I dag kom ett nytt nummer av Tidningen Hemvärnet i brevlådan. Den är alltid läsvärd men det är givetvis extra roligt att läsa om det egna kompaniet (Gustavs) som fick besök under våran vinter-SÖF tidigare i år. I artikeln på sidorna 20-25 finns även en idolbild på stridsledningsbefälet i kompaniet som här antagit ett nom de guerre; Anders Jansson.
Till den mindre roliga läsningen hör granskningen Förbanden i siffror. Här läser jag att antalet hemvärnssoldater som uppfyllde sitt kontrakt under 2012 var 12 098 vilket kan jämföras med de omkring 12 200 som gjorde det förra året. I artikeln står att andelen minskade från 63 % till 59 %. Försvarsmakten uppfyller fortfarande regeringens krav på 20 000 hemvärnssoldater men en betydande del av dessa är alltså nollor som varken deltagit i KFÖ eller SÖF under året. Det är inte helt lätt att göra jämförelser med föregående år då redovisningen gjordes på ett annat sätt men för vår del i 17. hvbat verkar andelen fullgjorde kontrakt ha minskat från 72,3 % till 69,2 %. Det är en skillnad som inte märks för den enskilde men genom att trenden verkar att vara densamma över hela riket så är det ett allvarligt tecken på att reformeringen av hemvärnet inte gått som man kunde hoppas.
Medelåldern i hemvärnet är 45 år, det vill säga under den gamla gränsen för värnplikt, så det finns ännu ett stort värnpliktsmagasin att rekrytera ifrån och med ny materiel, ökade resurser och följande ökande förmåga så är det nu det borde finnas förutsättningar för att öka numerären och antalet fullgjorde kontrakt. I stället går alltså utvecklingen i motsatt riktning. Jag har ingen aning om vad detta beror på men med det nya KFÖ-/SÖF-systemet innebär övningarna numera alltid en påfrestning för arbete/studier/familj. Om det dessutom förekommer dåliga övningar, vilket en läsare skrev i en kommentar till förra inlägget, så tror jag att det är omöjligt att fylla upp organisationen med soldater som gör sina kontrakt.
Artikeln innehåller ganska detaljerade uppgifter om respektive bataljon så den främmande makt som har intresse av att kartlägga och värdera hemvärnets förband har här en bra utgångspunkt. Betyder då det att den här typen av sammanställningar borde vara belagda med sekretess? Jag tycker inte det. Genom att ge allmänheten och ansvariga politiker en korrekt bild av läget så blir det också möjligt att diskutera eventuella problem och hitta lösningar. Att mörka sanningen verkar vara en ryggmärgsreflex för en del officerare men det fungerar bara tills någon synar bluffen - "Dygnet runt, året om står ett antal JAS 39 Gripen i beredskap för att avvisa främmande flygplan som utan tillstånd tagit sig in på svenskt luftrum."
Det finns idag inget överhängande krigshot mot Sverige och då vill jag påstå att en dålig övning, som inte ger något för de deltagande soldagerna, är ett större hot mot rikets säkerhet än sanningen om läget i dagens Försvarsmakten.
