Ingen ska behöva riskera att bli allvarligt skadad på en svensk militär övning och jag brukar känna mig helt trygg på våra övningar. Idag har vi dock nåtts av den tragiska nyheten att ett persontåg krockat med en pansarterrängbil i Södermanland. Utredningen lär visa vad som orsakade olyckan men tåget hade större anledning att uppehålla sig på rälsen än pansarterrängbilen. I Försvarsmaktens reglemente - Verksamhetssäkerhet Trafik står:
"Plankorsningar. – Om förband med fordon ska passera en plankorsning
(järnvägskorsning) som inte har bommar eller ljus- och ljudsignaler
ska trafikvarnare avdelas med uppgift att stoppa fordonen när
tåg nalkas."
Min erfarenhet är dock att man tar verksamhetssäkerheten på stort allvar. Inför övningar presenterar övningsledare den riskanalys de gjort och den brukar vara bra. Det handlar inte bara om säker vapenhantering utan även om vad men kan göra för att förbygga halkolyckor med mera.
I granatkastarplutonen skapar vi vår egen risk och vi räknar alltid med skjutgränser och säkerhetsavstånd för olika typer av granater. Under ett övningsmoment övade vi med en gotländsk hemvärnspluton och några av dem tyckte att vi var (väl) långt ifrån granatbrisaderna. Det är klart att brisaderna skulle ses, och höras, bättre om vi var närmre men när man sett vilken verkan splittren har på pappfigurer i målområdet vill man inte vara för nära där det smäller. Vi fick senare en intressant diskussion om säkerhetsavstånd i fred och krig och jag tror att vi kom överens om att det inte skulle kännas helt säkert att ligga i skydd 100-200 meter från målmitt för egen indirekt eld.
Jag hoppas att de inblandade i dagens olycka blir helt återställda och att övningen kan fullföljas utan fler allvarliga olyckor.
Över man för krig kan man förstås inte helt undvika skador alltid. Trist att detta hände dock.
SvaraRadera