Förra året kunde jag anmäla att min grupp nu var komplett och sedan dess har jag tillförts ytterligare nyrekryterad personal. Trots det fann jag mig vid slutet av övningsmomentet försvar av stabsplats helt ensam i gruppens stridsställning. Jag kom då att tänka på en bok av Agatha Christie. Jag har nu lärt mig att boken numera heter Och så var de bara en men under övningen funderade jag på substitution med choklad innan jag fick lära mig att pk-versionen var 10 små moppepojkar, som tidigare gått mig helt förbi.
Veckan innan den SÖF som genomfördes förra veckan fick jag ett antal återbud på grund av skada/sjukdom och tvingande civila plikter relaterade till arbete, studier och familj och vid inryckningen var vi bara fem från min grupp. Av dessa fick en avbryta övningen på grund av sjukdom. Efter kommendering till B-styrka samt ett ihopskruvat benbrott som tog ut sin rätt så var jag ensam kvar. Nu var detta ett ovanligt stort frånfall men jag känner att det är ett tecken på att vi i insatskompanierna nu med minst 8-dygnskontrakt ligger på gränsen till vad som är möjligt att kombinera med ett normalt civilt liv. En slutsats som man kan dra är att även vi i Hemvärnet behöver en reserv med tillgänglig personal för att kunna räkna med full personalstyrka vid övning och insats.
Under hösten har jag läst om Dalregementsgruppens rekryteringsarbete och i Hemvärnstidningen 6-2014 stod att rekryteringskampanjen gav 637 nya intresseanmälningar. Även om det inte var fråga om ansökningar eller avtal så är det ett imponerande antal. Jag blev dock ännu mer imponerad av att se en del av de nyrekryterade i form av en extra pluton (+) vid vårt kompani under SÖF, och fler är alltså på väg till dalabataljonen. De nya fick möjlighet att söka till exempelvis stab/trosstroppen och minst en ska placeras i min grupp. Jag önskar våra nya värvningar välkomna och hoppas att det löser sig till KFÖ för de som inte kunde närvara nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar