Även om listan med reflektioner från KFÖ inte är slut så börjar det bli dags att avrunda den här serien inlägg.
En hemvärnsbataljon ska kunna bevaka/skydda ett bataljonsobjekt, tre kompaniobjekt eller alternativt nio plutonsobjekt. Hemvärnets tidigare ledningsorganisationen var anpassad för att leda strid vid plutonsobjekt; de gamla staberna för hemvärnsområden (kompani) eller hemvärnskretsar (bataljon) skulle nästan uteslutande leda geografiskt utspridda plutoner med vardera ett skyddsobjekt. Med den nya organisationen har staberna större likheter med skytteförbandens staber och hemvärnet ska också ha förmåga att i framtiden genomföra försvars- eller fördröjnings strid.
Bör då ledningen, och antalet ledningsnivåer, påverkas av om uppgiften är att bevaka/skydda bataljons-, kompani- eller plutonsobjekt? Själv tror jag att det är så. Jag tror också att det finns en del att lära av andra säkerhetsförband.
Under vår KFÖ delades bataljonsområdet (skyddsobjektet) in i tre kompaniområden och dessa i sin tur i plutonsområden. En flygbas är inte särskilt stor och motståndaren kan inte förväntas respektera våra gränser. De olika plutonernas verksamhet måste samordnas även över kompanigränser. Med fler ledningsnivåer tar det givetvis längre tid för en rapport från en patrull att nå bataljonsledningen eller order att gå andra vägen; särskilt om staberna inte är så stora att de kan ha en uthålligt hög beredskap.
På den tiden Flygvapnet hade markförsvarskompanier leddes markförsvaret av en markförsvarsledare i basbataljonstaben. Jag ser detta som ett möjligt alternativ där alltså kompanistaberna utgår och personalen endera förstärker plutonstaberna eller bataljonstaben. Plutonstaberna består idag av chef, ställföreträdare och två signalister. Med ytterligare ett stridsledningsbefäl och en signalist skulle de få en betydligt bättre uthållighet. Kompanicheferna skulle kunna tjänstgöra som stridsledare i bataljonstaben och kompaniernas trossgrupper (sjukvård, kok, pack) skulle kunna ledas från bataljonens underhållssektion.
Även om skyddet av flygbasen är uppdelat på plutonsområdet så består den direkta stridsledningen av att leda ett antal posteringar, o-platser, patruller och larmstyrkor. Ett annat alternativ till att ha staber vid plutoner - kompanier - bataljon hämtar jag ifrån Flottans gamla bassäkerhetsförband. Ett bassäkerhetskompani skulle ansvara för basförsvaret i ett stort geografiskt området. Plutonerna skulle delas i självständigt verkande grupper och patruller som vardera hade uppgifter som att bevaka objekt. För att uppnå uthållighet var två plutoner över tiden i arbete medan två plutoner vilade eller genomförde bastjänst som dagpluton. Vid ett sådant kompani ansvarade cheferna för genomförandepluton/er för stridsledningen från kompanistabsplatsen medan kompanichefen ledde verksamheten långsiktigt.(Källa TRM Bassäk Del 1 Bassäkerhetskompani) Vid ett hemvärnsbataljonsobjekt skulle då ingen ledning ske från plutonstaberna utan plutoncheferna skulle endera leda genomförandet av mer omfattande uppgifter (eskort, larmstyrka) eller tjänstgöra som stridsledare i kompanistaben.
De fördelar jag ser med båda dessa alternativa förslag är att man genom att minska antalet ledningsnivåer får en bättre uthållighet i ledningsfunktionen. Vad tycker läsekretsen?
Det finns skäl till indelningen i bataljon, kompani och pluton. Inte minst att en chef har svårt att hantera mer än fyra - fem DUC. Så att låta bataljon direkt leda plutoner låter inte som en bra idé.
SvaraRaderaDäremot bör man nog se över _metoderna_ för ledning. Varför tar det lång tid för en rapport att nå bataljonsledningen? Behöver förresten alla rapporter nå bataljonsledningen, eller är det bra med ett filter på kompaninivå? Med tanke på hur hemvärnet var grupperat vid HAGSHULT under årets FVÖ så skulle jag definitivt säga att det finns skäl att ha ledning på kompaninivå.
Jag säger inte emot utan svarar med två frågor. Hur kunde en MAL i basbat 85 leda motsvarande antal plutoner? Varför hade basbat 85 inte två markförsvarskompanier (och ett flygbasjägarkompani)?
RaderaDet var bara i det fall som MAL även var C markfkomp som han ledde plutonerna direkt, och då i rollen som kompch. Då handlade det som mest om fyra till sex plutoner. Närskyddsplutonernas taktik var ganska stationär, det var inte direkt så att MAL skulle manövrera med dem. Övriga förband med markförsvarsuppgifter (värnkompanier och hvförband) hade sina kompaniledningar mm.
RaderaAtt basbat 85 inte var större än den var torde ha ekonomiska orsaker, även på den tiden fanns det gränser för hur mycket saker och ting fick kosta.
Om man ser till hur det har fungerat i utlandstjänsten så bör det finnas utrymme för att inte strikt hålla i de olika nivåerna. I Kosovo så jobbade vi i grupper, med plutoncheferna som höll koll på vem som gjorde vad och när utifrån en kompanichefsorder. När vi gick ut på patrull så rapporterade vi till kompanisignalcenter och inte till plutonchefen. Var vi QRF (quick reaction force) så stod vi till kompanichefens förfogande som larmenhet, i övrigt till plutonchefens förfogande som arbetsstyrka så länge som det inte påverkade beredskapstiden. Vi hade också ibland en pluton som var bataljons-QRF. Då fick plutonchefen uppgifter av batstaben och kunde på så sätt ledas av dem (S3) för att understödja inom hela bataljonen, samt även utanför.
SvaraRaderaJag tycker du rör vid något som är både kanske lämpligt och smakligt att göra i syfte att uppnå så stor faktisk/praktisk verkan som möjligt.
Jag är kanske en atypisk hemvärnschef (hoppas dock inte det) på det sättet att jag är beredd att tänka lite "outside-the-box" för att hitta bra lösningar.
Tack för din kommentar Jimmy. Ja, det är under längre insatser, exempelvis utlandstjänst, som man märker vad som fungerar. Under fyra dagars KFÖ klarar plutonchefen (stf) av att både stridsleda pågående verksamhet och i övrigt leda plutonen men jag tror inte det skulle fungera under 30+ dagar.
RaderaNu tror jag att ni blandar äpplen och päron här. Att ha en central stridsledning (kalla det sedan TOC, SLC eller något annat) är en sak. Det betyder inte att det inte behövs staber på olika nivåer för att få förbanden att fungera över tiden.
RaderaLedning av förband är mer än stridsledning, Det är även att över tiden få sådana rutinsaker som personaltjänst, underhållstjänst och förläggningstjänst att fungera.
Att en pluton kan få order att avdela en grupp som larmstyrka direkt underställd bataljonchefen är en sak. Det är en helt annan sak att bataljonstaben ska utöva direkt ledning av bataljonens samtliga plutoner över tiden.
Hur hemvärnet ska agera på en flygbas torde vara något som vi kommer att få experimentera fram de kommande åren, det är trots allt inte länge sedan fältövningen på HAGSHULT och reglementet för flygbaskompani är inte färdigt ännu.
Tack uppgiven, då tror jag att jag förstår dig. I inlägget skriver jag om stridsledning men du har helt rätt i att ledning även handlar om mer som att utöva ledarskap och att sammanställa PEDARS.
RaderaJag presenterade alltså två alternativ för stridsledningsnivåer och oavsett detta så kan plutonerna ha plutonförläggningsplatser och kompanierna en stabs-/underhållsplats.
Om vi bara pratar stridsledning så tror jag även där att det blir för mycket för en instans på en flygbas. Den centrala instansen på flygbasen lär för övrigt inte finnas inom hvbat utan utgöras av flygbaskompaniets ledningsplats.
RaderaAv vad jag har sett av hvbats verksamhet på flygbaser så påminner den mycket om hur närskyddsplutonerna skulle jobba i basbat 85 och då kan jag tycka att det är vettigt att deras verksamhet leds på kompaninivå. Givetvis ska rapporter av vikt skickas vidare uppåt och hamna hos flygbaskompaniets 2-funktion så att ett bra undläge kan sammanställas och delges.
Ska någonting "slås samman" så borde man nog fundera på hur man ska integrera flygbaskompaniets stabsfunktioner med den hvbataljon som verkar på flygbasen, där borde man rimligen kunna uppnå "stordriftsfördelar".
Vi övade utan flygbaskompani men jag har utgått ifrån att hemvärnsbataljonstaben skulle samgruppera med flygbaskompaniets stab vid en skarp insats.
RaderaHur länge tror du att en plutonledning bestående av chef och ställföreträdare (samt två signalister) klarar av att dels stridsleda pågående verksamhet inom plutonens tårtbit och dels leda plutonens i övrigt. Hur fungerade det i de gamla markförsvarskompanierna?
Det beror helt på hur man bedriver verksamheten. Är det bevakningstjänst där en tredjedel jobbar eller är hela plutonen stridsberedd? Vid övningar har det en tendens att bli det senare, på riktigt är det snarare det förra som gäller 98 procent av tiden.
RaderaTack, jo absolut. Men de som leder bevakningstjänsten med en tredjedel måste göra det hela tiden och det är därför jag tror att plutonledningarnas uthållighet är det som begränsar bataljonens uthållighet med nuvarande ledning i pluton-kompani-bataljon.
RaderaTja, en närskyddspluton bestod av chef + stf och två signalister utöver fyra grupper. Under bevakningsskedet var normalindelningen en grupp i bevakning, en i 15 min marschberedskap och två i vila.
RaderaChef eller stf behöver faktiskt inte vara vaken när man bedriver rutinbevakning, så plutonsledningens uthållighet torde vara lika bra eller dålig som pluton i sin helhet.
Du kan det här; det gör inte jag. Samtidigt tycker jag inte att det låter riktigt bra. Hur fungerar det om patrullen under rutinbevakning upptäcker ingående spår från en fientlig sabotagegrupp och spåret går in på grannkompaniets området; hur lång tid tar det innan rätt chef reagerar?
RaderaDet beror helt och hållet på hur pass vältränade chefer och signalister är. Men den fungerade uppenbarligen på basbat 85s tid.
RaderaSom en vis kapten vid Livregementets husarer sade en gång: -"Reglementet är ett stöd för den starke och en krycka för den svage.". (Med andemeningen att man skall följa reglementet när det behövs...)
SvaraRadera