Hans Lindblad (fp) - ny försvarspolitisk förebild

Av en slump hittade jag nu idag denna artikel, skriven av före detta riksdagsmannen och försvarspolitikern Hans Lindblad (fp):
En försvarspolitikers upplevelser a propå Lennart Ljungs tjänstedagböcker

Jag minns namnet, men inte så mycket mer, från 90-talets debatt och jag ska villigt erkänna att jag då inte insåg hur väl genomtänkt folkpartiets försvarspolitik var. Samhället i allmänhet och försvarspolitiken i synnerhet skulle må bra av mer tillbakablickar så att vissa får ta ansvar för misslyckanden medan andra får erkännande.Efter att ha läst denna artikel inser jag att vårt försvar skulle mått mycket bättre idag om försvarspolitiker som Hans Lindblad haft mer att säga till om.

Några intressanta citat som belyser hur relationen var mellan ÖB och riksdagen då men som även har bäring på dagens förhållanden:

"[...] Något som helst tal om ekonomisk nivå var det självfallet inte.
Det sista citatet är kanske intressantast. Det belyser att Ljung, liksom också andra ÖB-ar, tycktes anse att politikernas uppgift ifråga om försvaret var att ge så höga anslag som möjligt. Däremot bör de inte granska olika funktioner inom försvarsmakten för att söka luckor eller obalanser. Problemet ur ÖB:s synvinkel med sådant var naturligtvis att om politiker började titta på alternativa lösningar inför ett försvarsbeslut så kunde det rubba kompromisserna i militärledningen och därmed själva grundbulten i försvaret, alltså principen för anslagsfördelningen mellan försvarsgrenarna.
Men försvarsanslagen kan aldrig vara en fråga som avgörs i dialog mellan försvarspolitiker och ÖB. Inom respektive parti och koalition måste den ekonomiska avvägningen göras över hela fältet, alltså skatter mot behov inom samtliga departements områden." (s. 7)

"De folkvaldas roll
Politiker i alla demokratier vet att ”verkligheten sitter i detaljerna”. En av mina uppgifter som försvarspolitiker var att inför kollegor i riksdagsgruppen och partiet i övrigt ange om jag tyckte försvaret borde förstärkas. Självklar politisk etik gjorde att jag knappast kunde föreslå mer pengar om jag inte tyckte att de anslag försvaret redan hade användes på ett optimalt sätt." (s. 7)

"Den stora skillnaden mellan politiker inom till exempel skola och trafik jämfört med försvar är att inom det senare området kan myndigheten dölja mycket genom hemligstämpeln. Det kändes konstigt att sitta i de mest centrala organen för försvarspolitiker men inte få veta eller påverka vilken uthållighet som skulle gälla för förnödenheter, bränsle och ammunition. Vi fick nöja oss med beskedet att uthålligheten var ”X veckor”. Då är det inte lätt att ta ställning till vad dessa områden borde kosta. Men Sverige är ju ett land där tjänstemän överordnas folkvalda." (s. 8)

Något som överraskade mig var beskrivningen av regeringsskiftet 1991, och särskilt då skiftet från Roine Carlsson (s) till Anders Björck (m), som det som förhindrade en balanserad modernisering och omstrukturering av Försvarsmakten. Konsekvenserna av detta lider vi fortfarande av.

Artikeln är väl värt att läsas i sin helhet. Själv har jag idag även beställt ett par böcker Hans Lindblad skrivit.