Utvecklingen av Command har nu gått in i ett skede med betatest hos Matrix games och jag själv har lagt ner rätt mycket tid på att försöka rekonstruera Iraks flygvapen och luftförsvar 1991 (se forumtråd).
Jag har dock börjat planera att göra en serie spelscenarion för kalla krigets hotbild där Sovjetunionen angriper Sverige. Tidigare har jag gjort många försök till simuleringar av detta då jag är mer intresserad av att se vad som skulle ha kunnat hända än av själva spelandet men jag har insett att den typen av fullskalesimuleringar kräver alltför mycket prestanda. Därför ska jag nu dela upp stormaktens angrepp i olika skeden som vardera blir ett scenario och som förhoppningsvis går hyfsat bra att spela.
Nu funderar jag på vilka skeden stormaktens anfall lämpligen skulle kunna delas in i? Command är mycket bra för att simulera flyg- och sjöstrid medan arméförbanden främst fungerar som mål (givetvis ej luftvärn). Jag tänker mig att grundscenariot är att Sovjetunionen (och Polen/DDR) har vidtagit förberedelser en längre tid innan men att detta tolkats som övningsförberedelser och därför inte lett till några större svenska beredskapshöjningar. Här är en skiss till skeden/scenarion:
Förbekämpning av svenska flygflottiljer.
Förbekämpning av flottans ytattackfartyg och ubåtar i fredbaserna.
Förbekämpning av kustartilleriets befästningar.
Förbekämpning av flygvapnet på krigsbaser.
Jakt på svenska ubåtar till sjöss.
Bekämpning av väg/järnvägsförbindelser till ÖN.
Minsvepningsoperation?
Aktion mot Gotland?
Luftlandsättningsoperation mot fastlandet.
Landstigningsoperation; denna kan eventuellt delas i flera skeden där alla delar av försvaret får sin del av kakan.
På vilken/vilka delar av kusten bör stormakten försöka landstiga? Måste landstigningsoperationen vara samordnad med en gränsinvasion? Vilka av dessa skeden bör samordnas i samma scenario? Är det några viktiga delar av det svenska försvaret som jag missar? Ska stormakten använda kärnvapen? Jag är tacksam för all konstruktiv input!
(Jag måste kanske tillägga att jag inte tror att stormaktsinvasionen var ett särskilt troligt scenario men genom att vi en gång hade ett försvar uppbyggt för att möta denna så blir den intressant av den anledningen.)
måndag 8 april 2013
torsdag 14 mars 2013
En halv miljon frivilliga?
I dagens Svenska dagbladet skriver Claes Arvidsson om försvarsopinionen i En vecka till – och sen då? Som ett exempel tar han att "en halv miljon svenskar är engagerade i försvarets frivilligorganisationer" men stämmer det? Hemvärnet har minskat med ungefär 80% sedan jag gick med men ändå finns det vakanser i organisationen.
Enligt Försvarsmaktens statistik (från 2010-12-31) hade de frivilliga försvarsorganisationerna 490 680 medlemmar. Av dessa stod Svenska röda korset för 228 823 medlemmar och majoriteten av dessa har nog aldrig sett sig som engagerade i försvaret. Nu har dessutom röda korset sagt upp avtalet med Försvarsmakten/Hemvärnet så då kan röda korset knappast betraktas som frivillig försvarsorganisation.
Av övriga är dessa de största:
Svenska skyttesportförbundet 82 801 medlemmar (36 instruktörer till Försvarsmakten)
Svenska Brukshundklubben 61 580 medlemmar (750 befattningar)
Svenska försvarsutbildningsförbundet 28 411 medlemmar
Svenska pistolskytteförbundet 26 191 medlemmar (21 instruktörer till Försvarsmakten)
Sveriges civilförsvarsförbund 21 836 medlemmar
Cornucopia? skriver idag om sportskytte och han argumenterar för att sportskytterörelsen inte har någon framtid efter att Stay Behind-organisationen avvecklats. Svenska Brukshundsklubbens hundförare och hundar har en mycket viktig roll inom Hemvärnet men det är ändå en mindre del av antalet medlemmar som verkar inom försvaret. Min bedömning är därför att de flesta medlemmarna i de stora frivilliga försvarsorganisationerna inte alls ser sig som engagerade i försvarsverksamheten.
Ytterligare en aspekt är antalet militärt överengagerade personer; personer som är med i fler än en organisation. Många aktiva medlemmar och instruktörer i frivilligförsvaret är dessutom anställda av Försvarsmakten.
Jag själv började min militära utbildning inom Sjövärnskåren genom lägerskolor på Lungö 1991-1993 och jag har gått några kurser som vuxen så jag vet att frivilligorganisationerna har bra verksamhet men om man skulle se till hur många unika frivilliga (dvs ej anställda av Försvarsmakten) som deltar i de frivilliga försvarsorganisationernas försvarsverksamhet så är nog antalet väldigt långt ifrån en halv miljon.
Enligt Försvarsmaktens statistik (från 2010-12-31) hade de frivilliga försvarsorganisationerna 490 680 medlemmar. Av dessa stod Svenska röda korset för 228 823 medlemmar och majoriteten av dessa har nog aldrig sett sig som engagerade i försvaret. Nu har dessutom röda korset sagt upp avtalet med Försvarsmakten/Hemvärnet så då kan röda korset knappast betraktas som frivillig försvarsorganisation.
Av övriga är dessa de största:
Svenska skyttesportförbundet 82 801 medlemmar (36 instruktörer till Försvarsmakten)
Svenska Brukshundklubben 61 580 medlemmar (750 befattningar)
Svenska försvarsutbildningsförbundet 28 411 medlemmar
Svenska pistolskytteförbundet 26 191 medlemmar (21 instruktörer till Försvarsmakten)
Sveriges civilförsvarsförbund 21 836 medlemmar
Cornucopia? skriver idag om sportskytte och han argumenterar för att sportskytterörelsen inte har någon framtid efter att Stay Behind-organisationen avvecklats. Svenska Brukshundsklubbens hundförare och hundar har en mycket viktig roll inom Hemvärnet men det är ändå en mindre del av antalet medlemmar som verkar inom försvaret. Min bedömning är därför att de flesta medlemmarna i de stora frivilliga försvarsorganisationerna inte alls ser sig som engagerade i försvarsverksamheten.
Ytterligare en aspekt är antalet militärt överengagerade personer; personer som är med i fler än en organisation. Många aktiva medlemmar och instruktörer i frivilligförsvaret är dessutom anställda av Försvarsmakten.
Jag själv började min militära utbildning inom Sjövärnskåren genom lägerskolor på Lungö 1991-1993 och jag har gått några kurser som vuxen så jag vet att frivilligorganisationerna har bra verksamhet men om man skulle se till hur många unika frivilliga (dvs ej anställda av Försvarsmakten) som deltar i de frivilliga försvarsorganisationernas försvarsverksamhet så är nog antalet väldigt långt ifrån en halv miljon.
söndag 10 mars 2013
Klappträ på vinterutbildning? (Uppdaterad 15/3)
Åter hemma efter en givande övning i vintermiljö på Älvdalens skjutfält. De yngre hemvärnssoldater som gjort GSU/GMU har inte alls samma vinterutbildning som exempelvis tidigare värnpliktiga i norrlandsskytteförbanden och därför var vår SÖF i år inriktad på att ge en grundläggande, eller kompletterande, vinterutbildning. (Själv gjorde jag en lång grundutbildning som värnpliktig i Flottan men den främsta lärdomen av vintern på Muskö var att våra fartyg hade den lägsta isklassen så att de fick stanna på Risdalsslipen så länge isen låg.) Vädret var perfekt med ett högtryck som gav soliga dagar men kalla nätter (-26) med goda möjligheter att få praktisera de teoretiska kunskaperna för att undvika kylskador. Jag har visserligen varit ute en hel del vintertid civilt men det är ändå en stor skillnad när man samtidigt ska använda militär materiel som vapen, fordon mm gjorda i metall.
Jag klarade mig utan kylskador men fick en besynnerlig vedskada.Vi fick besök av rikshemvärnschefen när vi högg ved vid förläggningsplatsen - han muntrade upp oss med de kloka orden att veden värmer två gånger - och en stund efter besöket bestämde sig ett vedträ för att studsa upp i mitt ansiktet med god fart. Glasögonens näsbrygga trycktes då in i näsryggen så att blodvite uppstod. Detta ledde till en lång rad ordvitsar med anledning av mitt efternamn (i stil med att det hela skulle ha rört sig om en släktträff). I samband med detta kom vi in på begreppet klappträ; någon ville få det till att jag råkat ut för en klappträolycka. Av sammanhanget framgick att detta inte var avsett som någon komplimang men det är först nu med tillgång till wikipedia som jag lärt mig att detta i grannlandskapet Värmland används som ett skällsord.
Sammanfattningsvis var det en nyttig övning som visade att vi kan lösa våra uppgifter även vintertid. Det är dock inte så att jag sörjer att vår KFÖ är planerad till våren då vi förhoppningsvis får lika soligt, men förhoppningsvis varmare väder.
Uppdatering:
Nu har Dalabataljonen publicerat en artikel om övningen:
-26 i subarktisk miljö
Jag klarade mig utan kylskador men fick en besynnerlig vedskada.Vi fick besök av rikshemvärnschefen när vi högg ved vid förläggningsplatsen - han muntrade upp oss med de kloka orden att veden värmer två gånger - och en stund efter besöket bestämde sig ett vedträ för att studsa upp i mitt ansiktet med god fart. Glasögonens näsbrygga trycktes då in i näsryggen så att blodvite uppstod. Detta ledde till en lång rad ordvitsar med anledning av mitt efternamn (i stil med att det hela skulle ha rört sig om en släktträff). I samband med detta kom vi in på begreppet klappträ; någon ville få det till att jag råkat ut för en klappträolycka. Av sammanhanget framgick att detta inte var avsett som någon komplimang men det är först nu med tillgång till wikipedia som jag lärt mig att detta i grannlandskapet Värmland används som ett skällsord.
Sammanfattningsvis var det en nyttig övning som visade att vi kan lösa våra uppgifter även vintertid. Det är dock inte så att jag sörjer att vår KFÖ är planerad till våren då vi förhoppningsvis får lika soligt, men förhoppningsvis varmare väder.
Uppdatering:
Nu har Dalabataljonen publicerat en artikel om övningen:
-26 i subarktisk miljö
söndag 10 februari 2013
Stabsutbildning på Fårö i sommar?
Igår diskuterade vi militära förmågor hos den nya försvarsbloggen Betongblandaren och jag försökte bidra med mina nyvunna insikter om de sex militära basförmågorna. Genom att kunna beskriva militära förbands förmågor/begränsningar utifrån förmågorna verkan (eld/effekt), rörlighet, skydd, ledning, underrättelser/information och uthållighet har jag fått en mycket större förståelse för militär verksamhet. (Förmågorna går faktiskt även att överföra till civil verksamhet.) Även om bidraget kanske inte togs emot som jag tänkt så tycker jag att frågan är angelägen och jag vill därför tipsa om de av FRO sommarkurser som inte är renodlade sambandskurser.
Förra sommaren gick jag kursen Ledningsplats Hv som är en påbyggnadsutbildning för hemvärnssignalister och som ska ge en förståelse för arbetet i en hemvärnsstab. Det var en del praktiska moment men framför allt lärde vi oss vad arbetet i en stab går ut på, egentligen. Jag har tidigare deltagit i en hel del stabsutbildning under kurser och övningar och läst både handböcker och reglementen men det var först under denna kurs som det klickade till. Kursen var inte inriktad mot någon specifik befattning (det skulle i sådana fall vara stabschefens - en av kurskamraterna var bataljonsstabschef och han var också mycket nöjd) utan rör sådant som alla stabsmedlemmar bör förstå för att på bästa sätt bidra till att staben löser sin uppgift. Vi lärde oss alltså även att använda de sex militära förmågorna som analysverktyg.
Samtidigt går också en kurs i stabs- och sambandstjänst för bataljons-, kompanichefer och stabsmedlemmar som är inriktad på stabstjänst (exempelvis planering under tidspress och orderarbete) och sådan sambandstjänst som alla i staben bör känna till.
Är du hemvärnsbefäl med placering i bataljons- eller kompanistab kan du söka kurserna på FRO hemsida senast 15/3:
Ledningsplats hv
Stabs- o sambandstjänst för bataljons-/kompanichef samt stabsmedlem
För mig är den främsta begränsande faktorn i mitt engagemang i hemvärnet familjen och då är möjligheten att ta med familjen till en kursgård en förutsättning för att kunna gå veckokurser.
Förra sommaren gick jag kursen Ledningsplats Hv som är en påbyggnadsutbildning för hemvärnssignalister och som ska ge en förståelse för arbetet i en hemvärnsstab. Det var en del praktiska moment men framför allt lärde vi oss vad arbetet i en stab går ut på, egentligen. Jag har tidigare deltagit i en hel del stabsutbildning under kurser och övningar och läst både handböcker och reglementen men det var först under denna kurs som det klickade till. Kursen var inte inriktad mot någon specifik befattning (det skulle i sådana fall vara stabschefens - en av kurskamraterna var bataljonsstabschef och han var också mycket nöjd) utan rör sådant som alla stabsmedlemmar bör förstå för att på bästa sätt bidra till att staben löser sin uppgift. Vi lärde oss alltså även att använda de sex militära förmågorna som analysverktyg.
Samtidigt går också en kurs i stabs- och sambandstjänst för bataljons-, kompanichefer och stabsmedlemmar som är inriktad på stabstjänst (exempelvis planering under tidspress och orderarbete) och sådan sambandstjänst som alla i staben bör känna till.
Är du hemvärnsbefäl med placering i bataljons- eller kompanistab kan du söka kurserna på FRO hemsida senast 15/3:
Ledningsplats hv
Stabs- o sambandstjänst för bataljons-/kompanichef samt stabsmedlem
För mig är den främsta begränsande faktorn i mitt engagemang i hemvärnet familjen och då är möjligheten att ta med familjen till en kursgård en förutsättning för att kunna gå veckokurser.
torsdag 31 januari 2013
Särintresse - allt är förklarat
Så har statsminister Fredrik Reinfeldt uttalat att försvaret är ett särintresse (DN). Detta verkar förvåna politiker och debattörer medan jag tycker att detta länge varit tydligt i regeringens politik. (Jag gjorde förra året ett försök att uttrycka detta.) I stället för att bli upprörd över att statsministern nu säger något som alla redan anat så är det för oss som ser försvaret som ett allmänintresse möjligt att använda uttalandet för att bättre förstå vår politiska motståndare.
För min del tycker jag att det största problemet med försvaret inte är att vi lägger för lite pengar utan att vi verkar få ut så liten försvarsförmåga för de pengar vi satsar på försvaret. Om man i stället anser att försvaret är ett särintresse så betyder det att man struntar i försvarsförmågan. Detta kan låta som en väl drastisk formulering men följer av ställningstagandet att försvaret är ett särintresse och jag har inte kunnat se någon annan förklaring till ointresset för försvarets faktiska förmåga.
Det här är uppenbarligen svårt att förstå för flertalet verksamma inom försvaret, liksom för många av statsministerns partikamrater. Kanske blir det lättare med följande liknelse? Antag att du är politisk ledare i ett land där religionen har en stark ställning. I ditt parti och bland dina väljare finns många religiösa och för att du ska kunna behålla din makt så måste du se till att de religiösa är nöjda. Den religiösa ledningen vill göra stora brännoffer till gud, minst 2 % av allt som produceras i landet ska brännas upp på bål till guds ära. Alla människor ska dessutom göra dagsverken för att bygga tempel nedsprängda i berg. Du som ledare inser att allt detta är bortkastade ansträngningar, att resurserna skulle göra mer nytta om de användes i stället för att brännas upp, men för att behålla makten är du tvungen att gå med på en del av detta. Du gör dock vad du kan för att så lite resurser som bara är möjligt ska brännas upp. Jag tror att statsministern ser på försvaret på ungefär samma sätt. Varje krona som kan sparas på försvaret är en krona som gör större nytta.
Något som också blir tydligt är varför regeringen drivit igenom avskaffandet av värnplikten. Givetvis ska inget särintresse har rätt att ta ett helt år av unga mäns liv i anspråk. Försvarsmaktens misstag var att föreslå detta.
Försvarsmaktens ledning måste inse att den som företrädare för särintresset själva kommer att få ta ansvar för de misstag görs och för de brister som finns inom försvaret. Formellt kanske det hjälper att skylla på politikerna för de beslut som fattas på den politiska nivån men i praktiken så kommer försvaret självt att, liksom tidigare, få ta konsekvenserna. Det främsta exemplet är anskaffningen av JAS 39 E. Försvarsledningen kände till de ekonomiska ramarna och förordade ändå en anskaffning av en ny version av Fpl 39. Om det innebär att det inte finns pengar för anskaffning av vapen eller stödsystem för att hålla sig inom ramen så kommer försvaret att få hantera detta.
Vilka är det då som representerar särintresset? Givetvis alla officerare, men nu även alla soldater som får sin utkomst från Försvarsmakten. Jag skulle tro att även vi som valt att engagera oss i Hemvärnet räknas in i detta. I stort sett alla försvarsdebattörer kan därmed avfärdas med att de bara representerar ett särintresse. För den som av pliktkänsla lagt ner tid, kraft och engagemang på försvaret och kanske riskerar liv och hälsa i internationella insatser så känns det givetvis inte bra att få höra att man är ett särintresse som bara kostar pengar för staten. Jag hoppas dock för försvarets skull att det inte är alltför många som hängt upp sitt engagemang på att få uppskattning från vår statsminister.
Försvaret har som jag ser det ett stort ansvar för att det har blivit så här. Hela ominriktningen från "invasionsförsvar" till "insatsförsvar" har samtidigt varit en ominriktning från allmänintresse till särintresse. Detta har internt inom Försvarsmakten motiverats med att det funnits ett politiskt tryck att delta internationellt men tydligen är inte heller intresset för internationella insatser så stort från den högsta politiska ledningen.
Ointresset för ett militärt försvar hos statsministern går antagligen långt tillbaka. Reinfeldt är uppenbarligen en progressionist med stor tilltro till marknadskrafternas förmåga att lösa konflikter. Själv tror jag att utvecklingen i världen tyvärr inte bara går mot det bättre vilket också är anledningen till att jag anser att vi måste ha ett fungerande försvar. Antagligen är det mycket svårt att påverka övertygelsen hos vår statsminister och om utvecklingen i vår omvärld snabbt går mot det sämre så är det nog försent att börja bygga upp försvaret. Som jag tidigare skrivit tror jag att rysskräcken är helt fel väg att gå. De som har störst förutsättningar att påverka politiker på säkerhetspolitikens område är nog knappast militärer utan i stället diplomater. Jag avslutar därför med att rekommendera följande debattartikel av diplomaten Sven Hirdman (även statssekreterare i försvarsdepartementet 1979-1982 då Eric Krönmark (M) var försvarsminister):
”Starkt försvar behövs även utan hotet från öst” (DN)
Bloggar: Annika Nordgren Christensen, Wiseman, Morgonsur
För min del tycker jag att det största problemet med försvaret inte är att vi lägger för lite pengar utan att vi verkar få ut så liten försvarsförmåga för de pengar vi satsar på försvaret. Om man i stället anser att försvaret är ett särintresse så betyder det att man struntar i försvarsförmågan. Detta kan låta som en väl drastisk formulering men följer av ställningstagandet att försvaret är ett särintresse och jag har inte kunnat se någon annan förklaring till ointresset för försvarets faktiska förmåga.
Det här är uppenbarligen svårt att förstå för flertalet verksamma inom försvaret, liksom för många av statsministerns partikamrater. Kanske blir det lättare med följande liknelse? Antag att du är politisk ledare i ett land där religionen har en stark ställning. I ditt parti och bland dina väljare finns många religiösa och för att du ska kunna behålla din makt så måste du se till att de religiösa är nöjda. Den religiösa ledningen vill göra stora brännoffer till gud, minst 2 % av allt som produceras i landet ska brännas upp på bål till guds ära. Alla människor ska dessutom göra dagsverken för att bygga tempel nedsprängda i berg. Du som ledare inser att allt detta är bortkastade ansträngningar, att resurserna skulle göra mer nytta om de användes i stället för att brännas upp, men för att behålla makten är du tvungen att gå med på en del av detta. Du gör dock vad du kan för att så lite resurser som bara är möjligt ska brännas upp. Jag tror att statsministern ser på försvaret på ungefär samma sätt. Varje krona som kan sparas på försvaret är en krona som gör större nytta.
Något som också blir tydligt är varför regeringen drivit igenom avskaffandet av värnplikten. Givetvis ska inget särintresse har rätt att ta ett helt år av unga mäns liv i anspråk. Försvarsmaktens misstag var att föreslå detta.
Försvarsmaktens ledning måste inse att den som företrädare för särintresset själva kommer att få ta ansvar för de misstag görs och för de brister som finns inom försvaret. Formellt kanske det hjälper att skylla på politikerna för de beslut som fattas på den politiska nivån men i praktiken så kommer försvaret självt att, liksom tidigare, få ta konsekvenserna. Det främsta exemplet är anskaffningen av JAS 39 E. Försvarsledningen kände till de ekonomiska ramarna och förordade ändå en anskaffning av en ny version av Fpl 39. Om det innebär att det inte finns pengar för anskaffning av vapen eller stödsystem för att hålla sig inom ramen så kommer försvaret att få hantera detta.
Vilka är det då som representerar särintresset? Givetvis alla officerare, men nu även alla soldater som får sin utkomst från Försvarsmakten. Jag skulle tro att även vi som valt att engagera oss i Hemvärnet räknas in i detta. I stort sett alla försvarsdebattörer kan därmed avfärdas med att de bara representerar ett särintresse. För den som av pliktkänsla lagt ner tid, kraft och engagemang på försvaret och kanske riskerar liv och hälsa i internationella insatser så känns det givetvis inte bra att få höra att man är ett särintresse som bara kostar pengar för staten. Jag hoppas dock för försvarets skull att det inte är alltför många som hängt upp sitt engagemang på att få uppskattning från vår statsminister.
Försvaret har som jag ser det ett stort ansvar för att det har blivit så här. Hela ominriktningen från "invasionsförsvar" till "insatsförsvar" har samtidigt varit en ominriktning från allmänintresse till särintresse. Detta har internt inom Försvarsmakten motiverats med att det funnits ett politiskt tryck att delta internationellt men tydligen är inte heller intresset för internationella insatser så stort från den högsta politiska ledningen.
Ointresset för ett militärt försvar hos statsministern går antagligen långt tillbaka. Reinfeldt är uppenbarligen en progressionist med stor tilltro till marknadskrafternas förmåga att lösa konflikter. Själv tror jag att utvecklingen i världen tyvärr inte bara går mot det bättre vilket också är anledningen till att jag anser att vi måste ha ett fungerande försvar. Antagligen är det mycket svårt att påverka övertygelsen hos vår statsminister och om utvecklingen i vår omvärld snabbt går mot det sämre så är det nog försent att börja bygga upp försvaret. Som jag tidigare skrivit tror jag att rysskräcken är helt fel väg att gå. De som har störst förutsättningar att påverka politiker på säkerhetspolitikens område är nog knappast militärer utan i stället diplomater. Jag avslutar därför med att rekommendera följande debattartikel av diplomaten Sven Hirdman (även statssekreterare i försvarsdepartementet 1979-1982 då Eric Krönmark (M) var försvarsminister):
”Starkt försvar behövs även utan hotet från öst” (DN)
Bloggar: Annika Nordgren Christensen, Wiseman, Morgonsur
onsdag 16 januari 2013
Peter Rådberg (MP) på Folk & Försvar
Idag talade Peter Rådberg på Folk & Försvar och presenterade miljöpartiets alternativ. Jag tycker att det var bra att Peter tryckte på de allvarliga, och jämförelsevis sannolika, hoten mot vår säkerhet i form av bland annat störningar i livsmedelsförsörjning och/eller elförsörjning. Miljöpartiet vill utveckla ett samhällsförsvar parallellt med det militära försvaret:
"Totalförsvaret är avskaffat sedan länge och i dagens Sverige finns inget som har ersatt detta. Därför, mina vänner, så måste Sverige utveckla ett samhällsförsvar parallellt med det militära försvaret. Om det värsta skulle inträffa, i form av en svår eller allomfattande cyberattack mot landet, eller om vår elförsörjning slås ut, så är frågan; hur ska Sverige klara en sådan kris?"
Därefter talar Peter mest om samordning av myndigheter medan jag tycker att man även borde se att samhällsförsvaret behöver ytterligare resurser i en allvarlig kris, än de som finns i fred.
Länk till SVT Forum (tid 11:42)
Fördjupning: Försvarspolitik i en ny tid (Motion till riksdagen 2012/13:Fö268)
"Totalförsvaret är avskaffat sedan länge och i dagens Sverige finns inget som har ersatt detta. Därför, mina vänner, så måste Sverige utveckla ett samhällsförsvar parallellt med det militära försvaret. Om det värsta skulle inträffa, i form av en svår eller allomfattande cyberattack mot landet, eller om vår elförsörjning slås ut, så är frågan; hur ska Sverige klara en sådan kris?"
Därefter talar Peter mest om samordning av myndigheter medan jag tycker att man även borde se att samhällsförsvaret behöver ytterligare resurser i en allvarlig kris, än de som finns i fred.
Länk till SVT Forum (tid 11:42)
Fördjupning: Försvarspolitik i en ny tid (Motion till riksdagen 2012/13:Fö268)
onsdag 9 januari 2013
Mest pang för pengarna
Hur skulle medlen i den svenska försvarsbudgeten kunna göra störst nytta? I allmänhet verkar den svenska Försvarsmakten inte vara särskilt kostnadseffektiv, men så saknar den också konkurrens. Eller stämmer det? Det finns faktiskt ett annat svensk militärt förband - Nylands brigad. Brigaden utbildar svenskspråkiga från hela Finland i skärgårdsmiljö.
Denna brigad har flera gånger varit nedläggningshotad när Finland lagt ner fredsförband. Brigaden har inte bara ett militärt värde utan den är även viktig för att Finland ska vara ett tvåspråkigt land, både som symbol och genom att svenskspråkiga ungdomar från hela landet tjänstgör tillsammans.
Jag kastar nu fram förslaget att Sverige tar över finansieringen av detta förband. Därigenom uppnår vi (förhoppningsvis) följande:
- att vi får mest pang för pengarna jämfört med alternativet att satsa på rikssvenska förband;
- att vi stärker den svenska minoritetens ställning i Finland;
- att vi tar ett stort steg i skapandet av ett nordiskt försvarssamarbete.
Denna brigad har flera gånger varit nedläggningshotad när Finland lagt ner fredsförband. Brigaden har inte bara ett militärt värde utan den är även viktig för att Finland ska vara ett tvåspråkigt land, både som symbol och genom att svenskspråkiga ungdomar från hela landet tjänstgör tillsammans.
Jag kastar nu fram förslaget att Sverige tar över finansieringen av detta förband. Därigenom uppnår vi (förhoppningsvis) följande:
- att vi får mest pang för pengarna jämfört med alternativet att satsa på rikssvenska förband;
- att vi stärker den svenska minoritetens ställning i Finland;
- att vi tar ett stort steg i skapandet av ett nordiskt försvarssamarbete.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)