En av de viktigaste principerna för försvarsbudgeten under det kalla kriget var anslagsfördelningen mellan försvarsgrenarna. Enligt denna fick försvarsgrenarna över tiden samma andel av budgeten. Detta är en bra illustration av gårdagens inlägg om att försvaret inte utformades utifrån någon rationell analys av hotet utan utifrån det "hot" som passade Försvarsmakten.
Den stora fördelen med denna princip var att den innebar ett vapenstillestånd i försvarsgrensstriderna. När olika delar av Försvarsmakten, försvarsgrenarna, kämpar om anslagen och om hur försvaret ska prioriteras kan det få förödande konsekvenser. Om som exempel Flygvapnet anser att det inte behövs kustartilleri, om Marinen anser att det inte behövs mekaniserade brigader och om Armén anser att det inte behövs attackflyg så ser en utomstående betraktare försvarsgrenarna som särintressen och resultatet kan bli att argumenten tas till intäkt för att avveckla allt som föreslås. Detsamma gäller även avvägningar mellan exempelvis truppslag inom armén.
Alternativet att aldrig göra förändringar är inte heller bra då det riskerar att cementera en gammal föråldrad struktur. När Försvarsmakten blev en myndighet 1994 fick ÖB större möjligheter att styra försvarsgrenarna men när förslag endast bereds inom Högkvarteret (och inte som tidigare av både försvarsstaben och staberna för försvarsgrenarna) så finns en risk för strider mellan olika delar av Försvarsmakten men som förs i det dolda mellan chefer och handläggare med bakgrund i olika försvarsgrenar och truppslag.
Går det att undvika försvarsgrensstrider utan att för den sakens skull gå tillbaka till konstant fördelning av anslaget? Min tanke är att desto öppnare diskussionerna är om vilken mål vårt försvar ska ha, samt vilka förmågor som behövs desto mindre risk är det att det är olika former av försvarsgrensintressen som avgör utformningen av försvaret.
Alla inlägg om försvaret som särintresse:
Det generella särintresset - byråkratin
Det individuella särintresset - militärerna
Det historiska särintresset - hotet
Det splittrade särintresset - försvarsgrensstriderna
Det hemliga särintresset - NATO-samarbetet
Det nya särintresset - internationella insatser
Det bestående särintresset - karriärsystemet
Existerar det något allmänintresse inom politiken?
Jag tycker inte man kan säga att fördelningen av försvarsanslaget varit densamma över tiden under kalla kriget. 1958 t ex så skars marinens andel av budgeten drastiskt ner från ca 33 % till ca 20 %, vilket föranledde avbeställningar av flera större fartyg som då var under byggnad. Likaså skedde ytterligare en nedskärning 1972 då man i princip lade ner all fartygsburen ubåtsjakt och man sa att detta i stället skulle lösas med diplomatiska medel eller "med andra medel än militära". Även precis nu i år så sker ju en ytterligare neddragning där man skär bort flera miljarder från marinens andel, vilket medför att alla projekt för nyanskaffningar av fartyg verkar har lagts ner eller kraftigt skjutits på framtiden, och marinens fartyg därmed sakta kommer att dö sotdöden om inget drastiskt görs.
SvaraRaderaDu har rätt i att det skedde en omfördelning till marinens nackdel och flygvapnets fördel 1958. Innebar även beslutet 1972 en ekonomisk omfördelning?
SvaraRaderaJa jag är säker på att det skedde en ekonomisk omfördelning även 1972. I och med att man ansåg att det inte behövdes kvalificerad fartygsburen ubåtsjakt längre (kvalificerad ubåtsjakt skulle utföras med de befintliga tunga ubåtsjakthelikoptrarna) och därför så skar man ner marinens anslag ytterligare. Vet inte exakt med hur mycket men skulle tippa på att det idag ligger på ca 15-16 %. 1977 års försvarsbeslut fortsatte f ö på samma linje som 1972 års med förtydligandet att kriser och krigshot skulle lösas "med andra medel än militära".
SvaraRaderaMycket tror bl a har att göra med att även om Sverige alltid har varit en maritim nation så har inte betydelsen av marinen för vår säkerhet och vår sjöfart och dess inverkan på ekonomin riktigt framgått hos gemene man som hos andra maritima nationer som Norge och England. Därför så har marinen ofta fått agera "strykpojke" när snålhetens vindar har blåst runt försvarsanslaget och dess storlek, och så också nu idag som det verkar.
Ja, tydligen har regeringen kommit fram till att det går att minska antalet ytstridsfartyg igen. Varifrån har de fått det förslaget? Det har definitivt inte varit någon öppen process eller utredning som kommit fram till det.
Radera