Kapten, inga begränsningar i ledningsförmågan!

Nu vid utgången av 2014 har jag varit placerad som chef för stabs- och sambandsgruppen i det 2011 nybildade Gustafs hemvärnskompani (172.) i fyra år. Nu kan jag anmäla till min kompanichef att vi har den personal, materiel samt utbildning vi ska ha och att vi därför inte har några begränsningar i ledningsförmåga i förhållande till KFS 14.

När hemvärnet i Dalarna gick in i den nya organisationen (IO 14) hade vi tre hemvärnsbataljoner och ett insatskompani med sex insatsplutoner och utifrån detta organiserades ett bevakningskompani och två insatskompanier med vardera tre plutoner. Insatsplutonerna var relativt väl uppfyllda men det var inte den enda stab- och trosstroppen så vi har fått bygga upp exempelvis min grupp från grunden.

En stab- och sambandsgrupp har befattningar som är tänkta att bemannas av fyra organisationer:
- Hemvärnet (chef/stf)
- SLK (2 stabsassistenter)
- FRO (2 signalister)
- FMCK (4 motorcykelordonnanser)

Av de frivilliga försvarsorganisationerna är det bara FMCK som rekryterat och utbildat den personal som det är tänkt så på övriga befattningar har vi hemvärnsmän med GU som värnpliktig. (Även tre av fyra ordonnanser har GU.) Jag vet inte hur representativa vi är men jag tror att det är viktigt att hemvärnet både direktrekryterar tidigare värnpliktiga till stab- och sambandsbefattningar och att man flyttar över hemvärnsmän som av olika anledningar inte längre vill fortsätta i hemvärnsplutonerna till stab- och trosstroppen när frivilligorganisationerna inte klarar av att rekrytera. I vårt kompani sker detta i betydligt större utsträckning än det gjorde innan 2011 och en förutsättning är att alla i kompaniet förstår att alla fyller en viktig funktion och behövs för att kompaniet ska kunna lösa dess uppgifter.

FMCK sköter motorcykelutbildningen men utbildning av övrig stabs- och sambandspersonal (som i praktiken har samma uppgifter oavsett befattning) och av ordonnanserna i stab-/sambandstjänst har vi till stor del skött inom bataljonen och kompaniet. Alla kanske inte behärskar alla system men jag bedömer att vi som grupp nu klarar det vi förväntas kunna enligt KFS. Hemvärnskompanier ska 2014 bland annat ha följande förmågor:
- möjlighet till rörlig ledning av eget förband,
- samverkan med stöd av sambands-/infosystem RAKEL ska kunna genomföras med civila aktörer och instanser för civil krisberedskap,
- samverkan med insatsförband ska kunna ske med tal och/eller data (SG Hemlig/Restricted) över militär radio UK och KV.


Den del som tidigare varit eftersatt är samband KV men nu för några veckor sedan genomförde bataljonen en utbildning i kortvågssamband och handhavande radio 763. Jag har tidigare fått utbildning i ra 195 men då fungerade sambandet över länet inte särskilt bra. Under den senaste utbildningen förstod jag att det mesta av vad vi lärde oss då var fel och nu fick vi också mycket riktigt sambandet att fungera både inom länet och över landet (Boden!). (Finns önskemål i läsekretsen kan jag utveckla detta i ett separat inlägg.)

Efter genomförd KV-utbildning har vi alltså vid utgången av 2014 den ledningsförmåga vi ska ha enligt KFS 14.

Välkommen tillbaka värnplikt!

Så har regeringen idag beslutat om att aktivera värnplikten avseende repetitionsutbildning, ett drygt halvår efter att jag föreslog detta. Det är mycket glädjande att vi nu har en ny, delvis miljöpartistisk, regering som tar rikets försvar på ett betydligt större allvar än alliansregeringen gjorde. Genom att det inte har grundutbildats värnpliktiga på ett antal år, grundutbildningen ännu inte aktiverats och rekryteringen och grundutbildning av GSS/T går trögt så är detta bara en tillfällig lösning. Det akuta allvarliga omvärldsläget gör dock att åtgärden är helt nödvändig. Förhoppningsvis innebär detta även att Försvarsmakten nu även förbereder att återuppta grundutbildning av värnpliktiga GSS/V.

Klokt att inte redovisa detaljer om kränkande ubåt?

Så har Försvarsmakten kommit fram till slutsatsen att en främmande ubåt kränkt svenskt inre vatten under oktober och även övertygat regeringen om detta vilket redovisades på en presskonferens idag.


Försvarsmakten har presenterat ytterligare bilder på bottenspår: en sonarbild och en avritning. Försvarsmakten har dock valt att inte redovisa detaljer om den avgörande observation som ligger till grund för att bekräfta kränkning av främmande ubåt då det kan röja information om svensk förmåga och kapacitet. Omständigheterna kring observationen är rent av kvalificerat hemliga.


Jag är övertygad om Försvarsmakten har ett tillräckligt underlag när ÖB nu går ut med detta besked. Jag är dock inte övertygad om att de varit en rysk ubåt, även om mina första tankar gick i den riktningen. Den främsta skälet är det mycket märkliga uppträdandet att under pågående svensk ubåtsjaktsoperation ("underrättelseoperation") under dagtid och under flera minuter blåsa tankarna i ytläge. Uppträdandet är inte vad jag förväntar mig av en kvalificerad motståndare. Det liknar snarare uppträdandet hos de ubåtar som visade upp sig i svenska skärgårdar under 1980-talet och som verkade vilja bli upptäckta. Även de märkliga turerna kring de läckta uppgifterna, och senare dementierna, om uppfångade ryska nödsamtal ger en dålig eftersmak.


Även om jag liter på Försvarsmaktens bedömning att det varit fråga om en ubåtskränkning så är jag dock inte säker på att hela allmänheten kommer att övertygas av de bevis som nu visats upp. Jag kan heller inte själv avgöra detta utifrån de bilder som nu publicerats. Det är inte heller helt orimligt att tänka sig att skälen till att informationen hålls hemlig är att den pekar mot viss typ av ubåt som inte är rysk, vilket skedde med rapporter under 1980-talet.


Försvarsmakten bedömer alltså att det skulle skada försvaret om information om vår förmåga och kapacitets röjs. Det en främmande makt sedan länge vet när det gäller vår ubåtsskyddsförmåga är att vi avvecklat förmågan att jaga ubåt med helikopter och flygplan, de fasta ubåtsskyddskompanierna och mineringarna samt de allra flesta ytfartyg med ubåtsjaktsförmåga samt kraftigt minskat antalet ubåtar. Såvida den avgörande observationen nu inte skett med någon okänd supersensor så känner främmande makt även till beväpning och typ/märke av sensorer på de fåtaliga ubåtsjaktsfartyg vi har kvar.


Min personliga bedömning är att grundproblemet med svensk ubåtsskyddsförmåga inte skulle vara ifall främmande makt skulle få ytterligare information om våra sensorer utan att den i stort är obefintlig. Den nya regeringens förslag är visserligen bättre än den förra regeringens men det är ändå i stort fråga om putsningar i marginalen (Wiseman). Vi får se om dagens tydliga politiska ställningstaganden följs upp med lika tydliga förslag om förstärkningar av försvarsförmågan. Jag är själv helt övertygad om att försvaret skulle ha betydligt mer att vinna på att nu visa otvetydiga bevis än man skulle riskera att förlora genom att röja information om egen förmåga/kapacitet.

I Försvaret på deltid

Den senaste veckan har jag fått upp ögonen för Försvarsmaktens rekryteringskampanj I Försvaret på deltid. Till skillnad från en del tidigare kampanjer känns den här äkta och jag kan rent av tänka mig att det är verkliga deltidssoldater som förekommer i videoklippen. Med tanke på att Försvarsmaktens rekryteringsproblem legat på att få soldater att stanna snarare än att söka så är det viktigt att man redan från början ger en rättvisande bild och jag tror att det här är ett bättre vägval. Jag tycker också att det är mycket positivt att Försvarsmakten nu lyfter fram Hemvärnet som en av flera möjligheter för den som är intresserad av att bli soldat på deltid.


Missa inte heller författaren Bengt Ohlssons skildring av grundläggande soldatutbildning för frivilliga på DN Kultur.

Antiklimax, igen

Så har Försvarsmaktens underrättelseoperation i Stockholms skärgård avslutats utan synligt resultat. Detta var faktiskt något som förvånade mig, inte för att det skulle vara lätt att upptäcka undervattensoperationer i skärgården utan för att jag inte hade trott att Försvarsmakten skulle slå på den stora ubåtsjaktstrumman utan att ha något mycket säkert bevis. Jag var själv med under de senaste stora ubåtsjaktsoperationerna 1994 där det alltså senare visade sig att det i praktiken varit fråga om minkjaktoperationer. Det kan därför vara lämpligt att börja med en tillbakablick.

I oktober 1981 gick den sovjetiska W-ubåten S-363 med tornnummer 137 på grund i Gåsefjärden. (Det finns i huvudsak två möjliga förklaringar; dels att ubåten navigerat mer än 100 km fel och dels att ubåten avsiktligt försökte tränga in i Gåsefjärden i ytläge i mörkret. Båda alternativen verkar vara uppenbart orimliga men själv bedömer jag att det är mindre orimligt att ubåten navigerat fel.) Grundstötningen följdes av ett årtionde av omfattande främmande undervattensverksamhet. Det ansågs allmänt att det var fråga om sovjetiska ubåtar/undervattensfarkoster men när regeringen 1987 efterfrågade bevis hade Försvarsmakten inte några sådana (OpB KH 010:723). Ubåtskränkningarna fortsatte även efter Sovjetunionens upplösning och det ledde till diplomatiska förvecklingar där Carl Bildt uppmanade Boris Jeltsin att få stopp på ubåtskränkningarna, som alltså egentligen var minkar. Parallellt skedde ubåtssamtal mellan Sverige och Ryssland men det har senare visat sig att de bevis som den svenska gruppen (ledd av Emil Svensson) valde att använda var inspelningar av minkar och av taxibåten Amalia. Därefter har två statliga utredningar utrett ubåtskränkningarna. Först SOU 1995:135 Ubåtsfrågan 1981-1994 och sedan SOU 2001:85 Perspektiv på Ubåtsfrågan. Ingen av dessa har heller kommit fram till att det funnits bevis för att peka ut Sovjetunionen som ansvarig för kränkningarna. Däremot har Förenta staternas dåvarande försvarsminister Caspar Weinberger i intervju uppgett att ubåtar från Förenta staterna övade i svenska vatten.

Ubåtsfrågan var känslig både inrikespolitiskt och utrikespolitiskt fram till Sovjetunionens fall. Tyvärr använde vi i Sverige inte åren av säkerhetspolitisk avspänning till att nå en nationell klarhet i 1980-talets ubåtsfråga. När vi nu är mitt inne i en ny period av säkerhetspolitisk spänning, och kanske nya ubåtskränkningar, så har olika grupper i vårt samhälle helt olika bild av vår gemensamma moderna historia vilket är mycket olyckligt.

När media nu 2014 rapporterar om Försvarsmaktens underrättelseoperation flyttas vi tillbaka till 1980-talet. Även om Försvarsmakten inte pekat ut någon främmande makt, eller ens konstaterat att det rört sig om främmande undervattensverksamhet så motiverar myndigheten det stora pådraget bland annat med det försämrade säkerhetspolitiska läget i Östersjön. Oberoende experter som Wilhelm Agrell kommenterar en hypotetisk situation - "Om uppgifterna skulle visa sig stämma så har vi en väldigt allvarlig säkerhetspolitisk situation. Den är dessutom farlig på flera sätt. Den skulle kunna utvecklas i våldsam riktning." och Tomas Ries säger "Om det stämmer innebär det en mycket allvarlig kränkning av svenskt territorialvatten som påminner om läget under kalla kriget". När man dessutom lägger till gamla ubåtsjägare som Göran Frisk blir bilden i media att Försvarsmakten, från 1980-talet till idag, har många säkra uppgifter om kränkningar av sovjetiska och ryska ubåtar.


I år har Ryssland passerat många gränser i förhållande till omvärlden. Kriget mot Ukraina har följts av andra kränkningar och ett mycket aggressivt beteende och Rysslands ledare har indirekt hotat omvärlden med kärnvapenkrig. I detta läge ser jag tyvärr en stor risk för att Försvarsmaktens information, och än mer massmedias rapportering, om underrättelseoperationen försämrat Sveriges relation till Ryssland.


Försvarsmakten bedömer uppgifter om undervattensverksamhet på en skala där konstaterad undervattensverksamhet är det högsta och trolig undervattensverksamhet är den näst högsta steget. Denna skala fyller definitivt en funktion i det interna analysarbetet men det är tydligt att den inte är lämplig att använda vid kommunikation med allmänheten. Även om Försvarsmakten bokstavligen inte har sagt något felaktigt så har mediarapporteringen helt spårat ut. Här vill jag i stället förespråka att man endera kommunicerar att undervattensverksamhet har konstaterats eller att det inte konstaterats någon undervattensverksamhet. Finns det tydliga bevis för att det förekommit främmande undervattensverksamhet ska dessa givetvis publiceras så att vi kan dra rätt försvars- och utrikespolitiska slutsatser. Finns det inga tydliga bevis bör dock inte Försvarsmakten sätta igång den cirkus av spekulationer och ryktesspridning som vi sett den senaste veckan. Olof Santesson beskriver problemet på ett bra sätt: "Likafullt gör man om gamla misstag och drar på presskonferenser med uttalanden som lockar medierna till nya bravader. Säg ubåtsjakt, och ingen redaktionsledning i världen, eller i varje fall i Sverige, kan hålla emot sina sämsta impulser att rusa iväg, helst där det är som mörkast och mest meningslöst att försöka uppleva något bland kobbarna. Jag vet ty jag har varit med. Kan försvaret inte hantera åtminstone informationen bättre? Man kan hålla garden uppe utan att prata om det. Jaga gärna, men håll mer tyst. Var inte så förtvivlat tillmötesgående mot och rädda för medierna. Dom tål att någon ibland håller käften." Även Finlands försvarsminister har samma uppfattning: "Går observationer inte att leda i bevis, så tänker vi inte ställa till med farser." och "I Finland skulle försvaret visserligen agera, förklarade Haglund, men inte informera om lösa observationer som inte är hundra procent säkra."

Den mest anmärkningsvärda uppgiften om ubåtskränkningen kom från Mikael Holmström i Svenska dagbladet. Han hänvisade till uppgifter från svensk signalspaning som skulle peka ut Ryssland: "Men vad som inte kommit fram är att det dessutom finns topphemlig teknisk information som pekar mot ett bestämt land: Ryssland." Det var också efter det att denna nyhet publicerades som rapporteringen "gick in i en ny fas". Min bedömning är att meddelarfrihet inte gäller för uppgifter av den här typen och jag hoppas att läckan i sådana fall kommer att utredas av både Försvarsmakten och polisen. Mikael Holmström har senare i Resumé antytt att han hade kännedom om undervattenskränkningen i förväg: "Det är ingen slump att jag redan i somras begärde att få följa med ut på korvetten HMS Visby, för sedan kunna publicera reportaget innan ubåtsspaningen drog igång. Det beror på att jag vet att vattenförhållandena i början av oktober är gynnsamma för undervattensaktivitet."

På försvarsbloggarna skriver Skipper att han hoppas slippa en debatt om "budgetubåtar" och Annika Nordgren Christensen föreslår en omvänd bevisbörda: "Den glada amatören eller arga kritikern bör rimligen kunna peka på varför man anser Försvarsmaktens professionella bedömning är fel." Jag håller inte alls med om detta. Försvarsmakten har i princip ett informationsmonopol när det gäller den här typen av operationer. Försvarsmakten har även ansvaret för att allmänheten nu fått uppfattningen att det varit fråga om en rysk undervattensoperation. Om Försvarsmakten inte kan visa upp tydliga bevis för att det förekommit främmande undervattensverksamhet får man acceptera att detta kommer att debatteras ur en rad olika perspektiv, särskilt som facit efter 1980- och 90-talets ubåtsjakter inte direkt imponerar.

Jag har ingen aning om vilka händelser eller iakttagelser som legat till grund för Försvarsmaktens operation. Kanske var det fråga om en rysk kränkning i linje med de kränkningar som skett i luften eller på marken (i Estland) eller kanske är det i stället fråga om västliga specialförband. Utifrån vad som publicerats kan det inte heller helt uteslutas att det endast är naturliga fenomen som observerats. Jag är dock övertygad om att det inte gynnar svensk säkerhet att Ryssland nu pekats ut på ett så otydligt underlag.

Att vi behöver förbättra vår ubåtsjaktsförmåga borde ha stått klart för alla berörda sedan länge och det illustreras på ett bra sätt i Korridoren till Kaliningrad av Johan Wiktorin.

Insats RAMNÄS 2014: Hemvärnets tillgänglighet i fred

Tidningen Hemvärnet 4/2014 kom för några veckor sedan och där finns en redogörelse för hemvärnets deltagande vid brandbekämpningsinsatsen i RAMNÄS. Där står att 17. Dalabataljonen var insatt 10-15 augusti med 60 soldater/dag samt pionjärplutonen som sattes in redan 8 augusti. Även om det var bataljoner som sattes in så var Dalabataljonens insats uppdelad så att det kompani jag tillhör (172.) stod för huvuddelen av personalen samt för ledningen av den militära insatsen 12-15 augusti.

kam Grenstad på besök

Samtidigt som bataljonen fick order om insats så var insatsen för den enskilde hemvärnsmannen helt och hållet frivillig. Många hade förstående arbetsgivare och anhöriga och kunde ställa upp med kort varsel medan andra, även sådana som gärna följt med, hade förhinder av olika slag. Vi fick inte med hela kompaniledningen utan fick förstärkas med personal från övriga delar av bataljonen. Sammantaget löste vi våra uppgifter på ett bra sätt men jag vet att det gått ännu smidigare om det enbart varit den ordinarie personalen från vår kompaniledning.

Försvarspolitikerna har under många år arbetat för att öka hemvärnets tillgänglighet i fred. Senast den 1 november ska kommittén Försvarsmaktens personalförsörjning redovisa uppdraget och då bland annat klarlägga förutsättningarna enligt dagens regelverk för att öka hemvärnets tillgänglighet i fredstid. Försvarsberedningen skrev i Försvaret av Sverige - Starkare försvar för en osäker tid att:
"Hemvärnsförbandens tillgänglighet i fredstid ska öka och därmed dess samlade förmåga att stödja samhället vid allvarliga olyckor och fredstida kriser."

 Inför vår insats i RAMNÄS gav vissa arbetsgivare inte ledigt då det var en frivillig insats och i något fall ändrades ett muntligt ja till ett nej efter inställelsen. I sådana fall kan ökade möjligheter att kalla in personalen med plikt i fredstid vara ett bra stöd för hemvärnsmannen. Ett annat problem med frivilligt deltagande (jämfört med en formell inkallelseorder till den enskilde) är att det kan uppstå situationer där hemvärnsmannen söker ledigt men där det senare inte blir någon insats; det kan dröja länge innan det kommer ett definitivt besked ifall det blir någon insats eller ej. Enligt uppställningen i tidningen hemvärnet minskade insatsen till 20 + 20 soldater 25-27 augusti och jag kan tänka mig att det var fler i de bataljonerna (25. och 28.) som ställt in sig på att delta. Med en formell inkallelseorder kan hemvärnsmannen söka ledigt så fort ordern kommer och då är det den som gäller.

Samtidigt sidan kan ökade möjligheter att kalla in hemvärnet med tjänstplikt medför att arbetsgivare väljer att anställa någon annan än en hemvärnsman. Själv har jag en förstående arbetsgivare (staten) men under perioder skulle jag själv ha haft svårt att delta, speciellt när jag varit föräldraledig med små barn. Det är en sak om läget är så allvarligt att hemvärnsberedskap råder men det hade varit svårt för min hustru att förklara för hennes arbetsgivare att hon måste vara föräldraledig i stället för mig.

Det är definitivt så att det ger en bättre effekt att kalla in kompletta och samövade förband men jag är ändå skeptiskt till att utöka tjänsteplikten i fred. Försvarsmakten har tyvärr missbrukat andra möjligheter i syfte att på kort sikt lösa problem eller minska kostnaderna, exempelvis insatsdygn, och jag ser en risk i att Försvarsmakten  på sina håll även skulle börja missbruka en möjlighet att använda hemvärnet i större utsträckning i fred. I stället hoppas jag att man går försiktigt fram och hittar en kombination av frivillighet och plikt.

Ubåtskränkningar nu och då

För 40 år sedan föddes jag. För 30 år sedan var Sverige mitt uppe i en tid med omfattande ubåtskränkningar, exempelvis i Karlskrona 1984. För 20 år sedan gjorde jag GU som ubåtsjaktplutonbefäl vid 1. Bojbåtsdivisionen och kunde då vara med och avslöja att Flottan under några år jagat minkar och inte ubåtar. För 10 år sedan beslutade Sverige att den eviga freden var här och avvecklade största delen av ubåtsjaktsförmågan, exempelvis bojbåtarna. Idag 17/10 2014 rapporterar Försvarsmakten på nytt om ubåtskränkningar i Stockholms inre skärgård.

Under många år har jag deltagit i diskussionerna om vad som hände under ubåtskränkningarna på 1980-talet, exempelvis på det historiska forumet Skalman, även så den senaste veckan. Då Försvarsmakten inte kunnat presentera några bevis som stöd för att de iögonfallande kränkningarna (efter U 137) utfördes av sovjetiska ubåtar och då Förenta staternas tidigare försvarsminister Caspar Weinberger liksom Storbritanniens tidigare marinminister Sir Keith Speed bekräftat att västubåtar opererade i svenska vatten anser jag att allt tyder på att Ola Tunanders forskningsresultat är korrekta. (Se exempelvis Spelet under ytan som är tillgänglig digitalt.)

Försvarsmakten verkar ta den möjliga ubåtskränkningen på stort allvar och det talar för att det återigen skulle kunna vara främmande ubåtar i svensk skärgård. Under 1980-talet var det Roland Reagans amerikanska administration som genom den marina strategin försökte sätta press på Sovjetunionen. I dag är det i stället Vladimir Putins Ryssland som står för den ökade spänningen i vårt närområde. Vad Ryssland vill uppnå med upptrappningen är svårt att förstå för oss i väst men i veckan kunde man på DN kulturdebatt läsa Ryssland är redan i krig med väst av Michail Sjisjkin. Tyvärr har vi i Sverige inte bara avvecklat bojbåtssystemet utan även kustartilleriet med magnetslingor, minspärrar och ubåtsskyddskompanier samt förmågan till ubåtsjakt med helikopter. Liksom för 30 år sedan får nu Försvarsmakten laga efter läge i ubåtsjakten och jag önskar god jakt.

SÖF 14: Fö på besök

Ett av momenten under SÖF var strid i bebyggelse vid URSVIK. Kompaniet skulle anfalla ett område med relativt stora byggnader och slå fienden som bedömdes vara av grupp-tropps storlek.

Utgångspunkt före anfall

På plats fick vi veta att ett antal civila chefer och tjänstemän från försvarsdepartementet skulle komma på besök. De fick först följa kompaniets anfall med eld och rörelse och efter övningsledarens genomgång även prata med oss hemvärnsmän.

Övningsledarens genomgång med kompaniet efter genomförandet.

Jag passade på att diskutera för- och nackdelar med att hemvärnet får en ökad tillgänglighet i fred, som försvarsberedningen föreslagit, mot bakgrund av vår brandbekämpningsinsats i Västmanland. (Samtidigt som det skulle ge en bättre effekt vid den typen av insatser så finns tyvärr risken att Försvarsmakten skulle missbruka sådana regler och kanske skulle ökade krav på tillgänglighet leda till att många hemvärnsmän slutar.)

Besökare från Försvarsdepartementet.

Vi försökte även höra vad de trodde om vem som skulle bli ny försvarsminister och nu vet vi att det blev Peter Hultqvist (s) från Borlänge som besökt våra övningar många gånger under hans tid i försvarsutskottet. Det är mycket positivt att de som utformar framtidens försvarspolitik besöker hemvärnets övningar och bildar sig en egen uppfattning om oss. Jag vill avsluta med att önska Peter Hultqvist och hans nya medarbetare lycka till i det viktiga arbetet som väntar!

SÖF 14: Rörlighet i rusningstrafik

En SÖF (Särskild Övning Förband) för hemvärnet omfattar fyra dygn och i torsdags gick dalabataljonens två insatskompanier till Stockholm.

Mot Livgardet

På väg till Livgardet skötte motorcykelordonnanserna för respektive kompani trafikregleringen som trafikposter. Efter utspisning på Livgardet gick båda kompanierna i samlad fordonsmarsch till slutmålen Högkvarteret och Tre vapen med stöd av militärpolis.

Militärpolis stoppar trafiken från påfart.

På E18

Militärpolis stoppar trafiken norrifrån på E4

Partikamrater?

På Valhallavägen

Jag brukar försöka hålla mig borta från Stockholmstrafiken men det här var faktiskt en positiv erfarenhet. Samtidigt som vi fick pröva på stockholmsmiljön så kunde vi också visa att hemvärnet snabbt kan förstärka bevakningen av centrala skyddsobjekt ifall behov skulle uppstå; att vi har god förmåga till rörlighet även i rusningstid. Särskilt nyttigt var det för våra motorcykelordonnanser som fick många tillfällen till skarp trafikreglering under övningen.

Någon kanske blev irriterad, men jag tror att det är bra att vi visar upp oss och många trafikanter tog kort på kompanikolonnen under de dagar vi var i Stockholm. Jag avslutar med att citera Tidningen Hemvärnet:
Tack till militärpolisen livgardet för eskorteringen av Dalabat till centrala Stockholm. Tack till stockholmarna för visad hänsyn!

"Miljöpartiet gör helt om om försvaret"

Efter intervjun med miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner i SVT Agenda (7:55) där han öppnade för att en ny regering där miljöpartiet sitter med skulle kunna satsa mer pengar på försvaret skriver DN "Miljöpartiet gör helt om om försvaret". Jag håller inte alls med. Som jag tidigare skrivit har miljöpartiet genom Peter Rådberg ställt sig bakom huvuddelen av försvarsberedningens förslag vilket också bekräftades av Gustav Fridolin i partiledarutfrågningen och, om än inte lika tydligt, av Åsa Romson i debatten med Karin Enström.

Det jag blev förvånad över var att Anders Wallner inte svarade att miljöpartiet faktiskt stod bakom huvuddelen av försvarsberedningens förslag (förutom 10 extra Gripen E och ubåt) utan i stället svarade att man måste vara beredd att förhandla i alla frågor.

Personligen är jag övertygad om att miljöpartiet kommer att kunna ställa sig bakom en blocköverskridande överenskommelse om försvaret, särskilt när Ryssland verkar driva en kampanj för högre försvarsanslag alternativt svenskt NATO-medlemskap.

SÖF 14: Dalarnas hemvärn övar i Stockholm

Fordonsmarsch genom Stockholm fredag morgon.

 Ikväll kom jag hem mycket nöjd efter en bra SÖF i och kring Stockholm. Försvarsmakten har publicerat övningsprogrammet i Stockholm men dessutom ingick utbildning i strid i bebyggelse vid Livgardet under lördagen. Under veckan som kommer blir det ytterligare några inlägg med anledning av övningen.

Färdig till strid vid FAP

Detta vill miljöpartiet med försvaret 2 (2)

I ett tidigare inlägg frågade jag våra språkrör samt vår försvarsutskottsledamot vad miljöpartiet vill med försvaret. Jag fick inget svar från de tillfrågade men i stället fick jag det svar från partiorganisationen som jag redovisade i del 1 (2). Nu har jag dessutom haft möjlighet att ta del av de svar Gustav Fridolin lämnade om försvaret i partiledarutfrågningen, försvarsdebatten mellan Åsa Romson och Karin Enström samt de svar Peter Rådberg gett på Wisemans frågor. Alla tre ger samma bild; miljöpartiet står i huvudsak bakom försvarsberedningen men vill inte satsa lika mycket på nya dyra vapensystem.

Gustav Fridolin gjorde en mycket bra koppling när han pekade på Europas (och Sveriges) beroende av rysk energi som en förutsättning för Rysslands aggressiva utrikespolitik och folkrättsbrott. Han återkom sedan till detta och till oljetoppen när han motiverade att vi måste satsa mer på biobränslen. Miljöpartiet röstade nej till inköpet av Gripen E och ville så sent som i oktober förra året riva upp beslutet. Därför blev jag mycket förvånad över att miljöpartiet i försvarsberedningen endast reserverade sig mot förslaget att köpa tio extra Gripen E, 70 i stället för 60. Gustav Fridolin bekräftade nu detta och sa att miljöpartiet står bakom försvarsberedningen utan när det gäller 10 ny Super-JAS. Ha sa vidare angående kommande regeringsförhandlingar att det är tungt att en försvarsberedning kommit överens om vissa siffror. Angående finansieringen argumenterade han för att miljöpartiet vill föra över pengar för nya dyra vapensystem till bättre bemanningen av försvaret och till breda säkerhetshot. Mest glädjande var dock hans allmänna inställning att man måste vara beredd att kompromissa i alla frågor.

Åsa Romson sa att miljöpartiet inte har någon annan uppfattning än försvarsberedningen och motiverade neddragningarna på materielanslaget med att miljöpartiet vill hitta billigare lösningar på de materielinköp försvaret gör. Hon ville samtidigt tona ner skillnaderna avseende finansieringen med att miljöpartiet gör en neddragning på ungefär 3 % medan regeringen gör en uppdragning på ungefär 1 % kommande mandatperiod. Åsa Romson vill också hitta nya lösningar för att förebygga konflikter, och lägga mer pengar på bistånd och internationellt arbete, snarare än att komma tillbaka till ett kalla kriget där vi kapprustar mot varandra. Det här är en uppfattning som har mycket starkt stöd inom partiet men jag blir förvånad över att partiledningen för fram den med anledning av Rysslands krig mot Ukraina. Exakt vilka lösningar finns för att hantera revanschismen i Putins Ryssland?

Peter Rådberg slutligen ger många tydliga besked till Wiseman. Han betonar igen vårt samhälles sårbarhet och beroende av import, särskilt av livsmedel. Miljöpartiet vill också satsa mer på civil krisberedskap. Jag tycker också att det är bra när han kritiserar vapenköp som grundas på industripolitik snarare än försvarspolitik. Likaså har han en bra kritik av det nuvarande systemet med anställda soldater där han både pekar på hur regeringen drev igenom detta och på hur Försvarsmakten prioriterat att anställa heltidstjänstgörande framför att bygga en hållbar rekrytering av tidvis tjänstgörande.  Peter Rådberg skriver att det kommer att bli oundvikligt för riksdagen att skjuta till nya pengar till försvaret längre fram men jag uppfattar att han ser det som ett problem orsakat av köpen av Gripen E snarare än som ett verkligt behov. Samtidigt skriver han: "Vi ska ha en försvarsbudget utifrån hotbild och de arbetsuppgifter Försvarsmakten är ålagd att utföra." vilket antagligen är något som alla med intresse för försvaret kan skriva under på. Jag tyckte att det var positivt att han skrev att miljöpartiet inte är främmande för att utveckla det militära samarbetet med våra nordiska grannländer.

När jag i maj frågade vad miljöpartiet vill med försvaret skrev jag redan då att vi hade ett pågående krig mellan Ryssland och Ukraina och att det är troligt att Ryssland kommer att rikta destabiliserande åtgärder även mot våra baltiska grannländer under de kommande åren, kanske redan innan valet. Nu är det inte längre många som ifrågasätter att Ryssland är inblandat i kriget och i fredags förra veckan kidnappade Ryssland en estnisk underrättelseofficer i en mycket provokativ operation. Visst ska man vara kritisk mot miljöpartiet för att man inte riktigt verkar ta Rysslands agerande på allvar men än mer för att man inte inser att vår låga militära förmåga inte är konfliktförebyggande utan snarare tvärtom är något som ökar risken för militära operationer från Rysslands sida. Miljöpartiet ser inte de akuta riskerna i vårt närområde, men det verkar inte övriga riksdagspartier (med något undantag) göra heller.


För att förstå lite mer av bakgrunden till miljöpartiets försvarspolitik måste man tänka på att partiledningen ifrågasätts utifrån (och in någon mån inifrån) för att partiet inte är beredda att satsa tillräckligt på försvaret men framför allt inifrån partiet av medlemmar som enligt min bedömning ligger mycket nära den försvarspolitik feministiskt initiativ står för. Som miljöpartist i grönt får man därför glädja sig åt att partiledningen står bakom försvarsberedningens slutsatser och jag hoppas på att miljöpartiet i en kommande regering med socialdemokraterna är beredda att kompromissa så pass att man även finansierar dessa.

Detta vill miljöpartiet med försvaret 1 (2)

I ett tidigare inlägg frågade jag våra språkrör samt vår försvarsutskottsledamot vad miljöpartiet vill med försvaret. Jag fick inget svar från de tillfrågade men i stället fick jag det svar från partiorganisationen som går att läsa nedan. I del 2 (2) kommer jag att analysera de svar Gustav Fridolin lämnade om försvaret i partiledarutfrågningen samt de svar Miljöpartiet ger Wiseman.

MP vill ha ett modernt försvar som kan användas mot militära hot men också andra hot som terrorism, miljökatastrofer eller organiserad brottslighet. Utvecklingen i Ukraina och Rysslands alltmer auktoritära styre är oroande, men det riskerar vara ett felsteg för Sverige om vi bidrar till upprustningen runt Östersjön. Vi minskar försvarsanslagen med 3-4%, vi vill till exempel inte satsa tiotals miljarder på nya JAS-plan utan istället bemanna de plan vi har.

De stora hoten som Miljöpartiet ser i framtiden är kopplade till klimatet, ändliga resurser och internet. Om temperaturen på jorden stiger kommer torra områden att bli torrare, medan fuktiga områden kommer att bli blötare. Fler väderrelaterade katastrofer kommer att ske och det kommer bli svårare att få tag på dricksvatten i världen. Detta gör att människor inte längre kommer att kunna odla eller bo på samma ställen som tidigare. Det kommer att bli miljontals klimatflyktingar som behöver flytta. De fattiga kommer att drabbas värst eftersom de ofta är beroende av lokalt jordbruk. Detta trots att det inte alls är de som ligger bakom problemen. Det här är ett oansvarig beteende av den rika delen av världen som vi måste stoppa. Detta både för att behålla naturen och miljön och för att behålla fred i världen.

Idag importerar Sverige både olja och uran till våra kärnkraftverk från Ryssland. Vi stödjer på detta sätt en allt mer diktaturliknande stat som hotar omvärlden. Vi kan inte heller reagera lika starkt mot* Rysslands politik som vi kanske vill, eftersom vi då hotar vårt eget tranportsystem och vår elektricitet.För att vi ska klara oss bra säkerhetspolitskt vill vi att Sverige ska ha gott om egenproducerad el- och solkraft och biobränslen som vi kan köra våra bilar på.

Vi tror också att det finns ett stort hot genom internet. Via rätt sorts programvara kan en annan stat eller kriminell organisation tränga sig in i våra myndigheters datasystem. På detta sätt skulle strömmen i Sverige kunna stängas av eller all vår säkerhetspolitik kunna bli känd för hela världen. Detta ser vi som ett stort problem och vi vill se till att vi är trygga också elektroniskt. Detta får däremot inte ske så att vanliga människor vardagligen blir övervakade. Vi vill samtidigt se till att du kan vara anonym och ha kvar din integritet på nätet.

För att ändra fokus från krig till fred inom säkerhetspolitiken vill vi att EU skapar en fredskår med civil personal som kan sättas in för att förebygga konflikter. För att EU ska bli en trovärdig aktör för fred är det mycket viktigt att EU skärper reglerna för vapenexport och avvecklar sin egen militära kapacitet. Vi vill att EU:s militära snabbinsatsstyrkor försvinner och verka för ett EU fritt från kärnvapen. Du kan läsa mer om det förslaget här: http://www.mp.se/sites/default/files/pm_fredskar_140110.pdf

Sverige är ett litet land och vår strategiska handlingsfrihet är därmed begränsad. Detta innebär att vi inte ensamma kan möta många av dessa hot och risker.Vi kan exempelvis inte själva skydda den internationella sjöfart, som vårt välstånd är beroende av. Vi klarar inte ens att skydda svenska fartyg – annat i vårt närområde – trots att fartygen och deras besättningar täcks av de säkerhetspolitiska målen. Vi måste vid ett skarpt läge lita till att vi får hjälp från det ”internationella samfundet”.

Internationella insatser är här för att stanna. Sverige är en del av världen på gott och ont, och vi kan inte vrida klockan tillbaka.Vi vill se fler svenska soldater i FN-ledda fredsbevarande operationer. Under FN ska Sverige ställa upp på internationella uppdrag för att lindra nöden i världen och bidra till stabilitet. Vi ska däremot vara mycket noggranna med vilka uppdrag vi ska delta i och att våra insatser främjar fred, fattigdomsbekämpning och demokrati.

Miljöpartiet delar regeringens ambition att öka de internationella insatserna. Tyvärr har Sverige idag ett historiskt lågt antal soldater ute i FN-tjänst. Ny FN-statistik visar att världsorganisationen den 30 juni 2013 hade totalt 76 752 soldater i fredsbevarande operationer runt om i världen. Av dessa kom endast en soldat från Sverige. Vi vill öka vårt samarbete med FN och bidra mer där. Alliansen vill istället att vi ska samarbeta mer med NATO. Det är inget vi i Miljöpartiet vill. Vi tror att en tudelning av världen igen militärt bara leder till upptrappning och ökade krig i världen. Därför vill vi inte vara med i NATO.

Du kan läsa hela vår senaste försvarspolitiska motion här: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Forsvarsmotion_H102Fö246/?text=true

Det som skiljer oss från de andra partierna i denna fråga är framför allt att vi inte vill satsa mer ekonomiskt på försvaret, utan styra om pengarna så att de används mer effektivt, förebyggande och fredsskapande.

Var U 137 intrång avsiktligt?

Ubåtsfrågan förlorar aldrig i relevans och nu senast har öv. Lennart Uller skrivit artikeln ”U137 intrång ska framstå som oavsiktligt”. Frågan är alltså ifall U 137 intrång i svensk skärgård var avsiktligt eller ej. Det internationellt uppmärksammade incidenten Whiskey on the rocks framstod under 1980-talet som inledningen till en lång rad ubåtskränkningar men efter misslyckade ubåtssamtal med Jeltsins Ryssland och avsaknad av övriga bevis står U 137 idag i stället som det enda handfasta beviset för att sovjetiska ubåtar kränkte svenskt vatten.

Fakta är att Försvarsmakten under 1980-talet rapporterade ett stort antal ubåtskränkningar, och Försvarsmaktens personal gjorde ingen hemlighet av att de kränkande ubåtarna kom från Sovjetunionen. När Försvarsmakten fick möjlighet att presentera bevis i samtalen med Ryssland efter murens fall visade det sig att bevisen bestod av en inspelning av taxibåten Amalia och av inspelningar av minkar. Därefter har Förenta staternas dåvarande försvarsminister medgett att amerikanska ubåtar opererade i svenska vatten med svensk tillåtelse. Jag kan se tre möjliga förklaringar och ingen av dem är särskilt smickrande för den svenska Försvarsmakten.

Ubåtar från Sovjetunionen

Om den officiella versionen är korrekt följde Sovjetunionen upp U 137 förnedrande grundstötning med omfattande återkommande ubåtsoperationer. I tio år jagade därefter den svenska marinen sovjetiska ubåtar men utan någon enda ljudinspelning eller fotografi som kunde användas som bevis.

Ubåtar från väst/False flag

Den andra teorin har framförts av professor Ola Tunander vid PRIO och enligt honom utnyttjade krafter inom den amerikanska administrationen läget som uppstod efter U 137 till att genomföra psykologiska operationer (False flag) mot Sverige i syfte att i Sverige och västeuropa skapa en bild av att Sovjetunionen i fred bedrev omfattande ubåtsoperationer i grannländerna. Detta ska ha skett i samförstånd med ett begränsat antal svenska militärer och bevis som tydde på kränkningar av västliga ubåtar förstördes eller gömdes i arkiv.

Inga ubåtar alls

Den tredje möjliga förklaringen är att det inte skedde några ytterligare kränkningar efter U 137. Det som följde därefter var hjärnspöken, budgetubåtar, sillar och minkar.

För att avgöra vilken förklaring som är rimligast så är bedömningen av grundstötningen med U 137 helt central. Ifall det var en uppsåtlig kränkning talar det givetvis för att det även innan och efter kan ha förekommit kränkningar. Om U 137 i stället var ett grovt navigationsmisstag så finns inget bevis alls för uppsåtliga kränkningar.

Överste Uller fokuserar i sin artikel på motsägelser och fel i olika versioner av sovjetiska förklaringar samt på utredaren Rolf Ekéus beskrivning av indicenten. Jag kan inte se att det är det mest centrala. Sovjetunionen var en kommunistdiktatur men den omständigheten att Sovjetunionen lämnat felaktiga uppgifter är inte ett bevis för att kränkningen var avsiktlig. Istället tycker jag att man måste utgå ifrån det mest grundläggande. En 76 meter lång och 14 meter hög ubåt av 1940-talskonstruktion går på grund i relativt hög fart i ytläge med dieselmotorerna på i anslutning till en främmande nations örlogsbas. Gåsefjärden där U 137 gick på grund är en smal och grund fjärd med endast ett inlopp för större fartyg. Är det något i detta som passar ihop med ett avsiktligt intrång? Finns det någon svensk ubåtschef som skulle ha gett sig in i en sådan operation?

Den alternativa förklaringen är att U 137 navigerat fel, mycket fel. Den ”ställföreträdande fartygschefen” (politruken) Vasilij Besedin har gett en sådan version i boken Inifrån U 137 – min egen berättelse. I stort går versionen ut på att radiopejlantennen, det huvudsakliga navigationsinstrumentet, gått sönder då den fastnade i en trål (och inte kunnat repareras tillräckligt i Swinoujscie). Under den andra delen av resan användes därefter radionavigationssystemet DECCA med hjälp av den nyinstallerade mottagarindikatorn PIRS. Denna var dock otillförlitlig och under de följande tio dagarna blev navigationen alltmer osäker och felaktig och vid grundstötningen trodde man att man var öster om Bornholm.

När jag läser Besedins redogörelse för navigationsmissarna känner jag faktiskt igen mig. Inte så att jag navigerat fel till sjöss men sedan några år tillbaka har jag försökt lära mig att orientera. Inom orienteringen finns ett fenomen som kallas parallellfel. Detta innebär att man först hamnar fel och därefter orienterar parallellt mot rätt väg och i sin hjärna får verkligheten/terrängen att stämma överens med där man tror sig vara på kartan. Jag gjorde själv detta fel på i stort sett alla tävlingar jag sprang det första året. Det är häpnadsväckande hur man klarar av att tolka iakttagelser utifrån den felaktiga verklighetsuppfattningen man har. Besedin beskriver hur fartygschefen tolkade fyrkaraktärer som ljus från fiskebåtar och att en kustspaningsradar tolkades som en fartygsradar. På en av mina första orienteringstävlingar tolkade jag bland annat ett stort kalhygge som en smal äng och jag valde att bortse från traktorstigar jag sprang på men som inte fanns där jag trodde att jag var på kartan. För mig blev grundstötningen när jag kom fram till en hussamling, då först insåg jag hur fel jag sprungit (1 km).

Det synes helt osannolikt att man kan navigera så fel med en ubåt, men jag tycker att det är än mer osannolikt att ubåten avsiktligt skulle ha trängt in i Gåsefjärden i ytläge.

Är då detta viktigt idag? Jag tycker själv att synen på ubåtskränkningar under 1980-talet har en mycket stor betydelse för vilken säkerhetspolitisk väg Sverige ska välja. Idag är det säkerhetspolitiska läget på många sätt sämre än det var under 1980-talet. Det svenska totalförsvaret är avvecklat och det militära försvaret beräknas inte vara bemannat, utrustat och övat på ytterligare många år. Samtidigt har Ryssland genomfört en omfattande upprustning och nu även visat sig vara berett att starta krig mot grann- och broderlandet Ukraina.

Många förespråkar nu att Sverige, och Finland ska gå med i NATO. Jag vill inte utesluta den möjligheten även om jag ser stora problem i att alliera sig Förenta staterna som startat många angreppskrig under senare år. Jag kan dock inte tänka mig att stödja ett sådant förslag innan vi fått klarhet i ubåtsfrågan. Genomförde amerikanska aktörer, med stöd av enskilda svenska officerare, psykologiska operationer i syfte att misskreditera den traditionella svenska neutralitetspolitiken? Sverige kan tillsätta en sanningskommision där alla inblandade kan vittna om erfarenheter från ubåtsjakterna utan att riskera straff. Sverige kan också skicka ett tydligt budskap till Förenta staterna om att vi måste få klarhet i detta innan det kan bli aktuellt att diskutera svenska medlemskap i NATO.

Två försvarsmakter - en huvudstab

Försvarsbloggarna Carl Bergqvist (Wiseman), Niklas Wiklund (Skipper) och Johan Wiktorin (KKRVA) skriver idag en mycket angelägen debattartikel i DN där de förespråkar en försvarsallians med Finland. Anledningen synes vara att det inte finns något folkligt stöd för att Sverige ska gå med i försvarsalliansen NATO. (Vilket är klokt då NATO leds av Förenta staterna som efter det kalla krigets slut startat flera angreppskrig.) Jag tror att en sådan militärallians vore bra för båda staterna med tanke på vår gemensamma historia, kultur samt säkerhetspolitiska tradition.

Förslaget kommer säkert att möta motstånd både i Sverige och i Finland (för några kommentarer se Hufvudstadsbladets artikel) och i Finland kan det både röra sig om lillebrorskomplex och en sund skepsis mot hur vi arbetar i Sverige. Båda dessa faktorer skulle kunna hanteras genom ett erbjudande om att låta Finland ta ledningen för den nya alliansen. På sikt vore det kanske möjligt att låta båda staternas försvarsmakter ledas från den finländska Huvudstaben? Det svenska Högkvarteret består av närmare 900 anställda (med en fördelning av graderna som skulle räcka till en oövervinnerlig armé i Stratego) men de som föreslagit neddragningar på Högkvarteret brukar få till svar att det inte är möjligt. Högkvarteret måste ha ett stort antal funktioner och det oavsett om försvaret består av 300 bataljoner eller av 8 bataljoner. Att i stället använda motsvarande funktioner vid Huvudstaben är pooling & sharing på riktigt och skulle frigöra resurser till sådant som ger mer pang för pengarna.

Det hela skulle säkert kräva ett större antal lagändring, men inget som är omöjligt att lösa för en flink lagstiftare!

Insats RAMNÄS 2014

Söndagen den 3/8 vaknade vi i Ludvika till en kraftig brandlukt och följande dagar fick vi även brandrök även om vinden hunnit vrida åt nord när det brann som värst. Så fort jag fick klart för mig att det rasade en stor okontrollerad skogsbrand i grannlänet började jag ställa in mig mentalt på att vi kunde komma att bli tillfrågade om att delta. Fredag 8/8 kom förfrågan - Dalabataljonen skulle avlösa hemvärnet i Västmanland och vårt hemvärnskompani (172.) skulle ansvara för den militära markinsatsen under perioden 12-15/8 med stöd av personal från 27. hemvärnsbataljonen (Södermanland). Oplanerade insatser kommer inte när det passar men med hjälp av min projektledare, som lovade att ta över en akut arbetsuppgift, barnens fritids och givetvis min hustru hade jag möjlighet att ställa upp.

Vi som arbetade på kompanistabsplatsen hade ansvaret för ledning av militära markförband. Uppgiften var i stort sett densamma som vi övar i hemvärnet med den skillnaden att de arbetande plutonerna fick sina uppgifter från räddningstjänstens sektorchefer. Vi följde upp plutonernas läge och hanterade stora mängder underhålls- och transportbeställningar och transportledde den förstärkta packgruppens transporter.

När vi ryckte in tisdagen 12/8 var branden under kontroll men det fanns många brandhärdar som ibland flammade upp med öppen låga. För att vi skulle få en överblick över läget och det enorma brandområdet åkte vi en rekognosceringstur med en av helikopterflottiljens Hkp 16.

Det var en helt overklig syn som väntade med rök och döda träd i olika stadier av förbrännning där de bruna träd fått rötterna sönderbrända. Stora områden var helt sönderbrända. Från luften kunde vi även se flera andra helikoptrar som vattenbombade bränder.

Precis som det militära försvaret av Sverige övervintrat i form av Hemvärnet så finns civilförsvaret faktiskt kvar i form av de frivilliga resursgrupperna, FRG. Under insatsen såg jag frivilliga från FRG sköta mat och mattransporter, vägvisning och andra stödjande funktioner. En stor fördel med FRG framför hemvärnet är den kommunala kopplingen (som hemvärnet hade tidigare) vilket gör det lättare att samverka med kommunerna som har ansvaret för räddningstjänst och beredskap.

Kompaniledningens huvuduppgift var att hantera de beställningar om biträde som kom från räddningstjänsten vilket oftast handlade om att transportera brandsläckningsmateriel som slang, grenrör och motorsprutor från eller till någon av depåerna i området. Under min grundutbildningen hade jag 1993 förmånen att få gå en veckas utbildning vid Räddningstjänstskolan vid Berga Örlogsskolor och det var också senast jag arbetat med brandslang.

Jag blev glad och överraskad över att Sverige, trots den katastrofala neddragning som skett av civil beredskap, genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) runt om i landet har ett antal Nationella förstärkningsresurser skogsbrand (pdf) med den utrustning som behövts vid branden. Utan att ha någon överblick gissar jag att en stor del av denna materiel nu tagits i anspråk och behöver ersättas.

 

Även om få träd är helt förbrända är skogen full med träd som när som helst kan falla. En av de viktigaste uppgifterna för den militära markinsatsen var att öppna och säkra vägar genom att få bort träd som blockerade vägarna samt därefter träd som hotade att falla ner över vägen. Detta arbete utfördes av ingenjörer från IngR, av R3-plutoner från F 21 samt av pionjärer från 17. hvbat egen pionjärpluton. Vid inledningen av vår del av insatsen var detta arbete inte avslutat men när jag följde med en slangtransport var vägarna runt området säkrade.

 

Väl hemma visade det sig att skogsbranden satt spår även i barnens lek:

 Jag kommer att i följande inlägg behandla den militära markinsatsen samt hemvärnets tillgänglighet i fred.

OT: Sverige - en rättsstat (TV-licens)

Fredagen den 13 juni 2014 blir en dag att minnas. Då dömde Högsta förvaltningsdomstolen att en dator inte är en TV. Det kan synas märkligt att det ska krävas några av landet högsta jurister för att komma fram till detta men faktum är att många jurister på Förvaltningsrätten i Luleå och Kammarrätten i Sundsvall inte förstått detta.

Vår familj har inte haft TV sedan den gamla brann och åkte ut, och vi har inte saknat någon heller. Vi har dock dator med internetanslutning (utan att ta del av de så kallade TV-sändningarna) och efter ett otrevligt samtal från Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) 2013-03-16 som avslutades med att företrädaren för RIKAB sa att han "var tvungen att skicka en faktura" fick vi en faktura. Fast det var uppenbart att RIKAB gett sig ut på djupt vatten fanns dock ingen beslutstext eller motivering utan i stället stod att "Radiotjänst registrerat en anmälan om innehav av tv-mottagare." Jag hade definitivt inte skickat in någon anmälan om innehav av tv-mottagare så fakturan var felaktig. 

Nästa steg blev att begära omprövning och först i RIKAB omprövningsbeslut fanns det med en motivering. Efter några vändor av yttranden kom så domen (1057-13) från Förvaltningsrätten i Luleå som blev en besvikelse både i det att den kom fram till att en dator var en TV och då rätten inte tog ställning till min argumentation. Jag överklagade sedan till Kammarrätten i Sundsvall men fick inte prövningstillstånd (2615-13). Med anledningen av nu meddelad dom i HFD avser jag att ansöka om resning.

Det finns ett antal reflektioner man kan göra med anledning av domen och RIKAB vidare hantering.

Jag själv har endast tre terminers rättsvetenskapliga studier, och arbetar inte med rättsfrågor och då är det märkligt att erfarna domare inte vill se det självklara som nu HFD kommit fram till. Jag tror att detta kan bero på att förvaltningsdomstolarna inte har tillräcklig kompetens och i allmänhet inte är tillräckligt självständiga i förhållande till de förvaltningsmyndigheter vars beslut de ska pröva. Myndigheterna är specialiserade på ett område, och det finns jurister på myndigheter som är specialiserade inom olika delområden medan domare ska kunna döma inom många olika myndigheters ansvarsområden.

En sammanfattande slutsats angående RIKAB är att bolaget inte är moget det ansvar bolaget fått ifrån Riksdagen. I mitt fall blev det fel från början när RIKAB skickade ut en faktura i stället för ett beslut med motivering. Sedan har bolaget inte ens en grundläggande förståelse för förvaltningsrätt. Givetvis har en myndighet (eller här RIKAB) rätt att göra en tolkning av lagen men det innebär inte att detta etableras som rättspraxis. RIKAB chefsjurist Josefin Ydhag menar att domen i HFD är ändrad praxis vilket är befängt. Det är högsta instans, Högsta förvaltningsdomstolen, som är praxisbildande insats och innan det finns en prejudicerande dom från HFD finns ingen rättspraxis! Tidigare kunde man läsa detta på RIKAB hemsida:
Högsta förvaltningsdomstolens beslut innebär ny praxis fr o m 2014-06-13. Fram till detta datum har rättssystemet bekräftat tidigare praxis. Detta innebär att tidigare avgifter är korrekt påförda och kan ej återbetalas.

De domar i underinstanserna som RIKAB hänvisar till var felaktiga och HFD har kommit fram till att RIKAB fattat beslut utan lagligt stöd. RIKAB verkar totalt ha missförstått domstolarnas roll. I torsdags visste vi inte säkert att RIKAB fattat olagliga beslut men nu vet vi det. Det är alltså inte så att beslutet var korrekt i torsdags. De som inte har TV-mottagare med ändå tvingats betala TV-licens kan alltså nu begära omprövning. För oss som tidigare överklagat väntar i stället en mer omständlig process med resning.

Det naturliga arbetssättet om en myndighet vill införa en ny tolkning av lagen är att driva ett pilotfall det vill säga fatta ett, och endast ett, välmotiverat beslut som sedan kan överklagas till högsta instans. När väl praxis etablerats i frågan kan den tillämpas på övriga fall. Jag utgår ifrån att Carl-Gustav Johansson, VD för RIKAB och den som verkar ha drivit den extremt aggressiva linjen snart kommer att få söka nytt arbeta.

Avslutningsvis citerar jag mig själv angående legalitetsprincipen från överklagan till Förvaltningsrätten i Luleå:
Vi lever i en demokrati där Riksdagen stiftar lagar. Det åligger sedan myndigheter, eller i detta fall
ett statlig bolag, att tillämpa lagarna på ett ansvarsfullt sätt. Om medborgarna saknar tilltro till de
myndigheter som ansvarar för tillämpningen så leder detta ofrånkomligen till att förtroendet för
lagstiftningen, här avgiftsfinansieringen av radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst,
undergrävs. I frågan om avgiftsskyldighet för datorer med internetanslutning så har Radiotjänst i
Kiruna AB satt sig i lagstiftarens ställe och ensidigt ändrat definitionen av vad som är en TVmottagare.

Ändringen presenteras för allmänheten som att den rättsliga frågan är avgjord trots att
det inte finns något tydligt stöd för detta varken i lagen eller i förarbetena.
Radiotjänst i Kiruna AB kan i sin verksamhet dessutom stödja sig på en straffsanktion. I 22 § lagen (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst står att den som som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 8 § första eller andra stycket döms till böter. Legalitetsprincipen – inget brott utan lag – är grundläggande i straffrätten men här menar alltså Radiotjänst i Kiruna AB att bolaget själv har rätt att kriminalisera gärningen att som jag inte anmäla innehav av dator med internetanslutning till Radiotjänst i Kiruna AB.

Mpkongress om vapenexport

Hemma igen efter miljöpartikongress i Göteborg. Jag har inte fått något svar på min tidigare fråga - Vad vill miljöpartiet med försvaret - men jag återkommer när jag får svar. Förslaget till valmanifestet togs fram innan kriget i Ukraina och det finns inga förslag som direkt gäller försvaret. Under en paneldiskussion togs dock ämnet upp och Per Gahrton diskuterade vilka misstag EU gjort i förhållande till Ryssland men inte vart nuvarande konflikt kan leda.

Det vi röstade om var svensk vapenexport och om jag inte minns helt galet var det partistyrelsens förslag som vann:
"I en ny regering vill vi:
- avveckla svensk vapenexport till diktaturer och länder i väpnat konflikt."

De yrkande som alltså inte vann bifall var:

"- avveckla svensk vapenexport, i första hand den som går till diktaturer och länder i väpnad konflikt."
"- avveckla den svenska vapenexporten."
"- påbörja avveckling av all vapenexport."
"- avveckla svensk vapenexport till diktaturer, länder i väpnad konflikt och länder där grova och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer."
"- påbörja avveckling av all svensk vapenexport."

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

Idag fredag 30/5 inleds miljöpartiets valfestival och kongress. Med ett pågående krig mellan två av Europas största stater så har försvarsfrågan plötsligt blivit aktuell; både i media och i diskussioner med vänner och bekanta. Trots att jag i många år följt miljöpartiets försvarspolitik kan jag inte säga vad miljöpartiet vill med försvaret och därför ställer jag frågan till våra språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin samt till partiets försvarspolitiske talesperson Peter Rådberg.

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

Ända sedan försvarsbeslutet 2004 har miljöpartiet stött den så kallade ominriktningen av försvaret från det gamla invasionsförsvaret till den nya insatsförsvaret. Då uppgiften avseende hot i form av omfattande militära operationer (prop 2004705:5) var att upprätthålla grundläggande kompetens har detta försvar beskrivits som ett demonstratorförsvar. Under senare år har det kloka i detta ifrågasatts från många håll, bland annat från miljöpartiets tidigare representant i försvarsberedningen Annika Nordgren Christensen som skrivit:
Här har jag ändrat mig helt: Tidigare tyckte jag att en av försvarets viktigaste förmågor var att kunna krympa och växa (helst krympa) men jag har funnit att det bara innebär en ständig kamp om hotbilder istället för förmåga, om tillfällig dimensionering och inte systemeffekt. Den flexibilitet som verkade utvecklas mest framgångsrikt, var att kunna beskriva verksamheten och behoven på ett sätt som bäst parerade rådande ekonomi eller hotande svarta hål.

Miljöpartiet har dock hållit fast vid demonstratorförsvaret och så sent som förra året skrevs det in i partiprogrammet:
Vår militära beredskap ska syfta till att kunna genomföra internationella insatser och att bibehålla kunskap om nya hot i framtiden skulle riktas mot Sverige.

Miljöpartiet har deltagit i försvarsberedningen genom riksdagsledamoten Peter Rådberg som även är partiets försvarspolitiska talesperson. Beredningens rapport lämnades för ett par veckor sedan och försvarsberedningen ser risker för militära kriser i vårt närområde:
Norden och Östersjöregionen präglas sammantaget av stabilitet, dialog och samarbete. Den av Ryssland förda politiken är dock oberäknelig och destabiliserande. Det går inte att föreställa sig att en militär konflikt i vårt närområde enbart skulle påverka ett land. Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt. Kriser eller incidenter, som även inbegriper militära maktmedel kan dock uppstå och på längre sikt kan militära angreppshot likväl aldrig uteslutas. Rysslands aggression mot Ukraina innebär att risken för dessa har ökat, även i vårt närområde. (s. 19)

Försvarsberedningen föreslog därför en lång rad åtgärder för att öka den operativa förmågan i krigsförbanden.

Miljöpartiet anmälde genom Peter Rådberg avvikande uppfattning från delar i rapporten. Som jag förstår det gäller detta endast anskaffningen av ytterligare 10 JAS 39E och en ny ubåt. Miljöpartiet står därför i huvudsak bakom försvarsberedningen förslag! Peter Rådberg betonar vidare att miljöpartiet anser det är viktigt att Sverige har en så bred majoritet som möjligt i synen på hur svensk försvar-och säkerhetspolitik ska bedrivas. (Och dessutom lyfter miljöpartiet fram den breddade hotbilden.)

Försvarsmakten har problem med att lösa alla uppgifter. Riksrevisionen har granskat regeringens och Försvarsmaktens genomförande av riksdagens beslut om försvaret. och kommit till följande resultat:
Enligt Riksrevisionen bedömning kommer Försvarsmaktens förmåga att lösa alla uppgifter att vara begränsad även med en fullt bemannad och resurssatt insatsorganisation. Riksrevisionen bedömer vidare att det finns en betydande osäkerhet om försvarsreformen kan fullföljas.

Vad innebär då en röst på miljöpartiet i höstens riksdagsval för försvarspolitiken? Vi har ett politikområde (försvaret) av väsentlig betydelse för Sveriges möjligheter att förebygga och hantera kriser och hot (Riksrevisionen) där ansvarig myndighet även i framtiden endast kommer att ha begränsad förmåga att lösa alla uppgifter. Vidare vill miljöpartiet i försvarsberedningen öka den operativa förmågan i krigsförmågan. Tidigare har miljöpartiet föreslagit neddragningen för utgiftsområdet Försvar och samhällets krisberedskap med 1 600 mkr. Jag får inte detta att gå ihop!

Förslaget till det valmanifest som ska antas på kongressen togs fram innan Rysslands militära angrepp på Ukraina och det innehåller inga förslag på försvarsområdet. Ur partistyrelsens svar på inkomna motioner kan man få några aktuella ställningstaganden:
- Återinförd totalförsvarsplikt är inget Miljöpartiet förespråkar, vare sig den är militär eller civil.
- Militära insatser kan dock rättfärdigas då förebyggande åtgärder misslyckats och det är det enda medlet för att förhindra ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna och lidande. En förutsättning är att det sker i självförsvar eller med FN-mandat. (ur partiprogrammet)

Det är långt till valet och vi har ett pågående krig mellan Ryssland och Ukraina. Det är troligt att Ryssland kommer att rikta destabiliserande åtgärder även mot våra baltiska grannländer under de kommande åren, kanske redan innan valet, och det skulle i sådana fall påverka Sverige direkt. Ett fungerande svenskt försvar i östersjöområdet och på Gotland hade kunnat verka avskräckande och krigsavhållande medan avsaknaden av militär förmåga i stället ökar riskerna för ett militärt angreppshot. Vill miljöpartiet att Försvarsmakten ska kunna lösa ställda uppgifter? Har miljöpartiet några förslag för hur det ska ske?

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

KFÖ 14: Hur många nivåer av staber går det att ha vid ett objekt?

Även om listan med reflektioner från KFÖ inte är slut så börjar det bli dags att avrunda den här serien inlägg.

En hemvärnsbataljon ska kunna bevaka/skydda ett bataljonsobjekt, tre kompaniobjekt eller alternativt nio plutonsobjekt. Hemvärnets tidigare ledningsorganisationen var anpassad för att leda strid vid plutonsobjekt; de gamla staberna för hemvärnsområden (kompani) eller hemvärnskretsar (bataljon) skulle nästan uteslutande leda geografiskt utspridda plutoner med vardera ett skyddsobjekt. Med den nya organisationen har staberna större likheter med skytteförbandens staber och hemvärnet ska också ha förmåga att i framtiden genomföra försvars- eller fördröjnings strid.

Bör då ledningen, och antalet ledningsnivåer, påverkas av om uppgiften är att bevaka/skydda bataljons-, kompani- eller plutonsobjekt? Själv tror jag att det är så. Jag tror också att det finns en del att lära av andra säkerhetsförband.

Under vår KFÖ delades bataljonsområdet (skyddsobjektet) in i tre kompaniområden och dessa i sin tur i plutonsområden. En flygbas är inte särskilt stor och motståndaren kan inte förväntas respektera våra gränser. De olika plutonernas verksamhet måste samordnas även över kompanigränser. Med fler ledningsnivåer tar det givetvis längre tid för en rapport från en patrull att nå bataljonsledningen eller order att gå andra vägen; särskilt om staberna inte är så stora att de kan ha en uthålligt hög beredskap.

På den tiden Flygvapnet hade markförsvarskompanier leddes markförsvaret av en markförsvarsledare i basbataljonstaben. Jag ser detta som ett möjligt alternativ där alltså kompanistaberna utgår och personalen endera förstärker plutonstaberna eller bataljonstaben. Plutonstaberna består idag av chef, ställföreträdare och två signalister. Med ytterligare ett stridsledningsbefäl och en signalist skulle de få en betydligt bättre uthållighet. Kompanicheferna skulle kunna tjänstgöra som stridsledare i bataljonstaben och kompaniernas trossgrupper (sjukvård, kok, pack) skulle kunna ledas från bataljonens underhållssektion.

Även om skyddet av flygbasen är uppdelat på plutonsområdet så består den direkta stridsledningen av att leda ett antal posteringar, o-platser, patruller och larmstyrkor. Ett annat alternativ till att ha staber vid plutoner - kompanier - bataljon hämtar jag ifrån Flottans gamla bassäkerhetsförband. Ett bassäkerhetskompani skulle ansvara för basförsvaret i ett stort geografiskt området. Plutonerna skulle delas i självständigt verkande grupper och patruller som vardera hade uppgifter som att bevaka objekt. För att uppnå uthållighet var två plutoner över tiden i arbete medan två plutoner vilade eller genomförde bastjänst som dagpluton. Vid ett sådant kompani ansvarade cheferna för genomförandepluton/er för stridsledningen från kompanistabsplatsen medan kompanichefen ledde verksamheten långsiktigt.(Källa TRM Bassäk Del 1 Bassäkerhetskompani) Vid ett hemvärnsbataljonsobjekt skulle då ingen ledning ske från plutonstaberna utan plutoncheferna skulle endera leda genomförandet av mer omfattande uppgifter (eskort, larmstyrka) eller tjänstgöra som stridsledare i kompanistaben.

De fördelar jag ser med båda dessa alternativa förslag är att man genom att minska antalet ledningsnivåer får en bättre uthållighet i ledningsfunktionen. Vad tycker läsekretsen?

KFÖ 14: Det gamla hemvärnet

Även om mycket har förändrats så finns fortfarande en del kvar av det gamla hemvärnet, främst i form av oss som varit med sedan dess. I år fick vi dessutom besök av min tidigare bataljonschef.

Från nya hemvärnsmän, och från YO som varit instruktörer, kan man höra mycket negativt om hemvärnet som det var tidigare. Visst ligger det mycket i kritiken; det var inte alltid så noga med disciplin och reglementen. Dock var det så att hemvärnet med mycket kort varsel kunnat bevaka/skydda ett stort antal skyddsobjekt över hela landet och hade det blivit allvar är jag säker på att hemvärnet ställt upp med obruten försvarsvilja.

Nu när det mesta av det gamla försvarets fältförband, säkerhetsförband och lokalförsvarsförband är borta har hemvärnet fått nya och mer kvalificerade uppgifter. Problemet med det är att de gamla skyddsobjekten som broar, master, kraftverk, ställverk mm finns kvar men nu utan något lokalt hemvärn för skyddet.

En del tror att namnet Hemvärnet är på väg bort, kanske för att ersättas av De nationella skyddsstyrkorna. Själv hoppas jag att vi får behålla namnet Hemvärnet och därigenom hedra vårt ursprung och de som tjänstgjort tidigare.

KFÖ 14: Fungerande trådsamband

Min fascination för militärt trådsamband väcktes redan under GU när jag som skeppsnummer 01 hade på min lott att snarast efter förtöjning vid kaj eller krigsförtöjningsplats upprätta trådsamband till marinkommandot. Vid i princip varje kfp, och de var många, fanns en pks (påkopplingsstolpe) där det gick att koppla in sig, även om det kunde ta ett tag att hitta dem.

Kustartilleribatteriet på HOLMÖGADD hade helt fantastiska trådnät även om det tog några övningar för mig att inse det. Under övningen Nordvart var dock batteriet och dess telefonväxlar bemannade. Vi kunde ha trådsamband med personalen i värn och skyddsrum runt radarstationen och även koppla ihop skärgårdskompaniets chef/eldledare, som var samgrupperade med oss vid KSRR, med granatkastarplutonen via batteriets markstridsväxel. Under övningarna efterföljande år kopplade vi ihop radarstationer och utkik vid markstridsväxeln (DL 24) eller luftvärnstropparnas växlar (DL 10). Även Flygvapnet hade så länge krigsflygbaserna fanns kvar ett fast trådnät i form av baskabel.

I hemvärnet har vi under de senaste åren byggt trådnät vid stabsplatsen och testat att dra tråd kortare sträckor men under vårens KFÖ gjorde vi detta tillämpat och drog ett par kilometer DL 1000.

 

Det har sina nackdelar att behöva bygga sitt trådnät själv jämfört med att ha ett fast trådnät. Vid vägövergång ska tråden exempelvis 6 meter upp i luften. Även om det är lite extra besvärligt så har man igen det genom att ingen lastbil kör av tråden.

När väl tråden är uppe har man ett mycket smidigt sambandsmedel med möjlighet att bli kopplad till olika delar av bataljonen.

Ett litet tips: För att telefonväxeln ska larma vid anrop måste larmomkopplaren (LO) vara utdragen, vilket gör att växeln inte behöver vara bemannad.