KFÖ 14: Fungerande trådsamband

Min fascination för militärt trådsamband väcktes redan under GU när jag som skeppsnummer 01 hade på min lott att snarast efter förtöjning vid kaj eller krigsförtöjningsplats upprätta trådsamband till marinkommandot. Vid i princip varje kfp, och de var många, fanns en pks (påkopplingsstolpe) där det gick att koppla in sig, även om det kunde ta ett tag att hitta dem.

Kustartilleribatteriet på HOLMÖGADD hade helt fantastiska trådnät även om det tog några övningar för mig att inse det. Under övningen Nordvart var dock batteriet och dess telefonväxlar bemannade. Vi kunde ha trådsamband med personalen i värn och skyddsrum runt radarstationen och även koppla ihop skärgårdskompaniets chef/eldledare, som var samgrupperade med oss vid KSRR, med granatkastarplutonen via batteriets markstridsväxel. Under övningarna efterföljande år kopplade vi ihop radarstationer och utkik vid markstridsväxeln (DL 24) eller luftvärnstropparnas växlar (DL 10). Även Flygvapnet hade så länge krigsflygbaserna fanns kvar ett fast trådnät i form av baskabel.

I hemvärnet har vi under de senaste åren byggt trådnät vid stabsplatsen och testat att dra tråd kortare sträckor men under vårens KFÖ gjorde vi detta tillämpat och drog ett par kilometer DL 1000.

 

Det har sina nackdelar att behöva bygga sitt trådnät själv jämfört med att ha ett fast trådnät. Vid vägövergång ska tråden exempelvis 6 meter upp i luften. Även om det är lite extra besvärligt så har man igen det genom att ingen lastbil kör av tråden.

När väl tråden är uppe har man ett mycket smidigt sambandsmedel med möjlighet att bli kopplad till olika delar av bataljonen.

Ett litet tips: För att telefonväxeln ska larma vid anrop måste larmomkopplaren (LO) vara utdragen, vilket gör att växeln inte behöver vara bemannad.