Väl i felmeddelanden!

En stor del av arbetstiden förra året tillbringade jag med att migrera kod från ett programspråk (SAS) till ett annat (Oracle). Bakgrunden var att arbetsgivaren valde att byta program då SAS vid varje förlängning av avtalet försökte höja priset flera gånger. (Slutsats: undvik SAS.) Ett problem i migreringsarbetet var att Oracle gav samma felmeddelande oavsett vad som var fel och när det var mycket kod i en nod kunde man få mer än 10 felmeddelanden i rad; felmeddelande, rätta fel, samma felmeddelande igen osv. Den arbetsuppgiften har gjort att jag har begränsat tålamod mot felmeddelanden. Nu övar vi i Bekämpningssimulatorn vid MSS och den ger också samma felmeddelanden när man fyller i DART-formaten fel. Som väl är lär man sig.

I simulatorn kan man skjuta på pansarbandvagnar och ute i östgötaidyllen finns de att beskåda, här exempelvis PBV 501.

Första intrycket av Kvarn

Genom åren har jag fått besöka ett antal militära anläggningar, varav många nu är nedlagda, och intrycket färgas starkt av omständigheterna för besöket. I Karlskrona var jag exempelvis bara vinter och sen höst vilket gjorde att jag kanske inte fick se Karlskronas bästa sida. Nu är jag på mitt första besök i Kvarn och vid Markstridsskolan och vädret har varit fantastiskt.

Skolanläggningen verkar bra och vi har även hunnit testa hinderbanan (för min del endast väl valda delar av) och Kvarn verkar vara en riktig idyll. Sedan kan jag föreställa mig att de som tillbringat hela grundutbildningen här inte har samma bild!

"Det mest kvalificerade system Hemvärnet har haft"

Nu har Försvarsmakten/Combat Camera publicerat en film från förra veckans övning med granatkastarplutonen, som alltså var en målbildsövning för vår del. Skjutledaren Tommy Åkesson säger att granatkastarna är det mest kvalificerade system har haft, och det är inspirerande att höra.

Försöket med Dalarnas hemvärns granatkastarpluton har (återigen) visat att det gamla svenska värnpliktssystemet fungerade väl när soldaterna snabbt får upp färdigheten trots att det kanske var 10-20 år sedan grundutbildningen. Nu återstår att visa att även dagens utbildningssystem kan utbilda vassa granatkastarplutoner!

AK-tåg, i och utom tjänsten

AK-tåg, armékompasståg, är en enkel metod för att ta ut en säker koordinat för en punkt i terrängen (utgående från en säker punkt) men den kräver övning för att bli exakt. Idag har vi gått ett antal sådana tåg. Tyvärr kunde jag inte delta på kvällstjänsten (första gången på snart fyra veckor) då jag var tvungen att söka permission för att ta hand om barnen. Vi hade orienteringsträning i form av minnesorientering där man vid kontrollen får se kartan fram till nästa kontroll, men man springer alltså utan karta. Jag gick den lättaste banan med yngste sonen men medan han sprang på stigarna så la jag in sträckorna på eskivan och gick kompassgång mellan kontrollerna. Inte ett riktigt AK-tåg men ändå en form av träning. Sonen var dock före mig i mål.

FAL-A, i ljust minne bevarad

De eldledare vi följde under målbildsövningen har fått en del omskolning utifrån förändringar i reglementen mm sedan deras värnpliktsutbildning. Några exempel är övergångarna från RT90 till UTM/MGRS och förändring av eldreglering. Denna ominlärning verkar dock ha skett smärtfritt. Däremot var saknaden efter FAL-A stor. Jag själv fick ut FAL-A 1998 när vi fortfarande hade ett försvar med många brigader och jag slogs av hur stor del av tabellerna som rörde artilleri av olika slag; det verkade som att det var en artillerist som författat tabellen. Det är först när jag under senare år börjat läsa gamla artillerireglementen och än mer under pågående utbildning som jag insett fördelarna med detta. På den tiden fanns både ett stort antal skjutande förband och ett flexibelt system för understöd där exempelvis brigadartilleribataljoner kunde få i uppgift att förstärka sidoförband. Det fanns även ett stort antal eldledningsgrupper på olika nivåer. Genom FAL-A säkerställdes att eldledningsorgan och skjutande förband inte hade samma anropssignaler. Det var även så att artillerichefer på brigad och bataljon hade en egen anropssignal. Dagens FAA (Fasta anropssignaler för armén) från 2013 som ersatt FAL-A är inte alls lika artilleritung och i vissa fall kommer man att bli tvungen att använda identifieringsbeteckning (fyrställig anropssignal) för att särskilja olika förband som samverkar.

Respektera stoppskyltarna!

Under dagens marsch i terrängen passerade vi gränsen till skjutfältet och den var tydligt markerad, även om skylten verkar ha suttit där sedan försvarsområdenas tid.

Förra helgen gick Tiomila i denna terräng och i PM för tävlingen står:
"De skyltar som varnar för militära aktiviteter kan ignoreras. Under 10MILA pågår inga skjutningar eller övningar i tävlingsområdet."

Tydligen hade en orienterare velat springa om sin tiomilabana helgen som gick och då kommit in i område som var avspärrat för skjutningarna med granatkastare vilket hade kunnat sluta mycket illa.

När jag gick med i Hemvärnet var jag ung och rask och då var fyskravet att kunna gå 2 km med lätt packning. Tydligen ökar kraven med åldern!

Målbilden är klar

Under förra veckan genomförde granatkastarplutonen vid Dalabataljonen övning på Falu skjutfält och vi på granatkastarutbildningen fick vara med. Först var vi åskådare på förevisning (pjäsplats och oplats) men därefter bäddades vi in i plutonens olika grupper. Efter endast två och en halv veckas utbildning kunde vi alltså vara med och genomföra skjutning med skarpa sprängvinggranater! Genom denna övning fick vi en målbild av hela granatkastarsystemet men vi fick även träffa de blivande kollegorna i granatkastarplutonen. De rutinerade hemvärnsmännen, med gedigen erfarenhet från värnpliktsförsvaret, gav ett mycket bra intryck och visade att det går bra att både ha trevligt på en övning och att vara fullt fokuserad på att lösa uppgiften på rätt sätt när det verkligen gäller. Livgardet har lagt ut bilder från övningen:
Dalarnas hemvärn redo med granater (Facebook)

Här går det undan

Hemma efter den tredje veckan av tio och efter att ha fått vara med på den första skjutningen. En eldstöt 12 cm sprängvinggranater verkar vara en riktig otrevlig upplevelse för den som befinner sig i målet.

På observationsplats för skjutande eldledningsgrupp har man en bra överblick.

Tvåa i OODA-loopen

Dagens övning avbröts för att vi skulle delta i eftersläckningen av en mindre brand i skogen. (Givetvis helt rätt av räddningstjänsten att inte ta några risker med skogsbränder.) Samtidigt som vår grupp nås av ordern om att upprätta förläggningsplats i närheten av den plats vi ska bevaka/eftersläcka börjar det regna, efter några minuter kraftigt. Precis när vi fått upp tälten blir det kontraorder och vi får bryta förläggningsplatsen för förläggning inomhus.

På något sätt var det rätt bekvämt i Flottan.

Du behövs i försvaret!

 Du behövs i försvaret, det var budskapet från öv Tistam (C Livgardet) när han gjorde ett uppskattat besök vid granatkastarplutonens olika utbildningstäter. Dalarna har hemvärnets första granatkastarpluton och det finns ett stort intresse för denna och för den direktutbildning jag själv deltar i.

Observera att det förekommer skjutningar på Falu skjutfält och att det då råder tillträdesförbud (maj 2016).

Jag mäter med laser

Mätning med laser ska jämställas med skjutning (SäkI G). Denna grundregel kan väcka fantasin men även om vi inte har förmåga att bekämpa främmande rymdskepp så är laseravståndsinstrumentet mycket användbart. Hemvärnsförband har tillgång till detta men jag har inte fått utbildning tidigare. Även om man inte har till uppgift att vara eldobservatör och reglera indirekt eld så kan det användas för avståndsmätningar vid förberedda stridsställningar.

I solskenet visar sig Falu skjutfält återigen från sin bästa sida och vi hoppas på mer av detta.

SONAR, på land

Under min befattningsutbildning som värnpliktig hade vi mycket utbildning i ljud då min blivande befattning var hydrofonist. Genom att lyssna och analysera ljud kunde man upptäcka och lägesbestämma mål samt räkna ut hur målet rörde sig. Idag har jag lärt mig att man med hjälp av ett gammalt hederligt knalltidsur kan avstånds-/lägesbestämma exempelvis en brisad. Liksom vid ubåtsjakt måste man ta hänsyn till hur ljudhastigheten påverkas av temperaturen men man behöver varken ta hänsyn till vattendjup eller salthalt.

Bra för träningsmotivationen

Det är helt klart bra för formen att gå en militär utbildning. Vi har ett par pass schemalagd fys per vecka och de kvällar det varit kvällstjänst har jag tagit en löprunda på kvällen. Idag sprang jag ett av veckans fyspass och avslutade efter tjänstens slut med orienteringssprinten King and Queen of Mördarbacken som gick vid samma arena som helgens Tiomila.

Nu när vi börjat specialiseringen har vi uppmanats att träna extra kondition och helkroppsstyrka för att orka med kommande övningar och jag räknar med att vara i bättre form när utbildningen avslutas. Kanske får jag även prova på att göra ett fälttest.

Nytt SkjutR Art Grk

Jag fick de gamla SkjutR Art Grk (1, 2, 4) från 1985 när jag gick kursen Ytövervakning/Eldobservatör 2002 och jag har läst en del inför denna kurs, väl medveten om att mycket har ändrats. De reglementena är upphävda och idag fick vi ut det nya reglementet från 2007!

Liksom på mitt civila jobb Skatteverket så verkar Försvarsmakten inte trycka lika mycket böcker som tidigare så reglementet kom i form av utskrifter. Fördelen med att ha aktuellt reglemente är att man kan kolla vad som verkligen gäller. Nackdelen är att det kan bli väl mycket teori när man ska gå igenom ett stort antal sidor på en lång dag. Med tiden är jag dock övertygad om att reglemente och DART-format kommer att falla på plats tillsammans.

Uppdatering:
Försvarsmakten tog kanske reglementena på större allvar förr? Hur kan man ha tre (3) förkortningar för samma begrepp i ett och samma reglemente? I gamla SkjutR Art Grk Del 1 Grunder var förkortningen för Eldberedskap "Eldber". I det nya reglementet återfinns "Eber", "EB" och "ELDBER". Kanske inget stort problem i praktiken men när man har upprepade prov i Eldkod blir det onödigt förvirrat.

Dalregementet

Dalregementet avvecklades den 30 juni 2000 och i december samma år flyttade vi till Ludvika och jag flyttade över till hemvärnet här. Jag har alltså inte, till skillnad från många andra i hemvärnet i Dalarna, haft någon relation till Dalregementet innan det lades ner. Idag hittar man en rad olika företag, myndigheter, skolor och affärer på regementsområdet och även om det ser lite märkligt ut så upplever jag att Dalregementsgruppen med Falu skjutfält är en bra plats för att utbilda plutoner till hemvärnet.

Nu har vi avslutat den grundläggande sambandsutbildningen och jag har inte haft någon anledning att klaga på vädret. Tyvärr ser det ut att bli sämre till helgens tiomila.

Framåt med radiovågornas hastighet

Det kan vara påfrestande med sambandstjänst. Idag har vi bland annat nött radiotelefoni i majsolen och då gäller det att inte slarva med vätskan.

Vi har även fått utbildning på PC-Dart som jag tidigare bara använt under LTÖ. Det går fort för de välmotiverade soldaterna att lära sig. Det har hänt mycket sedan dess att jag började i Hemvärnet. När jag gick med var ingen i min pluton yngre än 50 år och för många tog det lång tid att fräscha upp kunskaperna i STRIKA vid varje övning. När det nu direktutbildas granatkastarsoldater till Hemvärnet har de en helt annan vana vid datorer och vid att lära sig nya system.

Sambandstjänst

Nu är granatkastarutbildningens andra vecka igång och det känns fortfarande rätt overkligt ibland. Genom att jag främst varit inriktad mot sambandstjänst under mina år i hemvärnet i Dalarna så var det dock inget stort steg för mig att börja utbildningen i sambandstjänst. Eldsignalering i olika former blir något nytt men inledningsvis är det repetition. Jag har lärt mig att utbildningen SysopT bytt namn till Signalskydd Teori 1 vilket faktiskt är en tydligare beskrivning av vad det handlar om. Jag har skrivit det gamla SysopT-provet ett antal gånger och det är även en fråga på det som ändrats.

Vi har även börjat utbilda oss på handhavande av Ra 180 och radiosignalering.

Min befattningsutbildning PB Ubj vid BÖS USskol innehöll 90 timmar sambandstjänst (både radiosignalering och optisk signalering) och det gjorde att jag lärt mig radiosignalering på svenska så att det sitter i ryggmärgen. Jag hann även lära mig NATO-signalering men det känns skönt att Försvarsmakten gått tillbaka till svensk signalering, så nu ska jag förhoppningsvis kunna bidra en del.

Avslutad introduktion

Helgpermission, det var inte igår! Nu är introduktionsveckan (-) avslutad genom en intressant och lärorik orienteringstävling. (Lyckligtvis var vi inte inne i det avlysta området inför Tiomila nästa helg.) Istället för kontrollringar hade vi koordinater och vid kontrollerna fanns uppgifter att lösa. Orienteringen började som militäridrott på samma kartor som militären använde det vill säga ursprungligen 1:100000 och därefter 1:50000. Den som var bra i orientering hade även en stor nytta når det gällde att använda kartan i militär verksamhet. Sedan dess har sporten utvecklats och kartorna i skala 1:10000 är fyllda av detaljer som är osynliga för ett otränat öga som exempelvis den flacka sänkan eller tvåstrecksmossen. Elitorienterarna är fantastiskt duktiga på det de gör men med en karta i skala 1:50000 går det inte att springa och följa alla detaljer och bara använda tumkompassen för att passa kartan. Som tur är springer jag med en "planka" som kompass så jag blev inte avskild från utbildningen efter tävlingen.

I samband med orienteringen fick vi även testa att beräkna en instrumentkorrektion för respektive kompass; den korrektion som behövs för att den ska ge rätt bäring i förhållande till magnetisk norr (actionbild av undertecknad nedan).

Efter en helg med ett par orienteringstävlingar för min del börjar nästa vecka allvaret med specialiserad utbildning för respektive befattning.

Granatkastaren

Idag har den intensiva introduktionsutbildningen fortsatt med bland annat pjästjänst.

Granatkastaren är en pjäs som är ganska lätt att förstå sig på och det gick fort att lära sig gruppera pjäserna och att packa ihop dem. Efter några försök började vi få upp farten även om en drillad grupp gör det betydligt fortare. Helt klart är att den här pjäsen inte är något man tar på ryggen och går iväg med. Trots enkelheten i funktion så krävs noggrannhet i alla delar för att få granaterna att ramla ner där man vill. Nu efter två dagar har jag fått prova på/få information om alla delar i systemet och det har varit bra inför specialiseringen kommande veckor.

Inryckning

Så var den första dagens utbildning avklarad. Uniform hade jag sedan tidigare men jag har hämtat ut ett par skåpnycklar på förrådet för den här kursen. Det känns lite märkligt att ha en säng och ett par skåp på ett logement. Visst har jag bott på diverse kaserner under åren i hemvärnet men det här är en annan sak.

Soldaterna jag går kursen med avslutade förra veckan grundutbildningen med övningen Aldrig ge upp! Mina närmaste erfarenheter i militär strapatsväg är Bergamarschen (~5 km (?) med lätt packning) som genomfördes vid Berga Örlogsskolors rekrytkompani. Det var dock inget som imponerade på dagens soldater. Själv är jag glad att jag inte behövde vara med på deras övning! Jag har fått ett trevligt välkomnande och än så länge hänger jag med på både teori och fys, så det här ska nog gå bra.

Den första veckan har vi en gemensam introduktion till granatkastarsystemet för alla oavsett utbildningslinje/befattning. Vi har bland annat börjat med karttjänst, och kartor är något jag tycker om. På sistone har det mest blivit orienteringskartor där jag ritar sprintkartor i 1:4000 medan vi springer på 1:10000. Det är samma ekvidistans, 5 m, som på terrängkartan i 1:50000 och det gör att det är något svårare att ta ut höjden för en punkt jämfört med orienteringskartorna. Något som var helt nytt i kartväg var meridiankonvergens. (I Flottan gick det bra med lat/long och GEOREF utan meridiankonvergens.) Jag kanske har lagt in Lantmäteriets meridiankonvergens när jag roterat en orienteringskarta (de roteras i kartritningsprogrammet så att kartmeridianerna pekar mot magnetisk nord), men i sådana fall utan att förstå. I granatkastartjänsten gäller det att förstå vad man gör.

Förberedelser inför inryckning

Så är det dags för inryckning i morgon och i helgen har jag förberett mig fysiskt och mentalt. Jag började orientera för ungefär fem år sedan och i år springer jag med bättre kartkontakt än ifjol. Trots det blev det några bommar både lördag och söndag.

Sommaren 2002 gick jag kursen ytövervakning/eldobservatör och i samband med det installerade jag programmet eldobs.bat från Försvarsmaktens hemsida:

Nu är det nog så att det hänt en del när det gäller eldreglering men några eldregleringar ger i alla fall något slags mental förberedelse.