Utredare föreslår värnpliktigt hemvärn

Idag presenterades En robust personalförsörjning av det militära försvaret, betänkande av 2015 års personalförsörjningsutredning ledd av Annika Nordgren Christensen. Att utredningen föreslår en kombination av frivillighet och plikt är ingen nyhet utifrån uppdrag och vad som tidigare kommit fram. När nu utredningen presenterats har jag särskilt intresserat mig för de delar som avser Hemvärnets personalförsörjning.

Utredningen belyser på ett bra sätt utmaningarna för den framtida personalförsörjningen där den största är att rekryteringsbasen av tidigare värnpliktiga i värnpliktsmagasinet åldras på ett ogynnsamt sätt. När det gäller möjliga lösningar anser utredaren inte att det är önskvärt att så många som 800 frivilliga ska direktutbildas till hemvärnet, vilket är Försvarsmaktens planeringsunderlag, (ss. 123-124) då det är bättre för försvaret att de som är frivilliga utbildas längre tid än fyra månader och tar anställning i stående förband eller antas till officersutbildning. Min reflektion angående detta är att det inte är samma sak att söka frivilligt till Hemvärnet som att vilja bli yrkessoldat. Ifall någon söker frivilligt till Hemvärnet måste det vara bättre att denne utbildas för placering i Hemvärnet än att den utbildas vid ett annat förband.

Utredarens förslag är i stället att utbilda 1 000 per år för ett värnpliktigt (totalförsvarspliktigt) hemvärn. Denna förbandstyp benämns lokalförsvarsförband. De som genomfört denna utbildning kan sedan frivilligt söka till Hemvärnet och de som inte gör det krigsplaceras i lokalförsvarsförbanden som förväntas omfatta 150 plutoner. Varje år utbildas 15-20 plutoner om cirka 60 värnpliktiga. Av dessa beräknas 20 % avgå under grundutbildning och 20 % rekryteras till Hemvärnet. Ifall plutonerna hålls samman innebär det produktion av 15-20 lokalförsvarsplutoner per år om cirka 35 soldater. Dessa ska ingå i depåförbanden och vid mobilisering kunna komplettera hemvärnsbataljonerna. Kanske skulle en sådan pluton kunna genomföra slutövning och/eller repetitionsutbildning i samband med en hemvärnsbataljons KFÖ?


Hemvärnet ska fortsätta att rekrytera ur personalreserven och från de som slutar som anställda soldater men beräknas alltså även kunna rekrytera 300 bland de som utbildas till lokalförsvarsförbanden och 300 från direktutbildning till Hemvärnet. Dessa kan kanske komma utbildas tillsammans med värnpliktiga avsedda för lokalförsvarsförbanden. I sådana fall begränsas möjligheten att utbilda och personalförsörja funktionsplutoner som pionjär-, CBRN-, trafik- och granatkastarplutoner. En del av de 300 frivilliga bör enligt min mening därför utbildas för placering i funktionsplutoner.

Sammanfattningsvis känns det som att utredningens förslag är vettiga. Jag ser själv inte riktigt poängen med att behålla tidvis tjänstgörande soldater (GSS/T). Så länge som delar av förbanden består av värnpliktig personal (GSS/P) kan hela förbandet inte disponeras utan att de värnpliktiga kallas in.  (Se även debattartikeln ”Sveriges försvar behöver de värnpliktiga” av Callis Amid.) När det gäller Hemvärnet hade alternativet, som jag ser det, varit att föreslå att Hemvärnet på sikt även bemannas av värnpliktiga. Detta skulle ha inneburit en stor förändring av vad Hemvärnet är och med utredningens förslag finns möjlighet att se ifall de föreslagna åtgärderna räcker för att säkra Hemvärnets personalförsörjning.