Med marginalerna på vår sida

Idag kom Hemvärnet (tidningen) 3-2016 med mycket information om hemvärnets granatkastarsystem och jag kommer att återkomma till detta nästa vecka. Idag har vi även haft vår första egna skarpa skjutning, som kunde ha slutat mycket illa.

Efter dagens utbildning har vi genomfört sex veckor av totalt tio och idag visade vi att alla delar fungerar. Rek-gruppen mäter in pjäsplatsen, eldledningsgruppen rapporterar mållägen och ger eldkommando, bplatsgruppen tar emot eldsignaleringen och skickar skjutelement till pjäsgrupperna som grupperar pjäser och skjuter granater. Givetvis finns det detaljer att putsa på och innan utbildningen är över kommer vi att skjuta fortare, med bibehållen noggrannhet.

Något som höll på att förstöra dagen var en motionär som kom in i målområdet under pågående skjutning. Jag övade under detta dagens första genomförande som eldledningssignalist och vi hade först skjutit en salva (3 skott) med övningsvinggranat. Därefter skickade jag in ett nytt dart-meddelande som innebar eldreglering och att pjäserna skulle skjuta ett lag vilket betyder att pjäserna skjuter varsitt skott så fort som möjligt. Medan vi väntade på att få "fyr" så upptäcker säkerhetschefen en vit t-shirt på väg mot målet och ger omedelbart order om eld upphör på säkerhetsradion. Jag skickar dart-format 414 några sekunder senare.

Till vår lättnad kommer inget fyr och efter att skyddsvakt omhändertagit motionären kunde vi fortsätta skjutningen. Vid de avslutande genomförandena sköt vi sprängvinggranat 86Z men även de övningsgranater vi sköt under det första genomförandet har ett riskområde för splitter på 300 m.

Under genomgång efter övning fick vi veta att en pjäs hade laddat och att pjäsgruppchefen P redan väntat två sekunder med att dra i avfyringssnöret då hon fick order om eldupphör. När den laddade pjäsen senare sköt kunde vi se att granaten slog ned mitt på vägen och att den skulle ha varit i joggarens omedelbara närhet om hon hunnit avfyra pjäsen innan eld upphör.

Händelsen har uppmärksammats i lokala medier och förhoppningsvis bidrar det till större medvetenhet om riskerna hos allmänheten.

Media:
Joggare en sekund från att bli ihjälskjuten (svt)
Civila svävade i livsfara - tog sig in på skjutfältet mitt under övning med skarpladdade granater (dt)

Eldsignalering ropa

De senaste dagarna har vi övat en del på reservmetod för eldsignalering; eldsignalering tal. Ur nya SkjutR Art Grk:
'Vid genomförande av skjutning med svenska eldledare, ledningsplatser och skjutande enheter skall kommunikation för skjutning i första hand vara data.

Vid eldsignalering tal används fastställda dartformat som mall för signaleringen. Eldsignaleringen påbörjas genom att eldledaren ropar upp skjutande förband och anger vilket format som skall användas, exempelvis genom "Eldsignalering ropa, format 612". Mottagaren kollationerar alltid sändningsföljden vid eldsignalering ropa.'

Mer än så står inte i det nya reglementet men desto mer i äldre reglementen av vilka jag har tillgång till SkjutR Art Grk 4 (1987), SbI Art Grk (1975) och SignalI Art och Grk (1962). Det kanske viktigaste begreppet vid eldsignalering är Eldsignalering ropa, eldkod ero. Ropameddelanden var ursprungligen eldtillstånds- och eldsignalering som omedelbart skall komma till mottagande chefs kännedom. Det gick/går till så att mottagande signalist kollationerar (upprepar) sändningsföljden till sändande station vilket gör att mottagande chef samtidigt hör signaleringen. Åtminstone tidigare var det så att eldledare före varje kommande anger vilket (vilka) förband kommandot gäller. Telefonist angav vid eldsignalerings början
(1) signaladress t ex "MB-NA från EM",
(2) den eller de eldsignaleringen gäller, t ex MB-NA ero" samt
(3) den som skall svara (vid flera motstationer), t ex "MB Svarar".

Ero är alltså dels en metod och dels ett kommande som anger vilket/vilka förband som ska skjuta. "Ero" användes alltså även vid eldsignalering telegrafi:
"ZF DE ZG = ZF ERO K"
Denna användning lever vidare i eldsignaleringsformaten till dart där ERO-fältet anger vilka som ska skjuta.

Med dagens reserförfarande används därför "ero" i båda betydelserna. Först vid inledning av eldsignalering och sedan när eldledaren kommer till ero-fältet i dartformatet. Det känns lite bakvänt att signalera så men syftet är inte bara att få fram eldkommandot till bplatsen utan att få fram det till pjäserna och då är det här nog det snabbaste metoden.

Inte längre rekryt?

Ett nytt nummer av tidningen Hemvärnet är på väg och även om jag inte har fått tidningen hem så fick jag möjlighet att läsa den idag. Tidningen innehåller en längre artikel om granatkastarplutonen med mycket fakta som jag avser att återkomma till.

En detalj irriterade dock några av mina kamrater en smula och det var att de omnämns som rekryter, vilket också skedde under målbildsövningen. Rekryt är en soldat under början av sin grundutbildning (Wikipedia). På Dalregementsgruppens Facebook  finns bilder från Dalaplutonens soldaterinran med texten "Från rekryt till soldat". Legaldefinitionen är dock klar. I Förordning (2010:590) om grundläggande och kompletterande militär utbildning inom Försvarsmakten står
"rekryt: den som har antagits till eller genomgår utbildning enligt denna förordning" (3 § 3 p), alltså både grundläggande och kompletterande militär utbildning.

Jag själv har också blivit benämnd rekryt men det kan jag leva med även om jag själv går en befattningsutbildning som hemvärnsman. Det var dock lite ovant då ingen kallat mig rekryt sedan rekrytkursen vid BÖS R-Komp augusti 1993!

Batteriplats utan batteri

Åter i Falun och efter ett "befattningsskede" börjar vi gå in i ett "förbandsskede". Istället för att skicka eldsignaleringen till en simulator skickar vi till kamraterna i batteriplatsgruppen och till skjutelementräknaren. Batteriplatsgruppen är den plats där skjutande enhet vid artilleri grupperar och åtminstone tidigare användes begreppen pjäsplats och pjäsplatsgrupp för motsvarigheten vid granatkastarförband.

Tidigare, före 1966 enligt Wikipedia, delades artilleriet in i divisioner och batterier som alltså motsvarade senare bataljoner och kompanier. Dock användes begreppet batteri fortfarande för den skjutande delen av kompaniet (AH1 Fördelningsförband, 1982). I brigadartilleriet var stf kompanichef tillika batterichef och alltså den som ledde skjutningen medan kompanichefen tjänstgjorde som bataljonsartillerchef (stf) vid en av brigadens skyttebataljoner. När eldledare eller understödd chef fick eldtillstånd med artilleri var det endera med bataljon eller med batteri. (Även i Kustartilleriet användes bataljon/batteri.)

Om jag förstått saken rätt finns det inte längre några batterier så i stället för att begära eldtillstånd med batteri så används kompani. Tidigare visste man att bataljon/batteri innebar artilleri och kompani/pluton innebar granatkastare. Det stora problemet i dagens Försvarsmakt är dock att det finns så få bataljoner/kompanier med artilleripjäser.

Militären och skatterna

Efter fyra dagar med kvällstjänst i Kvarn var vi lediga idag och jag har bland annat hunnit med ett besök på jobbet, Skatteverkets kontor i Ludvika, för första gången på fem veckor. Jag har i diverse sammanhang haft kontakt med olika slags offentliganställda och tyvärr utmärker sig många militärer genom en förbluffande motvilja mot skatter. I Kvarn blev jag uppmärksammad på en guide till kadetterna (för mig är det oklart ifall guiden var seriöst eller humoristiskt skriven) där det stod att skatt var det enda ord som var för fult för att säga. Att det finns officerare som inte vill betala skatt och inte drar sig för att exempelvis fuska med avdrag har jag noterat tidigare och jag får det inte att gå ihop. Ens anställning är helt finansierad av skattemedel och det är inte ovanligt att anställda inom försvaret ger uttryck för uppfattningen att försvaret borde få göra av med dubbelt så mycket skattemedel som idag. Hur kan man då personligen göra vad man kan för att undvika att betala skatt?! Ligger det något i mina iakttagelser? Möjliga förklaringar tas tacksamt emot i kommentarsfältet nedan!

Erfarenheter från bekämpningssimulatorn

Eftr fyra intensiva dagar och kvällar är vi nu färdiga med utbildningen i Kvarn. För ett antal delar av eldledningstjänsten är skjutning i simulatorn mycket bra träning. En av svårigheterna med eldsignalering på data (DART) är att samma format kan användas för flera olika metoder för målangivning/eldreglering men att de då ska fyllas i på olika sätt. I teorin har vi lärt oss hur det ska gå till tidigare men nu har även vi lärt oss det i praktiken. Det finns en logik bakom och om man inser den så blir det lättare att lära sig exempelvis när man måste ange observationsriktning och när man inte får göra det. Grafiken är kanske inte den bästa, men betydligt bättre än den simulator jag fick prova på Revinge 2002 (för att inte tala om DOS-programmet ELDOBS.BAT), med mål som rör sig i tre dimensioner. Man kan också se verkan och få lösa olika elduppgifter. Det mest komplicerade vi hann med var att avskärma med rök och när det gällde att hålla reda på riktningen mellan egen trupp och fienden, vindriktningen och linjemålsriktningen så var jag nöjd med att ha med en gammal hederlig e-skiva. Samtidigt så är handhavande med en simulator inte detsamma som handhavande med verkliga instrument och i ett antal avseenden fungerade simulatorn inte som DART-SKER så nu ser jag fram emot att få träna med vår egen utrustning innan vi ska börja skjuta skarpt.

Orientering i Kvarn

Armén skämmer verkligen bort kadetterna. Kvarn erbjuder mycket goda fysmöjligheter och efter dagens kvällstjänst, kl. 20.30, tog jag en orienteringsbana på 5,5 km. Jag sprang med en något otymplig syftkompass och tog fel kurs några gånger men korrigerade ganska snabbt. Om jag räknar bort 8 minuter då jag pratade telefon (och vilade) så sprang jag på 56 minuter så löpformen är definitivt på väg uppåt. Tyvärr är vår säsongen över inom orienteringen så nu måste jag hålla i träningen till hösten.

 Solen på väg att gå ner över Kvarn.

Kontroll 19; mossen

Den mest positiva överraskningen var dock att här finns ett utegym särskilt för oss som är hemvärnspersonal!