I det civila arbetar jag (än så länge) på en annan statlig myndighet, Skatteverket, där jag de senaste sju åren arbetat med urval (vilket ungefär motsvarar eldledningsfunktionen). Jag ska nu lite tillspetsat peka på några viktiga likheter och skillnader mellan Skatteverket och Försvarsmakten.
Båda myndigheterna har som huvudsaklig uppgift att avskräcka statens fiender. För Skatteverkets del handlar det om potentiella inre fiender, egentligen alla invånare i landet, som skulle kunna fuska med skatten medan det för Försvarsmaktens del handlar om yttre fiender och i vår tid i praktiken främst om Ryssland. Inom Skatteverket talar (eller snarare talade) man om skattekontrollens preventiva effekt. Vissa inflytelserika tjänstemän ifrågasätter tyvärr ibland att det finns någon sådan effekt men jag kunde redan 2005 visa och skatta denna effekt. För Försvarsmakten var den avskräckande funktionen klart uttalad under det kalla kriget, överspelad under den stora oredans tid medan den nu återigen börjar diskuteras. En annan likhet är att båda myndigheterna under lång tid dragit ner på förbanden (skattekontoren) i organisationen och att de har ett högkvarter (huvudkontor) med många hårt arbetande befattningshavare. Jag tror att man också kan säga att det bland den äldre personalen (invasionsförsvarskramare och motsv.) finns en uppfattning att ledningen under många år prioriterat ned den traditionella kärnverksamheten, förmåga till väpnad strid respektive skattekontroll.
Det finns dock en stor skillnad och den ligger i typen av motståndare. Medan Skatteverket ska påverka ett stort antal människor med i huvudsak vag uppfattning om skattekontrollens omfattning ska Försvarsmakten avskräcka en (eller ett fåtal) välinformerad stat. Medan båda myndigheterna under lång tid försökt att hålla medborgarna i okunskap om brister i förmågan blev effekten väsensskild. För Skatteverket är medborgarna och de potentiella fienderna desamma och ifall de har hög tilltro till nivån på skattekontrollen är allt gott och väl. För Försvarsmaktens del var medborgarna lika okunniga om eventuella brister i förmågan medan däremot Ryssland kunde antas ha betydligt bättre koll på detta bara utifrån offentliga uppgifter. Under senare år har dock försvarsbloggarna börjat tala om bristerna för att få till en förändring och det har lett till en välbehövlig tillnyktring i försvarsdebatten.
När det gäller Skatteverket har det inte kommit någon liknande kritik inifrån och medborgarna har fortfarande ett högt förtroende för myndigheten. Skatteverkets ledning utgår ifrån att det kommer att fortsätta så och har nu föreslagit nedläggningar av ytterligare kontor. Idag skriver jag om detta i lokaltidningen:
MP: Var finns regeringens regionalpolitiska ambitioner när Skatteverket centraliserar?
Lite syrligt är jag väl sugen på att påpeka att Skatteverket ligger rätt i tiden med sin centralisering då vi höjer transportkostnader och jordbruket går på knäna.
SvaraRaderaMen jag måste även säga att som egenföretagare är Skatteverket en av de absolut mest sympatiska myndigheter att ha att göra med. Att pengar försvinner från kontot är så klart aldrig motiverande eller kul, men Skatteverket sköter sig oerhört bra när det gäller att hålla själva interaktionerna smärtfria.
Försök se det hela lite positivt;-)
SvaraRaderaRegeringen vill ju bara väl med att centralisera. Förmodligen till den plats i landet som skall försvaras i händelse av krig.
På det viset kan ju skatteverket fungera en hel vecka längre:-))
SUCK!
F.d. Teaterdirektören.
P.S. Lite ironi kan finnas kvar i kommentaren.
Ja, förmågan att tänka positivt har man stor nytta av i många sammanhang. Alternativet är att gilla läget, eller att sluta.
SvaraRaderaMin bild av regeringens (regeringarnas) styrning av Försvarsmakten har påverkats av min bild av motsvarande styrning av Skatteverket. Det är ofta de dåliga idéerna har sitt ursprung inom myndigheten medan den politiska nivån kan kritiseras för avsaknad av styrning, utöver att vilja minska kostnaderna.
Jag känner mig stolt över att vara statstjänsteman och tillämpar en tredje metod. När många av mina kollegor väljer att sitta tysta, titta bort och hoppas att det blåser över och att bättre tider väntar, väljer jag att upphöja min röst eller fatta min penna och påtala sådant jag tycker är fel. Jag anser det vara min plikt att agera så och bara då kan jag sova någorlunda bra om nätterna. OBS ingen ironi ska tolkas in i denna kommentar.
SvaraRaderaKul att en kollega hittat hit, och nu har jag hittat till din blogg också. Det låter som att vi kommit till samma slutsats om skattekontrollen.
RaderaJag brukar också alltid säga vad jag tycker men vet också att det inte alltid uppskattas. När väl beslut är fattats så måste man ändå förhålla sig till det på något sätt. Mitt arbete berörs i hög grad av två beslut som väntas inom kort, dels när det gäller urvalsorganisationen (jag gissar att förslaget innebär centralisering) och dels när det gäller kontoret i Ludvika och när det gäller det senare har jag kommit till slutsatsen att jag hellre säger upp mig än att pendlar drygt två timmar per dag till Falun (till högst oklar nytta för verksamheten).