Utredare föreslår värnpliktigt hemvärn

Idag presenterades En robust personalförsörjning av det militära försvaret, betänkande av 2015 års personalförsörjningsutredning ledd av Annika Nordgren Christensen. Att utredningen föreslår en kombination av frivillighet och plikt är ingen nyhet utifrån uppdrag och vad som tidigare kommit fram. När nu utredningen presenterats har jag särskilt intresserat mig för de delar som avser Hemvärnets personalförsörjning.

Utredningen belyser på ett bra sätt utmaningarna för den framtida personalförsörjningen där den största är att rekryteringsbasen av tidigare värnpliktiga i värnpliktsmagasinet åldras på ett ogynnsamt sätt. När det gäller möjliga lösningar anser utredaren inte att det är önskvärt att så många som 800 frivilliga ska direktutbildas till hemvärnet, vilket är Försvarsmaktens planeringsunderlag, (ss. 123-124) då det är bättre för försvaret att de som är frivilliga utbildas längre tid än fyra månader och tar anställning i stående förband eller antas till officersutbildning. Min reflektion angående detta är att det inte är samma sak att söka frivilligt till Hemvärnet som att vilja bli yrkessoldat. Ifall någon söker frivilligt till Hemvärnet måste det vara bättre att denne utbildas för placering i Hemvärnet än att den utbildas vid ett annat förband.

Utredarens förslag är i stället att utbilda 1 000 per år för ett värnpliktigt (totalförsvarspliktigt) hemvärn. Denna förbandstyp benämns lokalförsvarsförband. De som genomfört denna utbildning kan sedan frivilligt söka till Hemvärnet och de som inte gör det krigsplaceras i lokalförsvarsförbanden som förväntas omfatta 150 plutoner. Varje år utbildas 15-20 plutoner om cirka 60 värnpliktiga. Av dessa beräknas 20 % avgå under grundutbildning och 20 % rekryteras till Hemvärnet. Ifall plutonerna hålls samman innebär det produktion av 15-20 lokalförsvarsplutoner per år om cirka 35 soldater. Dessa ska ingå i depåförbanden och vid mobilisering kunna komplettera hemvärnsbataljonerna. Kanske skulle en sådan pluton kunna genomföra slutövning och/eller repetitionsutbildning i samband med en hemvärnsbataljons KFÖ?


Hemvärnet ska fortsätta att rekrytera ur personalreserven och från de som slutar som anställda soldater men beräknas alltså även kunna rekrytera 300 bland de som utbildas till lokalförsvarsförbanden och 300 från direktutbildning till Hemvärnet. Dessa kan kanske komma utbildas tillsammans med värnpliktiga avsedda för lokalförsvarsförbanden. I sådana fall begränsas möjligheten att utbilda och personalförsörja funktionsplutoner som pionjär-, CBRN-, trafik- och granatkastarplutoner. En del av de 300 frivilliga bör enligt min mening därför utbildas för placering i funktionsplutoner.

Sammanfattningsvis känns det som att utredningens förslag är vettiga. Jag ser själv inte riktigt poängen med att behålla tidvis tjänstgörande soldater (GSS/T). Så länge som delar av förbanden består av värnpliktig personal (GSS/P) kan hela förbandet inte disponeras utan att de värnpliktiga kallas in.  (Se även debattartikeln ”Sveriges försvar behöver de värnpliktiga” av Callis Amid.) När det gäller Hemvärnet hade alternativet, som jag ser det, varit att föreslå att Hemvärnet på sikt även bemannas av värnpliktiga. Detta skulle ha inneburit en stor förändring av vad Hemvärnet är och med utredningens förslag finns möjlighet att se ifall de föreslagna åtgärderna räcker för att säkra Hemvärnets personalförsörjning.

Fredad zon för B-styrkan

I det stora hela är jag mycket nöjd med helgens övning med 29. hemvärnsbataljonen. Något jag inte uppskattade var dock när övningsledningen överprövade vår eldgivning. Den aktuella delen av övningen var dubbelsidig med en B-styrka som anföll och där vår granatkastarpluton skulle understödja den försvarande sidan. Vi hade framskjutna eldledningsgrupper och en av dessa kunde observera när B-styrkans huvuddel lastade av vid fordonsavlämningsplats. En sådan truppsamling är ett mycket lämpligt mål för indirekt eld men efter att eldkommandot skickats in gick tiden utan att något hände. E-gruppen sände flera frågor till granatkastarplutonen (som spelades av övningsledningen) varför det inte kom något Fyr och till slut fick de svaret att övningsledningen inte tillät att eldkommandot verkställdes, troligen för att hela B-styrkan i sådana fall hade blivit nedkämpad. Jag hörde inte någon förklaring direkt från övningsledningen men på omvägar hörde jag att övningstekniska omständigheter gjorde att B-styrkan var i en fredad zon.

Det finns flera poänger med att öva indirekt eld tillsammans med andra hemvärnsförband. Jag tycker att en viktig poäng är att man ska få en förståelse för vilken verkan man kan få med indirekt eld. Den poängen går dock förlorad när man inte spelar effekten av den eld som skulle ge störst verkan. I övrigt var det mindre grupper ur B-styrkan som bekämpades, däribland en prickskytt. En prickskytt kan vara ett allvarligt hot men det är inte den typ av mål som granatkastare främst är avsedda för.

Givetvis kan det finnas övningstekniska omständigheter som gör att övningsledningen är tvungen att styra B-styrkan till vissa platser där B-styrkan inte får bekämpas innan övningsmomentet börjar. Ifall de begränsningarna inte är kända på förhand leder sådant här till stor frustration.

KFÖ med 29. hvbat

I helgen som gick hade jag den stora förmånen att få delta i 29. hemvärnsbataljonen KFÖ i området kring Mysingen. De fyra granatkastarplutoner som nu sätts upp i militärregionerna, där vi i Dalabataljonen och MR Mitt är först, ska kunna lösa uppgifter även vid annan hemvärnsbataljon och nu övade vi att underställas Södertörnsbataljonen. Hela granatkastarplutonen var inte med utan det var eldledningsdelarna på bataljons- och kompaninivå som vi fick öva.

För min del var det den första tillämpade övningen efter vårens/sommarens befattningsutbildning och det gjorde att det var intressant och lärorikt på många sätt. Även om de flesta av oss har erfarenheter från värnpliktsutbildning med förbandsövningar så är uppgiften att understödja hemvärnsförband relativt ny liksom skärgårdsmiljön. Jag kände mig nästan som hemma efter min värnpliktsutbildning i Flottan för drygt 20 år sedan men uppgiften att leda eld är något annat än undervattensspaning. Under denna övning blev det tydligt att det är en bra lösning att hemvärnsgranatkastarplutonen är ett komplett system som utöver själva granatkastarplutonen även består av bekämpningsledningsgrupp, som förstärker bataljonsstab, och eldledningsgrupper, som kan understödja kompanier


Det är inspirerande att få se att även andra hemvärnsbataljon är på god väg att utvecklas med nya och ökade förmågor. Vi blev mycket väl emottagna av både bataljonen och utbildningsgruppen och är det någon från Södertörn som följer bloggen så vill jag tacka så mycket för helgen!