och brytande av grupperingsplats. Sjuksköterskan ansvarar för samordning av sjukvårdsinsatser, identifiering och bedömning av vårdbehov och vårdnivå, vård under förflyttning samt daglig sjukvård. Som jag läser befattningsbeskrivningen är det även sjuksköterskan som ska leda och fördela arbetet vid större skadeutfall.

Kokgrupp
Kokgruppen består av en kokgruppchef (hv) samt fyra kockar.

Packgrupp
Packgruppen består av en packgruppchef (hv) samt tre lastbilsförare och två förare/mekaniker.

Eldledningsgrupp

Eldledningsgrupperna ingår organisatorisk i hemvärnets granatkastarplutoner men fördelas vid insats normalt till ett insatskompani. Gruppen består av eldledningsgruppchef, ställföreträdare, två eldledningsbiträden samt två eldledningssignalister.

Något som återkommer i alla befattningsbeskrivningar är följande nyckelformulering:
"Löser i övrigt inom förbandet förekommande uppgifter och enligt chefs bestämmande."
I kommande inlägg kommer jag att ge exempel på hur hela, eller delar av, kompaniet kan delas in för att lösa uppgifter som motsvarar en annan förbandstyp.

Detta blogginlägg ingår i en serie:
Hemvärnsinsatskompaniet som ...
... militärpolispluton

fredag 6 oktober 2017

Aurora 17 - miljöpartistisk försvarspolitik i praktiken

Inför Aurora dominerades nyhetsrapporteringen av kritik mot övningen. Enskilda miljöpartister har varit delaktiga i protesterna och den interna debatten har även synts i offentligheten:
Motståndet mot Aurora infiltrerat av kommunister (Rasmus Ling, MP)

Faktum är dock att den miljöpartistiska regeringen satsat mer pengar på försvaret och framförallt gett försvaret en tydlig inriktning där det nationella försvaret åter blivit grunden. Med återinförd plikt finns det nu förutsättningar för att bemanna, och öva, krigsförbanden. Skillnaden mot under den borgerliga regeringen är tydlig. Själv avslutar jag mina inlägg från årets försvarsmaktsövning med att konstatera att jag är glad, och stolt, över att på detta sätt ha fått vara med om att förverkliga miljöpartiets försvarspolitik.

torsdag 5 oktober 2017

Aurora 17 - grader i hemvärnet

Gradbeteckning för dagen
Min militära karriär har varit intressant, men mer krokig än rak. Grundutbildningen i Flottan var drygt 17 månader och under den var det klart och tydligt när man blev korpral respektive furir, om man skötte sig, och när utbildningen var avslutad så muckade man som sergeant. När jag gick med i hemvärnet i Umeå 1995 var det alltså den graden jag hade med mig. Det var en ovanlig grad i dåtidens hemvärn genom att armén inte utbildade så många PB-värnpliktiga och hemvärnet inte utbildade några sergeanter alls. Jag blev plutonchef 1997 och gick en plutonchefskurs 1998. Utbildningen var två veckor och med den kunde man ta ett raskt kliv i graderna från furir till fänrik. Då detta var betydligt kortare än utbildning för YO/Fk, RO/Fk eller Vpl/Fk kallades sådana hemvärnsplutonchefer gemenligen för pappersfänrikar. Jag borde alltså blivit befordrad till fänrik efter den kursen men jag fick inget sådant besked. När många hemvärnsmän slutade under slutet av 90-talet var fänrik en vanlig grad på hemvärnsövningar då de som var befäl deltog i högre utsträckning. Jag trivdes därför bra med sergeantsgraden och då ingen som sa åt mig att byta gradbeteckningar fick de sitta kvar.

När vi flyttade till Dalarna blev jag först signalist i en insatspluton och sedan gick jag tillbaka till det marina hemvärnet, i Gävle. Där fick jag efter något år ett registerutdrag och såg att min grad faktiskt var fänrik sedan 1998 och jag fick även ett formellt beslut om att jag förordnades som fänrik och marint stridsledningsbefäl. Då blev det dock beslutat att det marina stridsledningsförbandet skulle avvecklas och jag blev signalist i en insatskompaniledning i Dalarna så det kändes inte rätt tillfälle att byta gradbeteckningar. Under åren som stabs-/sambandsgruppchef hade jag kvar gradbeteckningarna för min grad från Flottan (motsvarar idag 1. sergeant).

Ifjol gick jag alltså en 10 veckors befattningsutbildning till granatkastarsoldat och då tyckte plutonchefen att jag inte skulle bära gradbeteckningar så under utbildningen, och även på övningarna efteråt, har jag haft gradbeteckning för menig. Något jag märkte då var att man blir behandlad annorlunda när möter nya människor och har gradbeteckningar som menig (jämfört med 1. sergeant). När jag inför Aurora 17 fick beskedet att jag skulle öva som eldledningsgruppchef, och samöva med andra förband, bestämde jag mig för att sy på fänriksgradbeteckningen vilket jag också tror underlättade samverkan med det gotländska insatskompaniet.

När man på det här sättet hoppar fram och tillbaka i befattningarna så förlorar graderna mycket av sin betydelse för motivationen. (Det har under åren även varit olika bud om ifall man ska bära gradbeteckning enligt grad eller enligt befattning.) Samtidigt har nu mina yngre kamrater från granatkastarutbildningen börjat få nya grader. Någon har till och med hunnit vara gruppchef i ett år och blivit befordrad till sergeant. För dem är det viktigt att man följer reglerna för befordran och det var positivt att se att detta nu börjar fungera.

onsdag 4 oktober 2017

Aurora 17 - på en annan del av ön

Medan vi deltog i försvarsmaktsövningen som övad trupp så var våra kollegor i 17. hemvärnsbataljonen/Dalabataljonen på Gotland för en skarp bevakningsuppgift. När intresseförfrågan gick ut till bataljonen i våras fick man inte veta mer än så men under övningen visade det sig att det handlade om bevakningsuppgifter inom ramen för värdlandsstödet. Ett amerikanskt arméflygförband (ur 12th CAB) baserade på den gamla flygbasen vid Bunge och 17. hemvärnsbataljonen var alltså med och skötte bevakningen tillsammans med Luftstridsskolan. Bataljonen verkar ha löst uppgiften på bästa sätt och i sociala medier har det dykt upp många bilder på helikoptrar vilket tyder på att det var en både intressant och lärorikt uppgift.

Det är intressant på flera sätt att hemvärnet får sådana här skarpa uppgifter i fred. Hemvärnspersonalen är inte skyldiga att tjänstgöra om inte regeringen beslutat om hemvärnsberedskap och det har kommit förslag om lagändringar för att det ska vara lättare att nyttja hemvärnsförband i fred. Jag tror inte att det är rätt väg att gå, inkallelser för att lösa uppgifter i fred tror jag riskerar att många skulle sluta i hemvärnet, och nu ser vi att det går att göra detta inom ramen för nuvarande lagstiftning med frivillig personal. Att Dalabataljonen kan lösa skarpa uppgifter i fred, utan att förbandet egentligen är aktiverat, visar också att det inte är någon tvekan om att vi kan lösa våra uppgifter i ett skarpt läge.

400 dalasoldater i den största militärövningen på 20 år (SVT)
12th CAB in Sweden for Aurora 17