lördag 14 juni 2014

OT: Sverige - en rättsstat (TV-licens)

Fredagen den 13 juni 2014 blir en dag att minnas. Då dömde Högsta förvaltningsdomstolen att en dator inte är en TV. Det kan synas märkligt att det ska krävas några av landet högsta jurister för att komma fram till detta men faktum är att många jurister på Förvaltningsrätten i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall inte förstått detta.

Vår familj har inte haft TV sedan den gamla brann och åkte ut, och vi har inte saknat någon heller. Vi har dock dator med internetanslutning (utan att ta del av de så kallade TV-sändningarna) och efter ett otrevligt samtal från Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) 2013-03-16 som avslutades med att företrädaren för RIKAB sa att han "var tvungen att skicka en faktura" fick vi en faktura. Fast det var uppenbart att RIKAB gett sig ut på djupt vatten fanns dock ingen beslutstext eller motivering utan i stället stod att "Radiotjänst registrerat en anmälan om innehav av tv-mottagare." Jag hade definitivt inte skickat in någon anmälan om innehav av tv-mottagare så fakturan var felaktig. 

Nästa steg blev att begära omprövning och först i RIKAB omprövningsbeslut fanns det med en motivering. Efter några vändor av yttranden kom så domen (1057-13) från Förvaltningsrätten i Luleå som blev en besvikelse både i det att den kom fram till att en dator var en TV och då rätten inte tog ställning till min argumentation. Jag överklagade sedan till Kammarrätten i Sundsvall men fick inte prövningstillstånd (2615-13). Med anledningen av nu meddelad dom i HFD avser jag att ansöka om resning.

Det finns ett antal reflektioner man kan göra med anledning av domen och RIKAB vidare hantering.

Jag själv har endast tre terminers rättsvetenskapliga studier, och arbetar inte med rättsfrågor och då är det märkligt att erfarna domare inte vill se det självklara som nu HFD kommit fram till. Jag tror att detta kan bero på att förvaltningsdomstolarna inte har tillräcklig kompetens och i allmänhet inte är tillräckligt självständiga i förhållande till de förvaltningsmyndigheter vars beslut de ska pröva. Myndigheterna är specialiserade på ett område, och det finns jurister på myndigheter som är specialiserade inom olika delområden medan domare ska kunna döma inom många olika myndigheters ansvarsområden.


En sammanfattande slutsats angående RIKAB är att bolaget inte är moget det ansvar bolaget fått ifrån Riksdagen. I mitt fall blev det fel från början när RIKAB skickade ut en faktura i stället för ett beslut med motivering. Sedan har bolaget inte ens en grundläggande förståelse för förvaltningsrätt. Givetvis har en myndighet (eller här RIKAB) rätt att göra en tolkning av lagen men det innebär inte att detta etableras som rättspraxis. RIKAB chefsjurist Josefin Ydhag menar att domen i HFD är ändrad praxis vilket är befängt. Det är högsta instans, Högsta förvaltningsdomstolen, som är praxisbildande insats och innan det finns en prejudicerande dom från HFD finns ingen rättspraxis! Tidigare kunde man läsa detta på RIKAB hemsida:
Högsta förvaltningsdomstolens beslut innebär ny praxis fr o m 2014-06-13. Fram till detta datum har rättssystemet bekräftat tidigare praxis. Detta innebär att tidigare avgifter är korrekt påförda och kan ej återbetalas.

De domar i underinstanserna som RIKAB hänvisar till var felaktiga och HFD har kommit fram till att RIKAB fattat beslut utan lagligt stöd. RIKAB verkar totalt ha missförstått domstolarnas roll. I torsdags visste vi inte säkert att RIKAB fattat olagliga beslut men nu vet vi det. Det är alltså inte så att beslutet var korrekt i torsdags. De som inte har TV-mottagare med ändå tvingats betala TV-licens kan alltså nu begära omprövning. För oss som tidigare överklagat väntar i stället en mer omständlig process med resning.

Det naturliga arbetssättet om en myndighet vill införa en ny tolkning av lagen är att driva ett pilotfall det vill säga fatta ett, och endast ett, välmotiverat beslut som sedan kan överklagas till högsta instans. När väl praxis etablerats i frågan kan den tillämpas på övriga fall. Jag utgår ifrån att Carl-Gustav Johansson, VD för RIKAB och den som verkar ha drivit den extremt aggressiva linjen snart kommer att få söka nytt arbeta.

Avslutningsvis citerar jag mig själv angående legalitetsprincipen från överklagan till Förvaltningsrätten i Luleå:
Vi lever i en demokrati där Riksdagen stiftar lagar. Det åligger sedan myndigheter, eller i detta fall
ett statlig bolag, att tillämpa lagarna på ett ansvarsfullt sätt. Om medborgarna saknar tilltro till de
myndigheter som ansvarar för tillämpningen så leder detta ofrånkomligen till att förtroendet för
lagstiftningen, här avgiftsfinansieringen av radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst,
undergrävs. I frågan om avgiftsskyldighet för datorer med internetanslutning så har Radiotjänst i
Kiruna AB satt sig i lagstiftarens ställe och ensidigt ändrat definitionen av vad som är en TVmottagare.


Ändringen presenteras för allmänheten som att den rättsliga frågan är avgjord trots att
det inte finns något tydligt stöd för detta varken i lagen eller i förarbetena.
Radiotjänst i Kiruna AB kan i sin verksamhet dessutom stödja sig på en straffsanktion. I 22 § lagen (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst står att den som som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 8 § första eller andra stycket döms till böter. Legalitetsprincipen – inget brott utan lag – är grundläggande i straffrätten men här menar alltså Radiotjänst i Kiruna AB att bolaget själv har rätt att kriminalisera gärningen att som jag inte anmäla innehav av dator med internetanslutning till Radiotjänst i Kiruna AB.




söndag 1 juni 2014

Mpkongress om vapenexport

Hemma igen efter miljöpartikongress i Göteborg. Jag har inte fått något svar på min tidigare fråga - Vad vill miljöpartiet med försvaret - men jag återkommer när jag får svar. Förslaget till valmanifestet togs fram innan kriget i Ukraina och det finns inga förslag som direkt gäller försvaret. Under en paneldiskussion togs dock ämnet upp och Per Gahrton diskuterade vilka misstag EU gjort i förhållande till Ryssland men inte vart nuvarande konflikt kan leda.

Det vi röstade om var svensk vapenexport och om jag inte minns helt galet var det partistyrelsens förslag som vann:
"I en ny regering vill vi:
- avveckla svensk vapenexport till diktaturer och länder i väpnat konflikt."

De yrkande som alltså inte vann bifall var:

"- avveckla svensk vapenexport, i första hand den som går till diktaturer och länder i väpnad konflikt."
"- avveckla den svenska vapenexporten."
"- påbörja avveckling av all vapenexport."
"- avveckla svensk vapenexport till diktaturer, länder i väpnad konflikt och länder där grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer."
"- påbörja avveckling av all svensk vapenexport."

fredag 30 maj 2014

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

Idag fredag 30/5 inleds miljöpartiets valfestival och kongress. Med ett pågående krig mellan två av Europas största stater så har försvarsfrågan plötsligt blivit aktuell; både i media och i diskussioner med vänner och bekanta. Trots att jag i många år följt miljöpartiets försvarspolitik kan jag inte säga vad miljöpartiet vill med försvaret och därför ställer jag frågan till våra språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin samt till partiets försvarspolitiske talesperson Peter Rådberg.

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

Ända sedan försvarsbeslutet 2004 har miljöpartiet stött den så kallade ominriktningen av försvaret från det gamla invasionsförsvaret till den nya insatsförsvaret. Då uppgiften avseende hot i form av omfattande militära operationer (prop 2004705:5) var att upprätthålla grundläggande kompetens har detta försvar beskrivits som ett demonstratorförsvar. Under senare år har det kloka i detta ifrågasatts från många håll, bland annat från miljöpartiets tidigare representant i försvarsberedningen Annika Nordgren Christensen som skrivit:
Här har jag ändrat mig helt: Tidigare tyckte jag att en av försvarets viktigaste förmågor var att kunna krympa och växa (helst krympa) men jag har funnit att det bara innebär en ständig kamp om hotbilder istället för förmåga, om tillfällig dimensionering och inte systemeffekt. Den flexibilitet som verkade utvecklas mest framgångsrikt, var att kunna beskriva verksamheten och behoven på ett sätt som bäst parerade rådande ekonomi eller hotande svarta hål.

Miljöpartiet har dock hållit fast vid demonstratorförsvaret och så sent som förra året skrevs det in i partiprogrammet:
Vår militära beredskap ska syfta till att kunna genomföra internationella insatser och att bibehålla kunskap om nya hot i framtiden skulle riktas mot Sverige.

Miljöpartiet har deltagit i försvarsberedningen genom riksdagsledamoten Peter Rådberg som även är partiets försvarspolitiska talesperson. Beredningens rapport lämnades för ett par veckor sedan och försvarsberedningen ser risker för militära kriser i vårt närområde:
Norden och Östersjöregionen präglas sammantaget av stabilitet, dialog och samarbete. Den av Ryssland förda politiken är dock oberäknelig och destabiliserande. Det går inte att föreställa sig att en militär konflikt i vårt närområde enbart skulle påverka ett land. Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt. Kriser eller incidenter, som även inbegriper militära maktmedel kan dock uppstå och på längre sikt kan militära angreppshot likväl aldrig uteslutas. Rysslands aggression mot Ukraina innebär att risken för dessa har ökat, även i vårt närområde. (s. 19)

Försvarsberedningen föreslog därför en lång rad åtgärder för att öka den operativa förmågan i krigsförbanden.

Miljöpartiet anmälde genom Peter Rådberg avvikande uppfattning från delar i rapporten. Som jag förstår det gäller detta endast anskaffningen av ytterligare 10 JAS 39E och en ny ubåt. Miljöpartiet står därför i huvudsak bakom försvarsberedningen förslag! Peter Rådberg betonar vidare att miljöpartiet anser det är viktigt att Sverige har en så bred majoritet som möjligt i synen på hur svensk försvar-och säkerhetspolitik ska bedrivas. (Och dessutom lyfter miljöpartiet fram den breddade hotbilden.)

Försvarsmakten har problem med att lösa alla uppgifter. Riksrevisionen har granskat regeringens och Försvarsmaktens genomförande av riksdagens beslut om försvaret. och kommit till följande resultat:
Enligt Riksrevisionen bedömning kommer Försvarsmaktens förmåga att lösa alla uppgifter att vara begränsad även med en fullt bemannad och resurssatt insatsorganisation. Riksrevisionen bedömer vidare att det finns en betydande osäkerhet om försvarsreformen kan fullföljas.

Vad innebär då en röst på miljöpartiet i höstens riksdagsval för försvarspolitiken? Vi har ett politikområde (försvaret) av väsentlig betydelse för Sveriges möjligheter att förebygga och hantera kriser och hot (Riksrevisionen) där ansvarig myndighet även i framtiden endast kommer att ha begränsad förmåga att lösa alla uppgifter. Vidare vill miljöpartiet i försvarsberedningen öka den operativa förmågan i krigsförmågan. Tidigare har miljöpartiet föreslagit neddragningen för utgiftsområdet Försvar och samhällets krisberedskap med 1 600 mkr. Jag får inte detta att gå ihop!

Förslaget till det valmanifest som ska antas på kongressen togs fram innan Rysslands militära angrepp på Ukraina och det innehåller inga förslag på försvarsområdet. Ur partistyrelsens svar på inkomna motioner kan man få några aktuella ställningstaganden:
- Återinförd totalförsvarsplikt är inget Miljöpartiet förespråkar, vare sig den är militär eller civil.
- Militära insatser kan dock rättfärdigas då förebyggande åtgärder misslyckats och det är det enda medlet för att förhindra ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna och lidande. En förutsättning är att det sker i självförsvar eller med FN-mandat. (ur partiprogrammet)

Det är långt till valet och vi har ett pågående krig mellan Ryssland och Ukraina. Det är troligt att Ryssland kommer att rikta destabiliserande åtgärder även mot våra baltiska grannländer under de kommande åren, kanske redan innan valet, och det skulle i sådana fall påverka Sverige direkt. Ett fungerande svenskt försvar i östersjöområdet och på Gotland hade kunnat verka avskräckande och krigsavhållande medan avsaknaden av militär förmåga i stället ökar riskerna för ett militärt angreppshot. Vill miljöpartiet att Försvarsmakten ska kunna lösa ställda uppgifter? Har miljöpartiet några förslag för hur det ska ske?

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

tisdag 27 maj 2014

KFÖ 14: Hur många nivåer av staber går det att ha vid ett objekt?

Även om listan med reflektioner från KFÖ inte är slut så börjar det bli dags att avrunda den här serien inlägg.

En hemvärnsbataljon ska kunna bevaka/skydda ett bataljonsobjekt, tre kompaniobjekt eller alternativt nio plutonsobjekt. Hemvärnets tidigare ledningsorganisationen var anpassad för att leda strid vid plutonsobjekt; de gamla staberna för hemvärnsområden (kompani) eller hemvärnskretsar (bataljon) skulle nästan uteslutande leda geografiskt utspridda plutoner med vardera ett skyddsobjekt. Med den nya organisationen har staberna större likheter med skytteförbandens staber och hemvärnet ska också ha förmåga att i framtiden genomföra försvars- eller fördröjnings strid.

Bör då ledningen, och antalet ledningsnivåer, påverkas av om uppgiften är att bevaka/skydda bataljons-, kompani- eller plutonsobjekt? Själv tror jag att det är så. Jag tror också att det finns en del att lära av andra säkerhetsförband.

Under vår KFÖ delades bataljonsområdet (skyddsobjektet) in i tre kompaniområden och dessa i sin tur i plutonsområden. En flygbas är inte särskilt stor och motståndaren kan inte förväntas respektera våra gränser. De olika plutonernas verksamhet måste samordnas även över kompanigränser. Med fler ledningsnivåer tar det givetvis längre tid för en rapport från en patrull att nå bataljonsledningen eller order att gå andra vägen; särskilt om staberna inte är så stora att de kan ha en uthålligt hög beredskap.

På den tiden Flygvapnet hade markförsvarskompanier leddes markförsvaret av en markförsvarsledare i basbataljonstaben. Jag ser detta som ett möjligt alternativ där alltså kompanistaberna utgår och personalen endera förstärker plutonstaberna eller bataljonstaben. Plutonstaberna består idag av chef, ställföreträdare och två signalister. Med ytterligare ett stridsledningsbefäl och en signalist skulle de få en betydligt bättre uthållighet. Kompanicheferna skulle kunna tjänstgöra som stridsledare i bataljonstaben och kompaniernas trossgrupper (sjukvård, kok, pack) skulle kunna ledas från bataljonens underhållssektion.

Även om skyddet av flygbasen är uppdelat på plutonsområdet så består den direkta stridsledningen av att leda ett antal posteringar, o-platser, patruller och larmstyrkor. Ett annat alternativ till att ha staber vid plutoner - kompanier - bataljon hämtar jag ifrån Flottans gamla bassäkerhetsförband. Ett bassäkerhetskompani skulle ansvara för basförsvaret i ett stort geografiskt området. Plutonerna skulle delas i självständigt verkande grupper och patruller som vardera hade uppgifter som att bevaka objekt. För att uppnå uthållighet var två plutoner över tiden i arbete medan två plutoner vilade eller genomförde bastjänst som dagpluton. Vid ett sådant kompani ansvarade cheferna för genomförandepluton/er för stridsledningen från kompanistabsplatsen medan kompanichefen ledde verksamheten långsiktigt.(Källa TRM Bassäk Del 1 Bassäkerhetskompani) Vid ett hemvärnsbataljonsobjekt skulle då ingen ledning ske från plutonstaberna utan plutoncheferna skulle endera leda genomförandet av mer omfattande uppgifter (eskort, larmstyrka) eller tjänstgöra som stridsledare i kompanistaben.

De fördelar jag ser med båda dessa alternativa förslag är att man genom att minska antalet ledningsnivåer får en bättre uthållighet i ledningsfunktionen. Vad tycker läsekretsen?

KFÖ 14: Det gamla hemvärnet

Även om mycket har förändrats så finns fortfarande en del kvar av det gamla hemvärnet, främst i form av oss som varit med sedan dess. I år fick vi dessutom besök av min tidigare bataljonschef.
Från nya hemvärnsmän, och från YO som varit instruktörer, kan man höra mycket negativt om hemvärnet som det var tidigare. Visst ligger det mycket i kritiken; det var inte alltid så noga med disciplin och reglementen. Dock var det så att hemvärnet med mycket kort varsel kunnat bevaka/skydda ett stort antal skyddsobjekt över hela landet och hade det blivit allvar är jag säker på att hemvärnet ställt upp med obruten försvarsvilja.

Nu när det mesta av det gamla försvarets fältförband, säkerhetsförband och lokalförsvarsförband är borta har hemvärnet fått nya och mer kvalificerade uppgifter. Problemet med det är att de gamla skyddsobjekten som broar, master, kraftverk, ställverk mm finns kvar men nu utan något lokalt hemvärn för skyddet.

En del tror att namnet Hemvärnet är på väg bort, kanske för att ersättas av De nationella skyddsstyrkorna. Själv hoppas jag att vi får behålla namnet Hemvärnet och därigenom hedra vårt ursprung och de som tjänstgjort tidigare.


torsdag 22 maj 2014

KFÖ 14: Fungerande trådsamband

Min fascination för militärt trådsamband väcktes redan under GU när jag som skeppsnummer 01 hade på min lott att snarast efter förtöjning vid kaj eller krigsförtöjningsplats upprätta trådsamband till marinkommandot. Vid i princip varje kfp, och de var många, fanns en pks (påkopplingsstolpe) där det gick att koppla in sig, även om det kunde ta ett tag att hitta dem.

Kustartilleribatteriet på HOLMÖGADD hade helt fantastiska trådnät även om det tog några övningar för mig att inse det. Under övningen Nordvart var dock batteriet och dess telefonväxlar bemannade. Vi kunde ha trådsamband med personalen i värn och skyddsrum runt radarstationen och även koppla ihop skärgårdskompaniets chef/eldledare, som var samgrupperade med oss vid KSRR, med granatkastarplutonen via batteriets markstridsväxel. Under övningarna efterföljande år kopplade vi ihop radarstationer och utkik vid markstridsväxeln (DL 24) eller luftvärnstropparnas växlar (DL 10). Även Flygvapnet hade så länge krigsflygbaserna fanns kvar ett fast trådnät i form av baskabel.

I hemvärnet har vi under de senaste åren byggt trådnät vid stabsplatsen och testat att dra tråd kortare sträckor men under vårens KFÖ gjorde vi detta tillämpat och drog ett par kilometer DL 1000.
 
Det har sina nackdelar att behöva bygga sitt trådnät själv jämfört med att ha ett fast trådnät. Vid vägövergång ska tråden exempelvis 6 meter upp i luften. Även om det är lite extra besvärligt så har man igen det genom att ingen lastbil kör av tråden.

När väl tråden är uppe har man ett mycket smidigt sambandsmedel med möjlighet att bli kopplad till olika delar av bataljonen.
Ett litet tips: För att telefonväxeln ska larma vid anrop måste larmomkopplaren (LO) vara utdragen, vilket gör att växeln inte behöver vara bemannad.

onsdag 21 maj 2014

KFÖ 14: Högtalare

Jag har tidigare inte engagerat mig för att hemvärnet ska få ytterligare materiel utan brukar i stället fokusera på att lösa uppgiften med tilldelad materiel. Något som blir tydligt under en längre tids övning är dock att vi verkligen saknar väl fungerande högtalare. Det är möjligt att passa två nät med hörtelefon eller ett par handmikrotelefoner men fler än två nät är svårt.
Jag gjorde min första bekantskap med arméns radioapparater i kustartilleriets befästningar på HOLMÖGADD. Där hade man haft det goda omdömet att installera högtalare till Ra 145/146.
Det har gått mer än 30 år sedan HO1 byggdes så kanske vore det inte omöjligt att göra något motsvarande för hemvärnets staber?