Cutting the Gordian knot that binds the UN Security Council

 As a former sailor I don't like cheating when it comes to tie up a knot. However, Alexander the great is still remembered for using his sword to cut the Gordian knot - famous as the most tight and intricate knot of ancient times.

Today the world is in despair  because the United Nations and it's Security Council seems to be tied with an equally hard knot; the veto of Russia - the perpetrator state that has thrown the world into war by attacking its neighbor Ukraine. It is the Security Council that shall determine the existence of any threat to the peace, breach of the peace, or act of aggression and shall make recommendations, or decide what measures shall be taken, to maintain or restore international peace and security. Decisions presupposes concurring votes from the permanent members and Russia is blocking all actions from the Security Council when it comes to the Russian war in Ukraine. But it doesn't have to be this way.

The UN charter has regulations on how to handle states that commits Crime Against Peace:

A Member of the United Nations which has persistently violated the Principles contained in the present Charter may be expelled from the Organization by the General Assembly upon the recommendation of the Security Council. [Article 6]

With Russia in the Security Council it seems unlikely that the Security Council will make such a recommendation. But why is Russia in the Security Council in the first place? Here is what the UN charter states:

The Security Council shall consist of fifteen Members of the United Nations. The Republic of China, France, the Union of Soviet Socialist Republics, the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, and the United States of America shall be permanent members of the Security Council. (From paragraph 1 of Article 23)

The Union of Soviet Socialist Republics was one of the founding states ot the United Nations but unlike the Byelorussian and Ukrainian Soviet Socialist Republics the Russian SSR was never a member of the United Nations. When USSR collapsed the Russian Federation took over the place of USSR in the United Nations and in the Security Council. At that time no other state objected that Russia. (See Wikipedia article.) Now it's time to revise that stand and throw the Russian Federation out of the United Nations:

"- Sorry, there seems to be a problem with your documentation."

Read the UN Charter and realise that the Russian Federation is not mentioned. Revoke the diplomatic status of the Russians at the United Nation and send them back to Russia. 

The Russian Federation could then apply for membership in the United Nations (but not as a permament member of the Security Council). I think that some requirements should be met before Russia could be accepted as a member. A start of a list of demands to be met:
- withdrawal from all other countries (Ukraine, Moldova, Georgia, Belarus, Kazakhstan, Kyrgyzstan, Tajikistan, Syria, Japan);
- full payment of reparations to Ukraine and Georgia;
- repatriantion of all people abducted from Ukraine ro Russia;
- disarmament of it's nuclear arsenal;
- international tribunal for all war criminals;
(- to be continued)

Artikel 43, Förenta Nationernas stadga

 Det krig som Putins Ryssland startade mot Ukraina med angreppet på Krim för åtta år sedan har nu intensifierats. Om omvärlden hade infört verksamma sanktioner redan då hade vi antagligen inte varit där vi är idag.

Både Ukraina och Sverige är medlemmar i Förenta Nationerna, FN. Här följer några delar ur organisationens stadga.

"Artikel 1.
Förenta Nationernas ändamål äro:
1. att upprätthålla internationell fred och säkerhet och att i detta syfte dels vidtaga verksamma kollektiva åtgärder för att förebygga och undanröja hot mot freden samt för att undertrycka angreppshandlingar eller andra fredsbrott, dels genom fredliga medel och i överensstämmelse med rättvisans och den internationella rättens principer tillrättalägga eller lösa internationella tvister eller saklägen, som kunna leda till fredsbrott;

[---]"

"Artikel 39.
Säkerhetsrådet fastställer förefintligheten av hot mot freden, fredsbrott eller angreppshandling och framlägger förslag eller fattar beslut om vilka åtgärder som skola vidtagas i överensstämmelse med artiklarna 41 och 42 i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet.

Artikel 41.
Säkerhetsrådet äger besluta, vilka åtgärder, icke innebärande bruk av vapenmakt, som skola användas för att giva verkan åt dess beslut, och äger uppfordra Förenta Nationernas medlemmar att vidtaga sådana åtgärder. Åtgärderna kunna innefatta fullständigt eller partiellt avbrytande av ekonomiska förbindelser, järnvägs-, sjö-, luft-, post-, telegraf- och radioförbindelser samt annan samfärdsel ävensom avbrytande av de diplomatiska förbindelserna.

Artikel 42.
Finner säkerhetsrådet, att åtgärder enligt artikel 41 skulle bliva otillräckliga eller redan visat sig otillräckliga, äger rådet företaga sådant inskridande medelst luft-, sjö-, eller landstridskrafter, som må befinnas nödvändigt för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Dessa åtgärder kunna innefatta demonstrationer, blockad samt andra operationer av luft-, sjö- och landstridskrafter tillhörande medlemmar av Förenta Nationerna.

Artikel 43.
1. För att bidraga till upprätthållande av internationell fred och säkerhet utfästa sig Förenta Nationernas samtliga medlemmar att, på säkerhetsrådets anmodan och enligt särskilt avtal eller särskilda avtal, ställa till rådets förfogande de väpnade styrkor, det bistånd och de förmåner, däribland rätt till passage, som äro nödvändiga för upprätthållande av internationell fred och säkerhet.

[---]"

"Artikel 45.
I syfte att sätta Förenta Nationerna i stånd att vidtaga brådskande militära åtgärder skola medlemmarna hålla förband ur sina luftstridskrafter omedelbart tillgängliga för samordnad internationell tvångsaktion. Dessa förbands styrka och beredskapsgrad ävensom planer för deras samverkan skola, inom de gränser, vilka uppdragits i det eller de särskilda avtal som avses i artikel 43, fastställas av säkerhetsrådet med biträde av det militära stabsutskottet."

Rent objektivt föreligger en sådan angreppshandling som avses i artikel 39 och Sverige har då som medlemsland utfäst sig att ställa väpnade styrkor till FN förfogande, ifall en anmodan kommer ifrån säkerhetsrådet. 

Med tanke på att Ryssland, angriparen, har vetorätt i säkerhetsrådet är sannolikheten för att en sådan liten men förpliktelserna enligt FN-stadgan är ändå värda att ta i beaktande när vi överväger vilket stöd vi ska ge till Ukraina.

Ammunitionstjänsten vid granatkastarförband

 Att vara en del av Hemvärnets första granatkastarpluton är givetvis otroligt intressant och lärorikt men det sätter också gränser för vad som känns lämpligt att skriva om. Nu ska jag försöka att skriva om ett ämne som berör dagens hemvärnsgranatkastarplutoner genom att skriva om motsvarande förband under kalla kriget. Ämnet är hur ammunitionstjänsten var organiserad vid de olika typerna av granatkastarförband. Källorna listas nederst i inlägget.

Infanteriskyttebataljonerna i infanteribrigad 66 hade ett granatkastarkompani med två granatkastarplutoner (12 cm). Vardera pluton har en ammunitionsgrupp med 4 soldater och 2 hjultraktorer (med drivkärror). Dessutom har kompaniets trosstropp en ammunitionsgrupp också med 4 soldater och 2 hjultraktorer (med drivkärror).

Förbanden hade inte någon större rörlighet:
"Granatkastarplutonerna utgångsgrupperas för understöd av främre kompanier och omgrupperas på skyttebataljonschefs order till förberedda pjäsplatser för understöd av bakre kompanier." (InfR Grkkomp (1969))

Ammunitionstjänsten handlade om att transportera fram  ammunition till pjäsplatsen:
"Ammunitionsunderbefäl skall under strid kontinuerligt låta köra fram ammunition till pjäserna så att förstahandsbehovet (30 granater) är tillgodosett." (InfR Grkplut (1971))

Ansvarsfördelningen mellan ammunitionsgrupperna i granatkastarplutonerna respektive i trosstroppen förklaras inte i reglementena. "Trosstroppen understödjer utan order granatkastarplutonerna." (InfR Grkkomp (1969))

 

Cykelskyttebataljoner fanns kvar in på 1990-talet och Lokalförsvarsskyttebataljon 69 hade ett granatkastarkompani med två granatkastarplutoner (8 cm) och en trosstropp. Kompaniet hade dock endast en ammunitionsgrupp med 2 soldater och en flaklastbil 12 ton i trosstroppen. Lokalförsvarsskyttebataljon 86 hade en granatkastarpluton (12 cm) i stabskompaniet. Denna pluton hade en ammunitionsgrupp med 4 soldater och 2 hjultraktorer med drivkärra.

Norrlandsskytteförbanden hade en annan typ av ammunitionsförband. I den äldre organisationen hade de två granatkastarplutonerna (12 cm) vardera en ammunitionsgrupp med 4 soldater och 2 bandvagn (Bv 202). Trosstroppen hade också en ammunitionsgrupp med 9 soldater och 7 hjultraktorer med drivkärror.

I norrlandsbrigad 85 har granatkastarplutonerna flyttats till stabs-granatkastarkompaniet. Plutonernas ammunitionsgrupper har 4 soldater och 2 bandvagnar (Bv 206). Trosstroppen har inte någon ammunitionsgrupp utan endast transportgrupp och kokgrupp.

Norrlandsförbanden är anpassade för väglös terräng och i reglementet (InfR Nstabsgrkkomp) finns en beskrivning av hur ammunitionstjänsten skulle fungera.

"Ammunitionsgrupperna hämtar som regel ammunitionen vid vägslutet, trosskompaniet eller ett lätt underhållskompani. Bandvagnsgrupperna ur trosskompaniet/lätta underhållskompaniet kan transportera fram ammunition till plutonerna. Finns en vägförbindelse kan underhållsbataljonen ersätta direkt vid granatkastarplutonerna.

Kompanichefens ställföreträdare ger fortlöpande order till granatkastarplutoncheferna för ersättning av ammunitionen. Ammunitionsgruppchefen leder ammunitionstjänsten efter plutonchefens anvisningar. Ammunitionsgruppchefen ska känna till ammunitionsläget vid plutonen, fortlöpande föra anteckningar över förändringar samt i god tid rapportera ammunitionsläget till plutonchefen.

Ammunitionen behålls om möjlig lastad på fordonen och på sådant sätt att granaterna kan lyftas direkt ur lådorna. Lysammunitionen hämtas från ammunitionsgruppen och fördelas före mörkrets inbrott till pjäsgrupperna.

Om en ammunitionsbandvagn ur en granatkastarpluton möter en ammunitionsbandvagn från vägslutet kan förarna byta fordon för att minska antalet omlastningstillfällen och omloppstid.

Tillförs plutonen ammunition utöver reglementerad utrustning ordnar den ammunitionsupplag, i regel vid pjäsplats nr 2 inom pjäsplatsområdet.

Om ammunitionsupplag upprättas placeras de på skyddade platser. Är det inte möjligt placeras upplagen med minst 50 m mellanrum med högst 5 ton i varje. Upplag placeras inte i närheten av ett grupperat förband.

 Ammunitionen bör placeras på underlag så den blir skyddad för fukt och väta"

Detta beskrivs även i reglemente för trosskompaniet:

"UNDERHÅLLSTJÄNST VID BATALJONS ANFALL I VÄGLÖS TERRÄNG

Anfall i väglös terräng genomförs främst vid förband med bandvagnsburna stridstrossar. Vid förband med hjultraktordragna trossar måste hjultraktorväg byggas till delningspunkten (motsv) före anfallet utan att kravet på överraskning eftersätts.

Avståndet från bilvägslut till stridsområdet bör vid brigadskyttebataljon ej överstiga 5 km främst beroende på granatkastarnas räckvidd. Vid norrlandsskyttebataljon med bandvagnsdraget granatkastarkompani bör ur underhållssynpunkt avståndet från terrängbilvägslut till stridsområdet inte överstiga:
- 20-30 km vid småstrid
- 15-20 km vid medelstor strid
- 5-10 km vid storstrid.

Om personaltransportbandvagnar kan utnyttjas för underhållstransporter och/eller om norrlandstrosskompaniets bandvagnsgrupp förstärks med bandvagnar t e ur norrlandsunderhållsbataljon, kan avståndet mellan terrängbilväg och stridsområdet utsträckas ytterligare." (InfR Trkomp (1983))

I organisationsöversikten för granatkastarplutonen ser det ut som att rekognoseringsgruppen (som inte hade något eget fordon) åker i en av ammunitionsgruppens bandvagnar.

Om vi går över till granatkastarkompaniet i IB77 hade dessa två granatkastarplutoner (12 cm) och en trosstropp. Inledningsvis (AH1:IB77 från 1980) hade pjäsgrupperna terrängbil 30 men detta ändrades senare till terrängbil 13. Plutonernas ammunitionsgrupper har 4 soldater och 2 terrängbil 30, 1 lastkran och 1 ammunitionssläpkärra (204). Trosstroppens ammunitions- och packgrupp har 4 soldater, en flaklastbil 1 ton och en flaklastbild 12 ton med kran (1 ammunitionsfordon och 1 packfordon).

Ammunitionstjänstens organisation beskrivs i text endast översiktligt i Infanterireglemente Granatkastarförband IB77 (1988) och bäst förståelse får man av denna bild:

Terrängbilar/lastbilar/släp kunde alltså endera följa plutonen eller förhandsgrupperas som ammunitionsupplag på växelpjäsplatser. Genom att skyttebataljonen förväntades strida i terräng med vägar kunde samma fordon följa plutonen och vid behov hämta ersättningsammunition.

 Ammunitionstjänsten beskrivs även i reglementen för trosskompaniet. I InfR Trkomp (1983) står följande om underhållstransporter:

"Transporterna samordnas av bataljonskvartermästaren. Direkta transporter från underhållsbataljonen till kompanierna eftersträvas främst vad gäller granatkastarammunition."

Trosskompaniets ammunitionsgrupp har dock inte granatkastarammunition som förstahandsuppgift: "Ammunitionsgruppen ombesörjer ammunitionstjänst och utför ammunitionstransporter. Bataljonsammunitionsplats upprättas på särskild order. Del av ammunitionsgruppen ingår i trossomgång.

Ammunitionsgruppen medför del av bataljonens reglementerade ammunitionsutrustning, dock inte ammunition till granatkastare."

Även om dagens hemvärnsförband har helt andra uppgifter än kalla krigets skytteförband finns det kanske något att lära sig av historien på detta område?

Källor:
Arméhandbok del I:A 1966
Arméhandbok del 1 Norrlandsbrigadens förband 1977
Arméhandbok del 1 Lokalförsvarsförband 1988
Arméhandbok del 1 Norrlandsbrigadens förband 1990
Arméhandbok del 1 Infanteribrigadens förband 1991

Infanterireglemente Granatkastarkompani 1969
Infanterireglemente Granatkastarpluton 1971
Infanterireglemente Trosskompani 1977, Utkast
Infanterireglemente Trosskompani 1983
Infanterireglemente Granatkastarförband IB77 1988
Infanterireglemente Norrlandsstabs- granatkastarkompani 1989
Infanterireglemente Förhandsutgåva Stabsgranatkastarkompani 1993

Covid-19: Kan vi inte bara följa lagen?

Coronapandemin har aktualiserat många frågor med anknytning till ämnet för bloggen - miljö och säkerhet - samhällets krisberedskap, Försvarsmaktens stöd till det civila samhället, smittskydd i samband med militär verksamhet eller medias roll inom psykologisk försvar eller som maktens granskare. Det här inlägget kommer dock att handla om en grundläggande fråga som verkar dela Sveriges befolkning idag nämnligen vår strategi för att hantera själva pandemin.

Ibland kan man utifrån debatten få uppfattningen att smittskydd är en helt nytt problem för riket men tvärtom har det funnits lagstiftning inom området under mycket lång tid. Den lag som gäller idag är Smittskyddslagen (2004:168). I denna lag slår staten fast vilka sjukdomar som kan vara allmänfarliga:

Med allmänfarliga sjukdomar avses smittsamma sjukdomar som kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande eller medföra andra allvarliga konsekvenser och där det finns möjlighet att förebygga smittspridning genom åtgärder som riktas till den smittade.

och/eller samhällsfarliga:

Med samhällsfarliga sjukdomar avses allmänfarliga sjukdomar som kan få en spridning i samhället som innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och som kräver extraordinära smittskyddsåtgärder.

 Exempel på allmänfarliga sjukdomar är AIDS, könssjukdomar, pest, kolera, polia, mjältbrand, tbc men också SARS medan de tre samhällsfarliga sjudomarna innan detta år var smittkoppor, ebola och SARS. Lagen innehåller sedan en rad bestämmelser kring dessa uppräknade sjukdomar. Lagstiftningen tar också höjd för att det kan dyka upp nya sjukdomar och att det kan krävas åtgärder innan riksdagen hunnit besluta om att uppdatera lagen:

 Om riksdagens beslut om ändring i bilaga 1 eller bilaga 2 inte kan avvaktas, får regeringen föreskriva att bestämmelserna om allmänfarliga sjukdomar eller samhällsfarliga sjukdomar skall tillämpas från den tidpunkt som regeringen bestämmer på en viss smittsam sjukdom som förekommer eller inom kort kan förekomma här i landet, om sjukdomen bedöms uppfylla kriterierna i 1 kap. 3 § andra eller tredje stycket. (9 kap 2 §)

När coronaviruset började spridas var detta precis vad regeringen gjorde genom förordning 2020:20,
Förordning (2020:20) om att bestämmelserna i smittskyddslagen (2004:168) om allmänfarliga och samhällsfarliga sjukdomar ska tillämpas på infektion med 2019-nCoV som utfärdades 1 februari 2020. Riksdagen beslutade sedan den 4 juni om att uppdatera smittskyddslagen så att covid-19 från den 1 juli (om sex dagar) även enligt lagen (och inte bara förordingen) är både en allmänfarlig och en samhällsfarlig sjukdom. Lagen är alltså ändrad och även om regeringen redan i februari föreskrivit detta så finns det nu ingen tvekan om vad som gäller enligt smittskyddslagen.

Vad innebär då detta i praktiken? Jo bland annat följande:

* Den som vet att han eller hon bär på covid-19 är skyldig att lämna information om smittan till andra människor som han eller hon kommer i sådan kontakt med att beaktansvärd risk för smittoöverföring kan uppkomma. (2 kap 2 § 2 st)

* Den som vet eller har anledning att misstänka att han eller hon bär på covid-19 är skyldig att utan dröjsmål söka läkare och låta läkaren göra de undersökningar och ta de prover som behövs för att konstatera om smittsamhet föreligger. (3 kap 1 §)

* Om en behandlande läkare konstaterar eller misstänker att en undersökt patient har smittats av covid-19, skall läkaren eller annan hälso- och sjukvårdspersonal med särskild kompetens för uppgiften försöka få upplysningar från patienten om vem eller vad som kan ha överfört smittan och om andra personer som kan ha smittats. Den enskilde patienten är skyldig att lämna de upplysningar som han eller hon förmår lämna. (3 kap 4 §)

* Den behandlande läkaren skall besluta om individuellt utformade förhållningsregler i syfte att hindra smittspridning för den som bär på eller misstänks bära på covid-19. (4 kap 2 §)

* Den som bär på covid-19 skall av behandlande läkare erbjudas den vård och behandling som behövs för att förebygga eller minska risken för smittspridning. Om det finns behov av särskilda behandlingsinsatser för att förändra ett smittfarligt beteende skall detta också erbjudas den enskilde. (4 kap. 6 §)

Detta har alltså gällt sedan 1 februari (enligt förordning). (Från 1 juli kommer det även framgå direkt av smittskyddslagen.) Trots detta avbröt Sverige i mitten av mars testning av alla misstänkta och kontaktspårning av bekräftade sjuka. Resultatet av detta ser vi idag med tusentals fler avlidna jämfört med våra grannländer och genom att våra grannländer behåller reserestriktioner i förhållande till Sverige. Världshälsoorganisationen och experter inom, och utom Sverige, har varit kritisk till Sveriges strategi men min poäng är att denna strategi aldrig varit förenlig med svensk lag.

Kan vi inte bara följa lagen?

Utom allt rimligt tvivel?

Jag fortsätter på det marina temat med en sen kommentar till nyheten att det som presenterades som det avgörandet beviset för att det var en främmande ubåtskränkning 2014 egentligen var signaler till SMHI väderboj.Försvarsmakten skrev om rapporten i september under rubriken Utom allt rimligt tvivel, men utan att kommentera den felaktiga bedömningen.

En dryg månad efter ubåtsjakten i oktober 2014 sa ställföreträdande insatschef Anders Grenstad om signalen till väderbojen: "– Den observationen kan inte ifrågasättas ens av den störste skeptiker." Varken då eller senare var Försvarsmakten beredd att offentliggöra vari bevisen bestod. Trots att Försvarsmakten inte kan visa upp några imponerande historia när det gäller ubåtsbevis fortsätter man alltså att gå ut till allmänheten med budskap att man från myndighetens sida är säker på att det förekommit undervattenskränkningar men att man inte kan offentliggöra några bevis.

När frågan kommer på tal i civila sammanhang blir det tydligt för mig att allmänhetens förtroende för Försvarsmakten i de här frågorna inte är så stort som man hoppas på och det gör att jag vidhåller min tidigare slutsats att det skulle vara bättre för rikets säkerhet om Försvarsmakten kunde publicera bevisen och på så sätt förhoppningsvis återuppbygga förtroendet när det gäller förmågan att upptäcka kränkningar under vattnet.

... marin stab

Vad har hemvärnsförband att lära från marinens staber? Till skillnad från armén som övade korta och intensiva händelseförlopp så hade marinen betydligt större erfarenhet av att bemanna staber över tiden. Nu bortser vi alltså ifrån förbandet uppgifter och fokuserar på indelning i ledningslag och stabsberedskap. Exemplet kommer från Stabstjänstinstruktion för marina staber Del 1 Allmän del:

Stabstjänstinstruktion för marina staber Del 1 Allmän del

Dagens hemvärnsstaber ska kunna tjänstgöra under 90 dygn och då är personalens uthållighet av stor vikt. Det är min uppfattning att personalen åtminstone bör delas in i tre ledningslag för att få tillräcklig uthållighet. StabsI M:1 gör en skarp åtskillnad mellan stabsberedskap för staben och tjänstgöring för biträdespersonal.

Stabsberedskap 1 - 4

Hur många ur staben som tjänstgör beror på vilken stabsberedskap (1 - 4) som är beordrad medan biträdespersonalen i regel tjänstgör i tre avlösningar och oberoende av anbefalld stabsberedskap. För oss innebär det att insatskompaniets stabs- och sambandsgrupp delas in i tre avlösningar om vardera en stabsassistent, en signalist och en ordonnans. Gruppchef och ställföreträdare tjänstgör som stabsassistent respektive signalist och en ordonnans blir reserv.

Inledning av stab- och sambandsgrupp i tre avlösningar.

Oavsett stabsberedskap kommer tre ur gruppen att betjäna sambandsmedel, sköta expeditionstjänst och köra ordonnansturer. Tanken är att öven om det inte finns något akut behov av att staben ska handlägga ärenden så finns det alltid behov av att passa sambandsmedel och att kunna vidta åtgärder när väl något händer.

Kompaniets stab, och här räknar jag med chefen för stab- och trosstroppen, vid stabsberedskap 4 ska bemanna ett gemensamt vakthavande befäl. Vid stabsberedskap 3 tänker jag att staben ska ha ett VB för stridsledningstjänst (gamla sektion 2) och ett VB för underhållstjänst (gamla sektion 1/3).

Insatskompaniets stab (med C STR)

I stabsberedskap 4 kommer ledningsplatsen att vara bemannad av en avlösning ur stab- och sambandsgruppen samt ett VB.

Stabsberedskap 4

I stabsberedskap 3 kommer ledningsplatsen att vara bemannad av en avlösning ur stab- och sambandsgruppen samt två VB.

Stabsberedskap 3

I stabsberedskap 2 kommer ledningsplatsen att vara bemannad av en avlösning ur stab- och sambandsgruppen samt halva staben inklusive kompaniets chef (ställföreträdare).

Stabsberedskap 2

 Här har jag haft fräckheten att inkludera sjukvårdsgruppens chef (ställföreträdare) i staben då jag tror att det kan vara rationellt i vissa lägen.

I stabsberedskap 1 kommer ledningsplatsen att vara bemannad av en avlösning ur stab- och sambandsgruppen samt staben inklusive kompaniets chef och ställföreträdare.

Stabsberedskap 1

 Ett exempel på passfördelning med tre vakter (vaktkvarter) finns här:

Passfördelning från Instruktion för Stridstjänsten vid Marinen Stridsledningstjänst Del C Ksrr och Trr

Med indelning i tjänstgöring - inre tjänst/beredskap - vila får varje soldat minst 8 timmars vila per dygn och det tror jag är ett minimum för uthållig verksamhet. Tid då avlösning är i beredskap eller är sysselsatt med inre tjänst ska täcka in all övrig tjänst exempelvis eldpost eller inpasseringspost, handräckning eller städning.

Detta blogginlägg ingår i en serie:
Hemvärnsinsatskompaniet som ...
... militärpolispluton
... skyttekompani
... marin stab

Ekonomisk ersättning till soldater

Även om jag är positiv till värnplikt så är det viktigt att soldater får en rimlig ekonomisk ersättning och det gäller både för oss i Hemvärnet samt för värnpliktiga under grundutbildning respektive repetitionsutbildning.Själv fick jag fundera lite extra på den ekonomiska ersättningen när jag fick ett brev från Försäkringskassan:

Sjukpenninggrundande inkomst
Du får det här brevet då Försvarsmakten har meddelat att du har deltagit i en hemvärnsövning.

Försäkringskassan utreder vilken inkomst din ersättning ska beräknas på. Den inkomsten kallas för sjukpenninggrundande inkomst. Med anledning av att din sjukpenninggrundande inkomst senast fastställdes 3 juni 2016 behöver Försäkringskassan aktuella uppgifter avseende din årsinkomst.

Information
För att Försäkringskassan ska kunna pröva rätten till en aktuell sjukpenninggrundande inkomst behöver du därför fylla i bifogad blankett.

Du har möjlighet att lämna synpunkter
Skicka in aktuella inkomst uppgifter senast den 24 juni 2019. Om du inte hör av dig kommer Försäkringskassan att besluta att din sjukpenninggrundande inkomst sänks till 0 kronor från och med 9 maj 2019. Detta innebär att din dagpenning vid hemvärnsövning kommer att betals ut enligt grundbeloppet med 130 kronor per dag.

Liksom många andra i min ålder har jag en inkomst som är högre än SGI-taket och därför har jag inte varit så engagerad i att uppdatera min SGI. Nu fick jag lägga några timmar på att kolla upp allt som behövdes för att fylla i blanketten det vill säga när jag hade lönesamtal senast, när lönerevisionen skedde och för säkerhets skulle skickade jag med några lönespecifikationer. Resultatet blev att jag fortfarande har samma SGI som tidigare (SGI-taket). Man kan tycka att det varit smidigare ifall Försäkringskassan ringt min arbetsgivare (de har telefonnumret) och frågat ifall jag jobbade kvar där och sedan nöjt sig med det. Det hade nog tagit mindre tid även för Försäkringskassan. När det gäller formuleringarna i brevet; att man får 130 kr per dag ifall man inte svarar, så förstår jag som statstjänstman varför man skriver så (sådana hot är bra ifall man vill få svar) och jag har själv skickat liknande brev (fast då har det gällt utredning av skatteavdrag). När det gäller brev till oss som frivilligt ställer upp för försvaret (staten) så hade det ändå låtit lite bättre om Försäkringskassan (staten) formulerat sig på ett annat sätt.

Om vi bortser från Försäkringskassans hantering så har man ändå hittat en bra lösning när det gäller den ekonomiska ersättningen till hemvärnsmän. När jag gick med i Hemvärnet 1995 övade vi nästan uteslutande på helger medan vi idag har längre övning som även innebär att man måste vara ledig från jobbet. Utöver dagpenning får den som fullgör utbildningsdagarna enligt avtalet en utbildningspremie vilket gör att de flesta inte förlorar pengar på att vara tjänstledig från ordinarie arbete.

Mycket har hänt med den ekonomiska ersättningen under grundutbildning sedan jag gjorde GU. Då fick vi inledningsvis 38 kr/dag medan dagens värnpliktiga får 146 kr. Även utryckningsbidraget har ökat rejält så att man nu får drygt 48 000 kr i utbildningspremie efter 11 månader. När färre kallas in för värnpliktsutbildning så är det bra att de som gör det får en högre ersättning.

Något som dock inte hängt med i förändringarna av värnplikten, där idag endast en bråkdel berörs, är den ekonomiska ersättningen under repetitionsutbildning. Här är det samma regler som under det kalla kriget när i stort sett alla män grundutbildades och kallades in till repmöten - 90 % av SGI. Detta är inte rimligt. Det hade varit bra ifall fler kunde få militär eller civil totalförsvarsutbildning men så är inte fallet och då måste det ske en anpassning kanske liknande den som skett för hemvärsmän. Jag har svårt att motivera varför jag som frivilligt är med i Hemvärnet ska ha en högre ersättning än den som kallas in till repetitionsutbildning med plikt.

... skyttekompani

Hemvärnsinsatskompaniet har en organisation som har stora likheter med infanteriets skyttekompanier. Detta innebär att när hemvärnskompaniet, som i grunden är ett säkerhetsförband, löser uppgifter som är typiska för skytteförband så finns stora likheter även i ledning av förbanden.


En av hemvärnets typinsatser (6) är:
Hemvärnsförband ska efter en allvarlig och varaktigt försämrad omvärlds-utveckling, och efter utökad utbildning och tillförsel av resurser, inom ramen för en mer omfattande militär operation, kunna störa motståndaren och/eller genomföra försvars- eller fördröjningsstrid.

Jag har här valt att utfå ifrån hur skyttekompaniet skulle kunna vara organiserat vid fördröjningsstrid. Denna presentation bygger på reglementet Norrlandsskyttekompani från 1990 och att jag valt norrlandsvarianten beror på att det reglementet är nyare, och i min mening bättre än motsvarande reglemente för skyttekompani.

Infanterireglemente Norrlandsskyttekompani 1990

Utgångsgruppering
För att säkerställa ledning, indirekt eld, skydd, bevakning av stråk och tillräcklig styrka vid en insats bör kompaniet utgångsgruppera delat med halva kompaniet inom främre delen och återstoden centralt. Delad gruppering av kompanieldledningsgruppen ger möjlighet att samordna och understödja flera plutoners strid såväl inom kompaniets främre som bakre områden.

Ledning och samband
Kompaniet ska kunna ledas delat under högst två dygn. Ledningen av ett delat kompani med chefen respektive ställföreträdaren vid var sin del minskar uthålligheten i ledningen. Under förberedelseskedet bör chefen och ställföreträdaren arbeta i skift så att viloläget medger en delad ledning då striden börjar.

Kompanichefen (ställföreträdaren) leder striden med uppehållsplats direkt vid den för tillfället viktigaste plutonen i kompaniet på ett sådant sätt att han kan se stridsterrängen. Samband med övriga delar av kompaniet och med bataljonsstaben upprätthålls med tråd och radio.

Exempel på hur striden förs

Under kapitlet Ledning beskrivs uppgifterna för följande befäl:
Kompanichefen
Kompanichefens ställföreträdare
Chefen stabs- och trossplutonen (Kompanikvartermästare)
Stabstroppchefen
Trosstroppchefen
Chefen för kompanieldledningsgruppen

Jämfört med ett hemvärninsatskompani understödd av eldledningsgrupp har hemvärnskompaniet endast en gemensam stab- och trosstroppchef men har i stället betydligt fler befäl (två stridslednings-/samverkansbefäl, underhållsbefäl och hundtjänstbefäl). En av trosstroppchefens uppgifter (nskkomp) är att leda kompaniets hjulfordon när de inte följer kompaniet och vid en fördröjningsuppgift som i exemplet ovan anser jag att det är naturligt att stab-/trosstroppchefen (hvinskomp) får den uppgiften.

Hemvärnsinsatskompaniets stab och stab- och sambandsgrupp består, med något undantag, av dubbla befattningar så att kompaniledningen enkelt kan delas i två delar.

Hemvärnsinsatskompaniet utför eldöverfall

 Här är hemvärnskompaniet delat i två delar där kompanichefen leder de två främre plutonerna medan ställföreträdaren leder den tredje plutonen och trossen i det bakre området.

Främre del under ledning av kompanichefen

Bakre del under ledning av ställföreträdaren

Tross samt hjulfordon

När hemvärnsinsatskompaniet strider som ett skyttekompani, dvs intensiv strid under högst två dygn efter ett förberedelseskede, är kompaniledningens organisationen ändamålsenlig. Problemet är att detta inte är kompaniets huvuduppgift. I kommande inlägg kommer jag att ge fler exempel på hur personalen i kompaniledningen kan delas in under längre insatser.

Detta blogginlägg ingår i en serie:
Hemvärnsinsatskompaniet som ...
... militärpolispluton
... skyttekompani

PS
Även om det här blogginlägget handlar om hur ett hemvärnsinsatskompani löser uppgiften fördröja på samma sätt som ett skyttekompani under det kalla kriget så tror jag inte att det är en trolig uppgift för hemvärnet. Ett alternativ är att i stället jämföra med hur markförsvarskompaniet i en basbataljon (Flygvapnet) skulle fördröja framryckning mot flygbasen.

Exempel på markförsvarskompaniets fördröjningsstrid (ur AnBas Markförsvarskompani)

Hemlig/Restricted?

Den gångna helgen tillbringade jag med utbildning i IS HV.

Nytt informationssystem till Hemvärnet
Informationssystem Hemvärn (IS HV) är en ny förmåga och del av Ledningsstödsystem till hemvärnsförbanden (LSS HV). Projektet har till uppgift att utveckla informationssystemet, anskaffa materiel, utbilda personal och överlämna konfigurerade och driftsatta system till hemvärnets bataljonsstaber och kompanistaber. För en bataljonsstab består systemet av mikronätverk med ett antal klientdatorer anslutna till en server med olika nyttoapplikationer. I leveransen ingår även kringutrustning som skrivare och projektorer. Funktionalitet finns bland annat för att producera orderverk och följa upp verksamhet med tablåer. Vidare finns kartstöd och verktyg för att föra gemensam taktisk lägesbild i staben. Säkerhetsfunktioner i systemet är dimensionerade för att hantera information upp till H/R. Systemöverlämning påbörjades 2016 och slutfördes under 2017. Materielöverlämning av driftsatta system till 21 bataljoner med 75 underställda kompanier har genomförts under hösten 2017. 
(FMV)

Jag har fått en mycket positiv bild av IS HV, och av dess säkerhetsfunktioner. Jag blev dock lite tveksam när det gällde vad informationssäkerhetsklass H/R egentligen innebär. I dag var jag så, i mitt civila arbete, på en utbildning kring den nya Säkerhetsskyddslagen. Med denna lag, som träder i kraft 1 april 2019, införs följande säkerhetsskyddsklasser för uppgifter:

2:5 Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska delas in i säkerhetsskyddsklasser utifrån den skada som ett röjande av uppgiften kan medföra för Sveriges säkerhet. Indelningen i säkerhetsskyddsklasser ska göras enligt följande: 
   1. kvalificerat hemlig vid en synnerligen allvarlig skada, 
   2. hemlig vid en allvarlig skada, 
   3. konfidentiell vid en inte obetydlig skada, eller 
   4. begränsat hemlig vid endast ringa skada.

Motsvarande beskrivning av informationssäkerhetsklasserna enligt Försvarsmaktens föreskrifter om säkerhetsskydd är:

HEMLIG/TOP SECRET
1. Hemliga uppgifter vars röjande kan medföra synnerligt men för totalförsvaret eller förhållandet till en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i annat fall för rikets säkerhet (kvalificerat hemliga uppgifter).
2. Hemlig handling som har åsatts beteckningen TOP SECRET eller motsvarande av en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation.
HEMLIG/SECRET 
1. Hemliga uppgifter vars röjande kan medföra betydande men för totalförsvaret eller förhållandet till en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i annat fall för rikets säkerhet.
2. Hemlig handling som har åsatts beteckningen SECRET eller motsvarande av en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation.
HEMLIG/CONFIDENTIAL
1. Hemliga uppgifter vars röjande kan medföra ett inte obetydligt men för totalförsvaret eller förhållandet till en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i annat fall för rikets säkerhet.
2. Hemlig handling som har åsatts beteckningen CONFIDENTIAL eller motsvarande av en utländsk  myndighet eller en mellanfolklig organisation.
HEMLIG/RESTRICTED
1. Hemliga uppgifter vars röjande kan medföra endast ringa men för totalförsvaret eller förhållandet till en annan stat eller en mellanfolklig organisation eller i annat fall för rikets säkerhet.
2. Hemlig handling som har åsatts beteckningen RESTRICTED eller motsvarande av en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation.

Betydelserna är om inte identiska så åtminstone likartade och för nivån H/R handlar det om uppgifter vars röjande kan medföra endast ringa skada eller men. Regeringen skriver i propositionen:

rekvisitet ringa skada får anses väl etablerat i svensk lagstiftning i övrigt

Barnaga som orsakade ringa skada var inte straffbar innan 1957 osv. Ett exempel från den nu aktuella lagen på vad nivån H/R innebär är att nivån är så låg att de som i sin anställning hanterar sådana uppgifter inte behöver placeras i säkerhetsklass.

Hur tänker man sig då att Hemvärnet ska använda detta system för att "föra gemensam taktisk lägesbild i staben". Ifall denna taktiska lägesbild under pågående insats innehåller uppgifter om eget förbands grupperingar, bedömning av motståndarens styrka mm mm så har jag mycket svårt att se att ett röjande endast skulle medföra ringa skada eller men.

Jag tvivlar inte på systemets säkerhetsfunktioner men jag får känslan av att IT-leverantören vill vara på säkra sidan när det gäller dimensioneringen vilket innebär att man lämnar användaren med ett stort ansvar att inte lägga in uppgifter som har högre nivå än H/R. Min bedömning är att detta lämnar Hemvärnet med alternativen att endera sätta fel informationssäkerhetsklass på uppgifter (H/R istället för H/C / H/S) eller att endast använda IS HV vid stöd till det civila samhället.

Nytt namn på bloggen?

I samband med årsskiftet avslutade jag mina kommunala uppdrag för Miljöpartiet och i samband med det lämnade jag även partiet. Därför känns namnet på bloggen inte längre aktuell.

Jag gick med i Miljöpartiet 2004, och det var inget lätt steg att ta. Även om jag hade röstat på partiet tidigare så hade det inte varit aktuellt att bli medlem. Under Peter Eriksson och Maria Wetterstrand som språkrör omvandlades dock partiet från ett parti för radikala idealister till ett mittenparti för engagerade människor som tyckte att miljöfrågorna var viktiga. Partiets företrädare framstod som kloka politiker med vettiga åsikter i många frågor. Samtidigt hade övriga partier anammat Miljöpartiets försvarspolitik så det gjorde inte längre någon skillnad.

Även om jag haft några uppdrag i styrelse och valberedning på distriktsnivå så har jag i huvudsak varit aktiv inom kommunpolitiken i Ludvika. Vi gick från 1 mandat i kommunfullmäktige 2006 till 2 mandat 2010 och 3 mandat 2014. Jag har sett på min roll som kommunpolitiker främst som en representant för invånarna i förhållande till kommunens chefer och tjänstemän. Som parti har vi också drivit allmänpolitiska frågor som att få ordning på kommunens ekonomi vilket jag tror bidrog till framgångarna i valen 2010 och främst 2014.

Redan inför valet 2014 övervägde jag att lämna partiet. Det var inte så mycket att jag bytt uppfattning utan istället att verkligheten förändrades (exempelvis försämrat säkerhetspolitiskt läge och ökad mottagning av asylsökande) och att partiet förändrades i mer radikal riktning. Många inom partiet tog de framgångar som uppnåtts sedan 2000 för givet utan att inse att det var förändringarna som lett fram till framgångarna. Jag valde dock att stanna kvar i partiet då jag var nöjd med partiets arbete lokalt.

Efter de lokala framgångarna i valet 2014 fick vi för första gången vara med och styra kommunen i majoritet tillsammans med S och V. Samtidigt bildade Miljöpartiet regering tillsammans med S. Detta var en bra grund för det lokala arbetet och under det första dryga året fungerade samarbetet bra. Vi lyckades exempelvis 2015 för första gången på många år att hålla kommunens budget! Sommaren 2016 tog det goda samarbetet slut när S ville anställa en annan kommunchef än vi. Resultatet av detta blev att S bröt löften om hur processen skulle gå till och körde över oss med stöd av några oppositionspartier. Jag argumenterade då internt för att vi borde lämna samarbetet; när det stora partiet kört över ett litet parti en gång, och kommit undan med det, finns det inget som hindrar att göra det igen. Tyvärr ville majoriteten av den lokala partigruppen fortsätta samarbetet som dock aldrig fungerade bra igen. Inför valet 2018 valde jag (och för övrigt flera andra av dem som velat bryta samarbetet 2016) att inte kandidera för partiet. Bland dem som fortsatte fanns det de som tyckte att vi inför valet till och med skulle lova att bara samarbeta med S och V. Efter valet lokalt blev det så att S valde att bilda ny majoritet med M, L och KD medan V valde att samarbeta med C. Så kan det gå i lokalpolitiken.

När det gäller rikspolitiken har jag varit mycket nöjd med regeringens arbete. På det försvars- och säkerhetspolitiska området beslutade regeringen att först återaktivera repetitionsutbildning av värnpliktiga och sedan även grundutbildningen. Nu finns äntligen grundförutsättningar för att få insatsförband som är bemannade med rätt utbildad personal. Jag tycker även att regeringen hanterade flyktingkrisen bra. (Som vice ordförande i kommunens socialnämnd följde jag på nära håll ökningen av antalet asylsökande ensamkommande barn som placerades i kommunen.) Mitt problem med partiet är inte den politik vi drivit utan att det funnits ett så stort, eller åtminstone högljutt, internt motstånd mot den egna regeringen så att det inte varit accepterat inom partiet att säga att man är nöjd med regeringens politik!

Jag vill avsluta med att ge några råd till mina före detta partikamrater:

Låt inte den högljudda radikala svansen vifta på hela partihunden. Det finns mängder av kloka miljöpartister med politiska uppdrag runt om i landet men de som hörs, och syns, mest är den grupp som lägger sitt politiska engagemang på att kritisera den egna partiledningen och regeringen. Låt dem inte göra det.

Alla lagar måste respekteras. Om man är ett parti som vill använda politisk makt till att förändra samhället och människors beteende så måste man stå upp för alla lagar. Tyvärr är det många miljöpartister som verkar anse sig vara så högt stående moraliskt att man kan välja vilka lagar man ska följa och vilka man inte behöver följa. Det här gäller för alla politiker. Medan miljöpartister kanske väljer bort asyllagstiftningen så finns det andra politiker som väljer bort skattelagstiftningen. Sammantaget leder det till ett minskat förtroende för politiker, vilket drabbar alla.

En slutsats jag dragit av de senaste årens regerande är att det verkar som att det kan vara klokt att tänka igenom hur man som ett litet parti utnyttjar en politisk maktposition, exempelvis en vågmästarroll. Jag tror att det är bra för demokratin, för folkförankringen, ifall den politik som förs någorlunda väl stämmer överens med huvuddelen av folkets uppfattning. Om man som ett litet parti i förhandling med större partier driver igenom en politik som har stöd av endast en liten del av väljarna så kan det leda till en mer negativ syn på partiet bland befolkningen i stort. Jag tror att detta har hänt för miljöpartiet under förra mandatperioden.

Så när jag avslutningsvis kommer till miljöfrågorna, de viktigaste frågorna, så tror jag att det är olyckligt att man så ensidigt lyft fram klimatfrågorna och tonat ner andra miljöproblem. Jag skulle säga att det är uppenbart att vårt sätt att leva inte kommer att vara möjligt i längden. Vi förbrukar ändliga resurser och brukar de förnyelsebara resurserna på ett sätt som inte är hållbart. Den enda miljöfråga jag inte är säker på att vi förstår är klimatförändringarna. Vi har en bristande förståelse för hur solen och kosmos påverkar vårt klimat och jag är tveksam till att vi har förstått vad som orsakat istider och mindre klimatförändringar under förindustriell tid. Oavsett hur det är med detta så ser jag dock samma behov av förändringar av hur vi lever. Dessutom är det så att ett så globalt miljöproblem som klimatförändringarna kräver globala lösningar. Att genomföra lokala förändringar i Sverige gör ingen skillnad om det inte samtidigt sker globala förändringar. Miljöpolitiken blir därmed en moralisk fråga mer än en fråga om vilka konsekvenserna blir för oss i Sverige. Här tror jag att det är bättre att även lyfta fram miljöproblem där det finns lokala lösningar. Exempel på mer lokala problem är utfiskning och övergödning av Östersjön. Om vi förbättrar Östersjön så leder det också till fördelar för oss själva. Jag tror att det är betydligt lättare att argumentera för att arbeta med den typen av miljöproblem.

Förslag på nytt namn på bloggen emottages tacksamt!

... militärpolispluton

Ett hemvärnsinsatskompani kan aldrig lösa samma uppgifter som ett militärpolisförband. Däremot så kan båda förbanden ha så pass likartade uppgifter att det kan vara lärorikt att se hur man organiserar ledningen inom en militärpolispluton. Jag har i huvudsak utgått ifrån detta reglemente från 1985.

Militärpolistjänst inom försvarsmakten (1985)

"MP-förbandens huvuduppgift är att upprätthålla allmän ordning och säkerhet inom försvarsmakten. [...] MP-kompani upprättar i regel tre MP-stationer varifrån verksamheten planeras och leds. Varje MP-station betjänas i regel av en MP-pluton. [...] MP-tjänsten löses främst genom fast och rörlig övervakning inom tilldelat område." (Ur kap. 2 Militärpolisförband.)

"Vid MP-pluton leds militärpolistjänsten inom tilldelat område i regel från en militärpolisstation (MP-station). Ledning på fältet utövas i regel av gruppchefer och patrullchefer. Vid insats av större styrkor leder plutonchefen verksamheten. På MP-station leds den löpande verksamheten av ett vakthavande befäl (VB). Som VB kan MP-plutonchef, MP-plutonchefs ställföreträdare eller lämplig MP-gruppchef tjänstgöra." (Ur kap 3. Ledning och stationstjänst: Grunder)

Exempel på utnyttjande av byggnad för MP-station

"På MP-station fördelas arbetet mellan
- vakthavande befäl (VB),
- 1. expeditionsvakt,
- 2. expeditionsvakt samt
- post vid MP-stationen.

Vakthavande befäl (VB) leder den löpande MP-verksamheten. VB ska
- vara väl insatt i läget,
- ge order till och leda MP-patruller på fältet,
- kontrollera MP-patrull före utgående,
- ta emot avrapportering efter genomfört uppdrag,
- kontrollera rapporter och vid behov beordra komplettering,
- övervaka expeditionstjänsten vid MP-stationen,
- känna till var MP-plutonchefen finns
- vara omedelbart anträffbart samt
- leda överlämningen vid byte av stationsgrupp.

Vakthavande befäl (VB) kontrollerar därutöver
- bevakningen av MP-stationen och förläggningen,
- den inre tjänsten på MP-stationen (städning, kontroll av materiel, personlig puts),
- utspisningen i samråd med trossgruppchefen samt
- arrestantbevakningen.

Vakthavande befäl (VB) fattar när så behövs beslut om ändring av antalet tjänstgörande vid MP-station.

1. expeditionsvakt ska
- ta emot och sända meddelanden på telefon och radio.
- föra dagbok samt
- handha pärm 1, 2 och 3 B.

2. expeditionsvakt ska
- ta emot besök och lämna upplysningar,
- ta emot anmälan,
- föra lägeskartor (taktiskt-, undsäk-, lufor-),
- utföra expeditionsgöromål, t ex maskinskrivning m m,
- hålla anslagstavlor för MP-plutonens information aktuella,
- lämna ut och återta materiel samt
- handha pärm 3a, 4, 5, 6, 7 och 8.

Post vid MP-station ska
- bevaka MP-stationen,
- hänvisa besökande samt
- när så behövs tjänstgöra som ABC-varnare." (Ur kap. 3 Ledning och stationstjänst: Tjänsten på MP-station)

MP-plutonen hade 1985 följande organisation:

MP-plutonchef
Ställföreträdande MP-plutonchef
1. Stationsgrupp (3)
2. Stationsgrupp (3)
3. Stationsgrupp (3)
1. MP-grupp (8)
2. MP-grupp (8)
3. MP-grupp (8)
4. MP-grupp (8)
Trossgrupp (6)

Så här kunde en tjänsgöringsjournal för de tre stationsgrupperna, som skötte tjänsten på MP-station, se ut:

Tjänstgöringsjournal

Jag menar att detta är en bra lösning för ledning av ett hemvärnsinsatskompani som löser uppgiften att bevaka ett antal skyddsobjekt under längre tid. Det finns tre avlösningar och respektive avlösning tjänstgör omkring sex timmar. Om vi översätter den tjänstgörande personalen i en avlösning till hemvärnets befattningar består en avlösning av:
- VB
- Signalist
- Stabsasistent
- Vakt

Jämför vi med ledningen för ett hemvärnsinsatskompani så finns inte exakt det antalet men det är inget problem att göra en sådan indelning. Här är ett exempel:

Avlösning 1:
Stf kompanichef
Stab/sb-gruppchef
Signalist
MC-ordonnans

Avlösning 2:
Stabsbefäl
Stf stab/sb-gruppchef
Stabsassistent
MC-ordonnans

Avlösning 3:
Stabsbefäl
Stabsassistent
Signalist
MC-ordonnans

En sådan avlösning kan, liksom en MP-stationsgrupp, leda den löpande verksamheten inom kompaniet. Med tre avlösningar får kompaniet en mycket god uthållighet i ledningsförmågan.

Hemvärnskompanistab med endast en avlösning i tjänst

Övrig personal tjänstgör dagtid och löser då uppgifter enligt befattningsbeskrivning:
Kompanichef
Kvartermästare
Underhållsbefäl
Hundbefäl
Stab/trosstroppchef
MC-ordonnans

Hemvärnskompanistab med tjänstgörande avlösning och vaktfri personal

Ytterligare en del där det finns likheter är pikét. MP-patrull som avdelas med särskilt hög beredskap benämns pikét. Pikét ska uppehålla sig vid MP-station. I regel avdelas även reserv-pikét. Motsvarigheten för hemvärnsinsatskompaniet är en larm-pluton (-halvpluton).

I ett senare reglemente från 1999 finns en mer aktuell beskrivning av MP-förband men utan samma detaljerade beskrivning av tjänsten på MP-station.

Kavallerireglemente Militärpoliskompani (1999)

Detta blogginlägg ingår i en serie:
Hemvärnsinsatskompaniet som ...
... militärpolispluton
... skyttekompani

Hemvärnsinsatskompaniet som ...

Innan min omskolning till granatkastarsoldat var jag under många år placerad i kompaniledningen för insatskompani, både som signalist och stab-/sambandsgruppchef. Under de åren funderade jag mycket över hur man kan dela in kompaniledningen vid olika uppgifter och typer av insatser. Min bild är att man inom armén varit ganska bunden till de olika förbandsklossarna medan jag med min bakgrund i Flottan haft lättare att tänka utanför klossen. På ett örlogsfartyg är det inte så att varje besättningsman har endast en uppgift utan i stridsinstruktionsboken framgår vad man ska göra vid olika beredskapsgrader/fördelningar. Sjömän med mitt skeppsnummer på hydrofonbojfartyg skulle exempelvis vara hydrofonist, ytövervakare, utkik, rorgängare, rökdykare, kulspruteskytt, dra telefontråd vid krigsförtöjningsplats samt ansvara för ordningen på däck (och putsa befälstecknet). Med en sådan inställning finns otaliga möjligheter att organisera personalen i ett hemvärnsinsatskompani. Frågan är bara hur kompanichefen vill ha det. Jag tänker nu i några blogginlägg ge exempel på detta och jag kommer att hämta inspiration från andra förbandstyper med likartade uppgifter.

För att lätta upp presentationen har jag illustrerat kompaniet med ett kompani legosoldater. I det här inledande inlägget går jag igenom kompaniet och de förbandsklossar som ingår.

Hemvärnsinsatskompaniet

Det ligger ingen baktanke eller värdering bakom att det blev den onda sidan som fick illustrera kompaniet utan det är endast en följd av vad som fanns tillgängligt i tillräckligt volym. Det här kompaniet består av chefsgrupp med stab, tre plutoner samt stabs och trosstropp(+).

1. pluton (bandvagn)

2. pluton (hjul)

3. pluton (hjul)

Stab- och trosstropp (+)

Insatsplutonerna består av en plutonstab (chefsgrupp) samt fyra grupper.

Chefsgrupp insatspluton

Chefsgruppen består av plutonchef, ställföreträdare, två signalister, två hundförare och en bilförare (ingen bilförare vid bandvagnspluton).

Insatsgrupp (hjul)

 Plutonen har tre insatsgrupper med åtta soldater och normalt en kulspruta i varje grupp.
 

Insatsgrupp (bandvagn)

Insatsgrupp bandvagn har utöver soldaterna en bandvagnsförare (från bilkåren).

Understödsgrupp

Plutonen har även en understödsgrupp med två granatgevär.

Den del av kompaniet som jag främst intresserat mig för är kompaniledningen med chefsgrupp, stab, stab- och trosstropp samt, i detta exempel, en eldledningsgrupp.

Chefsgrupp, stab samt stab-/trosstroppchef

Hemvärnsinsatskompaniet har en relativt stor stab. På bilden syns kompanichef, ställföreträdare, två stabsbefäl (stridslednings-/samverkansbefäl), kvartermästare, underhållsbefäl, hundbefäl samt chefen för stabs- och trosstroppen. Enligt befattningsbeskrivningarna har de i första hand följande uppgifter (vid insats):

Stabsbefäl (OR6: 1. sergeant):
     • Planering och samverkan med civila myndigheter
     • Stridsledning
     • Orderarbete
Kvartermästare (OR6: 1. sergeant -> fanjunkare):
     • Underlag och förslag till orderpunkterna logistik och personaltjänst
     • Materieltjänsten
     • Personaladministration och underlag till organisatoriska förändringar
     • Kontroll av vapenförvaring och vård
Underhållsbefäl (OR6: 1. sergeant):
     • Planering och ledning av underhållstjänst
Hundbefäl (OR4: korpral):
     • Lägesorientering
     • Genomförande av statuskontroll
     • Att följa upp, värdera, rapportera och dokumentera hundekipagens stridsvärde
Chef st/trto (OR6: 1. sergeant):
     • Planering och genomförande
     • Vård, kontroll och befintlighet
     • Försvar av grupperingsplats.

Stabs- och sambandsgrupp

 Kompaniets största grupp är stabs- och sambandsgruppen. Gruppen består av gruppchef, ställföreträdare, två stabsassistenter, två signalister samt fyra motorcykelordonnanser. Tillsammans med föregående klossar är ledning med ledningsstöd 18 man stark!

Sjukvårdsgrupp

Sjukvårdsgruppen består av gruppchef (hv), ställföreträdare (friv), sjuksköterska, tre hemvärnssjukvådare samt två hemvärnssjukvårdare/bilförare. Gruppchefen ska ansvara för att planlägga och leda sjukvårdstjänsten, för rapporteringen, för kompletteringen av sjukvårdsförnödenheter samt för upprättande och brytande av grupperingsplats. Sjuksköterskan ansvarar för samordning av sjukvårdsinsatser, identifiering och bedömning av vårdbehov och vårdnivå, vård under förflyttning samt daglig sjukvård. Som jag läser befattningsbeskrivningen är det även sjuksköterskan som ska leda och fördela arbetet vid större skadeutfall.

Kokgrupp

Kokgruppen består av en kokgruppchef (hv) samt fyra kockar.

Packgrupp

Packgruppen består av en packgruppchef (hv) samt tre lastbilsförare och två förare/mekaniker.

Eldledningsgrupp

Eldledningsgrupperna ingår organisatorisk i hemvärnets granatkastarplutoner men fördelas vid insats normalt till ett insatskompani. Gruppen består av eldledningsgruppchef, ställföreträdare, två eldledningsbiträden samt två eldledningssignalister.

Något som återkommer i alla befattningsbeskrivningar är följande nyckelformulering:
"Löser i övrigt inom förbandet förekommande uppgifter och enligt chefs bestämmande."
I kommande inlägg kommer jag att ge exempel på hur hela, eller delar av, kompaniet kan delas in för att lösa uppgifter som motsvarar en annan förbandstyp.

Detta blogginlägg ingår i en serie:
Hemvärnsinsatskompaniet som ...
... militärpolispluton
... skyttekompani