I dagens Svenska dagbladet skriver Claes Arvidsson om försvarsopinionen i En vecka till – och sen då? Som ett exempel tar han att "en halv miljon svenskar är engagerade i försvarets frivilligorganisationer" men stämmer det? Hemvärnet har minskat med ungefär 80% sedan jag gick med men ändå finns det vakanser i organisationen.
Enligt Försvarsmaktens statistik (från 2010-12-31) hade de frivilliga försvarsorganisationerna 490 680 medlemmar. Av dessa stod Svenska röda korset för 228 823 medlemmar och majoriteten av dessa har nog aldrig sett sig som engagerade i försvaret. Nu har dessutom röda korset sagt upp avtalet med Försvarsmakten/Hemvärnet så då kan röda korset knappast betraktas som frivillig försvarsorganisation.
Av övriga är dessa de största:
Svenska skyttesportförbundet 82 801 medlemmar (36 instruktörer till Försvarsmakten)
Svenska Brukshundklubben 61 580 medlemmar (750 befattningar)
Svenska försvarsutbildningsförbundet 28 411 medlemmar
Svenska pistolskytteförbundet 26 191 medlemmar (21 instruktörer till Försvarsmakten)
Sveriges civilförsvarsförbund 21 836 medlemmar
Cornucopia? skriver idag om sportskytte och han argumenterar för att sportskytterörelsen inte har någon framtid efter att Stay Behind-organisationen avvecklats. Svenska Brukshundsklubbens hundförare och hundar har en mycket viktig roll inom Hemvärnet men det är ändå en mindre del av antalet medlemmar som verkar inom försvaret. Min bedömning är därför att de flesta medlemmarna i de stora frivilliga försvarsorganisationerna inte alls ser sig som engagerade i försvarsverksamheten.
Ytterligare en aspekt är antalet militärt överengagerade personer; personer som är med i fler än en organisation. Många aktiva medlemmar och instruktörer i frivilligförsvaret är dessutom anställda av Försvarsmakten.
Jag själv började min militära utbildning inom Sjövärnskåren genom lägerskolor på Lungö 1991-1993 och jag har gått några kurser som vuxen så jag vet att frivilligorganisationerna har bra verksamhet men om man skulle se till hur många unika frivilliga (dvs ej anställda av Försvarsmakten) som deltar i de frivilliga försvarsorganisationernas försvarsverksamhet så är nog antalet väldigt långt ifrån en halv miljon.
torsdag 14 mars 2013
söndag 10 mars 2013
Klappträ på vinterutbildning? (Uppdaterad 15/3)
Åter hemma efter en givande övning i vintermiljö på Älvdalens skjutfält. De yngre hemvärnssoldater som gjort GSU/GMU har inte alls samma vinterutbildning som exempelvis tidigare värnpliktiga i norrlandsskytteförbanden och därför var vår SÖF i år inriktad på att ge en grundläggande, eller kompletterande, vinterutbildning. (Själv gjorde jag en lång grundutbildning som värnpliktig i Flottan men den främsta lärdomen av vintern på Muskö var att våra fartyg hade den lägsta isklassen så att de fick stanna på Risdalsslipen så länge isen låg.) Vädret var perfekt med ett högtryck som gav soliga dagar men kalla nätter (-26) med goda möjligheter att få praktisera de teoretiska kunskaperna för att undvika kylskador. Jag har visserligen varit ute en hel del vintertid civilt men det är ändå en stor skillnad när man samtidigt ska använda militär materiel som vapen, fordon mm gjorda i metall.
Jag klarade mig utan kylskador men fick en besynnerlig vedskada.Vi fick besök av rikshemvärnschefen när vi högg ved vid förläggningsplatsen - han muntrade upp oss med de kloka orden att veden värmer två gånger - och en stund efter besöket bestämde sig ett vedträ för att studsa upp i mitt ansiktet med god fart. Glasögonens näsbrygga trycktes då in i näsryggen så att blodvite uppstod. Detta ledde till en lång rad ordvitsar med anledning av mitt efternamn (i stil med att det hela skulle ha rört sig om en släktträff). I samband med detta kom vi in på begreppet klappträ; någon ville få det till att jag råkat ut för en klappträolycka. Av sammanhanget framgick att detta inte var avsett som någon komplimang men det är först nu med tillgång till wikipedia som jag lärt mig att detta i grannlandskapet Värmland används som ett skällsord.
Sammanfattningsvis var det en nyttig övning som visade att vi kan lösa våra uppgifter även vintertid. Det är dock inte så att jag sörjer att vår KFÖ är planerad till våren då vi förhoppningsvis får lika soligt, men förhoppningsvis varmare väder.
Uppdatering:
Nu har Dalabataljonen publicerat en artikel om övningen:
-26 i subarktisk miljö
Jag klarade mig utan kylskador men fick en besynnerlig vedskada.Vi fick besök av rikshemvärnschefen när vi högg ved vid förläggningsplatsen - han muntrade upp oss med de kloka orden att veden värmer två gånger - och en stund efter besöket bestämde sig ett vedträ för att studsa upp i mitt ansiktet med god fart. Glasögonens näsbrygga trycktes då in i näsryggen så att blodvite uppstod. Detta ledde till en lång rad ordvitsar med anledning av mitt efternamn (i stil med att det hela skulle ha rört sig om en släktträff). I samband med detta kom vi in på begreppet klappträ; någon ville få det till att jag råkat ut för en klappträolycka. Av sammanhanget framgick att detta inte var avsett som någon komplimang men det är först nu med tillgång till wikipedia som jag lärt mig att detta i grannlandskapet Värmland används som ett skällsord.
Sammanfattningsvis var det en nyttig övning som visade att vi kan lösa våra uppgifter även vintertid. Det är dock inte så att jag sörjer att vår KFÖ är planerad till våren då vi förhoppningsvis får lika soligt, men förhoppningsvis varmare väder.
Uppdatering:
Nu har Dalabataljonen publicerat en artikel om övningen:
-26 i subarktisk miljö
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)