fredag 3 juni 2016

Militären och skatterna

Efter fyra dagar med kvällstjänst i Kvarn var vi lediga idag och jag har bland annat hunnit med ett besök på jobbet, Skatteverkets kontor i Ludvika, för första gången på fem veckor. Jag har i diverse sammanhang haft kontakt med olika slags offentliganställda och tyvärr utmärker sig många militärer genom en förbluffande motvilja mot skatter. I Kvarn blev jag uppmärksammad på en guide till kadetterna (för mig är det oklart ifall guiden var seriöst eller humoristiskt skriven) där det stod att skatt var det enda ord som var för fult för att säga. Att det finns officerare som inte vill betala skatt och inte drar sig för att exempelvis fuska med avdrag har jag noterat tidigare och jag får det inte att gå ihop. Ens anställning är helt finansierad av skattemedel och det är inte ovanligt att anställda inom försvaret ger uttryck för uppfattningen att försvaret borde få göra av med dubbelt så mycket skattemedel som idag. Hur kan man då personligen göra vad man kan för att undvika att betala skatt?! Ligger det något i mina iakttagelser? Möjliga förklaringar tas tacksamt emot i kommentarsfältet nedan!

3 kommentarer:

  1. Har skatten någonsin varit så oskälig som den är nu, en stats primära uppgifter, inre rättssäkerhet och yttre säkerhet, m.a.o. polis och försvar har aldrig varit så dålig.

    En sådan försvinnande liten del av skattepengarna går till det som gynnar oss skattebetalarna, att jag ifrågasätter hela konceptet. Varför skall staten beslagta uppåt 70% av det vi jobbar in. Var har vi för det? varför går vi med på det?

    Om det bara vore så väl att skattepengar schabblades bort i våra byråkratiska kvarnhjul så vore det ju en sak, men nu när skatten används till saker som jag anser är direkt skadligt för oss boende här, så motsätter jag mig all form av skatt som Svenska staten vill ta ut.

    Men då frihetsberövande och om jag motsätter mig det våldsverkan, väntar så är jag tvungen att betala för något som jag anser är förkastligt.

    Frihet, nej vi har aldrig varit så utan frihet. För vi lever i en chimär av frihet och från det kan man aldrig fly.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att försvar och polis är de primära uppgifter för staten är ingen naturlag utan en fråga om prioriteringar. I ett demokratiskt samhälle avgörs sådana prioriteringar genom allmänna val. Är man inte nöjd har man möjlighet att själv engagera sig politiskt. Om man tror att man som enskild tjänsteman, eller som personalkår, har tolkningsföreträde framför väljare och politiker är man olämplig att vara anställd som officer (eller som polis eller i annan offentlig anställning).

      Jag personligen anser att både Försvarsmakten och de rättsvårdande myndigheter har viktiga uppgifter men en del av bristerna inom de områdena beror tyvärr på myndigheterna själva. Jag tror exempelvis att det är få myndigheter som schabblat bort så mycket pengar (2000-2009) som Försvarsmakten.

      Generationer av svenskar har byggt upp dagens Sverige till ett samhälle som objektivt sätt är ett av de genom alla tider bästa samhällena att leva i. Tyvärr verkar alltför få inse detta och stå upp för de värden som varit grunden för det samhälle vi har idag. Istället polariseras debatten och samhället och dess företrädare ifrågasätts, hotas och angrips från höger, vänster och från kriminella.

      Radera
  2. Inte en dag för tidigt! Anna Kinberg Batra säger att människor som utnyttjar våra system sviker Sverige:
    – Sverige sviks av den som kan, men som väljer att inte bidra till samhället, genom att inte betala sin skatt. Men den som väljer att inte bidra, utan smiter från skatten pekar finger åt resten av svenska folket och säger att "du ska bära en större del"..

    SvaraRadera