Vad vill miljöpartiet med försvaret?

Idag fredag 30/5 inleds miljöpartiets valfestival och kongress. Med ett pågående krig mellan två av Europas största stater så har försvarsfrågan plötsligt blivit aktuell; både i media och i diskussioner med vänner och bekanta. Trots att jag i många år följt miljöpartiets försvarspolitik kan jag inte säga vad miljöpartiet vill med försvaret och därför ställer jag frågan till våra språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin samt till partiets försvarspolitiske talesperson Peter Rådberg.

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

Ända sedan försvarsbeslutet 2004 har miljöpartiet stött den så kallade ominriktningen av försvaret från det gamla invasionsförsvaret till den nya insatsförsvaret. Då uppgiften avseende hot i form av omfattande militära operationer (prop 2004705:5) var att upprätthålla grundläggande kompetens har detta försvar beskrivits som ett demonstratorförsvar. Under senare år har det kloka i detta ifrågasatts från många håll, bland annat från miljöpartiets tidigare representant i försvarsberedningen Annika Nordgren Christensen som skrivit:
Här har jag ändrat mig helt: Tidigare tyckte jag att en av försvarets viktigaste förmågor var att kunna krympa och växa (helst krympa) men jag har funnit att det bara innebär en ständig kamp om hotbilder istället för förmåga, om tillfällig dimensionering och inte systemeffekt. Den flexibilitet som verkade utvecklas mest framgångsrikt, var att kunna beskriva verksamheten och behoven på ett sätt som bäst parerade rådande ekonomi eller hotande svarta hål.

Miljöpartiet har dock hållit fast vid demonstratorförsvaret och så sent som förra året skrevs det in i partiprogrammet:
Vår militära beredskap ska syfta till att kunna genomföra internationella insatser och att bibehålla kunskap om nya hot i framtiden skulle riktas mot Sverige.

Miljöpartiet har deltagit i försvarsberedningen genom riksdagsledamoten Peter Rådberg som även är partiets försvarspolitiska talesperson. Beredningens rapport lämnades för ett par veckor sedan och försvarsberedningen ser risker för militära kriser i vårt närområde:
Norden och Östersjöregionen präglas sammantaget av stabilitet, dialog och samarbete. Den av Ryssland förda politiken är dock oberäknelig och destabiliserande. Det går inte att föreställa sig att en militär konflikt i vårt närområde enbart skulle påverka ett land. Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt. Kriser eller incidenter, som även inbegriper militära maktmedel kan dock uppstå och på längre sikt kan militära angreppshot likväl aldrig uteslutas. Rysslands aggression mot Ukraina innebär att risken för dessa har ökat, även i vårt närområde. (s. 19)

Försvarsberedningen föreslog därför en lång rad åtgärder för att öka den operativa förmågan i krigsförbanden.

Miljöpartiet anmälde genom Peter Rådberg avvikande uppfattning från delar i rapporten. Som jag förstår det gäller detta endast anskaffningen av ytterligare 10 JAS 39E och en ny ubåt. Miljöpartiet står därför i huvudsak bakom försvarsberedningen förslag! Peter Rådberg betonar vidare att miljöpartiet anser det är viktigt att Sverige har en så bred majoritet som möjligt i synen på hur svensk försvar-och säkerhetspolitik ska bedrivas. (Och dessutom lyfter miljöpartiet fram den breddade hotbilden.)

Försvarsmakten har problem med att lösa alla uppgifter. Riksrevisionen har granskat regeringens och Försvarsmaktens genomförande av riksdagens beslut om försvaret. och kommit till följande resultat:
Enligt Riksrevisionen bedömning kommer Försvarsmaktens förmåga att lösa alla uppgifter att vara begränsad även med en fullt bemannad och resurssatt insatsorganisation. Riksrevisionen bedömer vidare att det finns en betydande osäkerhet om försvarsreformen kan fullföljas.

Vad innebär då en röst på miljöpartiet i höstens riksdagsval för försvarspolitiken? Vi har ett politikområde (försvaret) av väsentlig betydelse för Sveriges möjligheter att förebygga och hantera kriser och hot (Riksrevisionen) där ansvarig myndighet även i framtiden endast kommer att ha begränsad förmåga att lösa alla uppgifter. Vidare vill miljöpartiet i försvarsberedningen öka den operativa förmågan i krigsförmågan. Tidigare har miljöpartiet föreslagit neddragningen för utgiftsområdet Försvar och samhällets krisberedskap med 1 600 mkr. Jag får inte detta att gå ihop!

Förslaget till det valmanifest som ska antas på kongressen togs fram innan Rysslands militära angrepp på Ukraina och det innehåller inga förslag på försvarsområdet. Ur partistyrelsens svar på inkomna motioner kan man få några aktuella ställningstaganden:
- Återinförd totalförsvarsplikt är inget Miljöpartiet förespråkar, vare sig den är militär eller civil.
- Militära insatser kan dock rättfärdigas då förebyggande åtgärder misslyckats och det är det enda medlet för att förhindra ytterligare kränkningar av de mänskliga rättigheterna och lidande. En förutsättning är att det sker i självförsvar eller med FN-mandat. (ur partiprogrammet)

Det är långt till valet och vi har ett pågående krig mellan Ryssland och Ukraina. Det är troligt att Ryssland kommer att rikta destabiliserande åtgärder även mot våra baltiska grannländer under de kommande åren, kanske redan innan valet, och det skulle i sådana fall påverka Sverige direkt. Ett fungerande svenskt försvar i östersjöområdet och på Gotland hade kunnat verka avskräckande och krigsavhållande medan avsaknaden av militär förmåga i stället ökar riskerna för ett militärt angreppshot. Vill miljöpartiet att Försvarsmakten ska kunna lösa ställda uppgifter? Har miljöpartiet några förslag för hur det ska ske?

Vad vill miljöpartiet med försvaret?

KFÖ 14: Hur många nivåer av staber går det att ha vid ett objekt?

Även om listan med reflektioner från KFÖ inte är slut så börjar det bli dags att avrunda den här serien inlägg.

En hemvärnsbataljon ska kunna bevaka/skydda ett bataljonsobjekt, tre kompaniobjekt eller alternativt nio plutonsobjekt. Hemvärnets tidigare ledningsorganisationen var anpassad för att leda strid vid plutonsobjekt; de gamla staberna för hemvärnsområden (kompani) eller hemvärnskretsar (bataljon) skulle nästan uteslutande leda geografiskt utspridda plutoner med vardera ett skyddsobjekt. Med den nya organisationen har staberna större likheter med skytteförbandens staber och hemvärnet ska också ha förmåga att i framtiden genomföra försvars- eller fördröjnings strid.

Bör då ledningen, och antalet ledningsnivåer, påverkas av om uppgiften är att bevaka/skydda bataljons-, kompani- eller plutonsobjekt? Själv tror jag att det är så. Jag tror också att det finns en del att lära av andra säkerhetsförband.

Under vår KFÖ delades bataljonsområdet (skyddsobjektet) in i tre kompaniområden och dessa i sin tur i plutonsområden. En flygbas är inte särskilt stor och motståndaren kan inte förväntas respektera våra gränser. De olika plutonernas verksamhet måste samordnas även över kompanigränser. Med fler ledningsnivåer tar det givetvis längre tid för en rapport från en patrull att nå bataljonsledningen eller order att gå andra vägen; särskilt om staberna inte är så stora att de kan ha en uthålligt hög beredskap.

På den tiden Flygvapnet hade markförsvarskompanier leddes markförsvaret av en markförsvarsledare i basbataljonstaben. Jag ser detta som ett möjligt alternativ där alltså kompanistaberna utgår och personalen endera förstärker plutonstaberna eller bataljonstaben. Plutonstaberna består idag av chef, ställföreträdare och två signalister. Med ytterligare ett stridsledningsbefäl och en signalist skulle de få en betydligt bättre uthållighet. Kompanicheferna skulle kunna tjänstgöra som stridsledare i bataljonstaben och kompaniernas trossgrupper (sjukvård, kok, pack) skulle kunna ledas från bataljonens underhållssektion.

Även om skyddet av flygbasen är uppdelat på plutonsområdet så består den direkta stridsledningen av att leda ett antal posteringar, o-platser, patruller och larmstyrkor. Ett annat alternativ till att ha staber vid plutoner - kompanier - bataljon hämtar jag ifrån Flottans gamla bassäkerhetsförband. Ett bassäkerhetskompani skulle ansvara för basförsvaret i ett stort geografiskt området. Plutonerna skulle delas i självständigt verkande grupper och patruller som vardera hade uppgifter som att bevaka objekt. För att uppnå uthållighet var två plutoner över tiden i arbete medan två plutoner vilade eller genomförde bastjänst som dagpluton. Vid ett sådant kompani ansvarade cheferna för genomförandepluton/er för stridsledningen från kompanistabsplatsen medan kompanichefen ledde verksamheten långsiktigt.(Källa TRM Bassäk Del 1 Bassäkerhetskompani) Vid ett hemvärnsbataljonsobjekt skulle då ingen ledning ske från plutonstaberna utan plutoncheferna skulle endera leda genomförandet av mer omfattande uppgifter (eskort, larmstyrka) eller tjänstgöra som stridsledare i kompanistaben.

De fördelar jag ser med båda dessa alternativa förslag är att man genom att minska antalet ledningsnivåer får en bättre uthållighet i ledningsfunktionen. Vad tycker läsekretsen?

KFÖ 14: Det gamla hemvärnet

Även om mycket har förändrats så finns fortfarande en del kvar av det gamla hemvärnet, främst i form av oss som varit med sedan dess. I år fick vi dessutom besök av min tidigare bataljonschef.

Från nya hemvärnsmän, och från YO som varit instruktörer, kan man höra mycket negativt om hemvärnet som det var tidigare. Visst ligger det mycket i kritiken; det var inte alltid så noga med disciplin och reglementen. Dock var det så att hemvärnet med mycket kort varsel kunnat bevaka/skydda ett stort antal skyddsobjekt över hela landet och hade det blivit allvar är jag säker på att hemvärnet ställt upp med obruten försvarsvilja.

Nu när det mesta av det gamla försvarets fältförband, säkerhetsförband och lokalförsvarsförband är borta har hemvärnet fått nya och mer kvalificerade uppgifter. Problemet med det är att de gamla skyddsobjekten som broar, master, kraftverk, ställverk mm finns kvar men nu utan något lokalt hemvärn för skyddet.

En del tror att namnet Hemvärnet är på väg bort, kanske för att ersättas av De nationella skyddsstyrkorna. Själv hoppas jag att vi får behålla namnet Hemvärnet och därigenom hedra vårt ursprung och de som tjänstgjort tidigare.

KFÖ 14: Fungerande trådsamband

Min fascination för militärt trådsamband väcktes redan under GU när jag som skeppsnummer 01 hade på min lott att snarast efter förtöjning vid kaj eller krigsförtöjningsplats upprätta trådsamband till marinkommandot. Vid i princip varje kfp, och de var många, fanns en pks (påkopplingsstolpe) där det gick att koppla in sig, även om det kunde ta ett tag att hitta dem.

Kustartilleribatteriet på HOLMÖGADD hade helt fantastiska trådnät även om det tog några övningar för mig att inse det. Under övningen Nordvart var dock batteriet och dess telefonväxlar bemannade. Vi kunde ha trådsamband med personalen i värn och skyddsrum runt radarstationen och även koppla ihop skärgårdskompaniets chef/eldledare, som var samgrupperade med oss vid KSRR, med granatkastarplutonen via batteriets markstridsväxel. Under övningarna efterföljande år kopplade vi ihop radarstationer och utkik vid markstridsväxeln (DL 24) eller luftvärnstropparnas växlar (DL 10). Även Flygvapnet hade så länge krigsflygbaserna fanns kvar ett fast trådnät i form av baskabel.

I hemvärnet har vi under de senaste åren byggt trådnät vid stabsplatsen och testat att dra tråd kortare sträckor men under vårens KFÖ gjorde vi detta tillämpat och drog ett par kilometer DL 1000.

 

Det har sina nackdelar att behöva bygga sitt trådnät själv jämfört med att ha ett fast trådnät. Vid vägövergång ska tråden exempelvis 6 meter upp i luften. Även om det är lite extra besvärligt så har man igen det genom att ingen lastbil kör av tråden.

När väl tråden är uppe har man ett mycket smidigt sambandsmedel med möjlighet att bli kopplad till olika delar av bataljonen.

Ett litet tips: För att telefonväxeln ska larma vid anrop måste larmomkopplaren (LO) vara utdragen, vilket gör att växeln inte behöver vara bemannad.

KFÖ 14: Högtalare

Jag har tidigare inte engagerat mig för att hemvärnet ska få ytterligare materiel utan brukar i stället fokusera på att lösa uppgiften med tilldelad materiel. Något som blir tydligt under en längre tids övning är dock att vi verkligen saknar väl fungerande högtalare. Det är möjligt att passa två nät med hörtelefon eller ett par handmikrotelefoner men fler än två nät är svårt.

Jag gjorde min första bekantskap med arméns radioapparater i kustartilleriets befästningar på HOLMÖGADD. Där hade man haft det goda omdömet att installera högtalare till Ra 145/146.

Det har gått mer än 30 år sedan HO1 byggdes så kanske vore det inte omöjligt att göra något motsvarande för hemvärnets staber?

KFÖ 14: Tillämpad dubbelsidig övning

Det som gjorde årets KFÖ till den bästa hemvärnsövning jag deltagit i var att den var både tillämpad och dubbelsidig. Från aktiveringen agerade vi som vi skulle ha gjort vid skarpt läge och det var ingen vit tejp som identifierade figuranter utan exempelvis civila skulle behandlas som om de var civila under en skarp insats. Vi genomförde marschen till flygbasen under radiotystnad och väl framme började vi lösa vår uppgift. 

Vi hade fått information om att motståndaren dels bestod av irreguljära förband som spelades av figuranter och dels av fientliga specialförband som spelades av yrkessoldater från K 3 och i förhållande till de senare var övningen helt dubbelsidig. Vetskapen om att det någonstans utanför flygbasen finns en vältränad motståndare som kommer att försöka ta sig in och göra något - spaning, sabotage, eldöverfall, fångsnappning (okänt vad) -gör att man skärper sig några snäpp extra.

Jag gissade, utan att vara säker, att första natten skulle vara lugn så att vi skulle få en chans att komma igång innan det började på allvar. När jag vaknade tidig morgon efter några timmas sömn så fick vi dock veta att en av våra plutoner gripit ett par fiender under natten; bevakningslinjen av hundpatruller och tekniska bevakningssystem fungerade! Under resten av övningen vid ORSA/TALLHED hade kompaniet ytterligare kontakter med motståndaren och jag tror att båda sidor fick en utmanande övning. Hemvärnet är på väg att få ny mörkerutrustning och det är något som ytterligare kommer att höja vår förmåga. 

Den största skillnaden mot tidigare övningar var inte att vi inte visste vad som skulle hända utan att våra förbandsinstruktörer inte gjorde det. På tidigare övningar brukar man genom att studera blågul kunna få en känsla av ifall något var på gång; det gick inte nu.

Under söndagens avslutande moment fick vi i stället öva på samma sida som livhusarerna.

 

Nästa år blir den befattnings-KFÖ men för förbandsövningar hoppas jag att den här typen av tillämpade dubbelsidiga övningar kommit för att stanna.

KFÖ 14: Flygbasförsvarstaktik

För mig med bakgrund som värnpliktig i Flottan och som i hemvärnet (armén) bland annat tjänstgjort i kustartillerianläggningar har det varit mycket intressant att nu under några år även få öva uppgiften skydd av flygbas. Vi har haft instruktörer som tidigare utbildat markförsvarsförband för basbataljon 85 i Bas 90-systemet så även om Bas 90 är avvecklat så lever en del av den gamla flygbasförsvarstaktiken vidare.

Uppgiften skydda syftar till att förhindra motståndaren att ingripa mot flygbasen så att verksamheten inte äventyras. Även utan spridd klargöring eller kortbanor så är området från vilken en motståndare kan verka mot en flygbas stort. Under vår övning vid ORSA/TALLHED ansvarade insatsplutonerna för områden som ungefär motsvarande närskyddsplutonerna vid ÅBY-basen ovan medan bevakningsplutonerna skyddade särskilt viktiga objekt.

Läs även:
Dalabataljonen har uppnått KDU4! (bloggen Dalabataljonen)

KFÖ 14: Övning med yrkessoldater

Även om jag var emot att värnpliktssystemet avvecklades så har jag givetvis ingenting emot de soldater som nu är anställda. Under årets KFÖ övade vi skydd av flygbas och vårt kompani var då förstärkt av soldater under befattningsutbildning vid LSS. Den här typen av samövningar är positiva för båda förbanden genom att vi får möjlighet att lära av varandra och ökad förståelse för varandras förutsättningar och uppgifter.

Läs även om andra hemvärnsbataljoners deltagande i Flygvapenövning 2014:
Samverkan för bästa skydd
Hemvärnet försvarar flygbasen

KFÖ 14: Vad gör jag här egentligen?

När det börjat bli natt aktiveringsdagen och vi upprättat förläggning och stabsplats så återstår fortfarande mycket arbete innan stabsplatsen är fullständigt upprättad. Det är kallt, med snö på marken, och regnar och då är det svårt att undvika att fundera över vad jag egentligen gör här.  (Känslan var i princip densamma som under ett av mina första nattorienteringslopp i påskas ute på en sur myr i regn och mörker.)

Antagligen är jag inte heller ensam om att tänka så under en KFÖ. En del av svaret är pliktkänsla och en annan tillfredsställelsen efter att ha klarat av att lösa vår uppgift. Grunden för ett långsiktigt engagemang i hemvärnet är nog ändå att man har roligt (åtminstone ibland).

Jag ställde mig även samma fråga under helgens skyddsvaktsutbildning, en arbetsvecka efter utryckning från KFÖ. Visserligen var det fem år sedan jag senast förordnades som skyddsvakt men det fanns ändå andra alternativ för helgen. Det som slutligen fick mig att anmäla mig till utbildningen i stället för att vänta tills ett bättre tillfälle var de kommentatorer på försvarsbloggar som brukar ifrågasätta värdet av hemvärnet genom frågor om antalet skyddsvakter (underförstått att det är lågt). Nu har åtminstone jag gjort vad jag kan för att hålla det antalet uppe.

KFÖ 14: Tack för de här 17 åren (Fältbyxa 90)

Årets KFÖ innebar troligtvis slutet för mina fältbyxor m/90. Många års tjänst med full benficka tog ut sin rätt. Byxorna syddes i Portugal 1989 och jag har haft dem sedan 1997. Tursamt nog hade jag redan hämtat ut det andra paret byxor, sydda 1993 i Sri Lanka, och det återstår att se hur länge jag kommer att slita på dem.

Hemvärnet i Västerbotten var bland de första som bytte ut uniform m/59 mot m/90 vilket alltså skedde 1997. Bakgrunden var försvarsbeslutet 1996 där det beslutades att Västerbottens regemente skulle läggas ner, trots en hård kamp från bland andra regementets ledning. Regementschefen, öv 1. Anders Kihl, beslutade då att de uniformer som använts för utbildning av regementets värnpliktiga skulle delas ut till hemvärnet, långt tidigare än det var planerat från centralt håll. Om jag förstått detta rätt så uppskattades initiativet inte från det centrala hållet.

Nu i efterhand när hemvärnet nästan är det enda som finns kvar av 90-talets armé så känns det som att översten var förutseende i att prioritera hemvärnet, och vi som fick ut de nya uniformerna uppskattade dem givetvis redan då.

KFÖ 14: Miljöutbildning

Bataljonens chefer fick under onsdagen en förstegsutbildning kring miljöfrågor som hölls av personal från Livgardet (mark och miljö). Jag har under året deltagit i många miljöutbildningar, men ingen inom det militära.

Utbildningen var bättre än jag väntat och jag fick lära mig att Generalläkaren är tillsynsmyndighet för Försvarsmakten (och alltså inte länsstyrelserna). Vi fick lära oss att det är viktigt att följa de villkor som är förknippade med miljötillstånd dels så att chefen inte gör sig skyldig till miljöbrott och dels för att Försvarsmakten ska kunna förnya tillstånd.


Sanering av exempelvis jord som förorenats av drivmedel kan bli en dyr historia men nu finns materiel i bataljonen för att samla upp det som förorenats ifall olyckan skulle vara framme.

En av de mest aktuella frågorna med tanke på att vi skulle öva på civil mark var markskador som dels kostar pengar och dels kan leda till att vi inte får öva på samma plats igen. Här ser jag en likhet med orienteringssporten (det finns flera) i det att man är beroende av att få tillgång till annans mark och därmed måste sköta sig så att man får komma tillbaka fler gånger.

Sammanfattningsvis klarar man sig långt på sunt förnuft men det kändes ändå som att det här var en utbildning som behövdes. Tack!

Hemvärnsgrundutbildning - ny långsiktig lösning för hemvärnet

Rekryteringen till hemvärnet sker idag främst genom tidigare värnplikta (typiskt äldre) eller grundläggande militär utbildning inriktad mot Hemvärnet (typiskt yngre). Att unga med endast GMU placeras i befintliga förband med erfarna befäl är en bra lösning som gör att det sker en föryngring av förbanden samtidigt som förmågan upprätthålls. Svagheten med lösningen är att med tiden kommer det bli färre hemvärnsmän som har en längre grundutbildning som värnpliktiga. Därför tycker jag att det är mycket positivt att försvarsberedningen nu föreslår en ny hemvärnsgrundutbildning:

Rekryteringen ska ske mot anställning på befattning i ett krigsförband. Totalt kan grundutbildningen omfatta nio till tolv månader beroende på befattningsinriktning. All grundutbildning inleds liksom idag med en grundläggande militär utbildning. Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna bör kunna lokalrekrytera till en egen grundutbildning för bemanning av hemvärnsförbanden. Denna hemvärnsgrundutbildning ska liksom motsvarande utbildning idag omfatta fyra till sju månader beroende på befattningsinriktning. (s. 70)

En sådan lösning kommer förhoppningsvis att komma till rätta med problemen med rekryteringen till GMU-HAGS. Samtidigt borde en HV-GU som är förlängd med en månad jämfört med GMU göra det möjligt att utbilda hemvärnsplutoner. Om hemvärnsplutoner ska direktutbildas skulle hemvärnsplutonchef (och stf) kanske kunna anställas som instruktör under den sista månadens förbandsutbildning?

Den längre HV-GU (sju månader) borde möjliggöra utbildning till specialistplutoner som pionjär-, granatkastar- eller luftvärnsplutoner:

Hemvärnsförbanden bör utvecklas för att kunna lösa mer kvalificerade uppgifter. Det kan t.ex. ske genom att bataljonsledningsförmåga utvecklas, granatkastare och burna luftvärnsrobotar (Robotsystem 70) tillförs där uppgifterna kräver det. I relevanta geografiska områden kan hemvärnsförbanden också ges förmåga att bistå Trafikverket i byggandet av reservbroar.

KFÖ 14: Rekrytering av kockar

Bataljonens kockar gjorde, som vanligt, ett mycket bra jobb med att laga mat. Tyvärr är inte kokgrupperna fulltaliga så de fick handräckning från kompaniernas daggrupp. Problemet med det är dels att handräckningspersonalen inte är tillgänglig för att lösa plutonens uppgift och dels att en del hemvärnsmän känner att de då får göra något annat än det som de tänkt sig.

Det är lottakåren (SLK) som har bemanningsansvar för kockarna och jag tror att det nya hemvärnet med föryngring och KFÖ-system innebär stora svårigheter för den traditionella rekryteringen av kockar. Det är min bild att hemvärnslottorna tidigare oftast var kvinnor gifta med hemvärnsmän och genom att hemvärnsmännen var 47+ år så var det inte många som hade små barn hemma. Övningarna var dessutom oftast som längst heldagar vilket gjorde att det gick bra att båda vuxna i en familj var borta på övning. Nu rekryteras betydligt yngre män och kvinnor till hemvärnet och kvinnorna väljer ofta att göra GMU för att bli hemvärnsmän och har man sedan barn blir det i stort sett omöjligt för båda i ett par att åka på KFÖ.

Att ha egna kokgrupper ger en god förmåga till uthållighet vilket även är till nytta i insatser för stöd till det civila samhället så hur ska man då lösa problemet med rekrytering av kockar? Det finns män med värnpliktsutbildning och civil kockutbildning/-erfarenhet som visat intresse av att bli fältkock men dessa hänvisas idag till grundkurs för fältkockar. För många är det inte möjligt att gå tvåveckorsutbildningar då det frestar på jobb och familj. Borde det då inte vara möjligt att validera den civila utbildningen och ordna kortare utbildningar i det specifikt militära? Om den organisation som har bemanningsansvar över tiden inte klarar av rekryteringen så måste man vara beredd att söka nya lösningar.

KFÖ 14: Skatteåterbäring till borlängetrafikanterna

I torsdags, på inryckningsdagens eftermiddag, gick vårt kompani (+) fordonsmarsch genom BORLÄNGE på väg mot ORSA. Då fick många trafikanter på väg hem från jobbet skatteåterbäring i form av åsynen av en kilometerlång (+) militärkolonn. Våra motorcykelordonnanser från FMCK agerade trafikpost och reglerade trafiken i BORLÄNGES rondeller så att militärkolonnen inte hindrades.

Även om det stundtals blev långa köer märkte vi inte av någon irritation från våra uppdragsgivare.

Ett kompani (+) med två terrängbilsplutoner (+), två bandvagnsplutoner med vagnarna på trailers och personalen i bussar samt stab- och trossfordon blir en ganska lång kolonn vilket jag märkte under en rast.

Motorcykelordonnanser har många olika uppgifter i ett hemvärnsförband och under marsch fyller de en mycket viktig funktion som trafikposter, vägvisare och för att hålla samband under marschen. Är du intresserad av att bli ordonnans så lämna en intresseanmälan på hemvarnet.se.

KFÖ 14: Bloggen Dalabataljonen

Nu finns inlägg om 17. hvbat KFÖ 2014 på bloggen Dalabataljonen:
 Dalabataljonen drar i fält ! Kfö 2014

KFÖ 14: Två dalakommuner

Övningen ägde främst rum i Orsa kommun och enligt övningsledningen har Försvarsmakten/Hemvärnet fått ett mycket bra stöd från kommunen. Information om övningen har också lagts ut på kommunens hemsida:
Meddelande om miltiär övning (2014-04-30)
Vårens stora militärövning avslutad (2014-05-11)
Vansbro är en annan kommun i Dalarna, med centerpartistisk kommunalråd. I Vansbro beviljar kommunen inte anställda tjänstledighet för deltagande i hemvärnsövningar och menar, enligt uppgift, rent av att det är en bisyssla som inte är förenlig med anställning i kommunen!

Enligt min uppfattning kan det vara så att rättsläget inte är helt solklart, genom att hemvärnet utvecklats till något det inte var när det bildades, men Försvarsmakten tolkar lagstiftningen så att:
Den frivilliga och hemvärnsmannen är skyddade mot uppsägning av lagen och har rätt till frånvaro från sitt arbete för deltagande i övning mm som syftar till att uppfylla ingånget avtal med Försvarsmakten.

Jag uppmanar därför försvarsintresserade centerpartister att ta upp frågan med ledningen för Vansbro kommun för det kan inte vara acceptabelt att en kommun saboterar försvaret på detta sätt. Är det så att det går att tolka lagstiftningen annorlunda bör den förtydligas snarast möjligt.

KFÖ 14: Miljöpartikollega i grönt

Under övningen fick vi besök av vår bataljonspastor Jan Segerstedt som intervjuades av Dalarnas tidningar under övningen.

Jan är inte bara fältpräst utan även medlem i miljöpartiet sedan några år tillbaka och toppar nu listan i Orsa inför höstens kommunalval. Som framgår av tidningsartikeln är Jan även en framgångsrik rekryterare. Alla försvarsvänner i Orsa rekommenderas därför att kryssa Jan i kommunvalet!

KFÖ 14: 4 miljoner kr senare

För en vecka sedan inleddes 17. hvbat KFÖ 2014 och nu, en vecka och 4 miljoner kr senare, är det dags att återgå till det civila livet. Under de närmaste dagarna kommer jag att skriva en rad inlägg med reflektioner från, och efter, övningen. Sammanfattningsvis har det varit den bästa hemvärnsövningen jag deltagit i. (Dock ej den bästa övning jag deltagit i som hemvärnsman; Nordvart/SamMarin 97 med inkallelse under 9 dygn, tungt kustartilleribatteri 12/70, samverkan med skärgårdsskyttekompani, B-styrka med stridsfordon 90 och amfibiebataljons anfall blir svår att toppa.)

Fler miljöpartistiska väljare vill se ökade än minskade ekonomiska resurser till försvaret!

En opinionsundersökning från Ipsos på uppdrag av DN visar att det finns ett stöd för ökade ekonomiska resurser till försvaret (Allmänheten om ekonomiska resurser till försvaret). Även bland Miljöpartiets väljare är det så att fler vill se ökade än minskade försvarsanslag; 27 % mot 15 %! En majoritet av Miljöpartiets väljare (52 %) vill att anslaget ska bibehållas på dagens nivå.

I vårbudgetmotionen skriver Miljöpartiet:
Händelseutvecklingen i Ukraina visar att Europa inte är förskonad från militär aggression. Sverige måste agera internationellt för att minska den politiska konflikten och risken för upptrappat våld. Den ryska interventionen måste analyseras noggrant för att se hur och om konflikten har en militär inverkan på vårt närområde. Innan riksdagen fattar beslut i försvarsfrågan måste en gedigen analys av säkerhetsläget göras med Sveriges försvarsförmåga i fokus, såsom Försvarsberedningen nu fått i uppdrag att göra.

Trots detta låter man besparingen på 1,6 mdkr från höstbudgetmotionen vara kvar.

Miljöpartiet, och särskilt dess väljare, genomgick under Peter Eriksson och Maria Wetterstrand en förändring till ett mer realistiskt och mindre utopiskt parti. Trots det så har partiets aktiva medlemmar ofta en mer radikal uppfattning än våra väljare, och så måste det nog vara. Jag hoppas därför att Miljöpartiets förhandlare prioriterar frågor där vi har våra väljare med oss och att övriga partier inte ger Miljöpartiet inflytande i frågor där vi inte har det.