Orientering i Kvarn

Armén skämmer verkligen bort kadetterna. Kvarn erbjuder mycket goda fysmöjligheter och efter dagens kvällstjänst, kl. 20.30, tog jag en orienteringsbana på 5,5 km. Jag sprang med en något otymplig syftkompass och tog fel kurs några gånger men korrigerade ganska snabbt. Om jag räknar bort 8 minuter då jag pratade telefon (och vilade) så sprang jag på 56 minuter så löpformen är definitivt på väg uppåt. Tyvärr är vår säsongen över inom orienteringen så nu måste jag hålla i träningen till hösten.

 Solen på väg att gå ner över Kvarn.

Kontroll 19; mossen

Den mest positiva överraskningen var dock att här finns ett utegym särskilt för oss som är hemvärnspersonal!

Väl i felmeddelanden!

En stor del av arbetstiden förra året tillbringade jag med att migrera kod från ett programspråk (SAS) till ett annat (Oracle). Bakgrunden var att arbetsgivaren valde att byta program då SAS vid varje förlängning av avtalet försökte höja priset flera gånger. (Slutsats: undvik SAS.) Ett problem i migreringsarbetet var att Oracle gav samma felmeddelande oavsett vad som var fel och när det var mycket kod i en nod kunde man få mer än 10 felmeddelanden i rad; felmeddelande, rätta fel, samma felmeddelande igen osv. Den arbetsuppgiften har gjort att jag har begränsat tålamod mot felmeddelanden. Nu övar vi i Bekämpningssimulatorn vid MSS och den ger också samma felmeddelanden när man fyller i DART-formaten fel. Som väl är lär man sig.

I simulatorn kan man skjuta på pansarbandvagnar och ute i östgötaidyllen finns de att beskåda, här exempelvis PBV 501.

Första intrycket av Kvarn

Genom åren har jag fått besöka ett antal militära anläggningar, varav många nu är nedlagda, och intrycket färgas starkt av omständigheterna för besöket. I Karlskrona var jag exempelvis bara vinter och sen höst vilket gjorde att jag kanske inte fick se Karlskronas bästa sida. Nu är jag på mitt första besök i Kvarn och vid Markstridsskolan och vädret har varit fantastiskt.

Skolanläggningen verkar bra och vi har även hunnit testa hinderbanan (för min del endast väl valda delar av) och Kvarn verkar vara en riktig idyll. Sedan kan jag föreställa mig att de som tillbringat hela grundutbildningen här inte har samma bild!

"Det mest kvalificerade system Hemvärnet har haft"

Nu har Försvarsmakten/Combat Camera publicerat en film från förra veckans övning med granatkastarplutonen, som alltså var en målbildsövning för vår del. Skjutledaren Tommy Åkesson säger att granatkastarna är det mest kvalificerade system har haft, och det är inspirerande att höra.

Försöket med Dalarnas hemvärns granatkastarpluton har (återigen) visat att det gamla svenska värnpliktssystemet fungerade väl när soldaterna snabbt får upp färdigheten trots att det kanske var 10-20 år sedan grundutbildningen. Nu återstår att visa att även dagens utbildningssystem kan utbilda vassa granatkastarplutoner!

AK-tåg, i och utom tjänsten

AK-tåg, armékompasståg, är en enkel metod för att ta ut en säker koordinat för en punkt i terrängen (utgående från en säker punkt) men den kräver övning för att bli exakt. Idag har vi gått ett antal sådana tåg. Tyvärr kunde jag inte delta på kvällstjänsten (första gången på snart fyra veckor) då jag var tvungen att söka permission för att ta hand om barnen. Vi hade orienteringsträning i form av minnesorientering där man vid kontrollen får se kartan fram till nästa kontroll, men man springer alltså utan karta. Jag gick den lättaste banan med yngste sonen men medan han sprang på stigarna så la jag in sträckorna på eskivan och gick kompassgång mellan kontrollerna. Inte ett riktigt AK-tåg men ändå en form av träning. Sonen var dock före mig i mål.

FAL-A, i ljust minne bevarad

De eldledare vi följde under målbildsövningen har fått en del omskolning utifrån förändringar i reglementen mm sedan deras värnpliktsutbildning. Några exempel är övergångarna från RT90 till UTM/MGRS och förändring av eldreglering. Denna ominlärning verkar dock ha skett smärtfritt. Däremot var saknaden efter FAL-A stor. Jag själv fick ut FAL-A 1998 när vi fortfarande hade ett försvar med många brigader och jag slogs av hur stor del av tabellerna som rörde artilleri av olika slag; det verkade som att det var en artillerist som författat tabellen. Det är först när jag under senare år börjat läsa gamla artillerireglementen och än mer under pågående utbildning som jag insett fördelarna med detta. På den tiden fanns både ett stort antal skjutande förband och ett flexibelt system för understöd där exempelvis brigadartilleribataljoner kunde få i uppgift att förstärka sidoförband. Det fanns även ett stort antal eldledningsgrupper på olika nivåer. Genom FAL-A säkerställdes att eldledningsorgan och skjutande förband inte hade samma anropssignaler. Det var även så att artillerichefer på brigad och bataljon hade en egen anropssignal. Dagens FAA (Fasta anropssignaler för armén) från 2013 som ersatt FAL-A är inte alls lika artilleritung och i vissa fall kommer man att bli tvungen att använda identifieringsbeteckning (fyrställig anropssignal) för att särskilja olika förband som samverkar.

Respektera stoppskyltarna!

Under dagens marsch i terrängen passerade vi gränsen till skjutfältet och den var tydligt markerad, även om skylten verkar ha suttit där sedan försvarsområdenas tid.

Förra helgen gick Tiomila i denna terräng och i PM för tävlingen står:
"De skyltar som varnar för militära aktiviteter kan ignoreras. Under 10MILA pågår inga skjutningar eller övningar i tävlingsområdet."

Tydligen hade en orienterare velat springa om sin tiomilabana helgen som gick och då kommit in i område som var avspärrat för skjutningarna med granatkastare vilket hade kunnat sluta mycket illa.

När jag gick med i Hemvärnet var jag ung och rask och då var fyskravet att kunna gå 2 km med lätt packning. Tydligen ökar kraven med åldern!