Soldaten har alltid rätt

Det brukar heta att kunden alltid har rätt, men att soldaten alltid skulle ha rätt tror jag är en ny tanke för gamla officerare. Vi har ett antal före detta yrkesofficerare i kompaniet och av deras bevärningshistorier att döma så verkar det snarare vara så att beväringarna alltid hade fel. När man har med frivilliga soldater att göra så tror jag ändå att det är en poäng att utgå ifrån soldaternas önskemål, både som chef och som utbildare.

I det gamla hemvärnet, med soldater över 47 år, var det helt klart att det inte fungerade med en överdrivet militär ledarstil för chefer och instruktörer. Jag var själv 22 år när jag blev chef för en liten pluton och då gällde det att ha en ödmjuk inställning. Särskilt under de senaste åren har det skett ett stort lyft av vår förmåga men de förhållanden som beror av frivilligheten består; soldater som inte trivs slutar och utan soldater inga förband.

Med värnplikt hade soldaterna begränsade valmöjligheter och dåliga chefer kunde varje år få en ny kull värnpliktiga att utbilda. Med hemvärnets frivilliga rekrytering blir det däremot tydligt vilka chefer som är bra och som kan behålla sina soldater och vilka som till slut står utan soldater. Nu är det nya tider med frivilliga soldater inte bara i hemvärnet utan i hela Försvarsmakten. Det skulle därför inte förvåna mig om samma fenomen även uppstår i förbanden med kontinuerligt tjänstgörande soldater och då kan erfarenhet från frivilligutbildning, som chef eller instruktör, vara en bra erfarenhet. Det har nog alltid varit så att chefer som månar om sin personal och ser till att den trivs har lyckats bättre än andra men utan soldater lyckas man inte alls


Vi genomförde förra veckan vår KFÖ, med utryckning igår, och till min stora glädje verkar vår utbildningsgrupp ha insett att något av det viktigaste med övningarna är att vi som övar blir nöjda. I stället för en renodlad befattnings-KFÖ fick vi i stället en övning där befattningsutbildningen var integrerad i en förbandsövning vilket gjorde den mer utmanande och intressant. Nu kan vi redan börja se fram emot KFÖ 2014!
Dalarnas tidningar (innan övningen), Dalarnas tidningar (efter övningen)

Tillägg (30/4):
Therese Åkerstedt skrev på detta tema i senaste numret av tidningen Hemvärnet:
"Men vissa officerare verkar leva kvar i tron att man ska rensa ut alla som inte ”platsar” eller passar in i mallen. Att man kan behandla sina blivande arbetskamrater som värnpliktiga. Väldigt få av dagens ungdomar accepterar den behandlingen.
Vissa officerare säger att rekryterna blivit vekare och är dåligt tränade. Skillnaden är att Försvarsmakten förr kunde välja bland en årskull ungdomar på runt hundratusen. Nu gäller det i stället att ge dem som trots allt börjar en möjlighet att genomföra utbildningen. För i dag är GMU bara början, på en anställning eller ett frivilligt engagemang i hemvärnet. Början på en flera år lång utbildning. Och om rekryterna bara upplever allt det negativa, kommer de aldrig att få chansen att se det positiva."

Tillägg (7/5):
Bataljonschefen är också nöjd med vår KFÖ:
KFÖ – Krigsförbandsövning

Stormakt röd anfaller 1982 - översikt (Command: Modern Air/Naval Operations)

Utvecklingen av Command har nu gått in i ett skede med betatest hos Matrix games och jag själv har lagt ner rätt mycket tid på att försöka rekonstruera Iraks flygvapen och luftförsvar 1991 (se forumtråd).

Jag har dock börjat planera att göra en serie spelscenarion för kalla krigets hotbild där Sovjetunionen angriper Sverige. Tidigare har jag gjort många försök till simuleringar av detta då jag är mer intresserad av att se vad som skulle ha kunnat hända än av själva spelandet men jag har insett att den typen av fullskalesimuleringar kräver alltför mycket prestanda. Därför ska jag nu dela upp stormaktens angrepp i olika skeden som vardera blir ett scenario och som förhoppningsvis går hyfsat bra att spela.

 Nu funderar jag på vilka skeden stormaktens anfall lämpligen skulle kunna delas in i? Command är mycket bra för att simulera flyg- och sjöstrid medan arméförbanden främst fungerar som mål (givetvis ej luftvärn). Jag tänker mig att grundscenariot är att Sovjetunionen (och Polen/DDR) har vidtagit förberedelser en längre tid innan men att detta tolkats som övningsförberedelser och därför inte lett till några större svenska beredskapshöjningar. Här är en skiss till skeden/scenarion:

Förbekämpning av svenska flygflottiljer.
Förbekämpning av flottans ytattackfartyg och ubåtar i fredbaserna.
Förbekämpning av kustartilleriets befästningar.
Förbekämpning av flygvapnet på krigsbaser.
Jakt på svenska ubåtar till sjöss.
Bekämpning av väg/järnvägsförbindelser till ÖN.
Minsvepningsoperation?
Aktion mot Gotland?
Luftlandsättningsoperation mot fastlandet.
Landstigningsoperation; denna kan eventuellt delas i flera skeden där alla delar av försvaret får sin del av kakan.

På vilken/vilka delar av kusten bör stormakten försöka landstiga? Måste landstigningsoperationen vara samordnad med en gränsinvasion? Vilka av dessa skeden bör samordnas i samma scenario? Är det några viktiga delar av det svenska försvaret som jag missar? Ska stormakten använda kärnvapen? Jag är tacksam för all konstruktiv input!
 
(Jag måste kanske tillägga att jag inte tror att stormaktsinvasionen var ett särskilt troligt scenario men genom att vi en gång hade ett försvar uppbyggt för att möta denna så blir den intressant av den anledningen.)