Aurora 17 - samövning med 18. stridsgruppen

Eldledare ur 18. stridsgruppen

En nackdel med att skjuta skarpa sprängvinggranater när man är på övning är att det inte finns så många att öva med. Det finns ingen B-styrka utan fienden är fingerad och presenteras genom målspel. Några som vi i 177. hemvärnsgranatkastarplutonen kunde öva med var eldledarna ur 18. stridsgruppen. Stridsgrupp Gotland är ett mekaniserat förband med permanent stationering på Gotland. För närvarande har stridsgruppen inte något eget granatkastarförband men det kan förändras, antagligen senast när det nya bataljonsartilleriet är levererat.

En eldledningsgrupp med eldledningsvagn 90 har en helt annan rörlighet och skydd än hemvärnets eldledningsgrupper men genom att vi har samma system för eldledning så kan de skjuta med vår granatkastarpluton utan problem. Att förstärka försvaret av Gotland, 32. hemvärnsbataljonen och/eller 18. stridsgruppen, skulle därför kunna vara en skarp uppgift för vår pluton.

Aurora 17 - en repövning

Något som kanske inte framgått för alla är att ganska många soldater som tjänstgjort under Aurora 17 är totalförsvarspliktiga som genomgått repetitionsutbildning. Värnplikten lades vilande 2010 men redan 2014 återinfördes repetitionsutbildning av de totalförsvarspliktiga som var krigsplacerade i insatsförband (ett drygt halvår efter att jag föreslagit det på denna blogg).

Den huvudsakliga bristen med den nya personalförsörjningen med anställda soldater och sjömän var att förbanden hade för stora vakanser och därigenom inte kunde öva med komplett förband. Luckorna fylldes med pliktpersonal och genom att dessa kan kallas in till repetitionsutbildning blir det möjligt att säkerställa att all krigsplacerad personal har relevant utbildning samtidigt som hela förbandet övas. Nu under Aurora 17 har ett antal förband övat med pliktpersonal vilket beskrivits på Försvarsmaktens hemsidor:
Operativa transporter kräver stort ansvar (Trafik- och transportledningskompaniet)
”Det finns en spänning i att vara här” (Logistikbataljonen)
Totalförsvarspliktiga soldater kallas in (Andra amfibiebataljonen)
Varselgult och grönt samarbete i Örsundsbro (21:a ingenjörbataljonen)
Skyddad logistikförsörjning är av största vikt (Marinbasen)
Plikten kallar (12:e motoriserade skyttebataljon)


Jag hoppas, och tror, att alla inom Försvarsmakten ser fördelarna med att kunna öva krigsförband och inte bara enskilda soldater och det känns som att man nu börjar återupptäcka fördelarna med värnplikten. Idag ryckte 200 pliktsoldater ut från Amfibieregementet och deras utryckningsmarsch sändes live på Amfibieregementets facebook. Riktigt bra att man på det här sättet visar sin uppskattning av pliktsoldaterna och vårdar totalförsvarsplikten som institution!

Aurora 17 - Brandhjältens återkomst 2

Lysbälte över Tofta skjutfält

Att släcka bränder börjar bli något av en vana för mig i min tjänstgöring i Hemvärnet. Först var det den stora branden i Västmanland 2014 och sedan släckte vi flera bränder under min befattningsutbildning 2016. Under måndagen, vår första skjutdag, avslutade vi med att skjuta lys under kvällen. Jag hade faktiskt inte gjort detta skarpt tidigare, under befattningsutbildningen 2016 var brandrisken för stor för att vi skulle skjuta lys. Jag har dock sett sådana skjutningar och även lagt många lysbälten i bekämpningssimulatorn i Kvarn. När man ska belysa ett område med lysbälte räcker det inte med att göra ett måluttag utan man måste även kommendera linjemålsriktning och eldbredd med hänsyn taget till vad som ska belysas, hur mycket det blåser och vindriktning. Skjutningarna gick bra men när vi skjutit färdigt så upptäckte vi att det brann på skjutfältet. Genom en snabb insats och förenade ansträngningar från skjutledare och båda eldledningsgrupperna så lyckades vi släcka branden. Under natten skötte sedan regnet eftersläckningen. Det stod dock inget i tidningen om att vi räddade skjutfältet från en skogsbrand utan som brandhjälte i grön uniform får man nöja sig med att verka i det tysta.

Branden släckt

Aurora 17 - avrostning

Rikshemvärnschefen på besök

Inryckning var lördag 16/9 och måndag 18/9 började vi våra skjutningar. Vi inledde med relativt enkla skjutningar och det var en nyttig avrostning för min del som inte legat på oplats sedan befattningsutbildningens slutövning förra sommaren. Vi fick även börja bekanta oss med den gotländska terrängen. Jag har visserligen gått ett par FRO-kursen, och bland annat övat sambandsrek, på ön så jag visste att ön var platt. Eldledning blir dock helt annorlunda när man tittar ner på målterrängen uppifrån ett berg jämfört med att se målet på ett öppet skjutfält. Även om jag, med flera, var lite ringrostiga så är det ändå ingen tvekan om att vi skulle klara av att lösa skarpa bekämpningsuppgifter omedelbart efter aktivering. Vi fick även besök av vår egen general, rikshemvärnschefen generalmajor Roland Ekenberg. Besöket avlöpte, till skillnad från senast, utan missöden för min del.

Aurora 17 - verksamhetssäkerhet

Ingen ska behöva riskera att bli allvarligt skadad på en svensk militär övning och jag brukar känna mig helt trygg på våra övningar. Idag har vi dock nåtts av den tragiska nyheten att ett persontåg krockat med en pansarterrängbil i Södermanland. Utredningen lär visa vad som orsakade olyckan men tåget hade större anledning att uppehålla sig på rälsen än pansarterrängbilen. I Försvarsmaktens reglemente - Verksamhetssäkerhet Trafik står:
"Plankorsningar. – Om förband med fordon ska passera en plankorsning
(järnvägskorsning) som inte har bommar eller ljus- och ljudsignaler
ska trafikvarnare avdelas med uppgift att stoppa fordonen när
tåg nalkas."

Min erfarenhet är dock att man tar verksamhetssäkerheten på stort allvar. Inför övningar presenterar övningsledare den riskanalys de gjort och den brukar vara bra. Det handlar inte bara om säker vapenhantering utan även om vad men kan göra för att förbygga halkolyckor med mera.

I granatkastarplutonen skapar vi vår egen risk och vi räknar alltid med skjutgränser och säkerhetsavstånd för olika typer av granater. Under ett övningsmoment övade vi med en gotländsk hemvärnspluton och några av dem tyckte att vi var (väl) långt ifrån granatbrisaderna. Det är klart att brisaderna skulle ses, och höras, bättre om vi var närmre men när man sett vilken verkan splittren har på pappfigurer i målområdet vill man inte vara för nära där det smäller. Vi fick senare en intressant diskussion om säkerhetsavstånd i fred och krig och jag tror att vi kom överens om att det inte skulle kännas helt säkert att ligga i skydd 100-200 meter från målmitt för egen indirekt eld.

Jag hoppas att de inblandade i dagens olycka blir helt återställda och att övningen kan fullföljas utan fler allvarliga olyckor.

Aurora 17 - aktivering och tilltransport

177. hvgrkplut väntar på färjan i Nynäshamn

Aktiveringen inför vårt deltagande i Aurora 17 skedde enligt ordinarie rutiner. Därefter delades plutonen in i olika transportenheter beroende på typ av fordon. Jag har varit med om fordonsmarsch med terrängbilar och bandvagnar till Stockholm vilket tar ganska lång tid och medför risk för haverier men denna gång gick bandvagnarna på trailer. Det här var en Försvarsmaktsövning så Movcon (transportledning) ledde hela vår marsch. Genom min sambandsbakgrund fick jag förtroendet att sköta sambandet under marschen och det fungerade bra. Tiden från inryckning till avgångstid för färjan var kanske inte så imponerande, särskilt inte med civila mått, men nu hade vi marginaler ifall det skulle ha blivit några större friktioner. I både Nynäshamn och Visby hamn tog Försvarsmaktens trafiksoldater hand om förbandet och såg till att vi kom rätt och det är under en sådan här större övning som man inser varför det behövs trafikförband. Även Hemvärnet har fyra trafikplutoner och kanske träffade vi på några hemvärnskollegor som trafiksoldater.

Överföring av personal och förband från fastlandet till Gotland planerades att ske även under det kalla kriget; den så kallade Operation Guten. Att skydda dessa transporter var då också en av Flottans huvuduppgifter vid mobilisering. Jag hade därför hoppats på att få se några Visbykorvetter eskortera oss men på vägen över men det här var en tämligen normal färjetur. Färjepersonalen verkade veta vad de höll på och det här var bara en av många militära transporter till, och från, Gotland under Aurora 17.

Aurora 17 - uppvisning med 177. på Gärdet

Uppdaterad söndag kväll.

En längre film finns på Facebook.

Idag har det varit Försvarsdag på Gärdet i Stockholm och 177. hvgrkplut deltog i uppvisningen med del av plutonen. De grupper som deltog var en eldledningsgrupp, en rekognosceringsgrupp, en batteriplatsgrupp och två pjäsgrupper vilket är ungefär halva plutonen. Försvarsdagen omfattade även många andra programpunkter:


Program Försvarsdag 24 september på Gärdet


Det som flest besökare verkat prioriterat att filma och lägga upp på youtube är helikopter 16 medan en hemvärnsgranatkastartropp som skjuter laddövningsgranater inte genererat lika många filmer. Jag som den senaste veckan sett de här pjäserna skjuta ett antal skarpa eldstöter (om 12 granater) vet att det blir en helt annan effekt än laddövningsgranater som dimper ner i gräsmattan, men det är inget som går att visa för allmänheten på det här viset. Uppvisningen verkar i alla fall ha gett en bra bild av hur det ser ut när våra pjäser grupperar, skjuter och omgrupperar och det är uppmuntrande att Försvarsmakten väljer att ha med vår pluton som en punkt på programmet.

Aurora 17 - en vanlig KFÖ

Transport av bandvagnar

Alla hemvärnsförband genomför varje år en krigsförbandsövning (KFÖ) och för vår del var årets KFÖ i tid och rum förlagd till försvarsmaktsövning Aurora 17. Jag gissar att detsamma gäller för övriga hemvärnsförband som deltog i övningen. De här betyder att övningen inte innebar extra övningsuttag men genom att genomföra ordinarie övningar för många förband samtidigt så blir det möjligt att dessutom öva ledning av transporter och förband, underhåll med mera.

För vår del var KFÖ förlängd med ett dygn på bekostnad av vårens SÖF (särskild övning förband) som endast var tre dygn mot normalt fyra. Transport till och från skjutfältet tog längre tid än vanligt men genom att övningstiden var förlängd fick vi ändå tre skjutdagar på Gotland. De skjutningar vi genomförde kunde vi ha gjort vid något annat skjutfält men nu fick vi öva i en annan terräng som är plattare och mer öppen än dalaterrängen. När vi väl var på plats på Tofta skjutfält så var det dock övning som vanligt.

Samtidigt som vi genomförde vår egen KFÖ var vi på samma gång ett bland många förband som skulle transporteras till och ledas och underhållas på Gotland men det behövde vi inte bekymra oss över. Med det här övningsupplägget har vi visat att vi kan underställas annan hemvärnsbataljon inom militärregionen (MRM), inklusive Gotland, och att vi kort tid efter aktivering kan vara på plats och leverera eld i målet. Att vi övade under Aurora innebar att vi fick betydligt fler besök än vanligt och antagligen också att vi fick skjuta fler 12 cm sprängvinggranater.

Aurora 17 - min väg dit

177. hvgrkplut på väg till Gotland för Aurora 17

 Nu har vi i 177. hemvärnsgranatkastarplutonen kommit hem och påbörjat återhämtning efter vårt deltagande i försvarsmaktsövning Aurora 17. De kommande dagarna avser jag att skriva några reflektioner och iakttagelser men jag börjar med några nedslag i min egen, rätt osannolika, väg till övningsdeltagande på Gotland.

September 1993 genomfördes den förra försvarsmaktsövningen, FMÖ 93 Orkan och jag gjorde då min grundutbildning som elev vid PB-kursen ubåtsjakt vid Berga örlogsskolor. Vi deltog inte i övningen men efter tjänstens slut var vi nere i örlogshamnen och såg aktiviteten. Den 25/9 noterade jag i dagboken att vi sett minarbetsbåt 510 med signalflagga Kalle (blågul) som hämtade 15 infanterister från I 13 och gick ut till sjöss igen. Det var ett antal värnpliktiga vid BÖS från det för mig då okända Dalregementet som var B-styrka. Själv hade jag inga tankar på att någon gång tjänstgöra annat än i Flottan.

Oktober 1997 hade jag ändå gått med i (marina) hemvärnet och var då inkallad med min radarpluton på Holmögadd för att delta i övning Nordvart. Vi samgrupperade med ett skärgårdsskyttekompanistab från KA 3 som bland annat ledde en granatkastarpluton. Kompanichefen hade alltid med sig sin eldledningsgruppchef. Den sista dagen för vår övning, 10/10, var det förevisningsskjutning och när jag skulle återställa materiel i närspaningsradartornet så träffade jag på en säkerhetskontrollant (?) för grk-skjutningen så jag följde skjutningen med honom. Tre enheter från 6. amfbat, HO1 och skärgårdsskyttekompaniet sköt med fråntid och granaterna briserade på rätt tid. Detta var min första erfarenhet av indirekt eld.

Juli 2002 gick jag så FBU-kursen Ytövervakning/Eldobservatör i Höllviken. Jag fick en viss förståelse för indirekt eld och ett rejält intresse. Tanken var att vi efter utbildningen skulle kunna tjänstgöra som eldobservatörer och vi fick testa att göra måluttag och eldreglera i simulator på Revinge. Då kändes det dock som att det var mycket långt ifrån att vi någon gång skulle få göra det inom hemvärnet.

Våren 2014 påbörjade min hemvärnsbataljon försök med att sätta upp en granatkastarpluton. Vi på övriga kompanier följde detta med intresse och förhoppningen att vi i framtiden skulle få öva tillsammans med denna pluton men då var det tydligt att plutonen skulle bemannas med nyrekryterade och endast de med tidigare relevant utbildning var aktuella.

Så fick/tog jag vår och sommar 2016 chansen att gå en tio veckors befattningsutbildning till eldledningssoldat vilket jag ingående beskrivit på denna blogg. Nu under Aurora 17 fick jag så möjlighet att öva som eldledningsgruppchef vilket har varit utmanande men samtidigt mycket intressant och lärorikt. Det hade varit helt omöjligt för mig att föreställa mig detta 1993, 1997, 2002, 2014 eller ens 2016. Mer om övningen följer!