Hemvärnet - bättre än någonsin

För snart en månad sedan genomförde jag SÖF med mitt kompani och jag känner nu att åtminstone hemvärnet i Dalarna tagit sig igenom det jobbiga förändringsarbetet som pågått under många år.
Dalregementsgruppen skriver så här på hemsidan, något jag också skulle kunna skriva under på.:
Du som klev av hemvärnet i samband med omorganisationen och det förändringsarbete som ägde rum är välkommen tillbaka. Om du vill och kan. Nu har organisation, struktur och chefer på alla nivåer satt sig.


Själv gick jag med i det gamla hemvärnet, Sävars hvo, 1995. Sävar, en gammal socken norr om Umeå, hade då tre fulla plutoner och jag blev efter något år i radargruppen chef för den nya radarplutonen med två grupper med uppgift att betjäna varsin radar. Jag hann vara med något år innan nedgången började och under det året var det stor uppslutning på övningarna. Sedan kom försvarsbeslutet 1996 som ledde till att bygderegementet I 20 lades ner 1998. Vid hemvärnsstämman 1997 var det mycket tydligt att detta fick många att tappa motivationen. Om inte Försvaret vill satsa på I 20 varför ska vi då satsa på Försvaret? Under följande år blev övningsdeltagande lägre och lägre och det blev så att min lilla tvågruppspluton var den största på övningarna. Vi hade en intressant uppgift och trivdes bra ihop och det räckte för att hålla övningsdeltagandet uppe.

Jag flyttade till Dalarna, och därmed även hemvärnet i Dalarna 2000/2001. Dalarna hade ursprungligen åtta hemvärnskretsar. Dessa reducerades till fem bataljoner (2003/2004), sedan till tre bataljoner (2005/2006) och slutligen en bataljon (2010).  Bakgrunden till neddragningarna var minskat övningsdeltagande och stora avgångar som gjorde att kompanier och bataljoner blev för små. Samtidigt ledde varje sammanslagning till ytterligare avgångar, särskilt bland nyckelpersoner som chefer vilket påverkade resten av förbandet. De här neddragningarna hade så tydliga självförstärkande effekter att jag, och flera med mig, misstänkte att syftet var att på den här vägen lägga ner Hemvärnet. Det var inte särskilt roligt i Hemvärnet under dessa år och att jag själv stannade var mycket på grund av ställningstagandet att jag inte tänkte bidra till att Hemvärnet lades ner på detta sätt. (Nu när jag sett hur Försvarsmakten hanterar de anställda soldaterna med samma fingertoppskänsla så kan jag tänka mig att det inte fanns någon sådant syfte med hanteringen av Hemvärnet 2003-2008.)

Vad är det då som skett under de senaste åren som gjort att utvecklingen vänts? Dalregementsgruppen är nu (2011) den grupp som har bäst kontraktsuppfyllnad med 81 %. En stor förändring är övergången till 4-/8-dygnskontrakt och sammanhållna KFÖ-veckor. Detta tillsammans med bra övningar där hela förbandet övas är ett par förutsättningar. (Tidigare var det ofta så att förbandschefen även var övningsledare och det gjorde att kompaniledningen som jag tillhörde inte fick så bra övningar.) Nu känns det också att Försvarsmakten satsar på Hemvärnet. Den viktigaste förklaringen tror jag kan vara att man för Dalarna gjorde en sådan stor förändring, från tre bataljoner till en. Detta gjorde att bataljonen fylldes (med en liten personalreserv) och att de som blev kvar och som var beredda att öva minst 4/8 dygn per år hamnade i grupper och plutoner fyllda med andra soldater som också var det. Nu övar man med samma kamrater på övningarna vilket både gör att förbandet kan komma vidare, i stället för att repetera samma moment övning efter övning, och att soldaterna trivs. Ett högt övningsdeltagande är alltså en förutsättning för att man ska trivas i Hemvärnet och därmed också för att förbanden ska nå uppställda mål.


Dalregementsgruppen har även en artikel med bilder från när grannkompaniet genomförde motsvarande övning:
Välfyllt förband tränade eskort och transportskydd