lördag 21 juli 2012

Kan politikerna lita på militären?

I försvarsdebatten kan man ofta läsa att det är politikerna som har ansvaret för inriktningen av försvarspolitiken och att Försvarsmakten bara genomför politiskt fattade beslut samt att vi har ett försvar för att trygga vår demokrati. Försvarsmakten borde alltså vara en myndighet med ett särskilt ansvar för att respektera demokratiskt (politiskt) fattade beslut, men så har det inte alltid varit. I grunden tror jag att det beror på att militärer under det kalla kriget ansåg sig ha ett tolkningsföreträde när det gäller militära hotbilder.

Det främsta exemplet på detta var det omfattande NATO-samarbetet under det kalla kriget. Vår officiella säkerhetspolitiska linje var alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig men denna linje undergrävdes av ett omfattande samarbete med NATO-länder i fred. Denna dubbla säkerhetspolitik var visserligen sanktionerad av ett fåtal ledande socialdemokratiska politiker men jag tycker ändå att det är problematiskt att som Mikael Holmström i Den dolda alliansen behandla den hemliga säkerhetspolitiska linjen som den verkliga, till skillnad från den officiella som i stort sett hela det svenska folket trodde på. För en betraktare i öst eller väst kanske det är rimligt att se Sverige som en icke röstande medlem av NATO men för svenskar som respekterar vår demokrati borde det vara en självklarhet att den officiella säkerhetspolitiska linjen var den verkliga. NATO-samarbetet under det kalla kriget, politiskt och militärt, gjordes alltså i strid mot de demokratiskt fattade besluten.

Det mest extrema västsamarbetet under det kalla kriget var troligtvis svenska amiralers bistånd till västliga ubåtsoperationer i svenska vatten under 1980-talet. Professor Ola Tunander har beskrivit detta i en rad böcker och för en vecka sedan publicerades hans artikel Subs and PSYOPs: The 1982 Swedish Submarine Intrusions i den brittiska vetenskapliga tidskriften Intelligence and National Security. Slutsatsen att de mest iögonfallande kränkningarna utfördes av ubåtar från väst stöds av observationer av främmande undervattensverksamhet samt av uttalanden från västliga politiker och militärer, som de brittiska och amerikanska marinministrarna Keith Speed och John Lehman och den amerikanska försvarsministern Caspar Weinberger. I artikeln citerar Tunander delar av en ännu opublicerad intervju med Lehman, gjord av den tysk-franska TV-kanalen Arte, samt redogör för samtal han själv haft med honom. Lehman har uppgett att ubåtsoperationerna mot Sverige beslutades av CIA-chefen William Caseys ‘Deception Operation Committee’ som PSYOPs riktade mot både Sverige och mot Sovjetunionen. Operationerna riktades mot den svenska opinionen och indirekt demokratin och bidrog till att andelen som såg Sovjetunionen som ett direkt hot mot Sverige ökade från 6 % till 42 %.


Idag har vi ett officiellt militärt samarbete med NATO, och med andra grannländer, men jag tror att dubbelspelet och hemlighetsmakeriet från det kalla krigets dagar fortfarande påverkar Sveriges säkerhetspolitik. För att kunna lägga grunden till en ny säkerhetspolitik, och därmed också ny försvarspolitik, behöver vi en öppen och ärlig säkerhetspolitisk debatt. Jag skulle därför vilja se en sanningskommission där de militärer som varit inblandade i hemligt samarbete med NATO-länder under det kalla kriget ska kunna vittna om detta under straffrihet.

Vi vet att Marinens utpekande av Ryssland som ansvarig för de ubåtskränkningar som visade sig vara minkar ledde till ansträngda relationer med Ryssland så sent som 1994.  Även ni som inte tror att väst låg bakom ubåtskränkningarna kanske kan följa detta tankeexperiment? Antag att det faktiskt var ubåtar från väst som låg bakom de spektakulära kränkningarna av svenskt inre vatten och att ubåtar från Sovjetunionen inte kränkte svensk inre vatten efter U-137. Hur skulle du som Rysk politiker eller militär idag då tolka det faktum att svenska militärer fortfarande hävdar att det var fråga om sovjetiska ubåtar trots att tidigare politiker i väst bekräftat att deras nationer utfört ubåtsoperationer i svenska vatten i samverkan med svenska amiraler?

20 kommentarer:

  1. Var det inte så att U137 var Rysk? :-)
    Både WP och Nato hade intressen av Skandinavien så båda hade kanske skäl.
    Alla typljud var väl inte minkar-det var väl bara ett som var det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo visst, och därför begränsade jag mitt tankeexperiment till kränkningar efter U-137. Oavsett om U-137 var en medveten kränkning eller ej så ledde grundstötningen till att Sveriges, och världens, ögon riktades mot Sovjetunionens ubåtar. Det är därför så svårt att förstå att Sovjetunionens ledare skulle ha riskerat att avslöjas genom uppseendeväckande kränkningar följande år. Däremot var det desto mer rationellt för väst att försöka skapa en bild av att de sovjetiska kränkningarna fortsatte.

      Min uppfattning är att de kränkningar som Carl Bildt anklagade Ryssland för 1994 var minkar. Helt klart är att det inte var några ubåtar.

      Radera
  2. Menar du att det inte fanns något hot från USSR iform av ubåts spaning?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är övertygad om att samtliga nationer som haft ubåtar i Östersjön kränkt svenskt territorialvatten; bland annat för att öva inför ett krig. Även svenska ubåtar förefaller att sysslat med liknande aktiviteter. I FOKK 18 Vi levde i verkligheten - Marinens operationer och taktik under det kalla kriget beskrivs av en anonym deltagare (sidorna 43-44) att svenska ubåtar in på 1990-talet övade inträngning på andra sidan för att ta fotografier av hamnar i Baltikum och för att öva inskjutning av torpedminor.

      Frågan gäller istället de spektakulära kränkningarna av svenskt inre vatten eller rent av svenska basområden som Hårsfjärden 1982 där de kränkande ubåtarna visat hela ubåtstornet med mera. Sovjetunionen hade 1981 hävdat att U-137 kränkt svenskt vatten på grund av en felnavigering och i det läget borde det rationella ha varit att hålla sina ubåtar långt borta från Sverige. Förklaringen att dessa provokativa kränkningar var en del i en västlig PSYOP är däremot mycket trolig, särskilt som västliga politiker nu i efterhand bekräftat detta!

      Radera
  3. Jag känner inte till vilka kunskaper du besitter angående vad som rör sig under ytan, naturligt eller konstgjort. Vad jag däremot vänder mig kraftfullt mot är det sedvanliga raljerandet kring dessa berömda minkar som av diverse "förståsigpåare" används som en förklaring till ALLA inspelade ljud från ubåtsjaktperioden.

    Flera av de ljud man fångat upp spelades in utomskärs där minkar såvitt jag vet aldrig brukar uppträda. Att några forskare hävdar att vissa ljud de lyssnat på LIKNAR de som kan åstadkommas av simmande minkar har tagits som förevändning att förkasta allt som spelats in som minkar, men det är att dra förhastade slutsatser.

    Man har aldrig lyckats bevisa att det faktiskt rör sig om minkar men det har inte heller ifrågasatts. "Forskare" som påstår något antas oftast leverera en absolut sanning medan uppgifter från militärt håll alltid ifrågasätts, särskilt av folk på den politiska vänsterkanten. Det mest patetiska exemplet såg jag på TV för något år sedan då några s.k. forskare påstod att ljuden kom från pruttande sillar.

    För att stödja sin teori placerade de en död sill i ett akvarium tillsammans med en undervattensmikrofon. När de tryckte på den döda fisken trängde delar av innehållet ut och orsakade då ett ljud som liknade en prutt, därmed ansåg de sig ha bevisat sin teori. Nu förhåller det sig så att levande sillar inte simmar omkring i vattnet och bokstavligen "kramar skiten ur varandra", i alla fall inte i verkligheten. Trovärdigheten när det gäller de numera berömda minkarna kan tills motsatsen bevisas antas ligga på ungefär samma nivå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Björn.
      Det ljud som alstrades av minkar är väldigt karakteristiskt och kallades p-ljudet eller kkav. Det ljud du skriver om kallades i stället för typljudet. Själv hörde jag det förstnämnda ljudet många gånger 1994 men aldrig typljudet. Den besättning jag tillhörde fick senare 1994 ett stipendium från Gåsefjärdsfonden med följande motivering av dåvarande Chefen för Marinen Peter Nordbeck:
      "Ni har visat stor initiativförmåga och bevis på självständigt tänkande genom att ifrågasätta de slutsatser och den analys som tidigare gjorts av vissa hydofoneffekter i bojsystemet. Detta kritiska tänkande, med åtföljande praktiska åtgärder, ledde till att en grupp indikationer kunde avföras från "möjlig undervattensverksamhet - kränkning" till "naturlig förklaring - mink".

      Vi kunde bland annat spela in videofilmer av simmande mink i närheten av hydrofonboj med ljudspår från hydrofonen. Dessa filmer borde ha övertygat de mest skeptiska och kanske skulle det vara möjligt att ta del av dessa från Försvarsmakten?

      För den som verkligen vill veta vad som hände rekommenderas
      Minkar eller ubåtar i den svenska ubåtsjakten av Annika Brändström. (Jag tror att det får bli ett blogginlägg om detta senare.)

      Radera
  4. Varför begränsa sig till officerare? Varför ska inte även ledande socialdemokratiska politiker vittna under ed om vad som försiggick? Det var ju trots allt de som gav order.

    Det skulle vara ytterst förvånande om besök enbart skedde av västubåtar, inte minst med tanke på vilken verksamhet som försiggick på landbacken, men också utifrån sovjetiska kartunderlag.

    Rekommenderar utöver Tunanders böcker även Bengt Gustafssons.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle verkligen inte ha något emot att politiker som varit inblandade i dubbelspelet vittnade under ed, och straffrihet, inför en sådan sanningskommission. Problem är att de som visste mest, som Tage Erlander, Olof Palme, Sven Andersson och Anders Thunborg är döda.

      Visst kan även ubåtar från Sovjetunionen ha kränkt svenskt inre vatten, särskilt innan U-137, men de lär då inte haft något intresse av att bli upptäcka vilket ubåtarna i Hårsfjärden verkade ha.

      Radera
  5. Mitt gamla befäl var med vid en jakt. De fick order om att sänka näten för att låta ubåten komma undan. Det sista de såg innan det "var över" var ett periskop som lite hånfullt tittade upp och sa "hej då". Så, skarpt läge var det......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Vet du i vilken del av kusten detta skulle ha skett?

      Radera
    2. Kommer inte ihåg, ska se om jag träffar honom så ska jag fråga. Jag har ett svagt minne av att det var incidenten uppe i Luleå men.............det låter jag vara osagt. Jag ska fråga honom senare. För den delen så, faktiskt nu då jag skriver detta, så kommer jag ihåg att det var några fd "lumpare" som berättade om jakterna som uttryckte sig som så att "om svenska folket visste om allt vi fått se o veta, då skulle de bli chockade", dvs det har hänt väldigt mycket som aldrig berättats om i våra vatten.

      Radera
    3. Det går många liknande historier om ubåtsjakten i Töre (Kalix).

      Radera
  6. Nu gör du väl en argumentationsfuling?!

    Du har iförsig mer erfarenhet av ubåtsjakt än vad jag har men var alla ljud verkligen kopplade till minkar? Eller var en del av ljuden kopplade till minkar?

    Detta är en viktigt definitionsfråga som jag tycker många medvetet/omedvetet har svårt att göra skillnad på. När det gäller att fastställa en eventuell ubåtskränkning så var väl dessa typljud endast en av delerna? Och det är väl endast vissa typljud som har kasserats?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt klart att det var inspelningar av minkar, och inget annat, som låg bakom Carl Bildts brev till Boris Jeltsin 1994 fast Marinen klassificerade då ljuden som ubåtar.

      När det gäller det andra typljudet så är jag inte lika säker på vad det var men det är högst sannolikt att det var ett biologiskt fenomen.

      Radera
  7. Man ska inte tro på allt som man läser. Thunander har I en av sina teorier bevis att västubåtar var inne på Stockholm ström i samband med ett örlogsbesök där man observerat ett periskop. Dvs säker ubåt.

    Det visade sig senare varit ett studentspex där en dykare simmat Över strömmen med ett uppstickande stuprör. Studenterna trädde för några år sedan fram i TV4 med bildbevis på att det var de som var "ubåten"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis det var min poäng. Just när det gäller periskopet i Stockholms ström så var det inte på något sätt Tunander som först påstod att detta var en ubåt utan det var Försvarsmakten. Det verkar heller inte vara helt klarlagt att det var ett studentspex där och då. (Läs mer i Ett generalangrepp på den kritiska historieforskningen.)

      Men oavsett om Tunander skulle haft fel på denna punkt eller ej så är det inget demokratiskt problem ifall en forskare har fel någon gång utan det stora demokratiska problemet är att Flottan/Försvarsmakten under mer än 10 år efter U-137 pekade ut Sovjetunionen/Ryssland som ansvarig för ubåtskränkningar utan att ha några bevis. Desto värre blir det när västliga politiker i efterhand bekräftar att deras ubåtsförband, med stöd av svenska sjöofficerer i nyckelpositioner, kränkte svenskt vatten!

      Radera
    2. Kränkte och kränkte, var man inbjuden så var det inte en kränkning. Ett sådant agerande skulle aldrig förekomma utan att det var sanktionerat från högsta ort och tyvärr är ju de flesta av dessa personer idag hädangångna och materialet antingen förstört eller hemligstämplat i många, många år till.

      Socialdemokratins dubbelspel under hela det kalla kriget är svensk säkerhetspolitiks största problem. Utan tvivel byggde agerandet under det kalla kriget på de erfarenheter från andra världskriget som man ansåg höll Sverige utanför kriget, eftergifter åt bägge sidor vid lämpliga tillfällen, där näst det egna landet månandet om Finlandet var prioriterat. Detta var förmodligen också en anledning till agerandet efter kriget. Hade Sverige rakt av gått med i NATO hade Sovjetunionen sannolikt annekterat Finland på samma sätt som de baltiska staterna och inlemmat det i WP. Det hade varken Sverige eller Finland tjänat på.

      Den förda säkerhetspolitiken fungerade också utmärkt under så gott som alla år. Problemet blev när det var dags för ett fullständigt generationsskifte inom socialdemokratin. Hur mycket kunde man informera den yngre generationen om? Med Palme och samtida var problemet minimalt. Men hur blev det då med generationen efter det som växt upp med mantrat om alliansfrihet, neutralitet och att NATO är lika illa som Sovjetunionen? Avslöjar man dubbelspelet för dem faller en av socialdemokratins bärande delar.

      Det som i grunden mycket väl kan ha tjänat landet och befolkningen mycket väl har i slutändan blivit ett stort problem. En rad felaktiga slutsatser dras utifrån ett manipulerat underlag. Oviljan att göra upp med detta dubbelspel är i dagsläget svensk säkerhetspolitiks största hämsko.

      Radera
    3. Ifall de som bjöd in hade befogenhet att göra det så var det ingen kränkning, men på den punkten är jag minst sagt tveksam.

      I övrigt håller jag med dig.

      Den förda dubbla säkerhetspolitiken kunde dock ha medfört en ökad risk vid krigsfara genom att Sovjetunionen kände till delar av det svenska dubbelspelet, bland annat genom Sitg Wennerströms förräderi. Sverige betraktades antagligen som en potentiell fiende av Sovjetunionen men utan de formella säkerhetsgarantier som ett medlemskap i NATO hade medfört. (Detta beskrevs som Svensk roulette av Hans Hederberg i en bok med samma titel, utgiven 1989. En läsare hos Chefsingenjören har använt detta begrepp för nuvarande säkerhetspolitik så här finns alltså kanske en kontinuitet i den svenska politiken.)

      Radera
  8. Trots att MP's grundvärderingar passar mig har jag aldrig röstat på dom. Den enkla anledningen är deras naiva och blåögda syn på omvärlden som resulterar i att MP tycker försvaret skall minskas. Detta är synd för på många andra plan dom vettiga. Men utan ett försvar kan alla värderingar omintetgöras i framtiden av en ovänlig granne. Därför blir jag glad av din blogg och tycker att din syn är mycket sundare än ditt parti's politik så jag hoppas du kan dra dom åt rätt håll har du några tips på hur jag kan hjälpa till? Detta var lite off topic men jag hittade ingen mailadress till dig så jag postar här.

    P.S. Dessutom är dom det parti som mest tagit till sig peak oil även om klimatfrågan skymmer den lite ofta. Men då åtgärderna ofta liknar varandra så får det anses ok. D.S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja så kände jag också innan jag blev medlem 2004 (även om jag hade röstat på partiet tidigare). Man kan nästan säga att det som hände 2004 var att övriga partier tog över miljöpartiets försvarspolitik. Idag finns fortfarande en del medlemmar som inte ser någon mening alls med försvaret men riksdagsgruppen, partistyrelsen och majoriteten på kongressen har en ganska rimlig syn på försvaret.

      När det gäller peak oil så är partiets ledning väl medvetna om problemet men har valt att lyfta fram klimatproblemet i stället (motåtgärderna är som du skriver likartade). Jag avser att återkomma till ifall detta är klokt i ett eget blogginlägg.

      Jag skulle gärna se dig som medlem - vi behöver fler som ser att vi både måste kunna försvara landet mot militära hot och mot miljöhot.

      (Jag svarar dig även på mail.)

      Min epost finns annars under rubriken om mig.

      Radera