Nytt namn på bloggen?

I samband med årsskiftet avslutade jag mina kommunala uppdrag för Miljöpartiet och i samband med det lämnade jag även partiet. Därför känns namnet på bloggen inte längre aktuell.

Jag gick med i Miljöpartiet 2004, och det var inget lätt steg att ta. Även om jag hade röstat på partiet tidigare så hade det inte varit aktuellt att bli medlem. Under Peter Eriksson och Maria Wetterstrand som språkrör omvandlades dock partiet från ett parti för radikala idealister till ett mittenparti för engagerade människor som tyckte att miljöfrågorna var viktiga. Partiets företrädare framstod som kloka politiker med vettiga åsikter i många frågor. Samtidigt hade övriga partier anammat Miljöpartiets försvarspolitik så det gjorde inte längre någon skillnad.

Även om jag haft några uppdrag i styrelse och valberedning på distriktsnivå så har jag i huvudsak varit aktiv inom kommunpolitiken i Ludvika. Vi gick från 1 mandat i kommunfullmäktige 2006 till 2 mandat 2010 och 3 mandat 2014. Jag har sett på min roll som kommunpolitiker främst som en representant för invånarna i förhållande till kommunens chefer och tjänstemän. Som parti har vi också drivit allmänpolitiska frågor som att få ordning på kommunens ekonomi vilket jag tror bidrog till framgångarna i valen 2010 och främst 2014.

Redan inför valet 2014 övervägde jag att lämna partiet. Det var inte så mycket att jag bytt uppfattning utan istället att verkligheten förändrades (exempelvis försämrat säkerhetspolitiskt läge och ökad mottagning av asylsökande) och att partiet förändrades i mer radikal riktning. Många inom partiet tog de framgångar som uppnåtts sedan 2000 för givet utan att inse att det var förändringarna som lett fram till framgångarna. Jag valde dock att stanna kvar i partiet då jag var nöjd med partiets arbete lokalt.

Efter de lokala framgångarna i valet 2014 fick vi för första gången vara med och styra kommunen i majoritet tillsammans med S och V. Samtidigt bildade Miljöpartiet regering tillsammans med S. Detta var en bra grund för det lokala arbetet och under det första dryga året fungerade samarbetet bra. Vi lyckades exempelvis 2015 för första gången på många år att hålla kommunens budget! Sommaren 2016 tog det goda samarbetet slut när S ville anställa en annan kommunchef än vi. Resultatet av detta blev att S bröt löften om hur processen skulle gå till och körde över oss med stöd av några oppositionspartier. Jag argumenterade då internt för att vi borde lämna samarbetet; när det stora partiet kört över ett litet parti en gång, och kommit undan med det, finns det inget som hindrar att göra det igen. Tyvärr ville majoriteten av den lokala partigruppen fortsätta samarbetet som dock aldrig fungerade bra igen. Inför valet 2018 valde jag (och för övrigt flera andra av dem som velat bryta samarbetet 2016) att inte kandidera för partiet. Bland dem som fortsatte fanns det de som tyckte att vi inför valet till och med skulle lova att bara samarbeta med S och V. Efter valet lokalt blev det så att S valde att bilda ny majoritet med M, L och KD medan V valde att samarbeta med C. Så kan det gå i lokalpolitiken.

När det gäller rikspolitiken har jag varit mycket nöjd med regeringens arbete. På det försvars- och säkerhetspolitiska området beslutade regeringen att först återaktivera repetitionsutbildning av värnpliktiga och sedan även grundutbildningen. Nu finns äntligen grundförutsättningar för att få insatsförband som är bemannade med rätt utbildad personal. Jag tycker även att regeringen hanterade flyktingkrisen bra. (Som vice ordförande i kommunens socialnämnd följde jag på nära håll ökningen av antalet asylsökande ensamkommande barn som placerades i kommunen.) Mitt problem med partiet är inte den politik vi drivit utan att det funnits ett så stort, eller åtminstone högljutt, internt motstånd mot den egna regeringen så att det inte varit accepterat inom partiet att säga att man är nöjd med regeringens politik!

Jag vill avsluta med att ge några råd till mina före detta partikamrater:

Låt inte den högljudda radikala svansen vifta på hela partihunden. Det finns mängder av kloka miljöpartister med politiska uppdrag runt om i landet men de som hörs, och syns, mest är den grupp som lägger sitt politiska engagemang på att kritisera den egna partiledningen och regeringen. Låt dem inte göra det.

Alla lagar måste respekteras. Om man är ett parti som vill använda politisk makt till att förändra samhället och människors beteende så måste man stå upp för alla lagar. Tyvärr är det många miljöpartister som verkar anse sig vara så högt stående moraliskt att man kan välja vilka lagar man ska följa och vilka man inte behöver följa. Det här gäller för alla politiker. Medan miljöpartister kanske väljer bort asyllagstiftningen så finns det andra politiker som väljer bort skattelagstiftningen. Sammantaget leder det till ett minskat förtroende för politiker, vilket drabbar alla.

En slutsats jag dragit av de senaste årens regerande är att det verkar som att det kan vara klokt att tänka igenom hur man som ett litet parti utnyttjar en politisk maktposition, exempelvis en vågmästarroll. Jag tror att det är bra för demokratin, för folkförankringen, ifall den politik som förs någorlunda väl stämmer överens med huvuddelen av folkets uppfattning. Om man som ett litet parti i förhandling med större partier driver igenom en politik som har stöd av endast en liten del av väljarna så kan det leda till en mer negativ syn på partiet bland befolkningen i stort. Jag tror att detta har hänt för miljöpartiet under förra mandatperioden.

Så när jag avslutningsvis kommer till miljöfrågorna, de viktigaste frågorna, så tror jag att det är olyckligt att man så ensidigt lyft fram klimatfrågorna och tonat ner andra miljöproblem. Jag skulle säga att det är uppenbart att vårt sätt att leva inte kommer att vara möjligt i längden. Vi förbrukar ändliga resurser och brukar de förnyelsebara resurserna på ett sätt som inte är hållbart. Den enda miljöfråga jag inte är säker på att vi förstår är klimatförändringarna. Vi har en bristande förståelse för hur solen och kosmos påverkar vårt klimat och jag är tveksam till att vi har förstått vad som orsakat istider och mindre klimatförändringar under förindustriell tid. Oavsett hur det är med detta så ser jag dock samma behov av förändringar av hur vi lever. Dessutom är det så att ett så globalt miljöproblem som klimatförändringarna kräver globala lösningar. Att genomföra lokala förändringar i Sverige gör ingen skillnad om det inte samtidigt sker globala förändringar. Miljöpolitiken blir därmed en moralisk fråga mer än en fråga om vilka konsekvenserna blir för oss i Sverige. Här tror jag att det är bättre att även lyfta fram miljöproblem där det finns lokala lösningar. Exempel på mer lokala problem är utfiskning och övergödning av Östersjön. Om vi förbättrar Östersjön så leder det också till fördelar för oss själva. Jag tror att det är betydligt lättare att argumentera för att arbeta med den typen av miljöproblem.

Förslag på nytt namn på bloggen emottages tacksamt!