För att få någon ordning på det svenska försvaret så tror jag att det krävs en plan för återinförd värnplikt. Den svåraste frågan som jag ser det är hur värnplikten, som kan liknas med en beskattning, kan göras rättvis när det inte längre är allmän. Idag har jag inga bra svar på den frågan så därför börjar jag med ett försök att skissa hur utbildningen av värnpliktiga skulle kunna fungera om man utgår ifrån dagens grund- och insatsorganisation.
Armén (vi lämnar tills vidare de blå försvarsgrenarna) består idag av omkring 70 bataljoner, varav 40 inom hemvärnet. Jag tycker att en högt prioriterad förändring skulle vara att öka antalet brigader till tre så att vi har brigader vid I 19, P 4 och P 7 med brigadernas materiel förrådsställd i samma landsända. Detta skulle kräva ytterligare logistik-, artilleri- och ingenjörsbataljoner så att antalet bataljoner då skulle vara omkring 72.
På den gamla goda tiden förbandsomsattes brigadförbanden efter åtta år (och därefter överfördes de värnpliktiga till mindre prioriterade lokalförsvarsförband) så låt oss anta att det skulle kunna fungera på liknande sätt efter att värnplikten återinförts. För att omsätta 72 bataljoner krävs det då att det utbildas nio bataljoner varje år. Finns det tillräckligt med utbildningsplatser för detta i dagens grundorganisation? Ja, jag tror det.
Ett tänkt brigadregemente (alltså I 19, P 4 och P 7) skulle kunna ha följande utbildningscykel:
år 1: GU mekaniserad bataljon 1
år 3: GU mekaniserad bataljon 2
år 5: GU mekaniserad bataljon 3
år 7: brigadår (GU)
Dessutom krävs repetitionsutbildning exempelvis något liknande:
år 2: KFÖ med hela brigaden (lång)
år 4: KFÖ mekaniserad bataljon 1 (kort)
år 6: KFÖ mekaniserad bataljon 2 (kort)
år 8: KFÖ mekaniserad bataljon 3 (kort)
De år då inget brigadförband utbildas skulle regementena i stället kunna utbilda hemvärnsbataljoner:
år 2: GU hemvärnsbataljon 1
år 4: GU hemvärnsbataljon 2
år 6: GU hemvärnsbataljon 3
år 8: GU hemvärnsbataljon 4
Detta skulle medföra att hemvärnsförbandens rekrytering skulle vara säkrad samtidigt som vissa hemvärnsförband skulle kunna ges mer kvalificerade uppgifter efter en längre grundutbildning. Dels kunde samtliga hemvärnsbataljoner förstärkas med granatkastar-, pionjär- och trossplutoner, och i förlängningen kanske även luftvärns- och pansarvärnsplutoner, och dels skulle vissa av dagens hemvärnsbataljoner kunna omorganiseras till lätta manöverbataljoner. Hemvärnet skulle då utvecklas mot något som mer liknar Förenta staternas nationalgarde men kanske skulle ett mer lokalt hemvärn kunna organiseras av frivilliga som väljer att stanna kvar efter att den åttaåriga krigsplaceringen upphört.
Hemvärnsbataljoner skulle kunna utbildas som hel bataljon under del av året, uppdelat i olika perioder under ett år (en del januari-mars, en del april-juni och en del augusti-november) eller uppdelat på flera år.
Här är en skiss över hur hemvärnsbataljonerna skulle kunna utbildas:
I 19 med AJB och A 9: 10.-16. (7 st)
LedR: 21.-22. (2 st)
LG: 23.-26. (4 st)
AmfR: 27.-29. (3 st)
Ing 2: 33., 35. (2 st)
K 3: 19.-20. (2 st)
P 4 med TrängR: 38.-40., 44. (4 st)
P 7: 46.-49. (4 st)
Lv 6: 41., 45. (2 st)
Marinbasen: 34., 36-37. (3 st)
För de bataljoner som inte finns med i ovanstående skiss skulle permanenta utbildningsplatser (motsvarande dagens GMU med inriktning Hemvärn) kunna finnas vid:
Dalregementsgruppen/Gävleborgsgruppen: 17.-18. (2 st)
Livgrenadjärgruppen (Kvarn): 30.-31. (2 st)
Gotlandsgruppen: 32. (1 st)
Elfsborgsgruppen: 42.-43. (2 st)
Om en bataljon består av 16 plutoner krävs att två plutoner utbildas varje år så det bör inte vara någon omöjlighet för en utbildningsgrupp att ansvarar för att grundutbilda en eller två bataljoner.
Det här får räcka för ikväll - jag är tacksam för kritik och kommentarer!
En viktig aspekt i försvarsekomin är hur vi nyttjar våra resurser optimalt. Efter år av neddragningar, så har vi nu kvar en väldigt stor försvarsbyrokrati, för många högre officerare i förhållande till krigsförband, för många garnisioner i förhållande till utbildningsplatser som används (tyvärr en del på fel ställen i förhållande till behov). Det är krigsförbanden som är det vi behöver, tillräckligt mängd och tillräckligt utrustade och övade. Allt annat är stödjande funktioner som om förstora tär på huvuduppgiften.
SvaraRaderaHemvärnets behov finns en bra lösning på redan i form av 1500 GMU utbildningsplatser årligen, något som borde fungera rätt bra eftersom dessa är sprida på utbildningsgruppernas efter behov.
Det som behövs är att man strävar efter att nyttja alla utbildningsplatser hela tiden, när man utbildat färdigt ett förband direkt påbörjar ett nytt, Finland tar in värnpliktiga 2 ggr per år och på så sätt har en jämn beläggning på sina fasta anläggningar. Vi bör kopiera deras system.
Anledningen till att jag vill se att värnplikten återinförs är flera. Den viktigaste är att rikets försvar är så viktigt att ansvaret inte kan läggas på enskilda frivilliga. Jag har sett hemvärnsförband utplånas på några år efter missnöje med Försvarsmakten och även om stämningen är bra idag kan något liknande hända igen. Dessutom verkar Försvarsmakten nu ha samma problem med anställda officerare och soldater.
RaderaEtt annat problem med frivillig personalförsörjning, både för insatsförbanden och Hemvärnet, är att en för hög personalomsättning inte bara leder till ökade kostnader utan även till att förbanden aldrig blir helt samövade. Jag har ingen riktig koll på hur utbildningscyklerna ser ut för insatsförbanden men det måste vara svårt att planera ifall man inte vet om soldaterna stannar åtta eller två/tre år. Vet du hur utbildningsplatserna utnyttjas idag?
Jag vet att du vill se att Försvarsmakten ska ta ytterligare steg med dagens frivilliga hemvärn. Jag tror inte att det är möjligt i dagens system. Om förbanden i stället i huvudsak bemannas med värnpliktiga, som i vissa förband får längre utbildning än dagens GMU, skulle det finnas bättre förutsättningar för att höja nivån; under grundutbildningen men även under årliga krigsförbandsövningar.
Intressant och kul att du stöder värnplikten. Jag måste fråga, ditt förslag om att låta HV blir ett Svenskt nationalgarde SNG, skulle det innebära att HV får en ökad spridning i sina uppgifter? Jag syftar på tex underättelse med SUAV , att få tyngre vapen som Tksp 88, sambandsutrustning som är kompatibel med Polisens m .m
SvaraRadera// Riksregaliet, Sverigedemokraterna
Anledningen till att mitt förslag ser ut som det gör är att jag utgår ifrån de förband som finns idag, och inte krigsorganisationen 1991, 2000 eller 2004. På ett sätt innebär det att Hemvärnet som vi känner det försvinner men jag tror att vi i sådana fall bör behålla den höga beredskapen och de årliga övningar från Hemvärnet. Om nya värnpliktiga krigsförband utbildas finns stora möjligheter att låta vissa ha samma förmåga som dagens hemvärnsbataljoner medan andra får längre utbildning och andra förmågor.
RaderaSambandsutrustning som är kompatibel med Polisen har vi redan :)
Hej, Sten-Erik Björling här...
SvaraRaderaIntressant approach och som jag ser det genomförbar. Ett par kommentarer:
- Jag anser att ett försvar bör utformas för att möta de operationella utmaningar som kommer att finnas i framtiden - de största utmaningarna både för ett Svenskt försvar och en ev. angripare är resursbrist. De enheter som byggs upp måste kunna verka även under mycket svåra svårigheter att försörja enheterna med materiel, bränsle och förnödenheter samt att de måste från början vara byggda för autonomt uppträdande regionalt - central ledning kommer omedelbart att slås ut.
- Det måste naturligtvis finnas ett antal enheter för återtagande i form av pansar / mekaniserade brigader. Dock anser jag även att det bör finnas avancerade enheter som skall förstärka / understödja de lokala förbanden. Ett exempel på sådana förband är ett relativt stort antal artilleribataljoner med Archer - och lokalförsvarsförbanden kan specialisera enheter för eldledning mm. Utspridda Archer-kompanier med modern ammunition såsom Bonus och Excalibur kan leverera ytterst verkansfullt understöd och ställa till mycket oreda. Dessutom är dessa enheter tillsammans med mark-baserade robotsystem avsevärt mer prisvärda än nästa generation av Gripen för mark-attack. Man kan även låta dessa enheter innehålla förband med långräckvidds markmålsrobotar.
- Hemvärnsförbanden / lokalförsvarsförbanden bör utformas som självständiga enheter på bataljonsnivå med alla delar försörjda för att verka under lång tid och med egna kapaciteter för ledning, underhåll och verkan. Det första som slås ut är centralt placerad logistik, transportvägar för underhåll och all central ledning. Punkt. Detta innebär att enheterna måste vara färdigutrustade inom sitt verkansområde och ha en bra mix av utrustning och beväpning.
- JAS NG kommer stor sannolikhet att sluka mellan 100 - 150 miljarder när alla kostnadsfaktorer är inberäknade. Detta ger ett system med liten kapacitetshöjning lokalt i Sverige men innebär ökade satsningar på centraliserade bassystem, förstärkningar av dessa baser, kraftigt utökade baseringar lokalt av luftvärn bara för att skydda dessa fåtal "härdade" baser. Bättre som jag ser det att man använder de nuvarande JAS vars plattformar fortfarande kan uppgraderas med nya radarsystem och robotsystem men verkande från ett återupprättat vägbasssystem intimt kopplat till de försvarsregioner som kommer att uppstå efter de operationella förutsättningar som uppstår vid ett angrepp. Detta innebär att vi kan ha tillgång till ett flygvapen även efter en första attack som annars kommer att slå ut huvuddelen av flygvapnets kapacitet redan efter en timme.
Dags att skriva lite på lic-avhandlingen, ha det så bra och tack för en intressant blogg...
Hej Sten-Erik, och tack för senast! Kul att du hittat hit - du har som du förstår ansvaret för bloggens tillkomst :)
RaderaJag tror att det mycket svårt att med utgångspunkt från Försvarsmakten idag organisera fler mekaniserade brigader än tre men de fyra mekaniserade bataljonerna i förbandsreserven bör givetvis bemannas. Det borde inte heller vara omöjligt att organisera ytterligare förband för att understödja bland annat hemvärnet med indirekt eld enligt ditt förslag.
Det stora problemet för samhället i stort är uthålligheten vid allvarliga kriser och då är det inte direkt betryggande att Försvarsmakten förlitar sig på det civila samhället.
Hej
SvaraRaderaÄndå kul att se ett försök till förslag. Problemet är,,,dimensioneringen av försvaret?!
Ett yrkesförsvar ger de som verkligen vill "hålla på med försvaret" chansen att göra det och de som inte vill slipper. Med en värnplikt så finns då risken att det är många som inte är intresserade av detta som "tvingas in" i försvaret medan folk som vill vara med lämnas utanför, speciellt påtagligt är det ju med tanke på hur få som togs in för att göra lumpen på slutet. Hade värnplikten varit som förut så hade den funkat men att testa 40 000 personer per år för att ta in ett par tusen är inte befogat ekonomiskt och som jag skrev ovan, riskerar att "sätta folk på fel plats", kanske även fängelse för vapenvägran. Hade vi haft ett större försvar så hade det kanske gått men som det ser ut nu....tveksamt. Personligen så är jag som för både värnplikt o yrkesförsvar, men mest yrkesförsvar nu pga just hur få som nu för tiden får "vara med i försvaret".
Även om många kanske resonerar som du så är syftet med försvaret inte att det som vill ska ha möjlighet att vara soldater. Jag anser att vi behöver ett försvar för att skydda befolkningen och vår suveränitet men jag tror inte att dagens yrkesförsvar kommer att kunna göra det på sikt till en rimlig kostnad. Samtidigt fanns det, som du säger, en rad problem med värnplikten. Det hade dock varit bättre att göra något åt dem än att slänga värnpliktsförsvaret på sophögen.
RaderaHur får du ett tillräckligt stort antal hemvärnssoldater att ställa upp och riskera livet i en reell krissituation under tiden som resten av befolkningen sitter hemma och klagar på att de störs i fredagsmyset av en massa oljud? För att ett försvar skall fungera så måste alla veta om att alla ställer upp på ett eller annat sätt. Nu förväntas ett fåtal ta på sig en mycket farlig uppgift för att "man har trots allt betalat skatt och HV har frivilligt satt sig i den situationen...". För att krishantering skall fungera så måste belastningen fördelas rättvist - annars kommer inget att fungera då alla förväntar sig att någon annan skall jobba...
SvaraRaderaDet är därför man skall ha en blandning av värn- och resiliens / civilplikt. Innebär att alla har en uppgift att fylla...
Dubbelgrön
Ja, det är frågan med dagens frivilliga Hemvärn.
RaderaOm återinförandet av värnplikt kombineras med en reell civilplikt (resiliensplikt) skulle den bli mer rättvis. Här finns dock stora problem med det praktiska genomförandet genom att det inte finns någon organisation eller infrastruktur för utbildning idag. Om en årsklass består av 100 000 ungdomar och max 10 000 får en militär grundutbildning så ska 90 000 få en civil utbildning. Var finns kompetensen att utbilda dessa i krisberedskap, krishantering mm?
Mycket bra synpunkt. Dock måste man vara medveten om att det kommer att ta tid att bygga upp organisationen för detta på samma sätt som det måste ske en återuppbyggnad av resurser även för den militära delen.
RaderaEnligt mitt förslag på kongressen så var fördelningen 3 mån grundläggande civil- / resiliensutbildning, 3 mån GMU och därefter val om man vill fortsätta på militärt spår eller civil- / resiliensdel. Den senare delen kan både omfatta arbete / utbildning inom lokal mat och energiproduktion men även förstärkning av offentliga tjänster inom sjukvård mm. Ytterligare ett alternativ kan vara att tiden kan användas för att komplettera gymnasiebetyg för dem som är svaga - ytterligare ett exempel på resiliens.
Den grundläggande civil- och resiliensutbildningarna kan genomföras även den i samverkan med utbildningsgrupperna där utbildningsprogram för instruktörer kan skapas tillsammans med räddningsverket och civilförsvarsföreningen mm.
Obligatorisk GMU medför att ett större urval av personer kommer i kontakt med de militära delarna och de som väljer det militära spåret de sista 6 månaderna kommer med större sannolikhet att bättre representera sammansättningen hos den Svenska befolkningen. Det militära spåret kan antingen användas för att utbilda lokalförsvarsförbanden och de som vill lägga till 6 mån kan med en total utbildningstid på 12 månader utbildas för brigad- / specialbataljonsförbanden med högt tekniskt innehåll.
Sten-Erik Björling
Hej, det är dumt att införa VP igen. Jag som motsatte mig värnpliktstjänsten anser att det är fel att tvinga in folk i en militär organisation.
SvaraRaderaDet är bättre att folk istället motiveras att välja denna. En sådan motivator skulle kunna vara utbildning. Idag så anställer man soldater till kass lön för att det ska vara billigt. Anledningen till att man har betalda soldater iförstället värnpliktiga är att det är politiskt lättare att skicka ut en frivillig att dö i främmande land än en person som är tvingad.
Iförstället ha en värnplikt med tvång som medel så kan man annordna frivlliga yrkesutbildningar/högskoleutbildningar. Till exempel en treårig utbildning till någon form av mekaniker som ger dig en betydande civil kompetens. För att det ska vara en motivator så får du en "ersättning" iförstället CSN-bidrag. Ersättningen kan vara på 12 000 där det ingår mat och boende.
Det finns nog en betydande del människor som har talang/kunskap/vilja men har antingen svårt för vanlig skola(av olika anledningar) eller har en ovilja att skuldsätta sig för att få en utbildning.
Om du då kan utbilda dig samtidigt som du kan ha sparat kapital iförstället en skuld vid utbildningens slut, då tror jag det skulle locka väldigt många människor.
Till detta så har man en mindre styrka kontraktanställda soldater.
För att öka viljan/intresset för försvaret så bör olika försvarsgrenar också "synas" mer. Ett exempel är att hemvärnet organiserar frivilliga som kan hjälpa till ute i samhället.
Till exempel hjälpa elever i utsatta områden med skolarbeten, rusta upp dåliga områden, vara med i olika sporter/tävlingar osv osv.
Poängen är att synas och visa att man är "en i mängden/normala människor" och få folk som annars inte är intresserade att undersöka organisationen.
Naj, den värnplikt vi hade under 1900-talet kommer nog inte tillbaka. Mitt parti har lång tid drivit att värnplikten ska vara frivillig och kanske skulle det kunna fungera så med olika typer av motivation. Jag tror dock att det måste finnas en plikt att tjänstgöra för de som utbildats.
SvaraRaderaDu har helt rätt att det var personalförsörjningen till utlandsstyrkan som var orsaken till att Försvarsmakten ville ha yrkessoldater. Jag hoppas för min del att alltfler har insett att det inte är rimligt för Sverige att ha en Krigsmakt vars huvuduppgift är internationella insatser. Krig leder inte till ökad säkerhet! Samtidigt som Försvarsmakten förlorat mycket av kontakten med resten av samhället genom nedläggning av förband och avskaffad värnplikt har även det folkliga stödet försvunnit vilket visar sig när ÖB begär ökade ekonomiska medel.
Oavsett personalförsörjningssystem är det viktigt att försvarets personal syns. Ett av mina syften med denna blogg är att visa att hemvärnsmän även ingår som element i mängden av normala miljöpartister!
Ursäkta, men en ganska grundläggande fråga lyser med sin frånvaro. Vad ska vi göra med dessa 3 brigader och 72 bataljoner? Försvara oss mot invasion/väpnat angrepp? Så dagens brigader är mer än 10 gånger potenta än gårdagens då det krävdes 36 brigader? Eller är den tänkta motståndaren 10 ggr sämre? Vilken uppgift får dessa tre brigader och hur länge ska de lösa dem? Vad är målet för deras strid? Att avvärja eller bara fördröja? Hur länge? I väntan på vad? Hur ser slutmålet ut när Sverige kan anses vara försvarat? Vilken är den övergripande försvarsdoktrinen som sätter dessa brigader och bataljoner i ett meningsfullt sammanhang? Som leder till slutsatsen att det vi behöver är tre brigader?
SvaraRaderaEller är det som vanligt plånboken och godtyckligt tyckande snarare än behoven som leder fram till dimensioneringen?
Alla frågor du ställer är befogade. I det här inlägget försökte jag visa hur en tillbakagång till utbildning av värnpliktiga skulle ske med i huvudsak samma krigsförband som idag. Grundproblemet är att det senaste försvarsbeslutet byggde på att det inte fanns några militära hot. Förhoppningsvis kommer en ny försvarsberedning att kunna ge svar på dina frågor.
RaderaDe tidigare 36 brigaderna hade att möta en motståndare som var inriktad på en storskalig invasion. De hot man inom närtid med största sannolikhet kommer att möta är strategiska överfall på nyckelpunkter och nyckelfunktioner. Ryssland har drastiskt minskat sin numerär men satsar på mindre antal soldater som är bättre utrustade och inte minst utrustade för ökad rörlighet. Detsamma gäller de styrkor som finns i väst.
RaderaRollerna för de olika förbanden kan därmed fördelas enligt som följer: lokalförsvarsförbanden kan reagera snabbast och starta kvalificerat motstånd samtidigt som brigaderna mobiliserar och / eller positioneras för motangrepp. Genom att de lokala förbanden är närbaserade till de enheter som angrips så blir reaktionshastigheten kortare och ställtiderna efter en större mobilisering minskar.
Man kan naturligtvis diskutera kring antalet brigader och deras struktur - en avvägning måste ske mellan tyngre förband vars effekt kan bli begränsad genom motståndares mer avancerade robotsystem etc. och ev. lättare förband i större antal som är flexiblare att använda i större antal till samma kostnad. Notera vänligen att de flesta moderna vapensystem är specialiserade mot att användas mot stridsvagnar och större stridsfordon - enheter som dessutom är mycket krävande att underhålla med bränsle mm och som kräver en rätt omfattande logistik. Förband specialiserade på strategiska överfall kommer i stor utsträckning att undvika större antal av stridsvagnar då dessa kräver en omfattande logistik.
Försvarsdoktrinen kan därmed enligt mitt sätt att se det definieras som försvar mot strategiska överfall och sabotageverksamhet på djupet parat med kapacitet att slå och återta strategiska resurser för landet - dels med direkt angrepp men även genom att tillse att underhållet för de angripande förbanden kontinuerligt slås ut.
Framtida angrepp kommer inte att kunna vara långvariga - dels så kommer resursbristerna inom områden som bränsle och logistiska förmågor att ställa till bekymmer och dels så måste förbanden snabbt kunna ställas om till andra operativa områden. Såsom jag ser det...
Sten-Erik Björling (Dubbelgrön)
Vi väljer hotscenario för att få en passande, inom budget, motståndare? Strategiskt överfall är bra för då finns inget stridsvagnshot som är kostnadsdrivande för oss.
RaderaFörsvarsdoktrinen du beskriver påminner väldigt mycket om hemvärnets strid i Afghanistan, dvs. talibanernas kamp mot invasionsstyrkorna. Deras strid har verkligen inte varit långvarig...
Jag köper inte att använda ett säkert uppträdande för att dölja oceaner av okunskap. Är man osäker och okunnig så bör man vara ödmjuk. Gärna ha och pröva en åsikt, men ödmjukt.
Jag anser att ett ev. militärt hot med störst sannolikhet är i formen av strategiska överfall. Storleken på de tillgängliga styrkorna och deras förbandstyper pekar på detta. Man skall bedöma och planera efter kapaciteter, inte proklamationer och löften från olika parter.
RaderaDen försvarsdoktrin som jag förordar liknar mest Schweiz doktrin med allmän värnplikt, hög beredskap i kvalificerade lokalförsvarsförband och med ett antal enheter avsedda för anfallsstrid. Lokalförsvarsförband i detta sammanhang är inte svagt utrustade utan väl utrustade med robotsystem för både pansar- och luftvärn samt eget understöd. Orsaken till att jag förordar denna modell är att förbanden inte skall behöva mobiliseras från andra delar av landet, vilket gör systemet mycket trögt, samt att man måste förutsätta att alla centrala ledningsfunktioner är utslagna, tillika centrala förråd. Dessutom minskar man risken för bekämpning under tiden som man transporterar stora materiel och personalflöden över långa avstånd.
Jag anser även att flygvapnet måste vara kvar men att betoningen inte skall ligga på en uppgradering av JAS till NG i första hand utan att man bygger ut vägbassystemet till nästan tidigare kapacitet för att säkra att planen ens klarar av en första bekämpningsrunda. Dessutom måste man tillse att man faktiskt kan beväpna de plan man redan har - och man kan göra mycket med avancerade robotsystem för både luft- och markmål. Nu har man inte råd att adekvat beväpna planen.
När det gäller marinen så bör man framöver främst söka samarbete med andra nordiska länder om man skall införskaffa ytterligare fartyg - Visby-klassens förseningar och bristande kapacitet (inget robot-baserat luftvärn och först nu testas RB15-installationer) är ett praktexempel på hur det inte får gå till. Vi kan inte leka med försvaret som en del av industripolitiken - låt näringsdepartementet ta det på sin budget.
Vi kan heller inte ha råd med att användas som nyttiga idioter av storföretag såsom IBM när det gäller framtida ledningssystem med hög risk att inte fungera och sända trupp i döden, om de ens fungerar. Vi skall inte fungera som en medfinansieringspart till Pentagon i deras strävan att få till ett nätverksbaserat angrepps- och invasionskoncept.
Vi kommer redan inom ca 10 år att drabbas av försörjningsproblem vad avser bränsle för främst transporter och vitala metaller och mineraler för framställandet av ny avancerad materiel kommer även de att minska i tillgänglighet. En mångfald av mycket avancerad materiel med stora krav på avancerade faciliteter för att underhålla och driftsätta materiel och personal kommer därmed att bli en nackdel, inte en fördel.
Dock måste den militära delen av ett försvar ses i ett större sammanhang. Den svagaste länken för både den civila och militära delen av försvaret är de politiska skikten. Utpressning baserat på hot om utslagning av vitala delar av viktiga strukturer som energisystem (kärnkraft mm), energidistribution, transporter och vattenförsörjning kommer att ha ytterst hög effekt eftersom vi har ett ytterst känsligt och optimerat samhälle i dessa sektorer - inget får egentligen gå fel med dessa system, finns ingen reservkapacitet att tala om. Det är därför som resliliensplikt är viktig - att öka motståndskraften för kriser hos befolkningen och de civila försörjningssystemen så att denna angreppsmetod inte får verkan. Det är mycket billigare för en motståndare att gå in med hot mot energisystemet parat med inflytelseagenter för att få sin vilja igenom än att dra igång ett strategiskt överfall eller invasion. Lokal förankring både i civil resiliens och i militär kapacitet är de viktigaste faktorerna här - vi kommer inte att ha transportkapaciteterna tillgängliga för att verka över hela landet i kris framöver p g a bränslebrist mm.
Ha det så bra, och tack för synpunkterna.
Sten-Erik Björling
De 36 brigaderna var inriktade på en invasion av mindre, till norra flanken avdelade styrkor i samband med en större militär konflikt där huvudstyrkorna slogs i centraleuropa. Max två anfallsriktningar att möta. Max 30 dygns strid. För detta avgränsade scenario på norra flanken behövdes ett totalförsvar med hela samhället i förberedd och tränad beredskap. Försvar mot strategiskt överfall och sabotageverksamhet på djupet hade vi när armén fortfarande bestod av 12 brigader, och tanken att möta, hejda och slå en anfallande mekaniserad fiende inte längre kändes så trovärdig. Om det var hotbilden eller förmågan låter jag vara osagt. Vi pratade inte om några storskaliga eller uthålliga förmågor med 100% volym hos stridskrafterna. I praktiken hålla stånd mot en mindre invasionsstyrka tillräckligt länge för att kunna få hjälp. Vad vi nu ska göra med 6% som kanske kan ökas till 9%, kräver nog en del tankemöda för att framstå som trovärdigt. Förvisso är den ryska volymen också kraftigt reducerad, men hotbilden kanske inte längre är en del av styrkorna i ett avgränsat anfall i norr, utan kanske är Sverige huvudmålet? Den nationella förmågan att möta angrepp mot vårt territorium är effektivt nedmonterad. Att nu ångra sig och komma med populistiska förslag om att återgå till tidigare försvarsdoktrin är totalt orealistisk trams. Det har vi inte längre råd med. Försvarsidén för att möta en uppdaterad hotbild måste utgå från dagens förutsättningar, allt annat är nostalgipopulistiskt ryggradslös goja. Stå nu för den politik som ni drivit i samförstånd i riksdagen under de senaste 20 åren. Försvarspolitiken förtjänar att behandlas seriöst och allvarligt. Det handlar om vårt lands suveränitet, legitimitet, handlingsfrihet och möjlighet att agera i våra bästa intressen. Dagens moderata försvarspolitik och -retorik förefaller mest vara trams och luftslott. Okunnigt, drygt och oseriöst! Inläggets förslag sorterar i samma härad.
SvaraRaderaJag personligen argumenterade i olika sammanhang mot den ominriktning som ledde till att vår försvarsförmåga nedmonterades. Jag gick inte med i Miljöpartiet förrän efter Försvarsbeslutet 2004 och även om Miljöpartiet länge drivit en kraftig minskning av det militära försvaret så var det Socialdemokraterna de borgerliga partierna som fattade alla beslut.
RaderaEnligt min uppfattningen är det Försvarsmaktens ledning som valt inriktning för dagens försvar, inom givna ekonomiska ramar. Syftet var ett försvar som var användbart här och nu men det är inte den bild man får. IO 2014 ska exempelvis vara intagen först 2019. Vi har inga brigader. De insatsförband som ska kunna agera inom brigads ram är spridda över hela riket. Detta är läget idag.
Det är varken möjligt eller önskvärt att gå tillbaka till tidigare försvarsdoktrin men däremot är jag övertygad om att det är helt nödvändigt gå tillbaka till utbildning av värnpliktiga. Detta var mitt första försök att skissera hur det skulle kunna gå till och om jag kan inspirera någon annan till att komma med ett bättre förslag är jag bara nöjd.
Inriktningen för Försvarsmakten och vidhängande säkerhetspolitik är framtagen och beslutad av riksdagen via försvarsberedningens arbete. Efter regimskiftet struntar man dock i försvarsberedning och låter finansdepartementet styra. Man kan som politiker inte bara ta ansvar i medvind. Försvarsdepartementet och Försvarsmakten planerar och bereder underlag för beslut, utifrån uppgifter, resurser och inriktningar från ytterst riksdag och regering som fattar besluten. Det är den som fattar beslutet som tar ansvaret. Det följer med jobbet. Att skylla på underställda när det blåser snålt är närmast definitionen av ryggradslöst. Det är nu som politiker har chansen att spotta i nävarna och agera. Sådant vinner röster. Ditt engagemang är steg i rätt riktning, men för långsiktiga lösningar krävs realism och fakta, snarare än tro, idealism och önsketänkande. Ni (partier) har en hel myndighet till förfogande för att utreda, utbilda och förklara. Använd den istället för att se den som fienden. Ni ifrågasätter och skjuter budbäraren istället för att lyssna till och hantera budskapet.
Radera