Mitt tal på kongressen

Tack. Jag heter Jakob Wedman och kommer från Ludvika. För 17 år sedan blev jag hemvärnsman, här i Umeå i Sävars hemvärnsområde, och jag är fortfarande stolt hemvärnsman och miljöpartist.

Under den tid som gått sedan dess har Sverige kraftigt dragit ner det militära försvaret men vad värre är, är att vi har helt avvecklat det civila och ekonomiska försvaret. Samtidigt har samhället utvecklats och blivit alltmer effektivt, komplext och därmed även sårbart. Produktionen och allting är beroende av internationell handel och distributionen är beroende av just-in-time deliveries med väldigt små lager. Samhället idag är katastrofalt dåligt förberett för att hantera störningar i samhällets funktioner. Det skulle kunna bli störningar av internationella kriser, finansiella kriser, saker vi inte vet om.

Det är också så att vi lever i, tyvärr, en värld där stormakterna anser att militärt våld är ett legitimt medel för att uppnå sina nationella intressen. Vi ser det i USA, vi ser det i Ryssland; även EU med Sverige har visat det här i Libyen förra året. Vi står också inför problem med ökad kamp om naturresurser och naturtillgångar.

Som läget är idag har vi i Sverige gått över till ett försvar som helt och hållet bygger på frivilliga anställda, som endera kan säga upp sin anställning (som en vanlig anställning) eller på frivilliga i exempelvis hemvärnet som kan säga upp sitt kontrakt på några månader och därför vill jag yrka bifall till motion 15.3, särskilt attsatserna ett och två.

Motion 15.3

Att jag skulle debattera för ett starkare försvar på miljöpartiets kongress 2012 var inte något jag planerat i förväg. Jag var egentligen inte intresserad av att åka på kongressen men när vårt ombud hoppade av fick jag frågan om jag ville åka i stället och tackade då ja. I kongresshandlingarna såg jag till min förvåning ett antal motioner, skrivna av samma medlem, som behandlade olika aspekter av vårt samhälles krisberedskap, resiliens och försvar och som jag hade kunnat skriva under på och jag bestämde mig därför för att försöka stödja motionerna.

Det är inte helt lätt att förklara hur det går till att stödja en motion på en miljöpartikongress.  För att kongressen ska hinna behandla alla motioner har dessa förts ihop med andra liknande motioner och beroende på hur svårt det bedöms att vara att ta ställning till motionernas yrkanden behandlas dessa på endera:
- stortorg,
- påverkanstorg eller
- utskott.
Ett mindre antal propositioner/motioner/grupper av motioner debatteras sedan i plenum.

På stortorget behandlas yrkanden som är lätta att behandla ("yrkar att miljöpartiet ska verka för bra miljö") och kongressen röstar om dessa i en klump.

På påverkanstorg behandlas de flesta motioner och det går till så att motionernas yrkanden anslås vid en inflytandepunkt så att alla ombud har möjlighet att markera vilka man stöder, respektive inte stöder, och även kan komma med nya formuleringar på yrkanden.

De motioner som rör mer komplexa frågor behandlas i ett utskott tillsammans med ett par andra motioner. Bland dessa var alltså motion 15.3 om införande av värn- och resiliensplikt tillsammans med en motion om decentraliserad antagning till högskolor (5.5) och en motion om bostadspolitik (15.11). Den motion som det blev mest debatt om var den som handlade om bostadsbrist för studenter och ungdomar. När turen kom att behandla det som intresserade mig upptäckte jag till min glädje att utskottets majoritet gick på partistyrelsens linje vilket bland annat innebar bifall till ett yrkande om uppgradering av hemvärnets roll samt att yrkandet om införande av resiliensplikt skulle vara besvarat. Jag var nöjd med resultatet och räknade med att utskottets förslag skulle röstas igenom nästa dag.

Av kongressens tre debatter i plenum var det redan bestämt att en skulle behandla partistyrelsens klimatproposition. När det gällde ämnet för övriga två var det upp till kongressombuden. Till lördagens debatt fanns tjugo grupper av motioner från endera påverkanstorg eller utskott och till min mycket stora förvåning var det flest som ville diskutera motionerna från det utskott jag deltagit i! Det var främst bostadssituationen för studenter som engagerade men detta innebar att även motionen om värn-/resiliensplikt skulle debatteras. Jag bestämde mig därför för att skriva upp mig på talarlistan men hann inte renskriva mitt manus innan det var dags att gå upp.

SVT Forum sände live och det går att se debatten här:
MP:s kongress- debatt om studenter


följande tal gällde motion 15.3:
Jakob Wedman (15:18)
Hanna Lidström(17:25)
Bodil Ceballos (34:32)
Kommentar (egentligen om motion 15.2) (36:17)
Sten Erik Björling (45:38)


Tyvärr (tursamt nog?) passade kommentatorn på att sammanfatta föregående talares inlägg när det var min tur men min ersättare hade i alla fall spelat in talet:

Bakgrund

Jag är både hemvärnsman och miljöpartist. Jag gick med i hemvärnet 1995, direkt efter utryckning från grundutbildning i Flottan, och blev medlem i miljöpartiet 2004. Själv tycker jag att kombinationen är helt naturlig; vi måste både arbeta för ett hållbart samhälle och samtidigt vara beredda att försvara detsamma, men jag har insett att alla inte tycker att det är lika självklart.

Jag har under flera år, under pseudonym eller som anonym, kommenterat frågor inom miljö och säkerhet på internet men nu har jag alltså beslutat mig för att göra det i eget namn. Bakgrunden till detta var en debatt om värn- och resiliensplikt vid miljöpartiets kongress i Umeå förra helgen där jag deltog och då även nämnde att jag är hemvärnsman. Partistyrelsen och kongressen biföll yrkandet om att miljöpartiet verkar för en uppgradering av hemvärnets roll – översyn av beväpning, roller, ersättningssystem samt förbättrad integration med civila krisledningssystem mm, vilket alltså fick mig att bestämma mig för att stå för att jag är miljöpartist i grönt.

Min avsikt med bloggen är att kommentera frågor med koppling till miljö och säkerhet och att utveckla ett konkret förslag om återinförd värn-, samhälls- eller varför inte resiliensplikt.