torsdag 1 december 2016

KFÖ 16: Artilleri - för bra för sitt eget bästa?

Jag har fått uppfattningen att artilleriet inte haft någon särskilt stark ställning inom den svenska armén och att detta förhållande bidragit till att vi idag endast har två artilleribataljoner. Finland som hade egna erfarenheter från kriget satsade på artilleriet på ett annat sätt under det kalla kriget och medan svenska brigader hade en artilleribataljoner (12 pjäser) så hade finländska brigader ett artilleriregemente med två sektioner (24 pjäser). I styrka motsvarande Finlands kårartilleri det svenska fördelningsartilleriet men medan Sverige placerade pjäserna med längst räckvidd, haubits 77, i infanteribrigaderna och äldre pjäser som haubits m/39 och haubits F i fördelningsartilleriet så hade det finländska kårartilleriet pjäser med lång räckvidd (exempelvis 130 K 54 / M-46).

Hur har det kunnat bli så här? Tidigare krig har visat att en mycket stor andel av fiendens förluster orsakats av indirekt eld. Jag tror att en förklaring skulle kunna vara att det är svårt att öva skjutning med indirekt eld samtidigt som manöverförbanden övar. Artilleri- och granatkastareld, även övningsgranater, kräver avlysningar och stora riskområden. Om övningarna för manöverförband och artilleri alltid är skilda åt blir en konsekvens då att manöverförbandens personal inte riktigt förstår nyttan med egen respektive faran med fientlig indirekt eld.

Även vi i hemvärnet berörs av detta. Kompanierna har övningar en tid och plats och granatkastarplutonen en helt annan, det har i alla fall varit så i år. Vi har fått pröva två olika metoder för att integrera hemvärnskompanier med granatkastare i höst. När vi var på Muskö spelades granatkastarplutonen och det sköts inga granater och det fungerar bra när det finns ett stöd för övningsledningen att avgöra om elden skulle ha träffat eller ej. Det är dock ingen typ av övning som jag tror att granatkastarplutonen skulle uppskatta (att bara gruppera och omgruppera men aldrig skjuta). En risk är också att man inte tar så hårt på säkerhetsavstånd till egen trupp när man vet att det inte kommer några granater på riktigt. Under denna KFÖ följde kompanichefer med eldledningsgrupperna vid skjutning och det är ett annat alternativ som gör att de får öva ihop. Däremot blir det inte direkt någon samordning av eld och rörelse. Genom att många av bataljonens chefer varit med på granatkastarplutonens olika förevisningsskjutningar så tror jag dock att förståelsen för indirekt eld är på väg uppåt åtminstone i vår egen bataljon.

onsdag 30 november 2016

KFÖ 16: Fråga till läsekretsen - Format 403

De flesta Dartformaten vi använder är beskriva i utbildningsmaterial mm och uppbyggnaden är logisk utifrån tidigare talsignalering. När det gäller rubricerat format, Eldtillstånd Återtagande, kvarstår dock en osäkerhet efter förra veckans övning. Finns det något ute i cyberrymden som vet hur det är tänkt att format 403 ska fyllas i?

Efter det vanliga huvudet i formatet finns följande rad där själva återtagandet av eldtillstånd ska anges:
     :

Motsvarande struktur finns även i format 401, Eldtillstånd Tilldelning, och där fyller man exempelvis i följande om eldtillstånd med JA avseende 4 eldstötar tilldelas:
JA   :4ES

Jag har letat i lite gamla reglementen och sambandsinstruktioner utan att hitta hur man gjorde återtagande av eldtillstånd vid talsignalering. Om eldtillståndet med JA återtas är det klart att "JA" ska finnas med men kolon indikerar att det är något mer som ska/kan anges. Är det ammunitionsmängd motsvarande tilldelning av eldtillstånd? (Om inte hela eldtillståndet återtas tycker jag att det verkar mer logiskt att ge ett nytt, aktuellt, eldtillstånd.)

Tacksam för svar!

tisdag 29 november 2016

KFÖ 16: Plats att växa?

Det kalla krigets försvarsmakt är för länge sedan borta men i Älvdalen finns många spår kvar. Förutom artilleriminnen som pjäser och bkan-ammunition såg jag bland annat ett klistermärke från pvhkpkomp AF 1 med valspråket Non videri sed esse. (Under gymnasie-PRAO vid väderavdelningen fick jag följa med på en flygtur i en av deras hkp 9.) Toaletterna är fortfarande fulla av klotter från generationers värnpliktiga som i den formen i huvudsak uttryckt sitt missnöje med att de hamnat i Älvdalen för kortare eller längre tid. I år har jag även fått göra bekantskap med Kvarn och dessa båda anläggningar har det gemensamt att de har utmärkta övningsförutsättningar men kanske inte lika mycket att erbjuda i övrigt. När Försvarsmakten avvecklade regementen prioriterades övningsförutsättningar framför personalens trivsel och jag bodde i Umeå när I 20 lades ner vilket kommunen inte hade så mycket emot med tillgång till mer mark. Nu har Försvarsmakten avvecklat de flesta regementena i de större städerna samtidigt som man är beroende av att den frivilliga personalen, både officerare och soldater trivs. Det spelar ingen roll om man har fantastiska skjutfält om inga soldater vill bo där. Exempelvis I 13 (Falun) och I 4 (Linköping) är borta men kvar finns gamla ArtSS (Älvdalen) och InfSS (Kvarn).

Hur det nu än är med uteliv mm på dessa platser så är det här det finns möjlighet att växa med utbildningsanläggningar och kaserner, matsal och övningsfält mm. Jag är övertygad om att det skulle vara lättare att rekrytera soldater till Umeå än till Boden, jag har bott i båda städerna, och det blir inte lättare att rättfärdiga värnplikt om soldaterna placeras långt ute i skogen. Om Försvarsmakten i framtiden vill utbilda fler värnpliktiga kanske det ändå kommer att bli på en utbildningsbataljon i Älvdalen.

måndag 28 november 2016

KFÖ 16: Format 105

En viktig lärdom för mig från övningen var att batteriplatsernas skjutelementräknare (SKER) inte alltid tänker som vi andra. SKER kan ta emot DART-meddelanden men under pågående eldsignalering visar den inte dessa, vilket givetvis är en bra prioritering. SKER kan vara inställd för autokvittens, det vill säga att den automatiskt skickar ett kvittensmeddelande, och det gör att avsändaren får veta att meddelandet gått fram även om batteriplatsen hanterar pågående eldsignalering. Vårt problem var att vi inte fick Format 104 Kvittens som svar utan i stället Format 105 Repetera. Antagligen är detta en mindre bugg som man kan leva med om man känner till den. Nu gjorde vi inte det och sände därför om meddelanden väl många gånger vilket kanske någon uppfattade som DART-spam. Nu har jag lärt mig detta och genom att skriva ner det här så kommer jag förhoppningsvis ihåg det tills nästa övning.

söndag 27 november 2016

KFÖ 16: Finalen

Så har jag nu fullgjort även detta årets hemvärnskontrakt. Trots tio veckors befattningsutbildning och ett par helger med utbildning så var granatkastarplutonens KFÖ faktiskt årets första övning. Under kommande dagar avser jag att skriva några reflektioner men jag börjar med den avslutande skjutningen från gårdagen. Vi hade förmånen att öva med tre granatkastarplutoner och här skjuter två plutoner eldstöt med spränggranater medan en pluton belyser med lysgranater.


söndag 2 oktober 2016

Hemvärnsbataljonens sjölägesbild

Min avslutande reflektion efter förra helgens övning med Södertörnsbataljonen gäller hemvärnets möjligheter att övervaka sjötrafik. Det kändes lite märkligt att när jag var tillbaka för att tjänstgöra i skärgården så var det i ett rent arméförband. Trots 17 månaders utbildning och tjänstgöring inom undervattensspaning och 7-8 års tjänstgöring med marin ytövervakning så är det nu de tio veckornas utbildning inom indirekt eld som smäller högst!

Efter grundutbildning vid Berga Örlogsskolor och 1. Bojbåtsdivisionen/Kustflottan 1993-1995 så blev jag placerad inom det marina hemvärnet i Umeå (Sävar HvO). Fram till 2004 hade det marina hemvärnet, åtminstone längs Norrlandskusten, i uppgift att betjäna radarstationer och sjöstridsledningscentraler. Först var jag chef för en radarpluton med uppgift att betjäna en kustspaningsradar och en närspaningsradar på Holmögadd. Därefter tjänstgjorde jag som stridsledningsbefäl i en sjöstridsledningspluton i Umeå och 2003-2004 i Gävle. Radarstationerna var bemannade med personal som dygnet runt observerade radarbilden och rapporterade mål till en central, som i fred kunde vara en sjöbevakningscentral, via Kustartilleriets stridsledningssystem STRIKA 85. Rapporteringen gick med tråd eller radio. I stridsledningscentralen kunde vi kommunicera med högre chef (central), sidoförband samt med radarstationerna. Detta innebar att det marina hemvärnet var en del av ett väl fungerande nätverksbaserat försvar och även om hemvärnsbataljonsstaben inte var samgrupperad med en stridsledningscentral så hade hemvärnet en egen sjölägesbild i realtid. Efter försvarsbeslutet 2004 avvecklades de här hemvärnsförbanden. Radarstationerna utgick ur organisationen och har nu ersatts av automatiska radarstationer PS-640.

Idag samverkar hemvärnet med marinen när det gäller övervakning av sjötrafik och den tekniska utvecklingen har säkerligen gått framåt med stora steg, både när det gäller bearbetning av radarekon och när det gäller automatisk hantering av mål, men om jag skulle ansvara för sjölägesbilden inom en hemvärnsbataljon skulle jag gärna ha egna förband med förmåga motsvarande den vi hade fram till 2004.

onsdag 28 september 2016

Utredare föreslår värnpliktigt hemvärn

Idag presenterades En robust personalförsörjning av det militära försvaret, betänkande av 2015 års personalförsörjningsutredning ledd av Annika Nordgren Christensen. Att utredningen föreslår en kombination av frivillighet och plikt är ingen nyhet utifrån uppdrag och vad som tidigare kommit fram. När nu utredningen presenterats har jag särskilt intresserat mig för de delar som avser Hemvärnets personalförsörjning.

Utredningen belyser på ett bra sätt utmaningarna för den framtida personalförsörjningen där den största är att rekryteringsbasen av tidigare värnpliktiga i värnpliktsmagasinet åldras på ett ogynnsamt sätt. När det gäller möjliga lösningar anser utredaren inte att det är önskvärt att så många som 800 frivilliga ska direktutbildas till hemvärnet, vilket är Försvarsmaktens planeringsunderlag, (ss. 123-124) då det är bättre för försvaret att de som är frivilliga utbildas längre tid än fyra månader och tar anställning i stående förband eller antas till officersutbildning. Min reflektion angående detta är att det inte är samma sak att söka frivilligt till Hemvärnet som att vilja bli yrkessoldat. Ifall någon söker frivilligt till Hemvärnet måste det vara bättre att denne utbildas för placering i Hemvärnet än att den utbildas vid ett annat förband.

Utredarens förslag är i stället att utbilda 1 000 per år för ett värnpliktigt (totalförsvarspliktigt) hemvärn. Denna förbandstyp benämns lokalförsvarsförband. De som genomfört denna utbildning kan sedan frivilligt söka till Hemvärnet och de som inte gör det krigsplaceras i lokalförsvarsförbanden som förväntas omfatta 150 plutoner. Varje år utbildas 15-20 plutoner om cirka 60 värnpliktiga. Av dessa beräknas 20 % avgå under grundutbildning och 20 % rekryteras till Hemvärnet. Ifall plutonerna hålls samman innebär det produktion av 15-20 lokalförsvarsplutoner per år om cirka 35 soldater. Dessa ska ingå i depåförbanden och vid mobilisering kunna komplettera hemvärnsbataljonerna. Kanske skulle en sådan pluton kunna genomföra slutövning och/eller repetitionsutbildning i samband med en hemvärnsbataljons KFÖ?


Hemvärnet ska fortsätta att rekrytera ur personalreserven och från de som slutar som anställda soldater men beräknas alltså även kunna rekrytera 300 bland de som utbildas till lokalförsvarsförbanden och 300 från direktutbildning till Hemvärnet. Dessa kan kanske komma utbildas tillsammans med värnpliktiga avsedda för lokalförsvarsförbanden. I sådana fall begränsas möjligheten att utbilda och personalförsörja funktionsplutoner som pionjär-, CBRN-, trafik- och granatkastarplutoner. En del av de 300 frivilliga bör enligt min mening därför utbildas för placering i funktionsplutoner.

Sammanfattningsvis känns det som att utredningens förslag är vettiga. Jag ser själv inte riktigt poängen med att behålla tidvis tjänstgörande soldater (GSS/T). Så länge som delar av förbanden består av värnpliktig personal (GSS/P) kan hela förbandet inte disponeras utan att de värnpliktiga kallas in.  (Se även debattartikeln ”Sveriges försvar behöver de värnpliktiga” av Callis Amid.) När det gäller Hemvärnet hade alternativet, som jag ser det, varit att föreslå att Hemvärnet på sikt även bemannas av värnpliktiga. Detta skulle ha inneburit en stor förändring av vad Hemvärnet är och med utredningens förslag finns möjlighet att se ifall de föreslagna åtgärderna räcker för att säkra Hemvärnets personalförsörjning.

tisdag 27 september 2016

Fredad zon för B-styrkan

I det stora hela är jag mycket nöjd med helgens övning med 29. hemvärnsbataljonen. Något jag inte uppskattade var dock när övningsledningen överprövade vår eldgivning. Den aktuella delen av övningen var dubbelsidig med en B-styrka som anföll och där vår granatkastarpluton skulle understödja den försvarande sidan. Vi hade framskjutna eldledningsgrupper och en av dessa kunde observera när B-styrkans huvuddel lastade av vid fordonsavlämningsplats. En sådan truppsamling är ett mycket lämpligt mål för indirekt eld men efter att eldkommandot skickats in gick tiden utan att något hände. E-gruppen sände flera frågor till granatkastarplutonen (som spelades av övningsledningen) varför det inte kom något Fyr och till slut fick de svaret att övningsledningen inte tillät att eldkommandot verkställdes, troligen för att hela B-styrkan i sådana fall hade blivit nedkämpad. Jag hörde inte någon förklaring direkt från övningsledningen men på omvägar hörde jag att övningstekniska omständigheter gjorde att B-styrkan var i en fredad zon.

Det finns flera poänger med att öva indirekt eld tillsammans med andra hemvärnsförband. Jag tycker att en viktig poäng är att man ska få en förståelse för vilken verkan man kan få med indirekt eld. Den poängen går dock förlorad när man inte spelar effekten av den eld som skulle ge störst verkan. I övrigt var det mindre grupper ur B-styrkan som bekämpades, däribland en prickskytt. En prickskytt kan vara ett allvarligt hot men det är inte den typ av mål som granatkastare främst är avsedda för.

Givetvis kan det finnas övningstekniska omständigheter som gör att övningsledningen är tvungen att styra B-styrkan till vissa platser där B-styrkan inte får bekämpas innan övningsmomentet börjar. Ifall de begränsningarna inte är kända på förhand leder sådant här till stor frustration.

måndag 26 september 2016

KFÖ med 29. hvbat

I helgen som gick hade jag den stora förmånen att få delta i 29. hemvärnsbataljonen KFÖ i området kring Mysingen. De fyra granatkastarplutoner som nu sätts upp i militärregionerna, där vi i Dalabataljonen och MR Mitt är först, ska kunna lösa uppgifter även vid annan hemvärnsbataljon och nu övade vi att underställas Södertörnsbataljonen. Hela granatkastarplutonen var inte med utan det var eldledningsdelarna på bataljons- och kompaninivå som vi fick öva.

För min del var det den första tillämpade övningen efter vårens/sommarens befattningsutbildning och det gjorde att det var intressant och lärorikt på många sätt. Även om de flesta av oss har erfarenheter från värnpliktsutbildning med förbandsövningar så är uppgiften att understödja hemvärnsförband relativt ny liksom skärgårdsmiljön. Jag kände mig nästan som hemma efter min värnpliktsutbildning i Flottan för drygt 20 år sedan men uppgiften att leda eld är något annat än undervattensspaning. Under denna övning blev det tydligt att det är en bra lösning att hemvärnsgranatkastarplutonen är ett komplett system som utöver själva granatkastarplutonen även består av bekämpningsledningsgrupp, som förstärker bataljonsstab, och eldledningsgrupper, som kan understödja kompanier


Det är inspirerande att få se att även andra hemvärnsbataljon är på god väg att utvecklas med nya och ökade förmågor. Vi blev mycket väl emottagna av både bataljonen och utbildningsgruppen och är det någon från Södertörn som följer bloggen så vill jag tacka så mycket för helgen!

fredag 8 juli 2016

Kursavslutning

Idag var det så examensdags och avslutningsceremoni med inbjudna anhöriga. Målsättningen för utbildningen var att kunna placera granatkastarsoldater individvis vid Dalabataljonens granatkastarpluton, och alltså inte att producera en ny pluton. Utbildning av soldater i ett komplext system förutsätter dock att hela systemet fungerar och under de sista veckornas övningar har vi verkligen fungerat som en granatkastarpluton. På bilden nedan är plutonen uppställd och i bakgrunden finns bplatsbandvagnen i mitten flankerad av två pjäsbandvagnar. (Egruppen knästående i mitten.)


Nu när min befattningskurs är avslutad konstaterades att vi uppnått och i vissa delar överträffat målen med utbildningen. För min personliga del är jag både stolt och lättad över att ha kunnat fullfölja utbildningen som haft ett högt tempo och som inneburit många slags utmaningar. Nästa återträff med huvuddelen av plutonen blir redan vid KFÖ i höst. Dalregementsgruppen har lagt ut bilder från ceremonin på Facebook. På Facebook finns även en kort film från vår sista skjutning (Artilleri- och luftvärnsklubben).

Jag vill tacka:
- Dalregementsgruppen för att jag fått möjlighet att gå kursen;
- min arbetsgivare Skatteverket som beviljade min ledighetsansökan;
- de bloggläsare som uppmuntrade mig att söka kursen;
- alla kompetenta och engagerade instruktörer;
- rekryterna vid Dalaplutonen 1601 som välkomnat mig;
- föräldrar och svärföräldrar som ställt upp som barnvakter i sommar samt framför allt
- min familj som ställt upp och anpassat sig under tio veckor.

Bloggen blir kvar men frekvensen av inlägg kommer inte att vara lika hög nu när denna utbildning är avslutad. Trevlig sommar!

torsdag 7 juli 2016

Utbildningsofficer, en av Försvarets viktigaste befattningar

Kväll innan utryckning och vi har avslutat med en trevlig middag för rekryter och befäl från både GMU och befattningsutbildning. Vi passade på att tacka våra mycket duktiga och engagerade befäl som gjort vad de kunnat för att vi ska få förutsättningar att uppnå målen för utbildningen. Instruktörerna är både inlånade hemvärnsbefäl och tidigare anställda YO men grunden är utbildningsofficerarna vid Dalregementsgruppen.

Hemvärnsbataljonerna är förband som, åtminstone vad jag ser vid Dalabataljonen, är väl bemannade och med hög beredskap. För att det ska fortsätta vara så så krävs instruktörer som kan planera och genomföra intressanta och lärorika övningar eller, som i vårt fall, grundutbilda nya soldater. Min erfarenhet är tyvärr att  övningar som inte är bra ger en kraftigt ökad risk för att hemvärnsmän slutar delta på övningar och i förlängningen avrustar. Många utbildningsofficerare har varit med sedan det regemente som föregick utbildningsgruppen lades ner. I takt med att de går i pension, eller slutar av annan anledning, måste utbildningsgrupperna kunna rekrytera nya utbildningsofficerare. Vi inom hemvärnet kan bidra med motiverad trupp att öva och utbilda men dessutom måste Försvarsmakten bidra med anställningsvillkor som gör det attraktivt arbeta med utbildning av hemvärnsförband vid en utbildningsgrupp även för yngre officerare.

I skrivande stund är det lugnt på logementet då rekryterna fortsatt firandet på annat ställe. Mitt riktiga muck-firande, december 1994, gick inte enligt plan. Min städade besättning (minus kock) firade med julbord med våra befäl tidigare under veckan och kvällen innan utryckning avslutades med en promenad i Karlskronakvällen. Tyvärr missade jag promenaden då divisionschefen tyckte att den kvällen passade bra för att diskutera en utvärdering jag skrivit* (även till högre chef). När jag kom tillbaka efter den diskussionen hade mina kamrater gått och jag fick följa med en annan besättning (plus vår kock) ut och det blev en betydligt senare kväll. (Kanske inte den effekt DC hoppats på.) Jag känner alltså att jag redan haft min muckfest och avslutar nu med en förhoppning om en lugn natt!

* Utvärderingen gick i korthet ut på att den ensidiga fokuseringen på incidentberedskap och ubåtsjakt (de facto minkjakt) ledde till att sjökursen vid fartygsdivisionen inte blev någon särskilt bra utbildning.

onsdag 6 juli 2016

Omröstning bäste kamrat

Idag genomförde vi omröstning om bäste kamrat. Detta skedde så att varje soldat fick skriva ett namn på en lapp och jag utgår ifrån att den som fick flest röster kommer att bli bäste kamrat för utbildningen. Under ett antal år arbetade jag i valberedningen för Miljöpartiet i Dalarna och då administrerade vi bland annat provval (där partiets medlemmar röstar om vilken placeringen kandidaterna ska ha på valsedeln). Den valmetod jag fastnade för är Instant-runoff voting och det är en metod som jag tycker skulle passa utmärkt i den här typen av sammanhang. Istället för att bara rösta på en kandidat kan man då rangordna ett antal (3-10 st?) bra kamrater. Rösterna räknas sedan i omgångar där man i varje omgång räknar det översta namnat på varje valsedel. Om ingen kandidat får egen majoritet ser man vilken kandidat som får minst antal röster och den kandidaten stryks inför nästa omgång och då kommer de rösterna att gå till de kandidater som fanns på följande platser på röstsedlarna. Detta upprepas tills någon kandidat har majoritet av rösterna.

Dagens tjänst avslutades med att vi sprang milen och även om jag tycker att det kändes bra att springa varven på den kuperade slingan så fick jag inte bättre tid än 54:02.

tisdag 5 juli 2016

Återinförd GU-plikt

Den tidigare riksdagsledamoten (MP) Annika Nordgren-Christensen har i uppdrag att utreda Försvarsmaktens personalförsörjning, ett uppdrag som ska redovisas senast 2016-09-30. I samband med Almedalsveckan presenterade hon vad utredningen arbetar med och en intervju med henne kan ses på svtplay. I korthet kommer nuvarande personalförsörjning kompletteras med grundutbildning med plikt.

Själv har jag nu tre dagar kvar av min tioveckorskurs som för huvuddelen är slutet på en 6,5 månader lång befattningsutbildning till Hemvärnets granatkastarpluton. Annika nämner inte Hemvärnet i intervjun och i direktiven  för utredningen står att Hemvärnet (enligt Inriktning för Försvarsmakten 2016-2020) ska bestå av totalförsvarspliktig personal med hemvärnsavtal. Jag har dock funderat över vad som skiljer denna utbildning från tidigare värnpliktsutbildning och i praktiken är det mycket små skillnader. Soldaterna har sökt utbildningen frivilligt och det är frivilligt att efter utbildningen teckna hemvärnsavtal (vilket nästan alla gör) men om man inte gör det krigsplaceras man i annat förband och kan då även kallas in till repetitionsutbildning.

Under denna utbildning har jag på olika sätt kommit i kontakt med yrkessoldater (GSS/K) och jag tycker att det är tydligt att detta system inte fungerar, vilket jag också skrivit om tidigare. Även om soldaterna skulle få kraftigt höjd lön så kommer det finnas problem med hög och/eller oförutsägbar personalomsättning. Anställning av tidvis tjänstgörandet soldater (GSS/T) verkar inte alls fungera i den meningen att det inte finns några större krigsförband bemannade med GSS/T som är gripbara på samma sätt som värnpliktiga krigsförband var tidigare.

Även om nuvarande personalförsörjning blir kvar så anser jag att det skulle vara naturligt med gemensam grundutbildning under totalförsvarsplikt för alla soldater vid ett förband oavsett om soldaten föranmält intresse för anställning vid mönstringen eller om soldaten tagits ut med plikt. Efter genomförd grundutbildning kan därefter alla som vill (oavsett eventuell föranmälan) söka anställning som soldater för begränsad tid vid vissa krigsförband med hög beredskap. Jag ser ingen anledning att anställa tidvis tjänstgörande personal annat än som befäl eller särskilda specialister; motsvarande hur anställning av reservofficerare såg ut tidigare fast för fler personalkategorier.

Skulle även hemvärnsförbanden kunna personalförsörjas genom plikt? Frivilligheten är utan tvekan, och har alltid varit, en av hemvärnets styrkor och med frivillig utbildning men pliktad tjänstgöring där vissa inte längre är frivilliga skulle det nog bli en annan stämning i förbanden. Samtidigt är frågan hur länge hemvärnsförbanden kan bemannas med till stor del äldre värnpliktiga? Kanske hamnar vi där att även Hemvärnet bemannas med totalförsvarspliktiga?

Som ej allmän värnplikt kommer den givetvis att vara orättvis i förhållande till de som inte behöver göra värnplikt och här ser jag fram emot att utredaren har förslag på hur genomförd värnplikt kan vara meriterande.

måndag 4 juli 2016

Inventering och förrådsställning

Nu är vi inne på sista veckan av utbildningen och idag har vi bland annat förrådsställt lånad materiel och inventerat i förrådet. Den eviga frågan är hur utrustningen ska ställas in i förrådet; materielslagsvis eller förberett för aktivering. (Jämför commodity loading vs combat loading .) När man ska inventera är det en stor fördel om materiel av samma slag finns i samma pall men när förbandet ska aktiveras är det givetvis en fördel om utrustningen för respektive grupp/fordon finns på samma ställe. Jag har kommit till slutsatsen att det bästa är att utrustningen är anpassad för aktivering men då måste varje pall vara uppmärkt med det innehåll som ska finnas där så att det blir någorlunda enkelt att inventera (och så att man vet vart utrustningen ska vid deaktivering). Tyvärr har jag haft svårt att hitta listor som visar hur det är tänkt att materielen vid ett förband ska fördelas vilket underlättar sådan ordning i förrådet.


Dalregementsgruppen har för övrigt lagt ut en film på Facebook från när pjäsplutonen sköt nedhållande eld i fredags.

lördag 2 juli 2016

Eldledaren

Det är eldledaren och eldledningsgruppen som ansvarar för att den indirekta elden ska träffa rätt. Under vår utbildning har vi roterat mellan att öva som eldledningsgruppchef, eldledningsbiträde och eldledningssignalist men under skjutveckan och större delen av slutövningen har jag övat som egruppchef.


Det är en mycket intressant och utmanande befattning och det krävs en längre utbildning än sju månader för att bemästra alla delar. Jag har diverse blandade erfarenheter som jag bedömer har kommit till användning men när det gäller att leda grupps strid så är det tydligt att rekryterna har en bättre utbildning i detta genom GMU. En viktig anledning till att vi skjutit många granater är för att öva oss eldledningssoldater på måluttag och eldreglering under olika förutsättningar och med olika metoder. Med denna utbildning som grund och fortsatt övning i Hemvärnet och vidareutbildning (gruppchefs-/plutonchefs-/kompanichefskurser (?)) så är det möjligt att utbilda egruppchefer för Hemvärnets granatkastarplutoner.

Även om eldledaren har ansvaret så behövs gruppens alla befattningar för att säkerställa att egruppen löser sin uppgift. För att inget ska gå fel, med vådabekämpning som möjlig konsekvens, krävs att två soldater är överens. Ebiträdet lämnar förslag på måluttag som egruppchefen efter kontroll fastställer. Egruppchefen kommenderar esignalisten vad som ska sändas men en vaken och insatt signalist föreslår ändringar ifall eldledaren själv gör någon miss. Detta upplägg på utbildningen ger därför eldledningssoldater som kan placeras på olika befattningar utifrån förbandets behov och även har en god förståelse för gruppens uppgifter och detta har definitivt bidragit till att vi klarat av att lösa våra uppgifter.

fredag 1 juli 2016

K-2 - K ELD

Idag avslutades slutövningen och dagen inleddes med utdragning från den oplats vi bemannat under natten. Därefter omgruppering till ny oplats från vilken vi skulle understödja ett skyttekompani. En av skytteplutonerna behövde dra sig ur stridsställningen och jag fick därför i uppgift att nedhålla fienden under två minuter. (Dalregementsgruppen har lagt ut bilder på bland annat mig och eldledningsbiträdet.) Det blev den sista skjutningen under denna kurs och den genomfördes med full aminsats. Vi har tidigare bara gjort detta i bekämpningssimulatorn och när jag fick se effekten i verkligheten var det ingen tvekan om att fienden skulle ha blivit nedhållen. Alla delar i granatkastarsystemet fungerade perfekt och effekten blev därför också den önskade. Rubricerat eldkommando är ett förberedande kommando som innebär att pjäserna ska skjuta nedhållande eld från två minuter innan klockan K fram till K och det verkställs genom eldkommandot K = 0942.

torsdag 30 juni 2016

Inne på sista dygnet

Nu är vi inne på sista dygnet av vår slutövning. Vi har övat försvar av stridsställning, både med lös ammunition i anslutning till att vi skjutit granater och med skarp ammunition. När jag började i Hemvärnet sköt man mycket skarp ammunition, men bara på skjutbana. Under de senaste åren har det blivit betydligt mer av tillämpad skarp skjutning och det gör att hela verksamheten blir seriös på ett helt annat sätt.


Vi har även gjort en marsch på ett par timmar, med full packning, till en oplats uppe på ett berg. Tyvärr gjorde vi, som vanligt när jag orienterar, en liten krok på vägen men jag lyckades räta upp orienteringen så att vi var mätberedda i rätt tid.

Under övningen har jag hört följande visdomsord: "Det finns bara två typer av människor, de som inte tycker om att bära tungt och de som ljuger." Jag tror att det ligger mycket i detta.

onsdag 29 juni 2016

Tillämpad övning

Vår nu pågående slutövning är tillämpad, om än inte alls på samma sätt som KFÖ 2014. Det betyder att vi övar inom ramen för ett scenario och att vi får order från högre chef (alltså inte från övningsledare). Min personliga förmåga som soldat har utvecklats en hel del sedan GU i Flottan då vi inte kom längre än att gå skyddsvakt på kaj. Nu agerar vi i vissa lägen nästan som spaningssoldater.


Övningen är även tillämpad på så vis att det blir en hel del väntan på oplats.

tisdag 28 juni 2016

Chefer under utbildning

Till skillnad från under tidigare värnpliktsutbildning har alla rekryterna under pågående befattningsutbildning samma utbildningslängd. Under utbildningens (inklusive GMU) gång har ett större antal soldater på olika sätt varit chefer (dagelev mm) och det är inte så att vissa är uttagna som KB/PB/GB som det var under min GU. Det här gör att många soldater får prova/prövas som chefer, vilket är nyttigt. Samtidigt har jag en känsla av att det kan leda till en relativisering av chefsskapet. Om du är chef över mig i morgon men jag vet att jag kommer att vara chef över dig i morgon så tar jag kanske inte dina instruktioner lika allvarligt. Att lyda order, även om chefen inte är den bäste, är något av en militär grundkompetens. Nu, och under tidigare skjutvecka, har vi fasta chefer och jag upplever att det ger stabilitet och trygghet.

måndag 27 juni 2016

Nyttigt studiebesök hos SKER-operatören

Inför veckans avslutande övning hade vi idag gemensamma torrskjutningar med SKER-operatörerna. Genom att följa vad operatören gör i SKER, skjutelementräknaren, vid olika eldkommandon fick vi ökad förståelse för vad som händer på bplatsen och vilken tid som krävs för olika typer av skjutningar. Detta gäller speciellt för tidsskjutningar exemplevis när understödd chef vill nedhälla fienden under begränsad tid. Då kan eldledaren kommendera 1 (1-3) lag/minut (varje pjäs skjuter då 1-3 skott varje minut) och för att få spridning över tid måste SKER-operatören då ge manuella kommandon till pjäserna. SKER-operatören måste i sin tur ha förståelse för hela systemet från ammunitionsgrupp till eldledningsgrupp.

Även om pjäskonstruktionen är gammal så innebär SKER en stor förändring i förhållande till de äldre  reglementena från 1985 men även annat har förändrats. I helgen var vi bjudna på middag hos gamla bekanta och först nu fick jag veta att mannen i huset var utbildad eldledningsgruppchef. Han berättade att på den tiden (60/70-tal) fick eldledarna öva på en terrängmodell gjord av hönsnät. Instruktören markerade brisader genom att gå under nätet och blåsa ut krita! Tydligen hade de värnpliktiga upptäckt att ju sämre de sköt (vilket alltså krävde mer eldreglering) desto sämre röst fick instruktören. Det hade varit intressant att testa detta även om bekämpningssimulatorn är en bra ersättare.

onsdag 22 juni 2016

Två veckor kvar

De första intensiva åtta veckorna har gått fort och nu är jag hemma för en längre helgledighet. Efter midsommarhelgen väntar en slutövning och nu är jag övertygad om att vi kommer att klara av att lösa våra uppgifter; både som eldledningsgrupp och som granatkastarpluton. Vad slutövningen kommer att innebära för oss har vi inte fått veta men gissningsvis blir det en mer tillämpad övning jämfört med skjutveckan.

tisdag 21 juni 2016

Skydd av flygbas

Jag har länge fascinerats av det svenska systemet med krigsflygbaser och 2014 övade vi i Dalabataljonen framgångsrikt skydd av flygbas på det gamla krigsflyfältet Tallhed. Den avslutande övningen i bekämpningssimulatorn i Kvarn var att understödja ett förstärkt kompani som skyddade den gamla flygbasen Heden mot en på marken framryckande fiende. Det var en svår uppgift men vi fick relativt lång tid för att förbereda och föredra eldplan, UP-system, eskivor, olater mm. I de första grundövningarna i simulatorn var det mycket kort tid för förberedelser men det gjorde att vi hann med många genomföranden. När vi nu i stället la mer tid innan blev det inte så mycket skjutet på en dag men det blev betydligt mer realistiskt. Fienden anföll först i dagsljus och senare i mörker och då fick vi både belysa och bekämpa. Huvuddelen av skjutningarna skedde med eldobservatör och det är nog också realistiskt vid en sådan uppgift. Övningen gick bra och ledde till en ökad förståelse av många delar. En sådan del är pjäsernas utgångsställning i sida (US). Med en viss US kan pjäserna skjuta i en sektor och det tar tid att ändra US och rikta in pjäserna mot en annan sektor.

måndag 20 juni 2016

Eldplan Mjölner

Idag har vi gått vidare och planlagt och genomfört flera eldöverfall med indirekt eld. Utifrån understödd kompanichefs stridsplan har vi utarbetat en eldplan med uppgifter om de olika momenten i den planlagda striden. Först nedkämpar 2. egrupp fiendens tätpluton vid mineringen och därefter nedkämpar 1. egrupp de mjuka fordonen i kön osv. Även om fienden inte sedan agerade exakt så som vi utgått ifrån så är planen ett bra stöd. Vid vissa av skjutningarna använde vi eldobservatör eftersom vi själva inte kunde observera målen/elden. Upplägget på utbildningen med först grundövningar i beksim, därefter skarpa grundövningar och nu mer realistiska tillämpade övningar i beksim har varit mycket bra och efter slutövningen ser jag fram emot att öva med Dalabataljonen och dess granatkastarpluton.

Dagen avslutades liksom gårdagen med fys. Först sprang vi milen och gårdagens 72 minuter orientering kändes i benen men efter 6-7 km började det flyta på bättre och jag avslutade på 54:03. Därefter en timmes badminton i fysborgen.

söndag 19 juni 2016

Kompartgrp

Idag har vi övat att skjuta med eldobservatör. Detta tillämpas när eldledaren inte själv kan observera målet. När eldledningsgruppen är underställd ett hemvärnskompani kan detta ses som det vanligaste typfallet. Eldledningsgruppen är då samgrupperad med kompaniledningen och när någon pluton har behov av indirekt eld kan exempelvis plutonchefen (stf) fungera som eldobservatör åt eldledaren. Om  elden inte ligger rätt vid första eldöppnande får eldobservatören förklara för eldledaren hur elden ska flyttas och sedan ger eldledaren i sin tur eldregleringskommando åt skjutande förband. Till skillnad från när egruppen ligger på oplats blir säkerhetsavstånd för egna förband extremt viktigt. Vi övade även ett antal scenarion där hemvärnsbataljon fördröjer/anfaller och då gäller det för eldledaren att kunna hålla många bollar (granater) i luften.

Dagen avslutades med egen fys och för min del blev det månadens långa orienteringsbana. Den var 6,9 km och trots att jag gjorde några bommar vid kontrolltagning sprang jag på 72:35 dvs 10:30/km.



Kontroll 39, stenen, som jag spikade!

lördag 18 juni 2016

Tillbaka i Kvarn

För ett par veckor sedan lämnade vi Kvarn och MSS efter en vecka i bekämpningssimulatorn och då var jag rätt säker på att jag lämnade platsen för gott. För ett par dagar sedan fick vi höra att det skulle bli ändringar i planeringen och efter en natt hemma är vi tillbaka för ytterligare en veckas utbildning. Jag känner nu att jag behärskar grunderna i eldledningstjänst efter "torrskjurning" i lektionssal, bekämpningssimulator och skarp skjutning och nu får vi repetera men även öva mer komplicerade skjutningar. Kvällen bjöd exempelvis på ett övningspass där granatkastarpluton understödde bataljons fördröjningsstrid och vi under tidspress med liten tid för förberedelser fick skjuta rök för att avskärma, lys för belysning och bekämpa upptäckta mål med spräng. Att även egna förband simulerades bidrog till realismen i en övning som är svår att genomföra skarpt.

fredag 17 juni 2016

Inget vått som inte har något gott med sig

Hemma en kväll efter en intensiv vecka med fyra dagar i fält. Vi har fått skjuta mycket sprängvinggranat och börjat få en känsla för måluttag och eldreglering. Vi har även legat på o-plats och övat bland annat försvar av stridsställning med skarp skjutning. Tjänsten vid en eldledningsgrupp kan vara mycket omväxlande.

Under skjutningarna torsdag kväll regnade det ordentligt men det innebar att brandriskprognosen för fredagen förbättrades så att vi kunde skjuta rök. Den höga luftfuktigheten gör även att det blir bra utvecklingen på röken. Idag fick vi alltså skjuta ett par avskärmande rökbälten och det var mycket tillfredsställande att se rökgranaterna slå ner på rökpunkter och därefter se rökbältet utveckla sig med vinden, allt enligt plan.



torsdag 16 juni 2016

Vatten kan vara underbart, och inte

Efter två dagar och en natt på oplats i hög stridsberedskap var det underbart att få tvätta av fötterna i en tjärn och sedan torka dem torra.


Senare på kvällen blev det för mycket av det goda vattnet. Då är man glad att regnkläderna är nedpackade i uppdragssäcken.




onsdag 15 juni 2016

Nya kulinariska erfarenheter

Livet i grönt (och tidigare blått) har bjudit på många olika kulinariska erfarenheter. Detta dygn lagar vi mat från rationer. Hittills smakar det bra.


På O-plats.





tisdag 14 juni 2016

Brandhjältens återkomst

För två år sedan släckte jag, ja inte själv, en större brand i Västmanland. I samband med dagens skjutningar med sprängvinggranat fick vi släcka två bränder som startade vid anslag mot sten.


I RAMNÄS släckte jag brand genom stabsarbete men idag blev det mer handfast släckningsarbete.


måndag 13 juni 2016

Hvgrkplut, ett komplett system

Tidningen Hemvärnet 3-2016 innehåller mycket information om hemvärnsgranatkastarplutonen, bland annat ett förslag på organisation. Plutonen är stor med 53 befattningar men av dessa ingår 36 i själva plutonen som består av chefsgrupp, rekognoseringsgrupp, pjäsgrupper (3) samt ammunitionsgrupp. Dessutom ingår en bekämpningsledningsgrupp med bekämpningschef (bataljonsartillerichef), två eldsignalledare och två esignalister. Denna grupp skulle ha kunnat ingå i bataljonsledningen men genom att hvgrkplut ska kunna underställas annan bataljon ingår den istället i hemvärnsgranatkastarplutonen. Hvgrkplut innehåller även två eldledningsgrupper med vardera sex soldater. Dessa kan på motsvarande sätt underställas hemvärnskompanier och kan då fungera som kompaniartillerigrupper. Egrupperna kan givetvis även agera självständigt från oplats (vilket är vad vi får öva, i brist på övningskompani). Ifall en hvgrkplut omgrupperas och underställs annan bataljon kommer alltså ett komplett system som utöver skjutande förband innehåller grupper som gör det möjligt för staber på bataljons- och kompaninivå att leda indirekt eld.

söndag 12 juni 2016

Vad är det Försvarsmakten döljer?

I helgen har Ekot/Sveriges radio rapporterat om att det som 2014 presenterades som det avgörande beviset; "den observationen kan inte ifrågasättas ens av den störste skeptiker", var ett ljud som kom från en svensk källa. Jag har lite svårt att få ihop detta men det verkar klarlagt att Försvarsmakten gjorde en observation som var ett tydligt bevis på undervattensverksamhet men som senare inte alls var bevis för främmande ubåtskränkning. Att det skulle ha varit en mindre svensk ubåt i området utan att Försvarsmakten visste detta verkar helt orimligt. Vad var det då? Försvarsmakten vill inte kommentera detta med hänvisning till sekretess vilket lämnar fältet fritt för spekulationer. Ekot rapporterar också om att det periskop som observerades vid fyren Vindbåden 2015 var en observation av en tysk ubåt.

När Försvarsmakten ifjol informerade om att den observation som inte ens den största skeptiker kan ifrågasätta inte var en ubåt rekommenderade jag nye ÖB att liksom föregångaren Owe Wiktorin göra en utredning av bevisen för ubåtskränkningen och publicera resultatet av en sådan utredning, men det har tyvärr inte skett. Konsekvensen av detta blir att allmänhetens förtroende för Försvarsmakten när det gäller undervattensspaning och ubåtsjakt ytterligare urholkas. När Försvarsmakten inte informerar om vad det var för bevis som inte höll (som inte ens den störste skeptiker kunde ifrågasätta) så väcker det även frågor om vad det egentligen är som Försvarsmakten vill dölja. Är det så enkelt att det är pinsamt att man tog så fel? Var det en ubåt från "vänskapligt sinnad" nation? Var det en hemlig svensk ubåt som försvarsledningen inte hade koll på? De möjliga förklaringarna är många. Att Försvarsmakten på detta sätt undergräver det förtroende det svenska folket har för försvaret är rimligtvis mycket värre för rikets säkerhet än om sanningen kommer fram.

fredag 10 juni 2016

Med marginalerna på vår sida

Idag kom Hemvärnet (tidningen) 3-2016 med mycket information om hemvärnets granatkastarsystem och jag kommer att återkomma till detta nästa vecka. Idag har vi även haft vår första egna skarpa skjutning, som kunde ha slutat mycket illa.

Efter dagens utbildning har vi genomfört sex veckor av totalt tio och idag visade vi att alla delar fungerar. Rek-gruppen mäter in pjäsplatsen, eldledningsgruppen rapporterar mållägen och ger eldkommando, bplatsgruppen tar emot eldsignaleringen och skickar skjutelement till pjäsgrupperna som grupperar pjäser och skjuter granater. Givetvis finns det detaljer att putsa på och innan utbildningen är över kommer vi att skjuta fortare, med bibehållen noggrannhet.

Något som höll på att förstöra dagen var en motionär som kom in i målområdet under pågående skjutning. Jag övade under detta dagens första genomförande som eldledningssignalist och vi hade först skjutit en salva (3 skott) med övningsvinggranat. Därefter skickade jag in ett nytt dart-meddelande som innebar eldreglering och att pjäserna skulle skjuta ett lag vilket betyder att pjäserna skjuter varsitt skott så fort som möjligt. Medan vi väntade på att få "fyr" så upptäcker säkerhetschefen en vit t-shirt på väg mot målet och ger omedelbart order om eld upphör på säkerhetsradion. Jag skickar dart-format 414 några sekunder senare.



Till vår lättnad kommer inget fyr och efter att skyddsvakt omhändertagit motionären kunde vi fortsätta skjutningen. Vid de avslutande genomförandena sköt vi sprängvinggranat 86Z men även de övningsgranater vi sköt under det första genomförandet har ett riskområde för splitter på 300 m.



Under genomgång efter övning fick vi veta att en pjäs hade laddat och att pjäsgruppchefen P redan väntat två sekunder med att dra i avfyringssnöret då hon fick order om eldupphör. När den laddade pjäsen senare sköt kunde vi se att granaten slog ned mitt på vägen och att den skulle ha varit i joggarens omedelbara närhet om hon hunnit avfyra pjäsen innan eld upphör.

Händelsen har uppmärksammats i lokala medier och förhoppningsvis bidrar det till större medvetenhet om riskerna hos allmänheten.

Media:
Joggare en sekund från att bli ihjälskjuten (svt)
Civila svävade i livsfara - tog sig in på skjutfältet mitt under övning med skarpladdade granater (dt)


torsdag 9 juni 2016

Eldsignalering ropa

De senaste dagarna har vi övat en del på reservmetod för eldsignalering; eldsignalering tal. Ur nya SkjutR Art Grk:
'Vid genomförande av skjutning med svenska eldledare, ledningsplatser och skjutande enheter skall kommunikation för skjutning i första hand vara data.

Vid eldsignalering tal används fastställda dartformat som mall för signaleringen. Eldsignaleringen påbörjas genom att eldledaren ropar upp skjutande förband och anger vilket format som skall användas, exempelvis genom "Eldsignalering ropa, format 612". Mottagaren kollationerar alltid sändningsföljden vid eldsignalering ropa.'

Mer än så står inte i det nya reglementet men desto mer i äldre reglementen av vilka jag har tillgång till SkjutR Art Grk 4 (1987), SbI Art Grk (1975) och SignalI Art och Grk (1962). Det kanske viktigaste begreppet vid eldsignalering är Eldsignalering ropa, eldkod ero. Ropameddelanden var ursprungligen eldtillstånds- och eldsignalering som omedelbart skall komma till mottagande chefs kännedom. Det gick/går till så att mottagande signalist kollationerar (upprepar) sändningsföljden till sändande station vilket gör att mottagande chef samtidigt hör signaleringen. Åtminstone tidigare var det så att eldledare före varje kommande anger vilket (vilka) förband kommandot gäller. Telefonist angav vid eldsignalerings början
(1) signaladress t ex "MB-NA från EM",
(2) den eller de eldsignaleringen gäller, t ex MB-NA ero" samt
(3) den som skall svara (vid flera motstationer), t ex "MB Svarar".

Ero är alltså dels en metod och dels ett kommande som anger vilket/vilka förband som ska skjuta. "Ero" användes alltså även vid eldsignalering telegrafi:
"ZF DE ZG = ZF ERO K"
Denna användning lever vidare i eldsignaleringsformaten till dart där ERO-fältet anger vilka som ska skjuta.

Med dagens reserförfarande används därför "ero" i båda betydelserna. Först vid inledning av eldsignalering och sedan när eldledaren kommer till ero-fältet i dartformatet. Det känns lite bakvänt att signalera så men syftet är inte bara att få fram eldkommandot till bplatsen utan att få fram det till pjäserna och då är det här nog det snabbaste metoden.



onsdag 8 juni 2016

Inte längre rekryt?

Ett nytt nummer av tidningen Hemvärnet är på väg och även om jag inte har fått tidningen hem så fick jag möjlighet att läsa den idag. Tidningen innehåller en längre artikel om granatkastarplutonen med mycket fakta som jag avser att återkomma till.

En detalj irriterade dock några av mina kamrater en smula och det var att de omnämns som rekryter, vilket också skedde under målbildsövningen. Rekryt är en soldat under början av sin grundutbildning (Wikipedia). På Dalregementsgruppens Facebook  finns bilder från Dalaplutonens soldaterinran med texten "Från rekryt till soldat". Legaldefinitionen är dock klar. I Förordning (2010:590) om grundläggande och kompletterande militär utbildning inom Försvarsmakten står
"rekryt: den som har antagits till eller genomgår utbildning enligt denna förordning" (3 § 3 p), alltså både grundläggande och kompletterande militär utbildning.

Jag själv har också blivit benämnd rekryt men det kan jag leva med även om jag själv går en befattningsutbildning som hemvärnsman. Det var dock lite ovant då ingen kallat mig rekryt sedan rekrytkursen vid BÖS R-Komp augusti 1993!

tisdag 7 juni 2016

Batteriplats utan batteri

Åter i Falun och efter ett "befattningsskede" börjar vi gå in i ett "förbandsskede". Istället för att skicka eldsignaleringen till en simulator skickar vi till kamraterna i batteriplatsgruppen och till skjutelementräknaren. Batteriplatsgruppen är den plats där skjutande enhet vid artilleri grupperar och åtminstone tidigare användes begreppen pjäsplats och pjäsplatsgrupp för motsvarigheten vid granatkastarförband.

Tidigare, före 1966 enligt Wikipedia, delades artilleriet in i divisioner och batterier som alltså motsvarade senare bataljoner och kompanier. Dock användes begreppet batteri fortfarande för den skjutande delen av kompaniet (AH1 Fördelningsförband, 1982). I brigadartilleriet var stf kompanichef tillika batterichef och alltså den som ledde skjutningen medan kompanichefen tjänstgjorde som bataljonsartillerchef (stf) vid en av brigadens skyttebataljoner. När eldledare eller understödd chef fick eldtillstånd med artilleri var det endera med bataljon eller med batteri. (Även i Kustartilleriet användes bataljon/batteri.)

Om jag förstått saken rätt finns det inte längre några batterier så i stället för att begära eldtillstånd med batteri så används kompani. Tidigare visste man att bataljon/batteri innebar artilleri och kompani/pluton innebar granatkastare. Det stora problemet i dagens Försvarsmakt är dock att det finns så få bataljoner/kompanier med artilleripjäser.

fredag 3 juni 2016

Militären och skatterna

Efter fyra dagar med kvällstjänst i Kvarn var vi lediga idag och jag har bland annat hunnit med ett besök på jobbet, Skatteverkets kontor i Ludvika, för första gången på fem veckor. Jag har i diverse sammanhang haft kontakt med olika slags offentliganställda och tyvärr utmärker sig många militärer genom en förbluffande motvilja mot skatter. I Kvarn blev jag uppmärksammad på en guide till kadetterna (för mig är det oklart ifall guiden var seriöst eller humoristiskt skriven) där det stod att skatt var det enda ord som var för fult för att säga. Att det finns officerare som inte vill betala skatt och inte drar sig för att exempelvis fuska med avdrag har jag noterat tidigare och jag får det inte att gå ihop. Ens anställning är helt finansierad av skattemedel och det är inte ovanligt att anställda inom försvaret ger uttryck för uppfattningen att försvaret borde få göra av med dubbelt så mycket skattemedel som idag. Hur kan man då personligen göra vad man kan för att undvika att betala skatt?! Ligger det något i mina iakttagelser? Möjliga förklaringar tas tacksamt emot i kommentarsfältet nedan!

torsdag 2 juni 2016

Erfarenheter från bekämpningssimulatorn

Eftr fyra intensiva dagar och kvällar är vi nu färdiga med utbildningen i Kvarn. För ett antal delar av eldledningstjänsten är skjutning i simulatorn mycket bra träning. En av svårigheterna med eldsignalering på data (DART) är att samma format kan användas för flera olika metoder för målangivning/eldreglering men att de då ska fyllas i på olika sätt. I teorin har vi lärt oss hur det ska gå till tidigare men nu har även vi lärt oss det i praktiken. Det finns en logik bakom och om man inser den så blir det lättare att lära sig exempelvis när man måste ange observationsriktning och när man inte får göra det. Grafiken är kanske inte den bästa, men betydligt bättre än den simulator jag fick prova på Revinge 2002 (för att inte tala om DOS-programmet ELDOBS.BAT), med mål som rör sig i tre dimensioner. Man kan också se verkan och få lösa olika elduppgifter. Det mest komplicerade vi hann med var att avskärma med rök och när det gällde att hålla reda på riktningen mellan egen trupp och fienden, vindriktningen och linjemålsriktningen så var jag nöjd med att ha med en gammal hederlig e-skiva. Samtidigt så är handhavande med en simulator inte detsamma som handhavande med verkliga instrument och i ett antal avseenden fungerade simulatorn inte som DART-SKER så nu ser jag fram emot att få träna med vår egen utrustning innan vi ska börja skjuta skarpt.

onsdag 1 juni 2016

Orientering i Kvarn

Armén skämmer verkligen bort kadetterna. Kvarn erbjuder mycket goda fysmöjligheter och efter dagens kvällstjänst, kl. 20.30, tog jag en orienteringsbana på 5,5 km. Jag sprang med en något otymplig syftkompass och tog fel kurs några gånger men korrigerade ganska snabbt. Om jag räknar bort 8 minuter då jag pratade telefon (och vilade) så sprang jag på 56 minuter så löpformen är definitivt på väg uppåt. Tyvärr är vår säsongen över inom orienteringen så nu måste jag hålla i träningen till hösten.

 Solen på väg att gå ner över Kvarn.


Kontroll 19; mossen

Den mest positiva överraskningen var dock att här finns ett utegym särskilt för oss som är hemvärnspersonal!


tisdag 31 maj 2016

Väl i felmeddelanden!

En stor del av arbetstiden förra året tillbringade jag med att migrera kod från ett programspråk (SAS) till ett annat (Oracle). Bakgrunden var att arbetsgivaren valde att byta program då SAS vid varje förlängning av avtalet försökte höja priset flera gånger. (Slutsats: undvik SAS.) Ett problem i migreringsarbetet var att Oracle gav samma felmeddelande oavsett vad som var fel och när det var mycket kod i en nod kunde man få mer än 10 felmeddelanden i rad; felmeddelande, rätta fel, samma felmeddelande igen osv. Den arbetsuppgiften har gjort att jag har begränsat tålamod mot felmeddelanden. Nu övar vi i Bekämpningssimulatorn vid MSS och den ger också samma felmeddelanden när man fyller i DART-formaten fel. Som väl är lär man sig.

I simulatorn kan man skjuta på pansarbandvagnar och ute i östgötaidyllen finns de att beskåda, här exempelvis PBV 501.


måndag 30 maj 2016

Första intrycket av Kvarn

Genom åren har jag fått besöka ett antal militära anläggningar, varav många nu är nedlagda, och intrycket färgas starkt av omständigheterna för besöket. I Karlskrona var jag exempelvis bara vinter och sen höst vilket gjorde att jag kanske inte fick se Karlskronas bästa sida. Nu är jag på mitt första besök i Kvarn och vid Markstridsskolan och vädret har varit fantastiskt.


Skolanläggningen verkar bra och vi har även hunnit testa hinderbanan (för min del endast väl valda delar av) och Kvarn verkar vara en riktig idyll. Sedan kan jag föreställa mig att de som tillbringat hela grundutbildningen här inte har samma bild!


fredag 27 maj 2016

"Det mest kvalificerade system Hemvärnet har haft"

Nu har Försvarsmakten/Combat Camera publicerat en film från förra veckans övning med granatkastarplutonen, som alltså var en målbildsövning för vår del. Skjutledaren Tommy Åkesson säger att granatkastarna är det mest kvalificerade system har haft, och det är inspirerande att höra.


Försöket med Dalarnas hemvärns granatkastarpluton har (återigen) visat att det gamla svenska värnpliktssystemet fungerade väl när soldaterna snabbt får upp färdigheten trots att det kanske var 10-20 år sedan grundutbildningen. Nu återstår att visa att även dagens utbildningssystem kan utbilda vassa granatkastarplutoner!

torsdag 26 maj 2016

AK-tåg, i och utom tjänsten

AK-tåg, armékompasståg, är en enkel metod för att ta ut en säker koordinat för en punkt i terrängen (utgående från en säker punkt) men den kräver övning för att bli exakt. Idag har vi gått ett antal sådana tåg. Tyvärr kunde jag inte delta på kvällstjänsten (första gången på snart fyra veckor) då jag var tvungen att söka permission för att ta hand om barnen. Vi hade orienteringsträning i form av minnesorientering där man vid kontrollen får se kartan fram till nästa kontroll, men man springer alltså utan karta. Jag gick den lättaste banan med yngste sonen men medan han sprang på stigarna så la jag in sträckorna på eskivan och gick kompassgång mellan kontrollerna. Inte ett riktigt AK-tåg men ändå en form av träning. Sonen var dock före mig i mål.




onsdag 25 maj 2016

FAL-A, i ljust minne bevarad

De eldledare vi följde under målbildsövningen har fått en del omskolning utifrån förändringar i reglementen mm sedan deras värnpliktsutbildning. Några exempel är övergångarna från RT90 till UTM/MGRS och förändring av eldreglering. Denna ominlärning verkar dock ha skett smärtfritt. Däremot var saknaden efter FAL-A stor. Jag själv fick ut FAL-A 1998 när vi fortfarande hade ett försvar med många brigader och jag slogs av hur stor del av tabellerna som rörde artilleri av olika slag; det verkade som att det var en artillerist som författat tabellen. Det är först när jag under senare år börjat läsa gamla artillerireglementen och än mer under pågående utbildning som jag insett fördelarna med detta. På den tiden fanns både ett stort antal skjutande förband och ett flexibelt system för understöd där exempelvis brigadartilleribataljoner kunde få i uppgift att förstärka sidoförband. Det fanns även ett stort antal eldledningsgrupper på olika nivåer. Genom FAL-A säkerställdes att eldledningsorgan och skjutande förband inte hade samma anropssignaler. Det var även så att artillerichefer på brigad och bataljon hade en egen anropssignal. Dagens FAA (Fasta anropssignaler för armén) från 2013 som ersatt FAL-A är inte alls lika artilleritung och i vissa fall kommer man att bli tvungen att använda identifieringsbeteckning (fyrställig anropssignal) för att särskilja olika förband som samverkar.

tisdag 24 maj 2016

Respektera stoppskyltarna!

Under dagens marsch i terrängen passerade vi gränsen till skjutfältet och den var tydligt markerad, även om skylten verkar ha suttit där sedan försvarsområdenas tid.


Förra helgen gick Tiomila i denna terräng och i PM för tävlingen står:
"De skyltar som varnar för militära aktiviteter kan ignoreras. Under 10MILA pågår inga skjutningar eller övningar i tävlingsområdet."

Tydligen hade en orienterare velat springa om sin tiomilabana helgen som gick och då kommit in i område som var avspärrat för skjutningarna med granatkastare vilket hade kunnat sluta mycket illa.

När jag gick med i Hemvärnet var jag ung och rask och då var fyskravet att kunna gå 2 km med lätt packning. Tydligen ökar kraven med åldern!


måndag 23 maj 2016

Målbilden är klar

Under förra veckan genomförde granatkastarplutonen vid Dalabataljonen övning på Falu skjutfält och vi på granatkastarutbildningen fick vara med. Först var vi åskådare på förevisning (pjäsplats och oplats) men därefter bäddades vi in i plutonens olika grupper. Efter endast två och en halv veckas utbildning kunde vi alltså vara med och genomföra skjutning med skarpa sprängvinggranater! Genom denna övning fick vi en målbild av hela granatkastarsystemet men vi fick även träffa de blivande kollegorna i granatkastarplutonen. De rutinerade hemvärnsmännen, med gedigen erfarenhet från värnpliktsförsvaret, gav ett mycket bra intryck och visade att det går bra att både ha trevligt på en övning och att vara fullt fokuserad på att lösa uppgiften på rätt sätt när det verkligen gäller. Livgardet har lagt ut bilder från övningen:
Dalarnas hemvärn redo med granater (Facebook)

fredag 20 maj 2016

Här går det undan

Hemma efter den tredje veckan av tio och efter att ha fått vara med på den första skjutningen. En eldstöt 12 cm sprängvinggranater verkar vara en riktig otrevlig upplevelse för den som befinner sig i målet.


På observationsplats för skjutande eldledningsgrupp har man en bra överblick.

torsdag 19 maj 2016

Tvåa i OODA-loopen

Dagens övning avbröts för att vi skulle delta i eftersläckningen av en mindre brand i skogen. (Givetvis helt rätt av räddningstjänsten att inte ta några risker med skogsbränder.) Samtidigt som vår grupp nås av ordern om att upprätta förläggningsplats i närheten av den plats vi ska bevaka/eftersläcka börjar det regna, efter några minuter kraftigt. Precis när vi fått upp tälten blir det kontraorder och vi får bryta förläggningsplatsen för förläggning inomhus.


På något sätt var det rätt bekvämt i Flottan.

onsdag 18 maj 2016

Du behövs i försvaret!

 Du behövs i försvaret, det var budskapet från öv Tistam (C Livgardet) när han gjorde ett uppskattat besök vid granatkastarplutonens olika utbildningstäter. Dalarna har hemvärnets första granatkastarpluton och det finns ett stort intresse för denna och för den direktutbildning jag själv deltar i.


Observera att det förekommer skjutningar på Falu skjutfält och att det då råder tillträdesförbud (maj 2016).

tisdag 17 maj 2016

Jag mäter med laser

Mätning med laser ska jämställas med skjutning (SäkI G). Denna grundregel kan väcka fantasin men även om vi inte har förmåga att bekämpa främmande rymdskepp så är laseravståndsinstrumentet mycket användbart. Hemvärnsförband har tillgång till detta men jag har inte fått utbildning tidigare. Även om man inte har till uppgift att vara eldobservatör och reglera indirekt eld så kan det användas för avståndsmätningar vid förberedda stridsställningar.


I solskenet visar sig Falu skjutfält återigen från sin bästa sida och vi hoppas på mer av detta.


måndag 16 maj 2016

SONAR, på land

Under min befattningsutbildning som värnpliktig hade vi mycket utbildning i ljud då min blivande befattning var hydrofonist. Genom att lyssna och analysera ljud kunde man upptäcka och lägesbestämma mål samt räkna ut hur målet rörde sig. Idag har jag lärt mig att man med hjälp av ett gammalt hederligt knalltidsur kan avstånds-/lägesbestämma exempelvis en brisad. Liksom vid ubåtsjakt måste man ta hänsyn till hur ljudhastigheten påverkas av temperaturen men man behöver varken ta hänsyn till vattendjup eller salthalt.

fredag 13 maj 2016

Bra för träningsmotivationen

Det är helt klart bra för formen att gå en militär utbildning. Vi har ett par pass schemalagd fys per vecka och de kvällar det varit kvällstjänst har jag tagit en löprunda på kvällen. Idag sprang jag ett av veckans fyspass och avslutade efter tjänstens slut med orienteringssprinten King and Queen of Mördarbacken som gick vid samma arena som helgens Tiomila.



Nu när vi börjat specialiseringen har vi uppmanats att träna extra kondition och helkroppsstyrka för att orka med kommande övningar och jag räknar med att vara i bättre form när utbildningen avslutas. Kanske får jag även prova på att göra ett fälttest.

torsdag 12 maj 2016

Nytt SkjutR Art Grk

Jag fick de gamla SkjutR Art Grk (1, 2, 4) från 1985 när jag gick kursen Ytövervakning/Eldobservatör 2002 och jag har läst en del inför denna kurs, väl medveten om att mycket har ändrats. De reglementena är upphävda och idag fick vi ut det nya reglementet från 2007!


Liksom på mitt civila jobb Skatteverket så verkar Försvarsmakten inte trycka lika mycket böcker som tidigare så reglementet kom i form av utskrifter. Fördelen med att ha aktuellt reglemente är att man kan kolla vad som verkligen gäller. Nackdelen är att det kan bli väl mycket teori när man ska gå igenom ett stort antal sidor på en lång dag. Med tiden är jag dock övertygad om att reglemente och DART-format kommer att falla på plats tillsammans.

Uppdatering:
Försvarsmakten tog kanske reglementena på större allvar förr? Hur kan man ha tre (3) förkortningar för samma begrepp i ett och samma reglemente? I gamla SkjutR Art Grk Del 1 Grunder var förkortningen för Eldberedskap "Eldber". I det nya reglementet återfinns "Eber", "EB" och "ELDBER". Kanske inget stort problem i praktiken men när man har upprepade prov i Eldkod blir det onödigt förvirrat.

onsdag 11 maj 2016

Dalregementet

Dalregementet avvecklades den 30 juni 2000 och i december samma år flyttade vi till Ludvika och jag flyttade över till hemvärnet här. Jag har alltså inte, till skillnad från många andra i hemvärnet i Dalarna, haft någon relation till Dalregementet innan det lades ner. Idag hittar man en rad olika företag, myndigheter, skolor och affärer på regementsområdet och även om det ser lite märkligt ut så upplever jag att Dalregementsgruppen med Falu skjutfält är en bra plats för att utbilda plutoner till hemvärnet.


Nu har vi avslutat den grundläggande sambandsutbildningen och jag har inte haft någon anledning att klaga på vädret. Tyvärr ser det ut att bli sämre till helgens tiomila.

tisdag 10 maj 2016

Framåt med radiovågornas hastighet

Det kan vara påfrestande med sambandstjänst. Idag har vi bland annat nött radiotelefoni i majsolen och då gäller det att inte slarva med vätskan.


Vi har även fått utbildning på PC-Dart som jag tidigare bara använt under LTÖ. Det går fort för de välmotiverade soldaterna att lära sig. Det har hänt mycket sedan dess att jag började i Hemvärnet. När jag gick med var ingen i min pluton yngre än 50 år och för många tog det lång tid att fräscha upp kunskaperna i STRIKA vid varje övning. När det nu direktutbildas granatkastarsoldater till Hemvärnet har de en helt annan vana vid datorer och vid att lära sig nya system.

måndag 9 maj 2016

Sambandstjänst

Nu är granatkastarutbildningens andra vecka igång och det känns fortfarande rätt overkligt ibland. Genom att jag främst varit inriktad mot sambandstjänst under mina år i hemvärnet i Dalarna så var det dock inget stort steg för mig att börja utbildningen i sambandstjänst. Eldsignalering i olika former blir något nytt men inledningsvis är det repetition. Jag har lärt mig att utbildningen SysopT bytt namn till Signalskydd Teori 1 vilket faktiskt är en tydligare beskrivning av vad det handlar om. Jag har skrivit det gamla SysopT-provet ett antal gånger och det är även en fråga på det som ändrats.

Vi har även börjat utbilda oss på handhavande av Ra 180 och radiosignalering.


Min befattningsutbildning PB Ubj vid BÖS USskol innehöll 90 timmar sambandstjänst (både radiosignalering och optisk signalering) och det gjorde att jag lärt mig radiosignalering på svenska så att det sitter i ryggmärgen. Jag hann även lära mig NATO-signalering men det känns skönt att Försvarsmakten gått tillbaka till svensk signalering, så nu ska jag förhoppningsvis kunna bidra en del.

onsdag 4 maj 2016

Avslutad introduktion

Helgpermission, det var inte igår! Nu är introduktionsveckan (-) avslutad genom en intressant och lärorik orienteringstävling. (Lyckligtvis var vi inte inne i det avlysta området inför Tiomila nästa helg.) Istället för kontrollringar hade vi koordinater och vid kontrollerna fanns uppgifter att lösa. Orienteringen började som militäridrott på samma kartor som militären använde det vill säga ursprungligen 1:100000 och därefter 1:50000. Den som var bra i orientering hade även en stor nytta når det gällde att använda kartan i militär verksamhet. Sedan dess har sporten utvecklats och kartorna i skala 1:10000 är fyllda av detaljer som är osynliga för ett otränat öga som exempelvis den flacka sänkan eller tvåstrecksmossen. Elitorienterarna är fantastiskt duktiga på det de gör men med en karta i skala 1:50000 går det inte att springa och följa alla detaljer och bara använda tumkompassen för att passa kartan. Som tur är springer jag med en "planka" som kompass så jag blev inte avskild från utbildningen efter tävlingen.

I samband med orienteringen fick vi även testa att beräkna en instrumentkorrektion för respektive kompass; den korrektion som behövs för att den ska ge rätt bäring i förhållande till magnetisk norr (actionbild av undertecknad nedan).

Efter en helg med ett par orienteringstävlingar för min del börjar nästa vecka allvaret med specialiserad utbildning för respektive befattning.


tisdag 3 maj 2016

Granatkastaren

Idag har den intensiva introduktionsutbildningen fortsatt med bland annat pjästjänst.
Granatkastaren är en pjäs som är ganska lätt att förstå sig på och det gick fort att lära sig gruppera pjäserna och att packa ihop dem. Efter några försök började vi få upp farten även om en drillad grupp gör det betydligt fortare. Helt klart är att den här pjäsen inte är något man tar på ryggen och går iväg med. Trots enkelheten i funktion så krävs noggrannhet i alla delar för att få granaterna att ramla ner där man vill. Nu efter två dagar har jag fått prova på/få information om alla delar i systemet och det har varit bra inför specialiseringen kommande veckor.




måndag 2 maj 2016

Inryckning

Så var den första dagens utbildning avklarad. Uniform hade jag sedan tidigare men jag har hämtat ut ett par skåpnycklar på förrådet för den här kursen. Det känns lite märkligt att ha en säng och ett par skåp på ett logement. Visst har jag bott på diverse kaserner under åren i hemvärnet men det här är en annan sak.

Soldaterna jag går kursen med avslutade förra veckan grundutbildningen med övningen Aldrig ge upp! Mina närmaste erfarenheter i militär strapatsväg är Bergamarschen (~5 km (?) med lätt packning) som genomfördes vid Berga Örlogsskolors rekrytkompani. Det var dock inget som imponerade på dagens soldater. Själv är jag glad att jag inte behövde vara med på deras övning! Jag har fått ett trevligt välkomnande och än så länge hänger jag med på både teori och fys, så det här ska nog gå bra.

Den första veckan har vi en gemensam introduktion till granatkastarsystemet för alla oavsett utbildningslinje/befattning. Vi har bland annat börjat med karttjänst, och kartor är något jag tycker om. På sistone har det mest blivit orienteringskartor där jag ritar sprintkartor i 1:4000 medan vi springer på 1:10000. Det är samma ekvidistans, 5 m, som på terrängkartan i 1:50000 och det gör att det är något svårare att ta ut höjden för en punkt jämfört med orienteringskartorna. Något som var helt nytt i kartväg var meridiankonvergens. (I Flottan gick det bra med lat/long och GEOREF utan meridiankonvergens.) Jag kanske har lagt in Lantmäteriets meridiankonvergens när jag roterat en orienteringskarta (de roteras i kartritningsprogrammet så att kartmeridianerna pekar mot magnetisk nord), men i sådana fall utan att förstå. I granatkastartjänsten gäller det att förstå vad man gör.

söndag 1 maj 2016

Förberedelser inför inryckning

Så är det dags för inryckning i morgon och i helgen har jag förberett mig fysiskt och mentalt. Jag började orientera för ungefär fem år sedan och i år springer jag med bättre kartkontakt än ifjol. Trots det blev det några bommar både lördag och söndag.

Sommaren 2002 gick jag kursen ytövervakning/eldobservatör och i samband med det installerade jag programmet eldobs.bat från Försvarsmaktens hemsida:


Nu är det nog så att det hänt en del när det gäller eldreglering men några eldregleringar ger i alla fall något slags mental förberedelse.

fredag 29 april 2016

Alla miljöpartister har ett ansvar

Det brukar inte vara helt lätt att vara miljöpartist, i de flesta sammanhang finns det personer som inte alls gillar vårt parti, och de senaste veckorna har inte varit så lätta för partiet. Jag har dock förhoppningen att partiet kommer att gå stärkt ur krisen som inleddes med avslöjanden om Mehmet Kaplan.

Miljöpartiets ledning har i många frågor kritiserats från olika håll. Å ena sidan en realistisk kritik, ofta från personer utanför partiet, och å andra sidan en radikal idealistisk kritik från krafter inom partiet. Själv anser jag mig tillhöra den realistiska delen av partiet och det finns en hel del kloka kommunpolitiker inom partiet. Problemet är att partikongresserna som beslutar om partiprogram mm brukar domineras av mer idealistiska ombud som har svårt att acceptera att verkligheten sätter gränser för vad som är möjligt att driva som politik.

Att miljöpartiet nu ingår i regeringen har tvingat partiet att stödja kloka politiska förslag som jag bedömer att partiet inte skulle ha stött i opposition. Miljöpartiet har exempelvis i regeringsställning varit med och beslutat om ökade anslag till försvaret och om minskad mottagning av asylsökande. Jämför man med den politik som den förra regeringen förde så finns det absolut ingen grund att från borgerligt håll kritisera miljöpartiet när det gäller försvar och flyktingmottagande. Som jag upplever det är denna process mycket nyttig och jag hoppas att denna omvandlingsprocess fortsätter åtminstone fram till valet 2018. Problemet är att partiledningen inte alltid velat stå för den politik man för utan kritiserar den offentligt, antagligen för att undvika intern kritik från idealistiska medlemmar. För min del handlar miljöproblemen om sakfrågor och inte om ideologi. Ifall den här omvandlingen av partiet leder till att vissa medlemmar lämnar partiet så är det något vi får acceptera och vi har två alternativa mer radikala och idealistiska partier i Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ som borde passa bra.


Det är uppenbart att partiledningen inte är utan skuld i hur partiet hanterat medlemmar som verkar ha haft en islamistisk och/eller turknationalistisk (men inte alltid särskilt dold) agenda. Vi gör det dock alltför lätt för oss ifall vi skyller problemet på våra språkrör. Vi är ett parti som står för tolerans och internt har det här lett till att nya medlemmar som har utländsk bakgrund, liksom unga och kvinnor, har lyfts fram för olika uppdrag. Dagens svenska samhället, antagligen ett av de mest demokratiska och toleranta genom världshistorien, har lidit av dåligt samvete för hur vi tagit emot människor från andra länder och teorier om strukturell diskriminering har fått officiell status. Det här har gjort att det blivit svårt att hantera människor med utländsk bakgrund som står för andra värderingar än de liberala sekulära värderingar som gjort Sverige till ett land som många söker sig till. Hela samhället har haft det här problemet och inte minst vi i miljöpartiet. Även om många har sett problem så har det inte varit accepterat att prata om det. En som försökt göra det är Josefin Utas (exempel) men hon fick mest skit för det internt och hon har nu tyvärr lämnat miljöpartiet.

Att miljöpartiet tidigare inte varit tydliga med att det finns gränser för toleransen inför intolerans är som jag ser det alla miljöpartisters ansvar och inget blir bättre av att vi försöker skylla detta på de språkrör vi har idag. Språkrören känner givetvis ett ansvar och har öppnat upp för att avgå ifall valberedningen anser att andra skulle passa bättre. Givetvis finns det sådant som våra språkrör kunnat göra bättre, kanske särskilt när det gäller att välja sina närmsta rådgivare och medarbetare. Att språkrören tagit detta steg öppnar dock tyvärr upp för all möjlig kritik mot språkrören, även från sådana som tycker att det var fel att Kaplan avgick eller att det är fel att miljöpartiet sitter med i regeringen. Nu hoppas jag att språkrören sitter kvar och att miljöpartiet fortsätter att utvecklas i riktning mot ett parti som alltfler kloka människor känner förtroende för och är beredda att stödja.

onsdag 6 april 2016

Ökad aktivitet på bloggen?

Igår fick jag ett positivt besked på min ansökan och tack vara positiv statlig arbetsgivare och stöttande familj så ser det ut att bli en intensiv vår i grönt för min del. Kanske kan det även leda till lite ökad inläggsfrekvens på den här bloggen?

Klipp från skärmbild

torsdag 10 mars 2016

Grk-kurs - galenskap eller fantastisk möjlighet?

Dalregementsgruppen genomför under våren en grundutbildning och granatkastarutbildning för att utbilda nya soldater till hemvärnets granatkastarpluton. Tydligen finns det några platser kvar så man har gett befintliga hemvärnsmän möjlighet att söka granatkastarutbildningen (omkring 3 månader) som kurs. Själv har jag varit fascinerad av granatkastare sedan SamMarin 97 Nordvart då staben till ett skärgårdsskyttekompani grupperade i min kustspaningsradar och jag hjälpte till att koppla trådsamband till kompaniets granatkastarpluton. Några dagar senare upptäckte vi helikopter från B-sidan med vår Ksrr som kunde välkomnas med granatkastareld vid landning. Övningen avslutades med förevisningsskjutning med grkkomp/6. amfbat, grkplut/skärgårdsskkomp och grkplut/batt HO 1 som jag följde från Nsrr-tornet. Tyvärr lät det mest då det rådde tät dimma. Under 2002 gick jag sedan en FBU-kurs i ytövervakning/eldobservatörstjänst.

Vad tycker läsekretsen? Vore det en bra idé att skicka in en ansökan?

Miljöpartist i grönt har en normal nyfikenhet när det gäller granatkastarsystemet