söndag 11 januari 2015

Allt var/är inte brigader

Vissa verkar koppla ihop en fungerande nationell försvarsförmåga med fungerande armébrigader. Det var mycket olyckligt att utan större eftertanke rasera det försvar vi en gång hade men att återskapa det skulle ta mycket lång tid, särskilt med tanke på att dagens organisation motiverades utifrån förutsättningar för utbildning inför internationella insatser. Ett antal debattörer har den senaste tiden argumenterat för alternativ till en armé som bygger på brigadstrukturen. Hos KKrVA förespråkade Lars G. Persson, Bengt Loenbom och Jan Wickbom den 19 november ett alternativt försvarskoncept och i går skrev bloggen Reservofficer om försvaret av Sverige där brigadsystemet ifrågasätts då vi inte räkna med att motståndaren är en ideal brigadmotståndare.

När det gäller dagens svenska armé är huvudalternativet till brigadsystemet (det vill säga att insatsförbanden ska aktiveras och transporteras till en annan del av landet och där inordnas i en av två brigader) att manöverbataljonerna utvecklas mot att även kunna fungera som bataljonsstridsgrupper med högre beredskap. Detta kräver att manöverbataljonerna tillförs stödfunktioner som understöd mm men därom ska här ej ordas.

Ämnet för detta inlägg är i stället att det gamla nationella försvaret inte bara bestod av armébrigader utan även av försvarsområdesförband som exempelvis Försvarsområdesgrupper. Fogrupperna skulle leda strid med smärre lokalförsvarsförband vilket kunde vara en lokalförsvarsbataljon samt värnförband och en eller fler hemvärnskretsar (motsvarande bataljoner).

Av de gamla lokalförsvarsförbanden var det bara Hemvärnet som överlevde försvarskollapsen under 00-talet och Hemvärnet har som huvuduppgifter att skydda och/eller bevaka skyddsobjekt. Hemvärnsförband ska dock efter en allvarlig och varaktigt försämrad omvärldsutveckling, och efter utökad utbildning och tillförsel av resurser, inom ramen för en mer omfattande militär operation, kunna störa motståndaren och/eller genomföra försvars- eller fördröjningsstrid. Enligt min bedömning har vi nu en allvarlig och varaktigt försämrad omvärldsutveckling och jag räknar därför med att Hemvärnet kommer att få utökad utbildning och tillförsel av resurser för att kunna genomföra försvars- eller fördröjningsstrid.

I en insats där Hemvärnet har till uppgift att genomföra försvars- eller fördröjningsstrid kan man tänka sig att det är lämpligt att en eller flera hemvärnsbataljoner underställs chefen för en manöverbataljon, ifall det finns en sådan i området. Ett sådant sammansatt förband kan inte benämnas fogrupp då försvarsområdena är grundligt avvecklade men kanske skulle militärregiongrupp (mrgrp) passa bättre?

Jag har ingen insyn i ifall det förekommer någon planering för detta men jag hoppas få se den typen av övningar i landet inom de närmsta åren.

11 kommentarer:

  1. Att inte utgå från att det är brigader vi skall ha är tyvärr okunskap. En rätt organiserad brigad har alla förbandsdelar som behövs för att lösa strid, detta är inte fallet i lägre förband.. Tre grundkomponenter som är särskilt viktiga är underättelseförband, artilleri och luftvärn. Sedan behövs det för att brigaden skall kunna lösa sin uppgift även finnas högre förband.
    Sedan måste man säkerställa ett antal på dessa brigader som utgår från hur landet ser ut och vilka förutsättningar som finns. Att endast ha två är helt patetiskt, utgå från kartan och se det omöjliga. Att flytta brigad från norr till söder i en handvändning är en utopi. Självklart skall det finnas självständiga bataljoner utöver detta.

    Man kan ställa sig frågan varför Ryssland i sin krigsmakt har som målbild ca 40st organiserade, utrustade, personalförsörjda och tränade Brigader. Utöver detta finns det både förband i nivå division och armé.

    När skall vi sluta och fantisera och tro en massa och låta pengarna styra. Skall vi nu ha ett försvar måste det vara organiserat, utrustat, tränat och personalförsörjt. Det ska självklart utgå från en sanningsenlig hotbild och man måste utgå ifrån de förutsättningar som finns och är styrande ex hur stort är landet Sverige och hur ser gränsområdena ut. Vatten är en viktig förutsättning då vi har många mil kust.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För ett antal år sedan la jag en hel del tid på att studera USMC (jag skrev bland annat delen om marinkåren i NATO order of battle 1989). Marinkåren var, och är fortfarande tror jag, organiserad utifrån bataljonsstridsgrupper och dessa innehåller givetvis både artilleri (batteri) och luftvärn (detachement/pluton) så visst förstår jag behovet av både artilleri och luftvärn. Jag skrev därför att manöverbataljonerna behöver tillföras stödfunktioner som understöd. Dessa stödfunktioners utrustning dock måste finnas i anslutning till manöverbataljonen för att stridsgruppen snabbt ska kunna aktiveras. Jag tror dock att det är lättare att flytta viss materiel till mobiliseringsförråd än att göra om hela organisationen och exempelvis dela artilleriregementet och luftvärnsregementet och flytta bataljonerna till Boden och Skövde. (Det skulle inte heller skada med exempelvis fler artilleripjäser och luftvärnsenheter.)

      Marinkårens bataljonsstridsgrupper kan vartefter ytterligare förband tillförs ingå i en tillkommande brigad och på samma sätt bör manöverbataljonerna behålla (utveckla) förmåga att även verka inom ramen för en brigad så jag förespråkar inte att brigadstaberna avvecklas. Däremot kan inte all planering utgå från dessa.

      Radera
  2. Då kan du inte studerat mycket, titta vilka supportdelar som finns att tillgå i Marinkåren och deras högre förband. Marinkåren är inte kärnan i USA försvar. Det är armen. Skilj på äpplen och päron och se till vad förbanden skall användas till. Marinkåren skall sättas i kontexten tillsammans med de övriga delarna.

    SvaraRadera
  3. Kåren har tre huvuduppgifter.

    - Tillhandahålla en amfibisk landstigningskapacitet.
    - Upprätthålla säkerhet på den amerikanska flottans baser och fartyg.
    - Upprätthålla resurser för att kunna utföra uppdrag som den amerikanska presidenten kan kräva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den egenskap hos marinkårens bataljonsstridsgrupper som gör att de är relevanta för jämförelser är den höga beredskapen, inte landstigningsförmågan eller att de står för bevakningen av amerikanska ambassader.

      Vi vet inte hur framtidens konflikter och krig kommer att se ut men det är knappast realistiskt att tro att en angripare kommer att vänta tills brigaderna har mobiliserat och transporterats till rätt plats eller att angriparen alltid kommer att agera i form av ideala brigadmotståndare.

      Hur vill du att armén ska se ut om vi nu "ska låta pengarna styra" som du skriver?

      Radera
  4. Marinkåren använder sig av Marin Expedionary Unit. En speciell organisations form som bygger på att den får understöd från US Navy, trots allt så opererar den tillsammans med Navy. Består av 2200 marinsoldater fördelade på förstärkt infanteri bataljon, Ett Aviation combat element. och en underhålls bataljon. Mycket indirekt eldunderstöd fås genom Navys fartyg och förbandet klarar sig inte utan denna.

    Annars när man inte grupperas till sjöss så operera Marinkåren i Brigad form.

    SvaraRadera
  5. Vi ska inte låta pengar styra utan vi bör ha ett försvar som är organiserat och har förmåga att försvara Sverige. Men jag är realist och förstår att det är omöjligt att egentligen skapa den organisation vi skulle behöva. Men förutom en försvarsmakt måste vi satsa på det civila försvaret och säkerställa ett samhälle som bättre klarar kris och krig.

    Men vi bör säkerställa en organisation som iallafall har en förutsättning att kunna klara av en kris och ett krig, där är vi inte idag.

    Hela organisationen måste vara personalförsörjd, uppfylld och organiserad utifrån förmågekrav. Vi måste säkerställa att hela organisationen kan öva i förband. Här krävs det övningar där alla delar övas och samövas.

    En utgångspunkt för en organisation.

    Marinen:
    2st Fregatter
    9st Korvetter med sjömålbekämpningsförmåga och luftvärnsrobot
    12st Robotbåtar med sjömålbekämpningsförmåga typ Rb15
    9st Ubåtar
    2 Basbataljoner med eget luftvärn
    4st Amfibiebataljoner
    2st Rörliga artilleribataljoner med förmåga sjömålbekämpning
    2st Kustrobotbataljoner
    Förband för fasta och rörliga sensorer
    Förband för fasta och rörliga minsystem

    Flygvapnet:
    120st JAS39 med olika beväpningsystem och anskaffade i numerär för uthållighet och redundans
    10st Basområden med krigsbaser
    5st Basbataljoner med eget luftvärn
    Transportflygplan

    Armén

    3st Fördelningar Norr, Mitt och Söder med nedanstående brigader som kärna
    3st Underättelsebataljoner
    3st Jägarbataljoner
    12st Artilleribataljoner där tre är fördelningartilleri och resten kopplade till brigad
    12st Luftvärnsbataljoner där tre är i fördelning och resten i brigad
    2st Hkpbataljoner
    6st Statsskyttebataljoner
    100st Hemvärnsbataljoner

    Vi bör ha en mix av anställd personal och även en värnplikt. För att säkerställa förmåga ska de värnpliktiga repetionsutbildas minst var 4e år. Större övningar i minst brigad ska genomföras varje år.

    Vi måste sluta lura oss själva och inse att om vi nu ska ha en Försvarsmakt värd namnet och med organisation som har förmåga måste den planera och öva för krig. Storleken måste utgå från de grundförutsättningar där landets storlek och kust är en del av de styrande faktorerna. Till detta måste vi se sanningsenligt på de reella hot som finns. Allt annat är patetiskt och ger egentligen ingen effekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde visst de 9st Brigaderna som nu skulle vara kärnan i fördelningarna.

      Norr: 1st Tung Mekaniserad och 2st Infanteribrigader
      Mitt: 1st Tung Mekaniserad och 2st Infanteribrigader
      Syd: 1st Tung Mekaniserad och 2st Infanteribrigader

      Radera
    2. Tackar. Det är en väsentligt ökad förmåga jämfört med dagens Försvarsmakt. Vad är din realistiska bedömning för hur lång tid det skulle ta att bygga upp en sådan krigsorganisation från dagens läge?

      Av dina förslag skulle jag prioritera:
      - ytterligare flygbasbataljoner med eget luftvärn
      - ytterligare luftvärnsbataljoner
      - kustrobotbataljoner

      Radera
  6. Det är självklart massa saker som kommer behöva förändras!!

    Det kommer att ta 8-10 år att genomföra detta under förutsättning:
    - Grundutbildning av ca 12000 personer årligen
    - Försvarsmaktsövning varje år med minst Brigad
    - Ny typ av kontrakt för kontinuerligt anställda soldater med krav på minst 5 års anställning
    - FMV blir en del av Försvarsmakten och styrs av FM
    - Undantag från LOU och LUFS vid upphandling av krigsmateriel

    Utöver detta krävs orörd målbild under dessa år. Det krävs mycket arbete och
    det kommer att kosta pengar. Det krävs en återgång till att förband under utbildning är organiserade med extra Officerare och Specialistofficerare som ansvarar för utbildning och träning. Ett förband kan aldrig själv utveckla sig själv. Chefer på olika nivåer ska själva truppföra och utvecklas i sina befattningar med stöd av andra delar.
    Slutligen ska den militära personalen på alla nivåer minska sin administration och särskild personal anställas åter för att arbete med beställningar, godstransporter, lön, resor, och annat arbete som tar ca 20 % av tiden för många Officerare och Specialistofficerare.


    SvaraRadera
  7. Jag föredrar bataljonsstridsgrupper eftersom de är realistiskt att sätta upp och kan vary mycket framgångsrika så länge dom kan manövrera. Tyskland var pionjär med dessa under andra världskriget (kampfgruppe) där de var väldigt framgångsrika i det rörliga försvaret på östfronten. Även US Army använde sig av samma koncept (task force) både då och senare under kalla kriget.

    Varje stridsgrupp utgår från en kärnbataljon, t ex mekaniserat infanteri, som därefter tillförs mindre enheter från andra vapenslag (artilleribatteri, luftvärn, ingenjörer, etc) så att stridsgruppen klarar av att uppträda självständigt. I US Army var det vanligt att en stridsvagnsbataljon bytte ett kompani med en infanterienhet vilket skapade två bataljoner där den ena var "tank heavy" och den andra "infantery heavy". Hur vi bäst löser det i Sverige vet jag inte men med tanke på stridsvagnarnas överlägsna skydd och eldkraft så bör ingen stridsgrupp vara helt utan stridsvagnar.

    Utöver dessa bataljonsstridsgrupper så behövs det mindre rörliga förband som kan agera städ till stridsgruppens hammare och självklart olika understöds-, underhålls- och underrättelseförband som svarar mot högre chef.

    SvaraRadera