Inne på sista dygnet

Nu är vi inne på sista dygnet av vår slutövning. Vi har övat försvar av stridsställning, både med lös ammunition i anslutning till att vi skjutit granater och med skarp ammunition. När jag började i Hemvärnet sköt man mycket skarp ammunition, men bara på skjutbana. Under de senaste åren har det blivit betydligt mer av tillämpad skarp skjutning och det gör att hela verksamheten blir seriös på ett helt annat sätt.

Vi har även gjort en marsch på ett par timmar, med full packning, till en oplats uppe på ett berg. Tyvärr gjorde vi, som vanligt när jag orienterar, en liten krok på vägen men jag lyckades räta upp orienteringen så att vi var mätberedda i rätt tid.

Under övningen har jag hört följande visdomsord: "Det finns bara två typer av människor, de som inte tycker om att bära tungt och de som ljuger." Jag tror att det ligger mycket i detta.

Tillämpad övning

Vår nu pågående slutövning är tillämpad, om än inte alls på samma sätt som KFÖ 2014. Det betyder att vi övar inom ramen för ett scenario och att vi får order från högre chef (alltså inte från övningsledare). Min personliga förmåga som soldat har utvecklats en hel del sedan GU i Flottan då vi inte kom längre än att gå skyddsvakt på kaj. Nu agerar vi i vissa lägen nästan som spaningssoldater.

Övningen är även tillämpad på så vis att det blir en hel del väntan på oplats.

Chefer under utbildning

Till skillnad från under tidigare värnpliktsutbildning har alla rekryterna under pågående befattningsutbildning samma utbildningslängd. Under utbildningens (inklusive GMU) gång har ett större antal soldater på olika sätt varit chefer (dagelev mm) och det är inte så att vissa är uttagna som KB/PB/GB som det var under min GU. Det här gör att många soldater får prova/prövas som chefer, vilket är nyttigt. Samtidigt har jag en känsla av att det kan leda till en relativisering av chefsskapet. Om du är chef över mig i morgon men jag vet att jag kommer att vara chef över dig i morgon så tar jag kanske inte dina instruktioner lika allvarligt. Att lyda order, även om chefen inte är den bäste, är något av en militär grundkompetens. Nu, och under tidigare skjutvecka, har vi fasta chefer och jag upplever att det ger stabilitet och trygghet.

Nyttigt studiebesök hos SKER-operatören

Inför veckans avslutande övning hade vi idag gemensamma torrskjutningar med SKER-operatörerna. Genom att följa vad operatören gör i SKER, skjutelementräknaren, vid olika eldkommandon fick vi ökad förståelse för vad som händer på bplatsen och vilken tid som krävs för olika typer av skjutningar. Detta gäller speciellt för tidsskjutningar exemplevis när understödd chef vill nedhälla fienden under begränsad tid. Då kan eldledaren kommendera 1 (1-3) lag/minut (varje pjäs skjuter då 1-3 skott varje minut) och för att få spridning över tid måste SKER-operatören då ge manuella kommandon till pjäserna. SKER-operatören måste i sin tur ha förståelse för hela systemet från ammunitionsgrupp till eldledningsgrupp.

Även om pjäskonstruktionen är gammal så innebär SKER en stor förändring i förhållande till de äldre  reglementena från 1985 men även annat har förändrats. I helgen var vi bjudna på middag hos gamla bekanta och först nu fick jag veta att mannen i huset var utbildad eldledningsgruppchef. Han berättade att på den tiden (60/70-tal) fick eldledarna öva på en terrängmodell gjord av hönsnät. Instruktören markerade brisader genom att gå under nätet och blåsa ut krita! Tydligen hade de värnpliktiga upptäckt att ju sämre de sköt (vilket alltså krävde mer eldreglering) desto sämre röst fick instruktören. Det hade varit intressant att testa detta även om bekämpningssimulatorn är en bra ersättare.

Två veckor kvar

De första intensiva åtta veckorna har gått fort och nu är jag hemma för en längre helgledighet. Efter midsommarhelgen väntar en slutövning och nu är jag övertygad om att vi kommer att klara av att lösa våra uppgifter; både som eldledningsgrupp och som granatkastarpluton. Vad slutövningen kommer att innebära för oss har vi inte fått veta men gissningsvis blir det en mer tillämpad övning jämfört med skjutveckan.

Skydd av flygbas

Jag har länge fascinerats av det svenska systemet med krigsflygbaser och 2014 övade vi i Dalabataljonen framgångsrikt skydd av flygbas på det gamla krigsflyfältet Tallhed. Den avslutande övningen i bekämpningssimulatorn i Kvarn var att understödja ett förstärkt kompani som skyddade den gamla flygbasen Heden mot en på marken framryckande fiende. Det var en svår uppgift men vi fick relativt lång tid för att förbereda och föredra eldplan, UP-system, eskivor, olater mm. I de första grundövningarna i simulatorn var det mycket kort tid för förberedelser men det gjorde att vi hann med många genomföranden. När vi nu i stället la mer tid innan blev det inte så mycket skjutet på en dag men det blev betydligt mer realistiskt. Fienden anföll först i dagsljus och senare i mörker och då fick vi både belysa och bekämpa. Huvuddelen av skjutningarna skedde med eldobservatör och det är nog också realistiskt vid en sådan uppgift. Övningen gick bra och ledde till en ökad förståelse av många delar. En sådan del är pjäsernas utgångsställning i sida (US). Med en viss US kan pjäserna skjuta i en sektor och det tar tid att ändra US och rikta in pjäserna mot en annan sektor.

Eldplan Mjölner

Idag har vi gått vidare och planlagt och genomfört flera eldöverfall med indirekt eld. Utifrån understödd kompanichefs stridsplan har vi utarbetat en eldplan med uppgifter om de olika momenten i den planlagda striden. Först nedkämpar 2. egrupp fiendens tätpluton vid mineringen och därefter nedkämpar 1. egrupp de mjuka fordonen i kön osv. Även om fienden inte sedan agerade exakt så som vi utgått ifrån så är planen ett bra stöd. Vid vissa av skjutningarna använde vi eldobservatör eftersom vi själva inte kunde observera målen/elden. Upplägget på utbildningen med först grundövningar i beksim, därefter skarpa grundövningar och nu mer realistiska tillämpade övningar i beksim har varit mycket bra och efter slutövningen ser jag fram emot att öva med Dalabataljonen och dess granatkastarpluton.

Dagen avslutades liksom gårdagen med fys. Först sprang vi milen och gårdagens 72 minuter orientering kändes i benen men efter 6-7 km började det flyta på bättre och jag avslutade på 54:03. Därefter en timmes badminton i fysborgen.

Kompartgrp

Idag har vi övat att skjuta med eldobservatör. Detta tillämpas när eldledaren inte själv kan observera målet. När eldledningsgruppen är underställd ett hemvärnskompani kan detta ses som det vanligaste typfallet. Eldledningsgruppen är då samgrupperad med kompaniledningen och när någon pluton har behov av indirekt eld kan exempelvis plutonchefen (stf) fungera som eldobservatör åt eldledaren. Om  elden inte ligger rätt vid första eldöppnande får eldobservatören förklara för eldledaren hur elden ska flyttas och sedan ger eldledaren i sin tur eldregleringskommando åt skjutande förband. Till skillnad från när egruppen ligger på oplats blir säkerhetsavstånd för egna förband extremt viktigt. Vi övade även ett antal scenarion där hemvärnsbataljon fördröjer/anfaller och då gäller det för eldledaren att kunna hålla många bollar (granater) i luften.

Dagen avslutades med egen fys och för min del blev det månadens långa orienteringsbana. Den var 6,9 km och trots att jag gjorde några bommar vid kontrolltagning sprang jag på 72:35 dvs 10:30/km.

Kontroll 39, stenen, som jag spikade!

Tillbaka i Kvarn

För ett par veckor sedan lämnade vi Kvarn och MSS efter en vecka i bekämpningssimulatorn och då var jag rätt säker på att jag lämnade platsen för gott. För ett par dagar sedan fick vi höra att det skulle bli ändringar i planeringen och efter en natt hemma är vi tillbaka för ytterligare en veckas utbildning. Jag känner nu att jag behärskar grunderna i eldledningstjänst efter "torrskjurning" i lektionssal, bekämpningssimulator och skarp skjutning och nu får vi repetera men även öva mer komplicerade skjutningar. Kvällen bjöd exempelvis på ett övningspass där granatkastarpluton understödde bataljons fördröjningsstrid och vi under tidspress med liten tid för förberedelser fick skjuta rök för att avskärma, lys för belysning och bekämpa upptäckta mål med spräng. Att även egna förband simulerades bidrog till realismen i en övning som är svår att genomföra skarpt.

Inget vått som inte har något gott med sig

Hemma en kväll efter en intensiv vecka med fyra dagar i fält. Vi har fått skjuta mycket sprängvinggranat och börjat få en känsla för måluttag och eldreglering. Vi har även legat på o-plats och övat bland annat försvar av stridsställning med skarp skjutning. Tjänsten vid en eldledningsgrupp kan vara mycket omväxlande.

Under skjutningarna torsdag kväll regnade det ordentligt men det innebar att brandriskprognosen för fredagen förbättrades så att vi kunde skjuta rök. Den höga luftfuktigheten gör även att det blir bra utvecklingen på röken. Idag fick vi alltså skjuta ett par avskärmande rökbälten och det var mycket tillfredsställande att se rökgranaterna slå ner på rökpunkter och därefter se rökbältet utveckla sig med vinden, allt enligt plan.

Vatten kan vara underbart, och inte

Efter två dagar och en natt på oplats i hög stridsberedskap var det underbart att få tvätta av fötterna i en tjärn och sedan torka dem torra.

Senare på kvällen blev det för mycket av det goda vattnet. Då är man glad att regnkläderna är nedpackade i uppdragssäcken.

Nya kulinariska erfarenheter

Livet i grönt (och tidigare blått) har bjudit på många olika kulinariska erfarenheter. Detta dygn lagar vi mat från rationer. Hittills smakar det bra.

På O-plats.

Brandhjältens återkomst

För två år sedan släckte jag, ja inte själv, en större brand i Västmanland. I samband med dagens skjutningar med sprängvinggranat fick vi släcka två bränder som startade vid anslag mot sten.

I RAMNÄS släckte jag brand genom stabsarbete men idag blev det mer handfast släckningsarbete.

Hvgrkplut, ett komplett system

Tidningen Hemvärnet 3-2016 innehåller mycket information om hemvärnsgranatkastarplutonen, bland annat ett förslag på organisation. Plutonen är stor med 53 befattningar men av dessa ingår 36 i själva plutonen som består av chefsgrupp, rekognoseringsgrupp, pjäsgrupper (3) samt ammunitionsgrupp. Dessutom ingår en bekämpningsledningsgrupp med bekämpningschef (bataljonsartillerichef), två eldsignalledare och två esignalister. Denna grupp skulle ha kunnat ingå i bataljonsledningen men genom att hvgrkplut ska kunna underställas annan bataljon ingår den istället i hemvärnsgranatkastarplutonen. Hvgrkplut innehåller även två eldledningsgrupper med vardera sex soldater. Dessa kan på motsvarande sätt underställas hemvärnskompanier och kan då fungera som kompaniartillerigrupper. Egrupperna kan givetvis även agera självständigt från oplats (vilket är vad vi får öva, i brist på övningskompani). Ifall en hvgrkplut omgrupperas och underställs annan bataljon kommer alltså ett komplett system som utöver skjutande förband innehåller grupper som gör det möjligt för staber på bataljons- och kompaninivå att leda indirekt eld.

Vad är det Försvarsmakten döljer?

I helgen har Ekot/Sveriges radio rapporterat om att det som 2014 presenterades som det avgörande beviset; "den observationen kan inte ifrågasättas ens av den störste skeptiker", var ett ljud som kom från en svensk källa. Jag har lite svårt att få ihop detta men det verkar klarlagt att Försvarsmakten gjorde en observation som var ett tydligt bevis på undervattensverksamhet men som senare inte alls var bevis för främmande ubåtskränkning. Att det skulle ha varit en mindre svensk ubåt i området utan att Försvarsmakten visste detta verkar helt orimligt. Vad var det då? Försvarsmakten vill inte kommentera detta med hänvisning till sekretess vilket lämnar fältet fritt för spekulationer. Ekot rapporterar också om att det periskop som observerades vid fyren Vindbåden 2015 var en observation av en tysk ubåt.

När Försvarsmakten ifjol informerade om att den observation som inte ens den största skeptiker kan ifrågasätta inte var en ubåt rekommenderade jag nye ÖB att liksom föregångaren Owe Wiktorin göra en utredning av bevisen för ubåtskränkningen och publicera resultatet av en sådan utredning, men det har tyvärr inte skett. Konsekvensen av detta blir att allmänhetens förtroende för Försvarsmakten när det gäller undervattensspaning och ubåtsjakt ytterligare urholkas. När Försvarsmakten inte informerar om vad det var för bevis som inte höll (som inte ens den störste skeptiker kunde ifrågasätta) så väcker det även frågor om vad det egentligen är som Försvarsmakten vill dölja. Är det så enkelt att det är pinsamt att man tog så fel? Var det en ubåt från "vänskapligt sinnad" nation? Var det en hemlig svensk ubåt som försvarsledningen inte hade koll på? De möjliga förklaringarna är många. Att Försvarsmakten på detta sätt undergräver det förtroende det svenska folket har för försvaret är rimligtvis mycket värre för rikets säkerhet än om sanningen kommer fram.

Med marginalerna på vår sida

Idag kom Hemvärnet (tidningen) 3-2016 med mycket information om hemvärnets granatkastarsystem och jag kommer att återkomma till detta nästa vecka. Idag har vi även haft vår första egna skarpa skjutning, som kunde ha slutat mycket illa.

Efter dagens utbildning har vi genomfört sex veckor av totalt tio och idag visade vi att alla delar fungerar. Rek-gruppen mäter in pjäsplatsen, eldledningsgruppen rapporterar mållägen och ger eldkommando, bplatsgruppen tar emot eldsignaleringen och skickar skjutelement till pjäsgrupperna som grupperar pjäser och skjuter granater. Givetvis finns det detaljer att putsa på och innan utbildningen är över kommer vi att skjuta fortare, med bibehållen noggrannhet.

Något som höll på att förstöra dagen var en motionär som kom in i målområdet under pågående skjutning. Jag övade under detta dagens första genomförande som eldledningssignalist och vi hade först skjutit en salva (3 skott) med övningsvinggranat. Därefter skickade jag in ett nytt dart-meddelande som innebar eldreglering och att pjäserna skulle skjuta ett lag vilket betyder att pjäserna skjuter varsitt skott så fort som möjligt. Medan vi väntade på att få "fyr" så upptäcker säkerhetschefen en vit t-shirt på väg mot målet och ger omedelbart order om eld upphör på säkerhetsradion. Jag skickar dart-format 414 några sekunder senare.

Till vår lättnad kommer inget fyr och efter att skyddsvakt omhändertagit motionären kunde vi fortsätta skjutningen. Vid de avslutande genomförandena sköt vi sprängvinggranat 86Z men även de övningsgranater vi sköt under det första genomförandet har ett riskområde för splitter på 300 m.

Under genomgång efter övning fick vi veta att en pjäs hade laddat och att pjäsgruppchefen P redan väntat två sekunder med att dra i avfyringssnöret då hon fick order om eldupphör. När den laddade pjäsen senare sköt kunde vi se att granaten slog ned mitt på vägen och att den skulle ha varit i joggarens omedelbara närhet om hon hunnit avfyra pjäsen innan eld upphör.

Händelsen har uppmärksammats i lokala medier och förhoppningsvis bidrar det till större medvetenhet om riskerna hos allmänheten.

Media:
Joggare en sekund från att bli ihjälskjuten (svt)
Civila svävade i livsfara - tog sig in på skjutfältet mitt under övning med skarpladdade granater (dt)

Eldsignalering ropa

De senaste dagarna har vi övat en del på reservmetod för eldsignalering; eldsignalering tal. Ur nya SkjutR Art Grk:
'Vid genomförande av skjutning med svenska eldledare, ledningsplatser och skjutande enheter skall kommunikation för skjutning i första hand vara data.

Vid eldsignalering tal används fastställda dartformat som mall för signaleringen. Eldsignaleringen påbörjas genom att eldledaren ropar upp skjutande förband och anger vilket format som skall användas, exempelvis genom "Eldsignalering ropa, format 612". Mottagaren kollationerar alltid sändningsföljden vid eldsignalering ropa.'

Mer än så står inte i det nya reglementet men desto mer i äldre reglementen av vilka jag har tillgång till SkjutR Art Grk 4 (1987), SbI Art Grk (1975) och SignalI Art och Grk (1962). Det kanske viktigaste begreppet vid eldsignalering är Eldsignalering ropa, eldkod ero. Ropameddelanden var ursprungligen eldtillstånds- och eldsignalering som omedelbart skall komma till mottagande chefs kännedom. Det gick/går till så att mottagande signalist kollationerar (upprepar) sändningsföljden till sändande station vilket gör att mottagande chef samtidigt hör signaleringen. Åtminstone tidigare var det så att eldledare före varje kommande anger vilket (vilka) förband kommandot gäller. Telefonist angav vid eldsignalerings början
(1) signaladress t ex "MB-NA från EM",
(2) den eller de eldsignaleringen gäller, t ex MB-NA ero" samt
(3) den som skall svara (vid flera motstationer), t ex "MB Svarar".

Ero är alltså dels en metod och dels ett kommande som anger vilket/vilka förband som ska skjuta. "Ero" användes alltså även vid eldsignalering telegrafi:
"ZF DE ZG = ZF ERO K"
Denna användning lever vidare i eldsignaleringsformaten till dart där ERO-fältet anger vilka som ska skjuta.

Med dagens reserförfarande används därför "ero" i båda betydelserna. Först vid inledning av eldsignalering och sedan när eldledaren kommer till ero-fältet i dartformatet. Det känns lite bakvänt att signalera så men syftet är inte bara att få fram eldkommandot till bplatsen utan att få fram det till pjäserna och då är det här nog det snabbaste metoden.

Inte längre rekryt?

Ett nytt nummer av tidningen Hemvärnet är på väg och även om jag inte har fått tidningen hem så fick jag möjlighet att läsa den idag. Tidningen innehåller en längre artikel om granatkastarplutonen med mycket fakta som jag avser att återkomma till.

En detalj irriterade dock några av mina kamrater en smula och det var att de omnämns som rekryter, vilket också skedde under målbildsövningen. Rekryt är en soldat under början av sin grundutbildning (Wikipedia). På Dalregementsgruppens Facebook  finns bilder från Dalaplutonens soldaterinran med texten "Från rekryt till soldat". Legaldefinitionen är dock klar. I Förordning (2010:590) om grundläggande och kompletterande militär utbildning inom Försvarsmakten står
"rekryt: den som har antagits till eller genomgår utbildning enligt denna förordning" (3 § 3 p), alltså både grundläggande och kompletterande militär utbildning.

Jag själv har också blivit benämnd rekryt men det kan jag leva med även om jag själv går en befattningsutbildning som hemvärnsman. Det var dock lite ovant då ingen kallat mig rekryt sedan rekrytkursen vid BÖS R-Komp augusti 1993!

Batteriplats utan batteri

Åter i Falun och efter ett "befattningsskede" börjar vi gå in i ett "förbandsskede". Istället för att skicka eldsignaleringen till en simulator skickar vi till kamraterna i batteriplatsgruppen och till skjutelementräknaren. Batteriplatsgruppen är den plats där skjutande enhet vid artilleri grupperar och åtminstone tidigare användes begreppen pjäsplats och pjäsplatsgrupp för motsvarigheten vid granatkastarförband.

Tidigare, före 1966 enligt Wikipedia, delades artilleriet in i divisioner och batterier som alltså motsvarade senare bataljoner och kompanier. Dock användes begreppet batteri fortfarande för den skjutande delen av kompaniet (AH1 Fördelningsförband, 1982). I brigadartilleriet var stf kompanichef tillika batterichef och alltså den som ledde skjutningen medan kompanichefen tjänstgjorde som bataljonsartillerchef (stf) vid en av brigadens skyttebataljoner. När eldledare eller understödd chef fick eldtillstånd med artilleri var det endera med bataljon eller med batteri. (Även i Kustartilleriet användes bataljon/batteri.)

Om jag förstått saken rätt finns det inte längre några batterier så i stället för att begära eldtillstånd med batteri så används kompani. Tidigare visste man att bataljon/batteri innebar artilleri och kompani/pluton innebar granatkastare. Det stora problemet i dagens Försvarsmakt är dock att det finns så få bataljoner/kompanier med artilleripjäser.

Militären och skatterna

Efter fyra dagar med kvällstjänst i Kvarn var vi lediga idag och jag har bland annat hunnit med ett besök på jobbet, Skatteverkets kontor i Ludvika, för första gången på fem veckor. Jag har i diverse sammanhang haft kontakt med olika slags offentliganställda och tyvärr utmärker sig många militärer genom en förbluffande motvilja mot skatter. I Kvarn blev jag uppmärksammad på en guide till kadetterna (för mig är det oklart ifall guiden var seriöst eller humoristiskt skriven) där det stod att skatt var det enda ord som var för fult för att säga. Att det finns officerare som inte vill betala skatt och inte drar sig för att exempelvis fuska med avdrag har jag noterat tidigare och jag får det inte att gå ihop. Ens anställning är helt finansierad av skattemedel och det är inte ovanligt att anställda inom försvaret ger uttryck för uppfattningen att försvaret borde få göra av med dubbelt så mycket skattemedel som idag. Hur kan man då personligen göra vad man kan för att undvika att betala skatt?! Ligger det något i mina iakttagelser? Möjliga förklaringar tas tacksamt emot i kommentarsfältet nedan!

Erfarenheter från bekämpningssimulatorn

Eftr fyra intensiva dagar och kvällar är vi nu färdiga med utbildningen i Kvarn. För ett antal delar av eldledningstjänsten är skjutning i simulatorn mycket bra träning. En av svårigheterna med eldsignalering på data (DART) är att samma format kan användas för flera olika metoder för målangivning/eldreglering men att de då ska fyllas i på olika sätt. I teorin har vi lärt oss hur det ska gå till tidigare men nu har även vi lärt oss det i praktiken. Det finns en logik bakom och om man inser den så blir det lättare att lära sig exempelvis när man måste ange observationsriktning och när man inte får göra det. Grafiken är kanske inte den bästa, men betydligt bättre än den simulator jag fick prova på Revinge 2002 (för att inte tala om DOS-programmet ELDOBS.BAT), med mål som rör sig i tre dimensioner. Man kan också se verkan och få lösa olika elduppgifter. Det mest komplicerade vi hann med var att avskärma med rök och när det gällde att hålla reda på riktningen mellan egen trupp och fienden, vindriktningen och linjemålsriktningen så var jag nöjd med att ha med en gammal hederlig e-skiva. Samtidigt så är handhavande med en simulator inte detsamma som handhavande med verkliga instrument och i ett antal avseenden fungerade simulatorn inte som DART-SKER så nu ser jag fram emot att få träna med vår egen utrustning innan vi ska börja skjuta skarpt.

Orientering i Kvarn

Armén skämmer verkligen bort kadetterna. Kvarn erbjuder mycket goda fysmöjligheter och efter dagens kvällstjänst, kl. 20.30, tog jag en orienteringsbana på 5,5 km. Jag sprang med en något otymplig syftkompass och tog fel kurs några gånger men korrigerade ganska snabbt. Om jag räknar bort 8 minuter då jag pratade telefon (och vilade) så sprang jag på 56 minuter så löpformen är definitivt på väg uppåt. Tyvärr är vår säsongen över inom orienteringen så nu måste jag hålla i träningen till hösten.

 Solen på väg att gå ner över Kvarn.

Kontroll 19; mossen

Den mest positiva överraskningen var dock att här finns ett utegym särskilt för oss som är hemvärnspersonal!